DEN FEMINISTISKA KVINNAN - FAST I SKÖNHETSINDUSTRINS ONDA CIRKEL?

I skönhetsindustrins grepp blir vi alla bluffmakare

Går influencers “betalda samarbeten” med plastikkirurg och deras kirurgiskt-teknologiskt modifierade Perfekta Selfies ihop med att vara förebild för unga tjejer? Vem bär ansvaret för reproduktionen av stereotypa könsroller, “selfie-dysmorphia” och allt mer skeva skönhetsideal; är omöjliga att uppnå utan en injektionsspruta och skalpell? Kan vi kräva att dagens mode- och skönhets-influencers skall använda sina stora plattformar till att ta avstånd från skönhetsingrepp samt jobba för att stoppa exploateringen av kvinnors kroppar och sexualitet? För att istället bedriva jämställdhetsarbetet, jobba för inkludering och ett starkt feministiskt budskap i egenskap av “goda förebilder? När de själva började sin mediekarriär som osäkra tonåringar: en tid i livet där det viktigaste är att passa in - framför allt utseendemässigt. Är de unga kvinnorna makthavare? Eller maktlösa?

Frågorna är många och svaren höljda i dunkel. Men nej, jag tycker inte vi kan hålla enskilda individer som ansvariga för dagens katastrof. Snarare är det vi alla - följare, industrin och politiken - som bär det stora ansvaret för dagens normaliseringen av skönhetsingrepp. Jag har sett Frida Söderlunds “Priset vi betalar” och lyssnat på debatten i det anslutande avsnittet i Ångestpodden.

Denna vecka har jag funderat på det här med skönhet. Ungdom. Liv. Och dess motsats: förfall. Åldrande. Död. Jag har sett Frida Söderlunds tankeväckande dokumentär “Priset vi betalar” från 2022. Om bland annat svenska influencers - cirka 18-25 år - som plastikopereras gratis på “skönhetskliniker” i Turkiet i utbyte mot reklam-inlägg och rabattkoder till följarna i sociala medier. Samt lyssnat på dokumentärmakaren tillika journalisten Frida Söderlunds medverkan i Ångestpodden och de intressanta frågeställningar på ämnet de lyfter där. Den eviga frågan är förstås: varför värdesätter vi människor skönhet så orimligt högt? Skönhet i allmänhet och KVINNLIG SKÖNHET i synnerhet. Varför är det så viktigt att vara vacker? Attraktiv? Åtråvärd? Skapa Den Perfekta Selfien? Frågor som är lika destruktiva som aktuella men på olika sätt: både för 14-åriga Lina som för mig, 47-åriga överviktiga, ensamstående, normbrytar-tanten. Med förödande resultat för mänskligheten i allmänhet och kvinnligheten i synnerhet.

Inblick i katastroftankarnas mecka

I dokumentären såg jag ett Sverige jag inte riktigt visste fanns. Anade. Men i allt väsentligt okunnig. De stora svenska influencers vi har i dag är “helt vanliga tjejer” som ofta sociala-medie-debuterade i väldigt ung ålder - 14, 15, 16 år. De stora kontona värvade följare under åren och kunde tillslut visa upp horder i storleken flera hundratusen. I Frida Söderlunds dokumentär medverkar kvinnliga sociala medie-entrepenörer mellan 11.000 och 350.000 följare/prenumeranter på instagram och youtube. I dag, 2024, vet vi även att Tiktok är en av de större plattformarna mot framför allt ungdomar. 2021 angav 94% av gymnaasieelever att de använde sociala medier dagligen. För gruppen 12-13-åringar var denna siffra ca 50%.  (internetstiftelsen.se). 2024 lär det inte vara färre.

I “Priset vi Betalar” följer man bland annat en ung tjej, före detta dokusåpa-deltagare, som jobbar i klädbutik men som i stort sett dagligen lägger upp inlägg till sina 45.000 följare i första avsnittet. I tredje avsnittet har hon via en “sociala-medie-manager” får skjuts upp till över 200.000 följare och via betalda samarbeten (30.000-150.000 kronor) och kan säga upp sin fasta anställning hos arbetsgivaren. “Min stora dröm gick i uppfyllelse!” är hennes lyckliga ord om tilldragelsen. Frågan är: ÄR detta drömmen? Drömmer även de 200.000 följarna om detta? Mestadels tjejer från yngre tonåren och uppåt. “Intresse: mode, styling och skönhet”. Vill ALLA dessa tjejer - som givetvis har egna sociala medie-plattformar - få så stort konto att de en dag kan säga upp sig från sina “dagjobb”. För att ägna sig åt influence på heltid?

Den tragiska sensmoralen i detta är att deltagarna i dokumentären är skrämmande UNGA. De kallas “makthavare” och deras makt ligger givetvis i rollen som idol och förebild för sina följare. När de i själva verket bara är osäkra ungdomar med bekräftelsebehov som alla andra.

Bästis med Cindy Crawford?

Min tolkning av begreppet “influencer” är att personen verkar fungera ungefär som någon slags upphöjd “modell/bästa kompis/andlig ledare” för unga tjejer? Jag, som var tonåring på 1990-talet, funderar på om motsvarigheten DÅ skulle varit att jag skulle haft en “chattrelation” med Cindy Crawford, Naomi Campell eller Emma Sjöberg? Dåtidens supermodeller som blev ikoniska genom H&Ms underklädesreklam. Som med början 1991 tapetserade reklampelare på stan i hela Sverige varje jul. Och orsakade både trafikolyckor då distraherade bilförare krockade hej vilt. Samt startade en våldsam debatt om skeva skönhetsideal och exploatering av kvinnors kroppar. Har vi gett upp den debatten i dag? Tänk om jag DÅ exempelvis kunde ha följt Anna Nicole Smith på instagram och sett henne lägga upp tutorialvideos med stylingtips för en snygg frisyr, alltid hälsat mig med orden “heeeeeej alla mina bästa vänner!” Eller gråta ut om sin söndagsångest? Om jag skrivit kommentarer som hon SVARAT PÅ eller gillat…. …hade varit lika chockerande som häpnadsväckande. DÅ. Var supermodellerna totalt onårbara och tillhörde det mest exklusiva av alla exklusiva fåtal i en gudalik värld höjd över alla andra: där ingen dödlig hade en chans att inträda. Så jag förstår dagens unga följares extatiska dyrkan av sin influencer. Jag gör faktiskt det.

Tilläggas kan även, mina damer och herrar, att vi på 1990-talet levde i en värld UTAN INTERNET. Sug lite på den karamellen. För er som inte vet: jo, det fanns faktiskt en tid innan wi-fi. Internet. Smartphones. Då marknaden och skönhetsindustrin endast nådde konsumenterna via reklam på stan samt i det tryckta mediet: papperstidningar. Men även via kultur som tv, film och att livesända galor som Oscars och andra modevisningar för pöbeln via telekommunikation. Tv-reklam blev tillåtet i marksända kanaler i Sverige med TV4 först år 1992. Jag tror aldrig dåtidens företagsledare inom mode- och skönhetsindustrin - vilken industri som helst för den delen - aldrig någonsin kunnat drömma om den fullkomligaa, TOTALA exponering som är möjlig i dag. Där VARJE människa (över fyra år?) har någon form av smart enhet (telefon, platta, dator?), vidöppen mot hela världen som via AI och logaritmer pumpar ut JUST MITT budskap, specialdesignat efter den hjärna som råkar vara klistrad vid skärmen, dygnets alla timmar. Alla dagar i veckan. Vi måste stanna upp ibland och verkligen BEGRUNDA detta gigantiska systemfel i människor byggt in i vårt samhälle i dag. Att bromsa, begränsa, STÄNGA AV denna extrema informationstrafik har aldrig varit så viktigt. För innerst inne sitter vår lilla stenåldersmänniska med en hjärna som inte ändrats väsentligt i sina grunder på 10.000 år. Och skall försöka förhålla sig till all denna digitala masspropaganda. Inte konstigt vi mår dåligt? Inte konstigt att vi “aldrig blir nöjda”. Inte konstigt att vi aldrig når guldet vid regnbågens slut. För den konstruerade idealbilden av oss själva. Finns inte.

- Nu vill jag satsa på att hitta mig själv som jag ÄR. Inte sträva efter bli “Den Perfekta Personen” jag i min fantasi skapat åt mig själv, sa en av medverkarna i dokumentären: nu 20+ som verkar tänka sig att hoppa av sin influencerkarriär. Som jobbat med detta sen tidig tonår.

Den tidiga debuten är en del av det problematiska här, anser jag. Influencers är så unga, oerhört unga när de börjat. Samt att de under resans gång erövrat en pinfärsk bransch utan riktlinjer så pass tidigt i sina liv. Att det saknas vetenskap, granskning och uppföljning om mediets genomslagskraft och konsekvenser. Vi har ingen lagstiftning, stoppskyltar eller trafikljus som leder och skyddar fotfolket i denna hysteriskt framrusande informationstrafik. Att det ofta slutar med att de unga tjejerna med stora konton faktiskt till nästan 100% går marknadens ärenden. Och kanske är för unga, för minoritetsstressade och lockade och lurade av guld och gröna skogar. För att faktiskt kunna ta allt ansvar för hur deras enorma horder följare påverkas av deras “content”. Där innehåll är lika med den egna kroppen och utseendet.

Många röster vill lägga hela skulden på kvinnliga influencers med stora plattformar: för att de bidrar till ett patriarkalt skönhetsideal, för “selfie-dysmorfofobin” och raketökning och “normalisering” av mer eller mindre kirurgiska ingrepp i Varje Kvinnas Vardag. Men jag instämmer med Frida Söderlund och Ångestpodden när de också vill peka ut den industri som utnyttjar svenska influencers. Och framför allt alla oss andra i samhället. Politiker, tjänstemän, akademien och andra “riktiga makthavare” som inte är mer granskande och kritiska till mediet. Vi Vanliga som “gillar” bilderna. Vi är i allra högsta grad delaktiga i att “skapa” dessa ikoniska kvinnor eftersom det finns ett tydligt samband mellan högst antal “likes” och en bild av en kvinna - superstylad, poserande och gärna så avklädd som möjligt. Till skillnad från “en osminkad influencer som har en dålig dag” = 0 likes. Ett mönster som reproduceras automatiskt miljarder gånger via algoritmerna. I dag sprids bilder både på instagram och tiktok i mycket högre utsträckning i flödet när det finns ett ansikte eller framför allt: en avklädd kropp. Det är så det fungerar. Frida Söderlund redovisade ett enkelt experiment med fingerat konto på tiktok: om produktionen valde att “stanna till” (=i cirka tre, fyra sekunder) på ett klipp - tex “tjej sminkar sig”. Så dröjde det inte ens en minut innan liknande bilder - “tjej gör fillers i ansiktet” och värre “tjej filmas inför BBL-operation” - började komma upp i flödet. Normaliseringen av denna typ av livsfarliga ONÖDIGA operationer av UNGA människor går blixtsnabbt. Horribelt! Helt enkelt fruktansvärt! Ni som sett dokumentären minns?

Det finns kunskap som säger att i dag exponeras vi för lika många ansikten varje dag. Som våra mor- och farföräldrar gjorde under en hel livstid. Hur hanterar hjärnan det här? Senare års studier visar ett tydligt samband mellan ungdomars negativa självbild - att de jämför sig med andra - och deras sociala medieanvändning. Att ungdomar lägger mer tid på att skapa en “online-karaktär” av sig själva - med alla dessa filter- och photoshop-appar där du kan retuschera dig själv - än att sin “offline-person”: det vill säga verkligheten. Något som även dokumentären tar upp. Det vi i dag kallar “selfie-dysmorphia”: att skapa en selfie med filter och retuschering och sen gå till plastikkirurg och kräva att BLI OPERERAD till sin selfie-bild.

Pojkarna, toxisk maskulinitetsnormer och kroppsbyggaridealet

En fundering, som mamma till söner, jag vill lägga till är de unga männens påtryckningar. Ingen går fri från “kravet på den perfekta kroppen” ute i verkligheten i allmänhet och på sociala medier i synnerhet. Antalet konton för “mens fitness” är oändliga där ute och det är en allmänt känd hemlighet att doping och anabola steroider möjliggör en snabb genväg till stora muskler och lågt kroppsfett. Trots att även idoliserade män med gigantiska offentliga influencer-konton DÖR på löpande band är det INGEN som ifrågasätter denna orimliga glorifiering av illegala, LIVSFARLIGA, droger och hyllning av BDD (body dysmorphia disorder). Följarna och industrin håller drömmen om den perfekta kroppen vid liv. Även “bikini fitness” faller under denna kategori och är en företeelse som skulle ställas under strängaste granskning, enligt mig. Dopingtest och blodtrycksmätning borde vara obligatoriskt. Nyligen deffade en tysk fitness-influencer, Jo Lidner, sig till döds. Hade legat under 6% kroppsfett i flera år (av bilderna att döma). Dog. Bara 30 år gammal.

En ung amerikansk kroppsbyggare (kan han vara 21 år?), Sam Sulek, har dopat upp sig till rena massmonster-proportionerna som man förr endast såg vid bodybouildingtävlingar som “Mr Olympia”, odödliggjort av bland andra Arnold Schwarzenegger. Osmakliga inlägg där han flexar sina enorma ballongmuskler samtidigt som han gömmer sin acne och svullna ansikte under halvlångt hår och keps. Exploateras hänsynslöst av sin största och enda “samarbetspartner” Hosstile: två läskiga maffiagubbar som säljer - överprisade och givetvis helt onödiga - “kosttillskott” och “proteinprodukter”. Medverkar ibland i influencerns videos. Hu!

Denna kille har tydligen dyrkande fans (kanske inte mer än 15 år?) även i Sverige som till och med “kopierar” hans stil på svenska gym: mängder av svettigt hår under keps, kamera på stativ för varje set och “check the pump”-bilder i spegeln efteråt. BLÄÄÄÄÄÄÄ. Och flygande dopingkontroller med polishundar är inte tillåtet på svenska gym i dag. Varför? Varför?

Mödrar världen över: SE UPP!

Tyske fitnessmodellen Jo Lidner som dog 30 år gammal. Dödsorsak med största sannolikhet doping och lågt kroppsfett (under 6%).

“Skönhet - till vilket pris?”

Är det rimligt att vi kvinnor - TONÅRIGA TJEJER - jagar det infantiliserade skönhetsidealet; där målet tycks vara att se ut som en porrskådis i förpuberteten? Och nej, ingen får ihop det i verkligheten: “fox-eyes”, pinnsmal + barnslät hy + stora bröst/rumpa + jätteläppar = omöjligt. Varför ens försöka? Istället för att ägna vår tid och våra pengar till kvinnorättsrörelsen: mänskliga rättigheter, lag och rätt samt makt och ägande? Icke att förglömma: jakten på skönhet är en form av “opium för folket” i dag. Att hållas missnöjd är “bra för industrin” och ställer “vanligt folk” utanför den reella makten.

Samtidigt: statistik visar att: skönhet ger dig fördelar på jobbet. Du anställs oftare, får högre lön, fler förmåner med mera. Chef.se redovisade 2 december 2020 resultaten från en stor studie publicerad i Economics and Human Biology där huvudbuskapet var: “snygga människor är mer attraktiva på arbetsmarknaden”. Faktorer som “bra självförtroende” och liknande var medvetet bortselekterat och fakta kvarstod: de snygga anställda belönades mer än de mindre snygga. Förutom hög lön, befodran och anställningar var bättre pension, försäkringar och mer betald semester några av fördelarna.

Lyckas du födas, fixa och nära dig normsnygg i några år och lägga ut fina (ej realistiska selfies) kommer följarna flockas och när antalet är tillräckligt högt kan du tjäna pengar på dina sociala medier. En influencer är född. Men för att bibehålla följare, avtal och betalda samarbeten krävs att du skall FORTSÄTTA vara snygg - helst uppgradera dig! Här i ligger den onda cirkeln.

- Det är klart att allt handlar om utseendet - det är det du tjänar pengar på, säger en influencer i dokumentären.

“Alla är snälla mot en snygging”

En studie i forskning.se (2011) visar att “fysiskt attraktiva människor får ett bättre bemötande”, det vill säga vi är snällare mot snygga människor.

Och den stora kioskvältaren: snygga människor får komma in på barer och nattklubbar medan fula (tex jag) FÅR DET INTE! Samt att dagens ytliga onlinedejting fokuserar 100% på utseende. Det finns till och med en app i USA “Beautiful people - av snygga människor för snygga människor” som enbart är till för normsnygga människor. Grundaren till appen har nu även öppnat en bar i Los Angeles, skriver nyheter24.se 2019. Jösses.

Oavsett vansinnet i detta tror jag vi alla kan relatera. Mina nyseparerade, jämnåriga vänner ojar sig över rynkor, hårigt kön, dallrig hängmage, fula hudbristningar och skrynkliga amningsbröst inför återintroduceringen på dejtingmarknaden: där vi nu i första hand är hänvisade till dessa extremt ytliga appar. Tinder Sverige skiljer sig inte väsentligt från “Beautiful People” och kunde också sägas vara skapade “av snygga människor för snygga människor”. Sällan har jag skådat maken till katastrofer som denna typen av onlinedejting fört med sig. Är det bättre att avstå? Jag, och många med mig, gör just detta. Dove.se “sex av tio kvinnor avstår från aktiviteter på grund av ångest för sitt utseende. För mig: dejting. Hand upp på den. Efter senaste relationen med jävla Snubben, sveket från Gifte Mannen har jag helt enkelt duckat för allt manligt intresse. Tidigare berättat om kommentaren (efter en veckas dejting):

- Du borde verkligen gå ner några kilon. Jag tänker på din hälsa, det är farligt att vara överviktig, sa Snubben strax efter nyår 2019. Vår första dejt var 20 december.

- Det är inget fel på min hälsa, dessutom lade jag upp helkroppsbilder i träningskläder på dejtingappen för att jag ville SLIPPA kommentarer om min kropp! sa jag (långt senare dock).

- Jag vet. Men utseendet är ju inte allt, säger Snubben då, med högfärdig min som om han gjorde anspråk på hög moral. (Jag vill bara kaskadspy)

Ett minne av att blivit nekad inträde på en nattklubb på Avenyn i Göteborg 2008, när två andra tjejkompisar- läs modellsnygga - i sällskapet ivrigt vinkades in av vakten i dörren, svider också. Gamla mantrat från Original-Satan: “du är fet, ful och dum i huvudet”. Varför kan jag inte få detta ur huvudet???

Nu är jag 47 år och decennier fulare. Vad fan skall jag dejta män för?!

Samtidigt kan jag inte släppa min envisa dogm, min inre absolut övertygelse: perfektion dödar passion. När djuren parar sig i skogen om våren - spelar det då någon roll om de har små bröst, fula födelsemärken, är flintskalliga eller har barnaföderskans hängande kängrupåse på magen?

Expressen skrev 28 april 2023 om “Kardashian-kopian” OnlyFans-modellen Christina Ashten Gourkani som dog av ett hjärtstopp under en plastikkirurgisk operation, 34 år gammal. På tal om att Kardashians plockar ut sina implantat och svälter ner sig till “heroin-chick-trenden” och omöjligheten att operera sig till aktuella skönhetsideal.

“Opereras om var tionde år?”

För att återkoppla till skönhetsingrepp och dess lockelser för den - unga eller gamla - kvinna som faller i fällan att lägga sitt människovärde i sitt utseende. Som är trött på att hela tiden vara normbrytande. “Modig”. För att hon visar upp en imperfekt kropp. Det är i dag så lätt idag. Boka tid. Lyfta ögonlock. Släta ut rynkor. Fettsuga allt från Ystad till Haparanda. Lyfta, tajta, slipa. Att vända sig till kniven och denna drastiska lösning känns mer naturlig för den åldrdande kvinnan. Men helt bisarr när jag ser de medverkande i “Priset vi betalar”: som är UNGA! Ibland inte ens fyllda 18 år. Och som en av de unga kvinnorna i filmen säger:

- Trenderna ändras hela tiden. Nu är tydligen kurvor ute och “Heroine Chick” inne igen. Hur blir det då med alla rump- och bröstimplantat? Vi kan ju inte operera om oss var tionde år?!

Jag är redan en del av det. Jag satt tre timmar hos frisören häromdagen. Blev förvånad över hur nöjd jag blev, hade känt länge att det var onödigt. Men absolut: blev glad när jag såg hur fint mitt hår var. Höjde detta mitt självförtroende? Kanske. De grå håren som börjat växa ut ur luggen gjorde mig först förvånad. Varför fattar jag inte att ÄVEN JAG blir äldre? Vad ÄR det för konstigt självförnekande? Men att se dem försvinna in i blonda slingor var synnerligen tillfredsställande.

Åldrandet är komplicerat för en kvinna eftersom hennes utseende är hennes självvärde. Jag har haft flera äldre kvinnliga vänner och bekanta som berättat om “skiftet”. Någon gång efter 60 års ålder (?) “slutar män se på mig”. Se på mig? Hur då? Se på mig med uppskattning? Sexuellt attraherade? Flirtigt? Skulle en Sann Feminist tycka det var skönt? Kanske? Om männen samtidigt såg på mig med respekt och lyssnar andäktigt när jag talar - för att allt jag säger är så intressant och viktigt? DÅ skulle det vara helt okej för mig att de slutade titta på mina bröst istället för i ögonen. Eller liknande. När det är uppenbart att de inte lyssnar. Det troliga är dock att männen helt enkelt slutar “se” oss kvinnor helt. Då vi inte längre kvalificerar oss till epitetet “påsättningsobjekt” eller anses vara “knullbara” längre. Alltså: generellt ointressanta. Även - eller kanske i synnerhet - det vi säger. Vår hjärna. Intelligens. Allmänna egenvärde som medmänniska. Skönhet är makt för kvinnor. Och har varit länge. Kanske är rädslan för att “förlora skönheten” också en rädsla för att bli “utfryst ur flocken”? Blir utröstade från ön?

Såg en fantastisk film häromdagen, “Det finns alltid en morgondag” (2024). Om italienska kvinnor dagarna före landets första val där kvinnor hade rätt att rösta 1946. Huvudpersonens - en medelålders kvinna - dotters enda utsikt till ett bra liv och samhällets respekt var att gifta sig med cafeägarens rike son. En grannkvinna var kritisk till dotterns förlovning - menade att de tilltänkta svärföräldrarna gjort skumma affärer med tyskarna under kriget -blev genast nedtystad med orden: “du är bara avundsjuk för att din egen dotter är så ful och saknar friare”. Den fula dotterns framtid var utstakad: evig ungmö och en skam och börda för familjen.

Är jag fejk?

Hur skall vi tolka ovan studier och statistik på något annat sätt än: skönhet är lika med mänskligt värde för en kvinna. Inte bara i fråga om dejting och män. Utan i allra högsta grad: arbetslivet, samhällsstatus och framtid. Trots att vi idag lever i en en demokratisk stat med ett socialt skyddsnät för alla: vilket innebär att en kvinna och hennes barn INTE är beroende av en man för sin försörjning. Hänger den moraliska biten inte riktigt med. För vill vill ju LEVA också. Inte bara överleva. Och varje människa har rätt att bli bemött med förtroende och respekt för den hon är. Inte den hon ser ut att vara. Eller den hon går med på att vara. I hederskultur. I relgiösa sekter - typ frikyrkan. I en släkt eller vänskapskrets som premierar heteronormativa parrelationeroch barnafödande före en kvinnas yrkesmässiga eller kreativa karriär. Fortfarande.

Vem är jag att påstå att jag är emot alla skönhetsingrepp? Vem är jag att döma någon? Jag är en produkt av det samhälle som gör en sån industri möjlig. Jag är också fåfäng. Vill också följa skönhetsidealet och få de belöningar som följer med den. Jag bokar också tid för ansiktsbehandling. Frisör. Fransfärgning. Hur mycket “rysk städerska-look” jag kör på jobbet. Säger nej till smink. Inte har använt en hög klack på skon sen studentbalen.

Jag vill skrika åt mig själv för att jag är FEJK! Att jag borde TA STRID! På riktigt! Leva som jag lär. Men jag är helt enkelt inte klar med den här frågan. Jag vill verka för att mina jämnåriga medsystrar, våra mödrar, våra döttrar och söner skall leva i ett jämställt samhälle fritt från våld och stereotypa könsroller. Där vi värderas och bemöts för vilka vi är på insidan. Snarare än utsidan och tecken på extern framgång. Jag vill helt enkelt fortsätta samtalet.

Veckans kampsång

BACK TO BLACK

Amy Winehouse

He left no time to regret
Kept his dick wet
With his same old safe bet
Me and my head high
And my tears dry
Get on without my guy

You went back to what you knew
So far removed
From all that we went through
And I tread a troubled track
My odds are stacked
I'll go back to black

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to
I go back to us

I love you much
It's not enough
You love blow and I love puff
And life is like a pipe
And I'm a tiny penny
Rolling up the walls inside

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to

Black, black
Black, black
Black, black
Black
I go back to
I go back to

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to black