NAKNA MÄN VID KÖNSROLLERNAS STORHELG = VÄGEN MOT FÖRÄNDRING?
Den stereotypa könsroll som formats åt oss kvinnor under århundraden kulminerar runt jul då vi på julafton, på riktigt förväntas vara: vackra, rosenkindade med tindrande - inte alls stressade rödgråtna - ögon, rödklädda gudinnor med lockat hår som har trollat fram ett julbord värdigt Mat-Tina samt ett hem som klippt och skuret ur Elle Home christmas-edition (ute och inne) med en tomtesäck full av glansiga paket som döljer de mest pricksäkra och genomtänkta julklappar till nära och kära. (Var är pappa? Ingen vet!)
Denna djupt sexistiska mall cementeras hårdare och hårdare med varje släktkalas, snack på personalfikat och framför allt: KULTUR och sociala medier. Vi romantiserar 50-talet och amerikanska hemmafrukulturen - “Elf on a shelf” någon? Hyllar julfimer från 80- och 90-talet som verkligen inte håller måttet sett genom våra feministiska 2020-tals-glasögon. Men håller något på att hända? Årets kull av kanadensiska harlequin-jul-romcoms bjuder på deffat ögongodis åt heterosexualla damerna.
I det djupaste mörker syns hoppets ljus som klarast.
Feministisk jul
Redan tredje advent och december har gått galet fort som vanligt. Den förkylning som följer i tilltagande utmattningens spår slår ner mig gång på gång och tiden är knapp för att förbereda julfirandet för mina älskade ungdomar som anländer nästa vecka. Men jag hinner i alla fall dela med mig av en liten spaning och drömmarna om en “feministisk jul”!
Julen är ju som bekant den tid på året då de stereotypa könsrollerna blommar som mest - ja, även i Sverige “världens mest jämställda land” 2024. Vilket är lögn och förbannad dikt som vi redan vet. Huvudrollerna - Jultomten och Jesus - är båda MÄN. Inte för att religion någonsin legat i framkant för jämställdhetsarbetet eller fördrivande av kvinnoförtrycket. Sexismen sitter i ryggmärgen. För att inte tala om dem som inte vill fira jul alls, i brist på familjemedlemmar eller allmän olust över hela spektaklet. Jag vill hedra och uppmuntra alla former av alternativa julfiranden och påminna om att det inte finns “rätt eller fel” sätt att fira jul. Eller avstå.
I dag vänder jag mig dock till de kvinnor som sitter fast i heteronormativa kärnfamiljer eller i det gammelmodiga sexistiskt tänkande och självbild trots singelskap. Den stereotypa självbild som är lika obärmhärtig som en imaginär, moralisk järnjungfru. Att driva hushåll på egen hand och vara självstående, heterosexuell förälder gör att ojämlikheten inte blir ett lika stort problem - det finns ändå ingen underpresterande man/pappa att reta sig på. Dock finns det givetvis nära och kära som kan störa sig på vår oförmåga - exempelvis att inte lägga in sillen själva, hoppa julkort (gör nån ens det längre?), köpa färdig pepparkaksdeg eller ännu hellre färdiga pepparkakor! Men från dessa blickar kanske man kan fjärma sig?
“Laga din egen jävla gröt!”
Samtidigt som vi ser våra mer olyckligt lottade medsystrar heteronormativa parrelationer med män slita ihjäl sig och knappt märka än mindre beklaga sig över den monumentala orättvisan och snedfördelningen av jul-arbetet: för Han inte gör sin förmodade del (50%) av jobb och ansvar inför årets storhelg.
Gråt och tandagnissel över stressen, oförmågan att hantera den omöjliga uppgift som åläggs oss varje år, ångest över att man tappat det och rutit ifrån på barnen under stimmiga pepparkaksbak och granpyntande - “det som skulle vara så mysigt!” …för att inte tala om DEN DÄR JÄVLA NISSEN ?! Moderna, svenska kvinnors totalt onödiga och ovälkomna ok mitt i den redan hysteriska julstressen. Varför är Nissens mammas jobb att fixa?! En lysande medsyster berättade för sin 11-åring att “Nissen är på Kanarieöarna just nu”: absolut kreativt och ett mildare alternativ till “NISSEN ÄR DÖD!” som jag förespråkat i tidigare blogginlägg om julen. Och när rationella förnuftiga kvinnor ser över planeringen, Julens Stresslista (som den hette i mitt barndomshem) och tid till förfogande (efter heltidsarbete och åtta timmars sömn är avräknat) och konstaterar att “nej, den här ekvationen går inte ihop sig”. Analyserar och hittar en liten utväg och exempelvis tänker “i år skall jag i alla fall köpa färdig risgrynsgröt i korv” - phu!
- …så sitter maken i soffan i dag och säger “skall vi inte ha hemmagjord risgrynsgröt i år?” med en anklagande, snyftig ton.
Grrrr! Finn fem fel i den meningen? Vår medsyster drog genast slutsatsen att hon måste koka den där jävla gröten i alla fall. Bara för maken menar att den måste vara med på julbordet á la Gustav Svensson (Allan Svensson = vila i frid) “den skall STÅ där”! Samt att det inte verkar föresväva denne late man att han kanske skulle kunna LAGA GRÖTEN SJÄLV, i egen jävla hög person.
- Är man duktig elektriker så kan man säkert reda ut ett grötrecept! var min syrliga kommentar. Menat som pepp till medsystern förstås. Och vi fnys-skrattade tillsammans åt hela skiten. Vill även tipsa om “Jag kommer hem till jul” (filmen) där Peter Jöbacks karaktärs svägerska blåser svärmor med korv-gröt från Felix.
foto: 14 Ways the Elf on the Shelf Might Die - Kevin A. Thompson
Strategisk inkompetens = arbetsvägran
Dags för bekännelse. Jag pekar absolut inte finger - själv är jag långt ifrån fri från mans-pleasande synder och underkastelse av griniga, dömande svärmödrar i julsammanhang. Mitt dryga femton år långa samboförhållande med barnens pappa (och tre barn) kännetecknades av ett slit utan dess like innan jul. Där hans roll i julförberedelserna (och allmänt som far och försörjare) gled längre och längre bort tills han inte ens gjorde julköttbullarna längre. Eller ens orkade valla runt dammsugaren ett varv på bottenvåningen. Psykisk sjukdom, lathet, manipulation eller ondska? Tja, det ena ger det andra, antar jag. Stress och krav var ingenting för honom. Fördelningen av denna surdeg föll 100% på mig och 0% på honom. Med barnens jullycka på spel var valet lätt för mig.
Minns en kväll före julafton för många år sen: där jag gjort allt klart - inklusive fixat TVÅ julgranar eftersom Original-Satan inte tyckte att den första granen var “tillräckligt fin” utan våldsamt knäckt av toppen under ett raseriutbrott - till de små barnens stora skräck och besvikelse - stod min fyraåring och grät för att pappa kastade köttfärsen i diskhon och stormade ut ur huset under vrålet: “nu skiter jag i den här jävla julen!”. En extrem variant av “Strategisk inkompetens för arbetsbefrielse”? En manipulationsmetod som används av män för att slippa arbetsuppgifter i hemmet.
Jag var uppe till klockan tre den natten och gjorde klart köttbullarna, städade köket och såg till att allt skulle vara fint på julaftons morgon. Efter att först ha tröstat fyraåringen med att “mamma fixar detta! Det kommer bli en fin jul, jag lovar!” och nattat henne och hennes två småbröder. Från den dagen utgick jag enbart från att det finns EN arbetare i julprogrammet varje år och kunde därför i alla fall någorlunda planera. Men all planering och hårt arbete i världen kan inte laga en destruktiv, våldsam relation. Och till sist kom dagen för den lyckosamma separationen och biljetten ut i friheten! Hurra!
Nakna män räddar julen!
Dock upprepades mönstret med lata och kränkta män, svartsjuka på det jobb jag la på julfirandet och mina ungdomar varje år. Jag försökte förklara:
- Du har ju själv berättar hur mycket du tyckte om julen när du var liten. Hur din mamma och mormor gjorde allt så fint. JAG är den personen för MINA barn. Självklart kommer jag göra det bästa för DEM. Och ge dem den bästa julen jag kan.
Män är helt enkelt värdelösa. Till julfirande i allmänhet och livet i synnerhet. Min och andras bistra erfarenhet. Kanske för att det handlar om att sätta andras behov före sina egna? Vi har levt länge i ett samhälle där det helt enkelt inte existerar en fostran av pojkar in i att vara omvårdande, omhändertagande, generösa med förtur framför sig själva och att jobba hårt och länge för att göra andra glada? Egenskaper som ställs på sin spets i jultider. Eller? Vilken man kan på riktigt säga “jag är inte den viktiga här - min belöning är de andras glädje” -till förmån för barn, fru, syskon, föräldrar? Men visst, kanske någon enstaka finns. Jag vill inte kalla mig cyniker (eller jo, kanske?) mer livserfaren. Det är detta livet lärt mig.
Nicolette Scorsese spelar det sexiga butiksbiträdet som Clark Griswold kåtar upp sig på i “Ett päron till farsa firar jul” (1989)
Det finns dock lite hopp. Givetvis har det rullat kanadensiska harlequin-romantik på tvn när jag gjort listor, klätt julgran i tv-rummet, rullat köttbullar och slagit in julklappar i tv-rums-soffan. Precis som hos alla er andra. Och jag måste säga att jag noterat en viss utveckling. Jämfört med de julfilmer (kultur över lag) som spelades in på 80- och 90-talen är de samtida produktionerna mer benägna att vända på könsrollerna. I alla fall gällande objektifiering av kvinnor. I filmer som “Scrooged” (1988), “Fred Claus - jultomtens bror” (2007!!!) och i synnerhet älskade favoriten “Ett päron till farsa firar jul” (1989) visas de kvinnliga karaktärerna upp nästan på samma sätt som om de vore aktörer i porrfilmer - i stort sett helt avklädda, grovt sexualiserade och i roller som saknar betydelse för filmens handling utom “ögongodis” åt kåta hetero-cis-män. Sen kom metoo 2017. Och i dag ser vi produktioner som: “Hot Frosty” och “The merry gentlemen“, från 2024, där det är MÄNNEN som får klä av sig, deffa ner sig till 10% kroppsfett och strippa för att rädda julen/väderkvarnen/föräldrarnas bed and breakfast och vinna (den påklädda) hjältinnans hjärta. Vi ser också fler och fler LHBTQ-personer bland karaktärerna - en lovande utveckling som jag hoppas fortsätter trots USAs ängsliga Kina-straight-anpassning av amerikanska filmproduktioner. Blä! Ner med kapitalisen!
Tomtebloss av hopp i 2024 medeltidsmörker
Nu är det ju egentligen inte meningen att någon människa skall behöva avhumaniseras och reduceras till ett sexobjekt på detta viset. Men håll med om att det är uppfriskande. Det är en förändring. Och det talar om för mig att opinionsbildning FUNGERAR… om man håller på tillräckligt länge och envist. Så i det totala medeltidsmörker som världen befinner sig i denna jul, låt oss klamra oss fast vid den lilla strimma av uppflammande hopp; ett ögonblicks långt tomtebloss som sprakar fram ett löfte om en ljusare framtid, om så vill. Vi är inte ensamma om att vilja se förändring, jämställdhet och frihet. Alla små och stora insatser har tyngd och betydelse. Med tiden kanske den “A handmades tale”-dystopi som tycks kopplat greppet om mänskligheten byts ut mot “Hot Frosty”: den sexiga snögubben som snickrar och pyntar allt från hjältinnans hus till den lokala skolan? Tills dess, ringer Simon Häggström, “prostituionspolisens” ord i våra öron: fortsätt kämpa!
Love Lisa
Foto: filmskaparna bakom “Hot Frosty” (2024)
Veckans kampsång = “våldtäktssång från stenåldern”
IT´S COLD OUTSIDE
Frank Sinatra, Dorothy Kirsten
I really can't stay
Baby, it's cold outside
I've got to go away
Baby, it's cold outside
This evening has been
Hoping that you'd drop in
So, very nice
I'll hold your hands, they're just like ice
My mother will start to worry
Beautiful, what's your hurry?
My father will be pacing the floor
Listen to that fireplace roar
So, really I'd better scurry
Beautiful, please don't hurry
But maybe just a hald a drink more
I'll put some records on while I pour
The neighbors might think
Baby, it's bad out there
Say, what's in this drink?
No cabs to be had out there
I wish I knew how
Your eyes are like starlight now
To break this spell
I'll take your hat, your hair looks swell
I ought to say, "No, no, no sir"
Mind if I move in closer?
At least I'm gonna say that I tried
What's the sense in hurting my pride?
I really can't stay
Baby, don't hold out
Baby, it's cold outside
Ugh, you're very pushy, you know?
I'd like to think of it as opportunistic
I simply must go
Baby, it's cold outside
The answer is, "No"
But, baby, it's cold outside
The welcome has been
How lucky that you dropped in
So nice and warm
Look out the window at that storm
My sister will be suspicious
Gosh, your lips look delicious
My brother will be there at the door
Waves upon a tropical shore
My maiden aunt's mind is vicious
Gosh, your lips are delicious
But maybe just cigarette more
Never such a blizzard before
I've got to get home
Baby, you'll freeze out there
Say, lend me your comb?
It's up to your knees out there
You've really been grand
I thrill when I touch your hand
But don't you see?
How can you do this thing to me?
There's bound to be talk tomorrow
Think of my life-long sorrow
At least there will be plenty implied
If you got pneumonia and died
I really can't stay
Get over that hold out
Baby, it's cold
Baby, it's cold outside
Okay, fine, just another drink
That took a lot of convincing