LOGIK EFTERLYSES: BOJKOTTA VÅLDSAMMA PAPPOR

Avslutande tankar Det Svaga Könet-serien.

Jag förstår att vårdnadstvister inte behandlas på samma sätt som brottsmål: sett till rättspraxis och gammal sed. Oskyldig till motsatsen bevisad. Att vuxna behöver fatta beslut för barn som inte förstår sitt eget bästa.

Men det är väl ändå meningen att våra lagar skall avspegla det samhälle vi faktiskt lever i och de människor som bor här? Så att det FUNGERAR. För jag tror att vi alla, reservationslöst, man som kvinna, kan vara överens om att män som utövar våld mot mammor och barn 100% har DISKVALIFICERAT sig till närhet till dessa barn på obestämd tid. Att initiativet till eventuellt umgänge skall komma från BARNENS sida, i deras takt och arrangeras av vuxna med maximal säkerhet för barnets skull. Allt annat är helt rättsvidrigt, livsfarligt och en häpnadsväckande brist på hänsyn och respekt för nationens yngsta invånare.

Enligt enklast, tänkbara logik. Vidare bör det skrivas in i reglementen, styrdokument och lagparagrafer att ta särskild hänsyn till diskrimineringsrisken i samtal, förhör och vittnesupptagningar med kvinnor. Eftersom misogynin i vårt samhälle i dag är välkänd och dokumenterad. Reformera, utbilda och ställ högre krav på rätts- och utbildningsväsendet att TRO PÅ KVINNOR: så att alla myndighetspersoner EN GÅNG FÖR ALLA kan börja gå in med friska ögon och bemöta våldsoffren rättvist och opartiskt - oavsett kön, ålder, hudfärg, religion, socioekonomisk status. Istället för att som i dag: automatiskt se en (vit het-cis-man) som är hel och ren, sympatisk och vältalig i ett förhörsrum, rättssal eller socialkontor som mer trovärdig - kanske helt oskyldig till sina tidigare brott? Och såga en ledsen, vilsen kvinna: livrädd för mannen. För att säga fel. För att förlora sina barn till en våldsförövare. När skall denna rättvisa komma mänskligheten till nytta? Hur länge till skall barn offras på den okränkbara manliga överhetens altare? När skall fakta överskugga personlighet? Vittnesmål överskugga mansprivilegier och “gammal tradition”? Brott överskugga arroganta nekanden och bisarra föreställningar om våldsbrottslingens nya gudsfruktande och laglydiga jag?

Trovärdighet och tillförlitlighet?

I veckan som gått har jag inte kunnat sluta tänka på det här med trovärdighet kontra tillförlitlighet. Laddade ord som används i juridiska processer där “trovärdighet” är något som beskriver betraktarens uppfattning om en PERSON (“talar hen sanning? talar hen inte sanning”?). “Tillförlitlighet” är UTSAGAN det vill säga de fakta, vittnesmålen, dokumenterade övergrepp den utsatta kan berätta om. Därför har jag letat mer information.

Och jag fann den i utmärkta podden Våld i nära relationer, Linn M Hällen och Rebecca Lagh. Avsnitt 55 gästas Anna Kaldal, professor i processrätt vid Stockholms universitet, berättar hon om problemet när “gammal tradition” möter nya lagar och forskningsbaserade direktiv för vårdnadsprocesser där det också förekommit våld. Hur socialtjänsten och domstolarna borde samarbeta tätare för att skaffa bra underlag och rätt tolkning av endera instans arbete. Hur domare har ett större ansvar att agera mer “aktiv utredare” och hämta in mer material till målen själv. Hur socialtjänsten i dag saknar utbildning i förhörsteknik och behörighet att hämta in exempelvis journaler från vuxenpsykiatrin med mera. Att de ansvariga borde inneha en mer polisiär inställning till parterna och bedöma utsaga, fakta och bevis för vad de faktiskt ÄR. Snarare än att fokusera på personen - om man bedömer denne som trovärdig eller inte? Se mindre till HUR de säger saker. Och fokusera på VAD de faktiskt säger. När lämpligheten som förälder skall utredas.

- Det finns också en svaghet hos socialtjänsten att ofta bedöma efter det generella, snarare än det specifika. Alla vet vad riskfaktorerna är och hur våldet och dess verkan ser ut. Men när det gäller att tillämpa det i enskilda fall och faktiskt fatta beslut är det många handläggare som vacklar. Normen är alltför stark. Men socialsekreteraren måste just våga gå från det generella till det specifika, säger Anna Kaldal (min sammanfattning) i poddavsnittet.

Vårdnad och våld samtidigt

Ett problem med vårdnadsutredningar som löper på parallellt med exempelvis en brottsmålsutredning mot samme man är att den senare är sakorienterad och bevisstyrd och har perspektivet att utreda det som redan har hänt. Medan vårdnadsutredningen skall se framåt i tiden och avgöra vad som blir bäst för barnen (läs: “förövaren”?) i framtiden. Riskbedömningen i vårdnadsmål handlar tydligen inte om brott som redan hänt utan en gissning kring om förövaren kommer begå brott mot barnen i framtiden? Även om handläggaren har skyldighet att ta in ALLA FAKTA och kunskap som finns tillgängligt om familjehistorien och interaktionen mellan barn och förövare. Någonstans här tycker jag det spårar ur. Det tycks som om allt fokus hamna på hur förövaren beter sig EFTER avslöljandet om våld. Att allvaret i det faktiska våldet späds ut? Frågor som verkar mest intressanta för handläggare tycks vara: Har han gått på insatser som exempelvis Alternativ Till Våld? Socialtjänstens föräldrautbildning? Har han “sonat sitt brott” genom att sitta av fängelsestraff, böter eller villkorliga straff?

Jag kanske är för hård? Men faktum kvarstår: fortfarande läggs för stort ansvar på den enskilde socialsekreteraren! Hur skall den socialsekreterare som sitter framför en charmigt, manipulativ förövare med potentiellt stort antal personlighetsstörningar och diagnoser kunna avgöra om han “förstått och lärt sig, förändrat sig” och inte längre utgör någon risk för barnens säkerhet? För att han verkar vara sympatisk. Nysnuten och välrakad i slips och skjorta spelandes rollen Den Perfekta Pappan. Stämmer den offentliga bilden förövaren presenterar för socialsekreteraren överens med den han är bakom hemmets låsta dörrar? Hur gick det i fallet med Tintin? Ett citat jag sätter stor tilltro till är: “om du vill veta något om framtiden - titta i det förflutna”. Albert Einsten.

“If you want to know the future - look at the past”.

Aldrig har det stämt så bra som på våldsamma män som begår brott mot kvinnor och barn i nära relationer. Som dessutom inte verkar gå att rehabilitera, i alla fall inte inom svensk kriminalvård. Kriminalvårdsverket kom med rapporten “Risk för återfall i partnervåld” 2019 där de granskade 3.150 dömda kvinnomisshandlare. Resultatet var nedslående: “Sammanlagt cirka en av tio kriminalvårdsklienter (med bedömd stor risk för återfall) dömdes på nytt till en kriminalvårdspåföljd för partnervåld. De flesta återfall inträffade inom det första året.“ Fördelningen exakt var följande: låg risk 4-5%, medelriskklienter återföll mellan 8 och 9 % och i gruppen högriskklienter återföll 16 % och rapporten avser återfall inom två år efter att de släppts ut ur fängelset. Fy fan!

Ändå vet vi att skrämmande få polisanmäler våld i nära relationer. Jag skrev nyligen om BRÅ senaste undersökning i juni 2024 där ynka 2,7% anmäler. En skrämmande verklighet.

“Mamma har ingen trovärdighet”

Här kommer begrepp som tillförlitlighet och trovärdighet in. Ofta läser vi domar där mamman bedömts som “utan trovärdighet” och barn lämpas över i den våldsamma pappans vård. Hur i helvete är detta möjligt?!

Professorn förklarar utsageanalys “hur bedömer vi om det en person berättar är sant”? och vi repeterar helt enkelt detta, är SÅ viktigt:

- Tillförlitlighet handlar om att fästa tilltro till själva utsagan: sakfrågan (ett påstående; vittnesmål, redogörelse, uppgift). Trovärdighet handlar om den person som berättar utsagan. Är hon en person som verkar tala sanning eller inte? En bedömning av trovärdighet sker därför utifrån myndighetspersonens uppfattning om personen.

- I vårdnadstvister tycks inte samma krav ställas på vad som är trovärdighet på samma sätt som i brottsmål. Upplever vi någon som sympatisk kommer vi tro på den personen. Här kommer den enskilda socialsekreterarens personliga uppfattning in i bilden. Det vill säga att bedömningen av barnets bästa färgas av den egna föreställning om vad som är en god barndom, ett gott, jämställställt föräldraskap, Den Goda Familjen mm. Men vi måste gå BAKOM detta. Bryta normerna och våra egna personliga preferenser. Och göra objektiva bedömningar där utsagan blir viktigast. För tungt lass läggs på familjerätten här - detta är jätteproblematiskt!

Våldsutsatt mamma får skulden

Professorn berättar vidare att i vårdnadstvister finns ingen bevisbörda som i brottsmål, men viktiga uppgifter om våld och övergrepp måste komma fram och tas hänsyn till när barnens framtid skall avgöras i domstol. Det är dock farligt att vara våldsoffer - en våldsutsatt mamma måste skilja på berättelser om farliga våldsincidenter och det som kan uppfattas som "smutskastning". Domstolen ser allvarligt på en mamma som utmålas som “umgängessaboterande” eller som uppträder “haveristiskt”. Då bedöms hon inte vara kapabel till gemensam vårdnad. Så enligt dessa principer kan en domstol mycket väl ge en våldsam pappa ensam vårdnad. Här drabbas barnet hårdast.

Bakgrunden till detta är samhällets förnekelsefärgade inställning till mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Det anses inte vara våld helt enkelt. På det envägs-sätt det faktiskt är. Genom att myndighetspersoner kallar våldet för “föräldrakonflikt” eller “bråk” erkänns inte våldet som allvarligt. Både man och kvinna anses vara lika ansvariga för aggressionen istället för sanningen: att en part attackerar = förövaren, en part är mottagare = offret.

- Våldsutsatta mammor som ändå står på sig och försöker skydda sina barn, när samhället skrivit om våldet till föräldrakonflikt, är dem som upplevs som jobbiga och problematiska. Man pratar om att det är dessa kvinnor som är grundproblemet, att de påverkar sina barn, föräldralienation med mera.

- Man förstår verkligen vikten av att alla som jobbar med det här har en gedigern kunskap om mäns våld mot kvinnor, barns utsatthet, trauma mm, säger poddförfattaren som inlägg i diskussionen.

- Ta våldet på allvar TIDIGT! Så inte massa tid i barnens liv går till spillo och som präglar barnen för alltid, avslutar Anna Kaldal avsnittet. Om ändå alla socialtjänster och domstolar hörde detta nu…

Fotot taget från .opulens.se

“Får väl skaffa en ny familj då”

Här ligger grundproblemet: mödrar och kvinnor blir inte hörda. Ingen tror oss. Vi anses inte vara på långa vägar lika viktiga som männen. Deras ord väger tyngre än vårt. Som en mamma sa:

- Tänk om det varit JAG som satt och sa i samarbetssamtalen: “jag får väl ta och skaffa mig en ny familj då!” (som hennes förövare sa) Vad hade alla sagt då?

Det är tyvärr helt andra villkor för kvinnor än män i domstolen. I synnerhet vid vårdnadstvister där pappa har utövat våld mot mamma och barn. Se jämställdhetsmyndighetens rapport om att 64% av slumpmässigt utvalda vårdnadsdomar från tingsrätterna inte tog hänsyn till våld.

Av någon anledning väger detta våld lätt i samhällets ögon. Fast det är det mest förödande och oftast dödligaste. Är det traditionen? Rysslands nuvarande lag: “våld i nära relationer är inte ett brott. Det är en familjeangelägnehet där mannen är familjens överhuvud och har mandat att göra vad han vill med sin egen familj i sitt eget hem”? Att svenska barn är pappas egendom? Hans automatiska rättighet efter en skilsmässa? Som för 100 år sedan? Varför?

Troligen som professor Kaldal och podden Våld i nära relationer är inne på… min egen mörka reflektion: mäns våld mot kvinnor och barn i hemmet tas inte på allvar. Kvinnor och barns berättelser tas inte på allvar. Kvinnor och barn tas inte på allvar.

Veckans kampsång

MIGHT NOT LIKE ME

Brynn Elliott

You broke up with me
For the life of me I couldn't figure out what I did wrong
I'm so sorry
I'm usually the first one to admit I did wrong

Get over yourself, it's no big deal
If I run a little faster than you on the playground
Get over yourself, what's your problem?
What's your problem?

Well if you don't like girls that are stronger than you
And if you don't like girls that are faster than you
And if you don't like girls that are smarter than you
Well then you might not like me, you might not like me

We had chemistry
You're the one that got away and I'll never forget you
You were beautiful
You were perfect as you were and I didn't want to fix you

Get over yourself, it's no big deal
If I swim a little faster than you in the neighbor's pool
Get over yourself, what's your problem?
What's your problem?

Well if you don't like girls that are stronger than you
And if you don't like girls that are faster than you
And if you don't like girls that are smarter than you
Well then you might not like me, you might not like me

And if you don't like girls tougher than you
And if you don't like girls more daring than you
And if you don't like girls braver than you
Well then you might not like me, you might not like me

You might not like me
You might not like me
And that's fine by me
You might not like me (might not, might not, might not)
Might not like me

Boy, lay down your pride
Wipe the tear from your eye
I'll take you back, I'll take you back, I'll take you back, boy
Lay down your pride
Wipe the tear from your eye
I'll take you back, I'll take you back, I'll take you back

But if you don't like girls that are stronger than you
And if you don't like girls that are faster than you
And if you don't like girls that are smarter than you
Well then you might not like me, you might not like me

And if you don't like girls tougher than you
And if you don't like girls more daring than you
And if you don't like girls braver than you
Well then you might not like me, you might not like me

You might not like me
You might not like me
And that's fine by me
You might not like me
You might not like me (might not, might not, might not)
You might not like me
You might not like me (might not, might not, might not)
You might not like me
You might not like me