Vem tror en mammas berättelse om våld?
Det svagare könet. Del 3 vårdnadstvister.
Är det någon gång kvinnor misstros, anses svaga och helt utan trovärdighet är det i rollen av mamma och part i ett vårdnadsmål. I kampen för att skydda sina barn mot en våldsam, kriminellt vårdslös och/eller omsorgsbristande pappa. Att klösa sig fri från en våldsam man är svårt nog. Men att försöka få med sig barnen ut i tryggheten är i dag nästan omöjligt. Och när jag väl slår larm och ropar på hjälp. Är det ingen som tror mig. Myndigheterna, staten och (det patriarkala skit-)samhällets svek mot våldsutsatta barn och mammor i dag är en av vår tids största rättsröta och bevis på att mansprivilegiet går hur långt som helst. Vad en man/make/pappa än har gjort: blir han alltid, alltid trodd och lyssnad på. För han är normen. Och jag tillhör det “svagare könet”.
Att lämna en våldsam relation med en man efter flera år är nästan omöjligt. Först måste jag själv inse att vi faktiskt blir utsatta för våld och att det finns en potentiell dödsfara. Trots hans allomfattande makt och det sektlika liv jag lever. Jag tappar hoppet. En dag går han för långt. En orolig syster polisanmäler. Orosanmälan från skolan. Familjerådgivaren säger ifrån. Mamma och barn lotsas bort från det våldsamma hemmet på hemliga vägar. Och jag och mina barn hamnar på ett eller annat sätt hos socialtjänsten. Och där börjar det oftast gå utför… Ändå gör vi det. Måste vi göra det. Det är en mardrömsresa genom oändliga mängder skit, stress och ångest. Att vara utlämnad åt jäktade kommunalanställda med väldigt stor variation på kompetens av att hantera våld i nära relationer, traumatiserade kvinnor och barn och stora utmaningar att hantera egna privata föreställningar om vad som är en lycklig barndom, Den Goda Familjen och vad som egentligen är “barnens bästa”. Indoktrinerade med förövarbalkens första bud vi skall “sörja för att barnet har en god kontakt med båda föräldrarna”…. Dåliga riskanalyser. Inkompetens gällande skyldigheten att polisanmäla de berättelser om våld man får ta del av. Tama vårdnadsutredningar som sällan går mot normen med enda anledningen att handläggarna inbillar sig att “det är så svårt att få ensam vårdnad i dag”. Grrr! Detta gör mig TOKIG! MFoF, socialtjänstens styrdokument för vårdnad, boende, umgänge är väldigt tydlig i sina krav på vad som är en lämplig förälder. Domstolar och socialtjänster runt om i landet har i dag all möjlighet till god utbildning i mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hur våld skadar barn både i det akuta och i längden. Varför VARFÖR…tillämpas det då inte i praktiken?! Min teori: en övertro på mäns och pappors “rättigheter” samt en reflexmässig tolkning av lag, reglementen och kriterier till deras fördel. Alla inblandade myndighetspersoner väljer att tro på männens historia om sina “rätta jag/nya jag”, deras snyftande kärleksförklaringar till barnen, deras försäkran om att aldrig utövar våld igen samt skryt om att de är “rehabiliterade”; efter att ha suttit av fängelsestraff, gått vårdens eller socialtjänstens “frivilliga” instatser för män som utövar våld. Dessa kriminella, livsfarliga män ges alltid en ny chans. Som om framtiden kommer te sig helt annorlunda än de ÅRTIONDEN av våldsamhet, kränkningar, makt- och kontrollutövanden dessa män utsatt kvinnor och barn, bakom stängda dörrar. Hur i all världen skulle det ens vara möjligt?! Bevis finns dessutom på att våldsbrott mot kvinnor och barn är i det närmaste 100% återfallsbrott. Ingen rehab synes än.
“Varför är det ingen som tror mig?”
I inledande processer hos familjerätten handlar det först och främst om att sätta familjen i säkerhet - fysiskt skyddade från förövaren. I nästa steg utreds våld och risk av socialsekreterare. Här uppstår dubbelheten och den omöjliga kravbilden på mamma direkt. Å ena sidan utser socialtjänsten mig till Den Förälder Som Skall Skydda Barnen. Jag blir ensam boendeförälder - i skyddat boende eller privatbostad. Och försöker väga pappans ilskna krav på att “minsann få träffa SINA barn!” med barnens vägran och rädsla. Eller oförståelse och utsatthet om de är riktigt små. Å andra sidan kan en iskall domstol finna att mitt beskydd av barnen är “umgängessabotage”, “konflikt och misstro mot pappan” samt att jag “inte kommer sörja för en god och nära kontakt med barnens pappa”, se “Förövarbalken” (nej till ens gemensam vårdnad åt mamma!). Horribla argument som alla kan användas MOT mig. Antingen tar socialtjänsten barnen för att jag brustit i min omsorg genom att ge barnen till pappa för umgänge. Eller så tar domstolen barnen för att jag INTE ger barnen till pappa för umgänge. Hur i helvete är detta ens möjligt?!
Hovrätten har i flera fall utdömt ensam vårdnad, om gemensamma, TRAUMATISERADE, våldsutsatta barn, till pappor som misshandlat mamma. Är det domare, socialsekreterare och nämndemän som är sjuka i huvudet? Eller lever vi i ett sjukt system?
MFoF.se handledningsdokument för socialtjänsten: Riskbedömning i utredningar om vårdnad, boende och umgänge Ett stöd för familjerättens handläggning
I mitt fall vägrade 11-åringen och 9-åringen träffa sin biologiska pappa alls efter flykten (“separationen”). 7-åringen var osäker men ville ses ibland, i början. Exakt där stod jag. Skambelagd misshandlad 32-årig kvinna, akut-inflyttad i föräldrahemmets källare med tre traumaskadade våldsutsatta barn. Och en hamster. Samt det som var kvar av det sönderslagna bohaget. Ett köksbord, en tjock-tv och en halvkass tvättmaskin. Vår förövare ringde dagligen med krav på att “få träffa SINA barn”. Full av ursinne. Som om jag stulit hans bil. Barnen vägrade. Jag tvingade dem tillslut. En hemsk, grå och disig annandag jul. Har tidigare berättat om detta hemska. Hur jag i en timme fick jaga runt barnen innan avfärd då de protesterade, låste in sig, gömde sig, vägrade ta på sig ytterkläder och kämpade emot med allt de hade. Men jag är vuxen, så jag “vann”. Jag körde dem i bil till Original-Satans (“pappan”) tillfälliga bostad hos sina föräldrar där processen blev omvänd. Barnen låste in sig i bilen, vägrade gå in i huset, försökte rymma ut i den närliggande skogen… med mera. Jag grät hela bilvägen tillbaka och klättrade på väggarna i föräldrahemmet tills min son ringde mig efter en timme: “kom och hämta oss!”. Jag åkte direkt. EN gång. Aldrig mer. Och som tur var saknade vår förövare bra nätverk eller resurser. Han hade inte ens en egen advokat. Och barnen växte och fick mer makt med stiagande ålder. Domstolen lyssnade på dem. Ensam vårdnad till mamma och inget umgänge till pappa. En framgångssaga, långt ifrån vanligt idag. Jag ser dock domslutet som direkt ansvarigt för att mina tre barn kunnat växa upp till lyckliga, friska och välanpassade samhällsmedborgare. Som i dag läkt från barndomens våld och har en hälsosamt nedlåtande, road attityd mot förövaren/spermadonatorn. Det är som om han lever på en annan planet. Tack Gode Gud!
Men där och då, mitt i kaoset kring jul- och nyårshelgen 2008/2009 direkt efter separation och flytt till hemorten, blev jag nödgad att ringa familjerätten när jag inte visste vad jag skulle göra. Hjälp fick jag. Men föga kunde jag ana att detta var början på en nära fyra år lång process…hos socialtjänsten, polisen, domstolen. Fram och tillbaka. Och konstant eftervåld från förövaren såklart. Jag, liksom ni, blev gång på gång utsatt för misstroende och skepsis inför MINA vittnesmål. Samt parallella hyllningar av förövaren. På så fräcka, hopplösa vis att man knappt tror sina ögon.
Vi har fallet med pappan som misshandlade de två små barnen i förskoleåldern med att bland annat sparka omkull ena barnets cykel under cykeltur, utdela slag mot kroppen och bestraffa med att timmar utan mat vid köksbordet vid påstådda regelbrott som tex “högljuddhet”. Vars psykiskt- och sexuellt våldsutsatta mamma flydde med familjen till skyddat boende 20 mil från hemorten (med socialtjänstens hjälp). Där lokala tingsrätten började med att döma gemensam vårdnad men hel-boende hos pappan och endast helgumgänge åt mamma varannan helg, pga av att hennes “sekretessmarkering och boende på hemlig ort annars kunde röjas”. Vilket vansinne! Hovrätten tilldömde mamma ensam vårdnad så småningom men också varannan helg-umgänge åt pappan. Barnen är livrädda och vill vägra. Vem lyssnar på dem? Mamma är lika skräckslagen hon för att bli av med vårdnad och möjligheten att ge barnen trygghet om hon inte följer umgängesdomen till punkt och pricka. Så de tre reser sex timmar fram och tillbaka till pappans bostadsort för hans umgänge. Som ingen vill ha. Som dessutom är potentiellt livsfarlig.
Ett tredje fall som fortsätter vittna om detta vansinne är där det återigen handlar om ett mycket litet förskolebarn som misshandlats av pappan, exempelvis: hårda nypningar, drag i örat, att ha tryckt ner barnet mot sängmadrassen med våld och den vuxnes kroppstyngd. Barnet har fällts med krokben, medvetet utsatts för farlig hund då barnet även är hundrädd. Pappan har låtit det icke-simkunniga barnet hamna under vattnet med flit, styrt barnets pulka nedför extra farlig backe ner i ett djupt dike, ruskat och sparkat sönder barnets leksaker med mera. Samt att lilla syskonet, knappt mer än en bebis, ryckts ur mammas famn vid pappans attacker, gråtande låsts ute från mamma i annat rum, fått dörrar hårt igensmällda centimeter framför sina små nakna barntår. På alla sätt vidriga övergrepp och våld från fullvuxen man mot mycket små barn. Som mamma berättar för flera olika socialsekreterare i sin hemkommun. En inledande våldsutredning konstaterade att mammans uppdrag är att “skydda barnen då det finns risk för att barnen far illa i pappans vård” men att denne handläggare ändå avstod att polisanmäla våldet. “För samarbetets skull”. Pappan stämmer mamma på 50-50 (vårdnad, boende, umgänge) och mamman yrkar då på ensam vårdnad. Ansvarig socialsekreterare, som fått uppdraget av domstolen att genomföra vårdnadsutredningen, ger i samtal med mamma intryck av att inte ta pappas våld mot barnen och mamma på allvar. Utan pratar om hur “svårt det är att få ensam vårdnad”. Att inte socialtjänsten kan sitta och “tycka saker” utan måste hålla sig till regelverket. Att det kan vara dags att trappa upp pappas umgänge till 2-2-3 inom några månader och ge femåringen en smartklocka så han skall kunna ringa mamma om han blir rädd: för att han är för liten för egen mobiltelefon. I ett mamma-samtal som ingår i VÅRDNADS-utredningen?! I vad som till 100% låter som att hon har svårt att gå emot normen och faktiskt rekommendera ensam vårdnad till mamma mot bakgrund av pappans våld mot barnen. Det verkar otroligt att en professionell sakkunnig låter sig manipuleras av en charmig förövare och agerar medhjälpare åt honom i att förminska våldet och den säkerhetsrisk för barnen som föreligger i ett liv med våldsamma pappan nu och i framtiden.
Hur kan socialtjänst och domstolar helt bortse helt från att barnkonventionen varit lag i Sverige sen 1 januari 2020?! Bortse från MFoF socialtjänstens egna styrdokument?! Till och med bortse från faktiska Förövarbalken (föräldrabalken) när det tydligt står: “eller annars far ill” samt påpekandet av “god och nära kontakt med båda föräldrar.” Nyckelordet är: GOD. GOD kontakt. Inte bara vilken jävla “kontakt” som helst. Jag får känslan av att när det inte uttryckligen står i lagen exakt vad som ÄR en lämplig förälder och vårdnadshavare och tolkningen är “fri” av det gällande lagar vi har. Väger mannen och pappans vågskål alltid tyngre än mammas och barnens. I det patriarkala samhället är mannen norm blir detta utfall en självklarhet och myndigheter bekräftar gång på gång att pappas trovärdighet och gammal tradition skall sättas före kvinnans historia och försök att rädda sig själv och sina barn. För hon är - kommer alltid att vara? - det svagare könet.
Veckans kampsång
MAKE YOU A BELIEVER
THE K!X
Yuh
Working my fingers down to the bone
I've been building my kingdom up on my own
Got a destiny baby and it's set in stone
Look at me now, look at me now
Slaving away eight days a week
I've been shaking all the leaves off the money tree
And I'm hotter than a dealer on a winning streak
Look at me now, look at me now
Can I get a witness, can I get an amen?
Before I, woo-hoo, make you a believer
You-hoo, gotta dig a little deeper
Bow down I'll bless you like a preacher
Time to testify because you know I
Woo-hoo, can make you a believer
You-hoo, best be following the leader
If you don't know then I'ma teach ya
Time to testify I'm making you my
Believer (in your will)
Believer (I'm making you a-)
Believer (woo-hoo)
Just have faith I'll make you a believer
I've been on my hustle every day and night
I'm flexing like a shark with an appetite
I don't need to bark when I got this bite
Look at me now, look at me now
Can I get a witness, can I get an amen?
Before I, woo-hoo, can make you a believer
You-hoo, best be following the leader
If you don't know then I'ma teach ya
Time to testify I'm making you my
Believer (in your will)
Believer (I'm making you a-)
Believer (woo-hoo)
Just have faith I'll make you a believer
Believer (I'm making you a-)
Believer (I'm making you a-)
Believer (woo-hoo)
Just have faith I'll make you a believer
When you've fallen from grace
Feel like you can't be saved
There's only one thing left to do (left to do)
Hit the ground and repent
'Cause my love's heaven sent
And I'll make a believer out of you
Before I, woo-hoo, make you a believer (believer)
You-hoo, gotta dig a little deeper (deeper)
Bow down I'll bless you like a preacher
Time to testify because you know I
Woo-hoo, can make you a believer (believer)
You-hoo, best be following the leader (follow the leader)
If you don't know then I'ma teach ya
Time to testify I'm making you my
Believer (I'm making you a-)
Believer (I'm making you a-)
Believer (I'm making you a-)
Time to rest now I'll make you know a believer
Believer (I'm making you a-)
Believer (I'm making you a-)
Believer (I'm making you a-)
Believer
Have some faith I'll make you a believer