Va?! Är MIN MAN en kvinnomisshandlare?

Normalt sett ligger länken till inläsningen på femmeandfurious podcast på Spotify här. Men på grund av ett tekniskt fel sparades inte inspelningen i kväll. Jag gör kanske ett nytt längre fram? Men än så länge blir det tyvärr inget. Hoppas på er förståelse!

Hans stora, hårda knytnäve landade i mitt huvud. Om och om igen. För…tionde gången? Jag var så omtöcknad att jag inte kunde hålla räkningen. Det blev suddigt för ögonen. Hans ansikte fanns inte i längre i min åsyn eftersom jag böjde mitt huvud i ett försök att komma undan slagen. Men jag visste att hans ögon var svarta. Kalla. Fyllda av hat. Mina fäktande armar gjorde föga för att få misshandeln att upphöra. I fysiskt underläge som jag var. Varken lika lång eller lika stark som han.

Långt borta hördes barnens upprörda skrik. Gråt. Så upphörde slagen lika plötsligt som de börjat. ”Det här är DITT EGET FEL! Det vet du!” väste han, andedräkten het och kväljande illaluktande mot min kind. Så lämnade han rummet och jag vacklade till och stödde mig mot väggen. Försökte skärpa mig… koncentrera mig på de oroliga barnrösterna som kom närmare, in i köket där jag stod och andades tungt. Känslan av små barnkroppar som tryckte sig mot mig. Sökte trygghet. Försäkran om att mamma mår bra? Mamma? ”Såja, det var inget farligt. Nu sätter vi oss och äter. Jodå, spagettin finns kvar i alla fall”, sa jag och sneglade på de tomma konservburkarna på golvet. Två små burkar vars innehåll jag tänkt göra pastasås på. Makrill i tomatsås som barnens far trotsigt ätit upp med sked på stående fot mitt framför ögonen på mig. Sedan slängt de tomma metallburkarna i mitt ansikte. Ursprunget till grälet. Var det bara tio minuter sen?  

Detta var en helt vanlig torsdag kväll hemma hos oss. I ett radhus i Lövgärdet, förort till Göteborg, i mitten av 2000-talet. Förstod jag att jag var en misshandlad kvinna? Nej. Förstod jag att min man var en misshandlande våldsförövare? Nej. Om ingen förstår rollerna i det drama de befinner sig i gällande våld i hemmet, kommer det någonsin bli en förändring? Nej.

I dag tittar vi på förövaren. LÖGNAREN. Som ljuger så han tror sig själv.

Om att han är en hygglig kille. Manlig man. En hedersknyffel. Som bara haft lite otur när det gäller tjejer. Eftersom han är ihop med dig. Hade du bara varit en BRA KVINNA… liksom smart. Och NORMAL. Hade han inte behövt “lära dig” veta hur du skall uppföra dig. Visa respekt. Inga andra män(niskor) hava framför honom. Det är DU som är problemet. Honom är det minsann inget fel på.

(obs! ironi, för den som inte redan fattade det…)

Förstår förövaren att han är förövare?

Nej. Min starka magkänsla är att; NEJ. Förövaren har ingen aning. Lika lite som Kevin Spaceys karaktär “John Doe” , som mördar efter Bibelns sju dödssynder i legendariska ”Seven”, förstår att han är en iskall psykopat vars människohat överträffar mycket av det man sett på film. När Brad Pitts “David Mills” kommenterar ”…när du står och runkar i ditt eget bajs tänker du då ’wow! Jag är helt galen!”. Nej.

För att återgå till mannen som brukar våld mot Sin Kvinna. Förövaren är alltid självberättigad. I sitt eget huvud. Han har rätt att tänka, känna och utföra alla de fruktansvärda handlingarna han utsätter offret ”sin kvinna” för (sambo, flickvän, fru). Därför att det alltid är HENNES FEL. Hon för skylla sig själv. Hon vet inte hur hon skall uppföra sig. Hon vet inte att hon skall visa honom respekt. Behandla honom som en man. Ge honom den kvinna han förtjänar. Som andra män kan avundas honom. Patriarkatets våta dröm - “en BRA KVINNA” - är snygg och feminin, finns alltid till hands, söker hans gillande framför alla andras, är ”lojal”, bekräftande och beundrande, uppfyller alla hans sexuella drömmar, lyssnar hellre än pratar själv… och framför allt = låta honom bestämma i allt.

Gör hon inte detta är hon en DÅLIG KVINNA.

Glöm inte att förövaren också går igenom en normaliseringsprocess. Fast åt andra hållet. Bara för att han initierar proceduren betyder inte att han inte förändras med den.

För honom börjar det första gången offret, jag tänker kalla henne ”Sin Kvinna” för enkelhetens skull, gör avkall på sin egen vilja och självkänsla för att vara honom till lags. Till exempel ”går med på” att prova strypsex fast hon egentligen är rädd. Då har förövaren tagit sitt första steg in på hennes integritetssfär. Hennes revir. Hennes livsutrymme.

Det följs snabbt av första gången hon biter ihop om sin vrede när han fryser ut henne för någon inbillad förseelse och vägrar säga vad det är. Första gången hon chockat stumnar och får ett iskallt hugg i hjärtat av hans ord om att hon ”faktiskt inte är så snygg naken som han trodde, att hon faktiskt borde gå ner några kilon”. Men ändå väljer att fortsätta relationen. Första gången han ignorerar hennes kommentar i en diskussion med vänner. Så hon generat tystnar. Och sluter sig. Men ändå stannar. Första gången han rasar mot henne och anklagar henne för att ”försöker manipulera honom med hot om att lämna honom” när hon försökt ta upp hur hans beteende sårar henne. Men ändå väljer att fortsätta relationen. Och tycker synd om honom som haft så jobbigt med skräcken för övergivande sedan barndomen. Eller sitt senaste äktenskap.

Förövaren tar sina första prövande steg in på hennes domäner. Och finner att hon backar, viker sig, försöker ”förstå” honom och hans sida av saken. Försöker älska honom när allt han vill är att äga henne.

Förövaren märker att hans maktövertagande funkar och han tar allt större och större kliv. Tills han lagt hela hennes integritet, livsutrymme och människovärde under sina fötter. När hon också accepterat att allt är ”hennes fel”.

Då är det inte det minsta svårt för förövaren att straffa Sin Kvinna. För han – och resten av det patriarkala skitsamhälle vi lever i i dag – har gjort klart för henne att detta med att vara En Mans Kvinna är det finaste hon kan bli i sitt liv.

Vi har återigen Carin Holmbergs bok med exemplet ”kvinnans rollövertagande” att hon sätter mannens behov och känslor före sina egna. Slutklämmen i normaliseringsprocessen ”hon blir han” = ”förvandlas” till sin förövare och delar alla hans värderingar och lever efter hans livsregler. ”Jag blir du”.

Här måste vi förstå att de första stegen i normaliseringsprocessen är de svåraste för FÖRÖVAREN. Han tassar lite på tå i början, ser hur långt han kan gå. När han märker att hon viker sig. Att hon är livrädd att förlora hans kärlek och beundran blir han stöddigare. Vågar satsa mer. Tills hon sätter ner foten och säger ifrån. Om hon klarar det. Oftast inte tyvärr. I alla fall inte ensam. För då är hon så bruten, knäckt och totalt berövad all självkänsla och livsvilja. Att hon inte skulle kunna lämna en mygga ens en gång. Troligen har förövaren också byggt upp ett stort pyramidspel av utpressning. Hotar och målar upp domedagsscenarion om allt som skall hända barnen, katten, systern och gamla mormor. Om hon lämnar honom. Det är så lätt att manipulera en människa, att styra och tvinga henne. Att det borde utgå internationell lag mot det. Som min farmor sa om människor som förövarna: ”dom borde skämmas!”. Och mormor: ”det är skamligt!”. Tack älskade fina. Livserfarna, kloka, med oändlig kärlek till sina barnbarn… som säger som det är.

Hjälp kvinnan! Ge henne kraft och resurser från omgivningen – vänner, familj, andra kvinnor, läkare och antidepressiva. Dra upp henne ur det hål förövaren tvingat henne gräva åt sig själv. Ge henne en trygg plats att vila. Så kommer hon resa sig med en kraft som överträffar allt annat vi sett!

 Vem är förövaren?

Vilka är förövarna? Hur skall vi kunna relatera till dem? Deras behov av makt? Det är faktiskt inte så svårt. Vi har ALLA sett dem förut. Vi känner dem allt för väl. De finns överallt runt omkring oss. Vi ser bara inte skogen för alla träd.

Den evigt elaka, trakasserande lillebrodern som försöker styra hela familjen utifrån sitt dåliga humör och hot om våld. Mobbaren i skolan som kan få en hel grupp att skratta ut en stackars kamrat som inte får komma in i klassrummet för att han håller för dörren. Den otäcka chefen som inte tvekar att vråla och skälla så fradgan skvätter på sin förskräckta personal. Din pojkvän? Alla har två saker gemensamt – de vill ta makten över dig. Dränera dig på allt till sista droppen hjärteblod. Och de gömmer sig mitt ibland oss. Kamouflerar sig som ”vanliga killar”. Hides in plain sight.

Jag har ägnat mycket tid åt att försöka förstå mina förövare. Inte på ett snyftblaskigt sätt… där jag ”tycker synd om” dom. Den fasen har jag lämnat bakom mig för länge sen. Även om jag givetvis gått igenom detta med. Tänker inte klandra mig själv för att jag våpigt ömkat den ”stackars mannen som haft det så jobbigt i sitt liv!” Gråtit floder över ”mitt svek”. Att till och med JAG lämnat nu! Mannen som blivit sviken av ALLA! Och JAG som lovat att stå vid hans sida genom allt! Som en självutnämnd, självuppoffrande hjälte. Trots att jag själv höll på att stryka med på kuppen.

När vår vi lära oss sådant blaj? Var? Sagorna? De tålmodiga hjältinnorna som stöttar och hjälper hjältarna ändä till slutet då det blir giftermål och halva kungariket ”och de levde lyckliga i alla sina dagar”? Skönheten och odjuret? Romantik-blåsningen alltså. Tror det hör till.

Poängen är att jag nu vill förstå för att demontera förövarens vapenarsenal. Känn din fiende. För att sedan kunna bygga ett effektivt försvar. Som en själens biotekniska ingenjör som studerar och plockar isär ett virus på labb för att kunna framställa ett vaccin. Gör jag med hjälp av att studera och inspireras av mången litteratur, föreläsningar och andra överlevares berättelser om mäns våld mot kvinnor. Som jag tycker vi alla skall sprida vitt och brett. För att resonera mig fram till ett lämpligt ställningstagande och räddningsarbete här i bloggen = kan se den lite som ett ”psykopat-vaccin”!

Vi kvinnor behöver varandra. Vi får bli våra egna hjältar och rädda oss själva. Drömprinsen på den vita springaren har oidipuskomplex, mindrevärdighets-känslor och liten penis och kommer kompensera detta med att slå oss sönder och samman. Det är lika bra han får galoppera vidare med sin häst så behåller vi hela kungariket själva istället. Och lever lyckliga i alla våra dagar som fria, självständiga singel-prinsessor med makt över våra egna liv.

“Jag tänker sluta sopsortera!”

Visst kan det vara svårt att ”förstå” en förövare som precis hällt kokande vatten över Sin Kvinna. Hur kommer man till den punkten av gränsöverskridande? Vi VILL tro att detta är ovanligt. Att det ALDRIG skulle hända i din egen relation. För Din Man är så speciell, fin och förstående. Prova var otrogen. Se hur han förändras. Pröva säg att du vill göra slut. Att du tänker sluta sopsortera. Eller något annat som går emot hans kärnvärderingar. Då blir det genast ett annat ljud i skällan. Våldet är aldrig långt bort. Tvärtom är det mycket närmare än du tror. Varnad är väpnad.

För män och förövare är KRÄNKNING det absolut värsta som kan förekomma. I synnerhet från Sin Kvinna. Det är som om allt vett och sans flyger ut genom fönstret. Blixtsnabbt kastas handsken! Och grälet är igång. Våldet lurar precis runt hörnet. Och om du själv i rädsla försöker knuffa undan den rasande man som står framför dig och fly har du enligt …skolgårdsregler eller vad det nu är ”slagit först” och då är det helt okej för mannen att slå dig sönder och samman. Oavsett skillnad i fysik. Skolgårds-etiken säger även ”slå aldrig någon som är mindre” men förövaren kan ju naturligtvis välja och vraka som han vill. Livet är trots allt ett moraliskt smörgårsbord där man plockar russinen ur kakan beroende på vad som passar en själv, så att säga. Om vi önskar blanda metaforer. HAN = förövaren kommer dock alltid vara den som står för den moraliska bedömningen.

Ett annat exempel på hur en man blir en förövare är det totala avsaknaden av realistisk förståelse av att två människor kan ha olika syn på samma situation. Inga olika perspektiv. Ingen insikt i att två människor vars upplevelser baserat på olika dagsform, etik eller moral kan krocka ibland. För honom finns bara ”en sanning”. Det vill säga HANS sanning.

Vi kan ta det enklaste av alla enkla exempel i er relations begynnelse: Du vill spela musik när du städar. Högt i stereon (vi säger att detta är tiden före de fantastiska noisecancelling-lurarna dök upp och räddade världen – hurra!). Din Man blir sur för han vill absolut inte ha på hög musik just då. Har du tur står han och diskar medan du dammsuger tv-rummet. Bidrar. Ovanligt men förekommer.

Du har valt låten ”Killing in the name of” med Rage against the Machine. Mannen vill stänga av med hänvisning till att han visserligen tycker om denna låt men att han inte vill lyssna på den just nu. ”Det är högljutt och jobbigt som det är här!”. Förtretad men resignerad stänger du av din fina musik och tänker: han har rätt, jag kan inte utsätta honom för oljud som besvärar honom. Tråkigt men sant. En av (många tusentals) baksidor med sambolivet. Så istället dammsuger du till ljudet av det remarkabla oväsen som en dammsugare frambringar. Tystnad är nu viktigt för honom. Och då är det viktigt för dig också.

Någon dag senare: du sitter djupt försjunken i en bok (detta är som sagt före-barn-och-tiden) i soffan i tv-rummet. In stormar mannen som nu vaknat, på uruselt morgonhumör. Han sätter genast på stereon på högsta volym, din värsta hatlåt ”Cum on feel the noise” med Quiet Riot (usch usch usch). ”JAG måste faktiskt få en bra start på den här jävla skit-dagen!” skanderar han och bryr sig inte det minsta om att han slagit din lugna stund i tusen bitar. Att tystnad nu är viktigt för DIG men inte för honom. Struntar han i.

Kan man göra DETTA … och tillåter jag honom göra detta i år efter år… kommer övertrampen bara eskalera. Han synar och höjer efter varje gång. Tills första slaget kommer. Det är inte alls svårt att förstå hur våldstrappan fungerar. Och det handlar absolut ingenting om att förövaren ”fattar själv” att han är en förövare. Han är bara en helt vanlig man med ett helt vanligt manligt ego. Som tar sig rätten att utöva makt över en annan människa. På det sätt som han lärt sig sen barnsben. Det tillhör hans normala mönster. Oavsett om han aldrig sett en förövare, växt upp med en förövare till förälder eller om han tillbringat större delen av sitt vuxna liv i en relation med en förövare. Så har han ”lärt sig” hur han skall göra. Och han vill absolut definitivt inte vara ett offer i relationen med dig.

Han kan vara psykopat. Eller han kan ha gått i ”psykopatens träningsläger”…som jag förklarat barnens far för mina barn en gång i tiden. När de var oroliga att de skulle bli ”som pappa” de också. (“Nej, barn. Pappa har gått i farmors träningsläger för psykopater. Det har ni aldrig gjort! Ni blir okej”) Som om förövar-beteende är något ärftligt. Nej nej nej. Det handlar om miljö miljö miljö. MILJÖ.

Vid föreläsningen på Värnamo stadshotell för några veckor sedan väckte min goda vän den mycket intressanta frågan, som delvis ligger till grund för dagens blogginlägg där vi studerar FÖRÖVAREN: ”Vet männen om att de är misshandlare? Förövare?”. Ivrig diskussion uppstod.

Från Kvinnojourens sida upplystes man då också om att det finns mycket studier på att våldsförövare ofta blivit slagna som barn eller levt i familjer där det förekommit våld, som i att pappa slog mamma. Trots att man som barn växt upp under dessa fasansfulla förhållanden finns ändå tendensen att de små pojkarna omedvetet anammar faderns inställning till mamma, kvinnor, flickor. Så när de blir vuxna och hamnar i egna relationer ställer samma krav på flickvännen som fadern gjorde på mamma. När kvinnan inte ”lyder” eller ”visar respekt” får de stryk. ”Det var det enda sättet att få henne att lyssna, sen lärde hon sig”. Uttrycks i mycket intressanta radiopjäserna på sverigesradio.se. Som baserats på sanna händelser. Del 4/4. Männen bakom våldet: “Adam misshandlar kvinnor”, sändes första gången den 25 okt 2019. Lyssna gärna!

Vi ser ju samma sak när det gäller alkoholism eller annat missbruk. Till och med sexuella övergrepp. Offren, de små pojkarna, växer upp och blir förövare själva.

Just våld mot kvinnor vill män slå ifrån sig. Det är detta de har värst att förlika sig med att ”män gör”. Enligt Peter Rung kan han vid sina föreläsningar berätta om massor av statistik gällande män: ”så här många män misshandlar andra män på stan, så här många män är homosexuella, så här många drabbas av hjärtattack varje år, så här många skattefuskar… alla nickar och håller med. Men det är först när jag säger ’hälften av alla heterosexuella män slår eller använder sexuellt tvång eller våld mot Sin Kvinna någon gång i livet’…som förnekelsen slår till. Männen skakar på huvudet, ilsknar till eller tittar bort. ’Inte jag!’”. Peter Rung  har under de senaste 17 åren arbetat med våldsprevention inom omsorgen, implementerat metoden MVP, (Mentors in Violence Prevention) i flertalet skolor samt utbildat Svensk Elitfotboll i uppförandekoden. Han föreläser om normbrytande arbete samt machokultur. Samt samarbetar med hustrun Nina Rung; kriminolog, genusvetare, debattör samt initiativtagare till Civilkurage: att våga ”lägga sig i” om man hör våld pågå hos grannen.

Jag vet inte vad det handlar om? Denna mäns vägran att ta ansvar. Att inte våga titta på och granska sitt eget beteende, sin kvinnosyn. Eller för all del sina fäder, bröder eller manliga vänners? Att vara öppen för möjligheten att han, kanske helt omedvetet (?) ägnat sig åt kvinnoförtryck och misshandel i någon form i sitt nuvarande eller tidigare förhållande?.

Och jag struntar uppriktigt sagt i det. TA DITT ANSVAR! Obekvämt som det är för er män kan jag lova er att det är väldigt mycket värre för oss kvinnor.

Vi kan inte längre acceptera vår roll som kanonmat vid fronten i ett elitistiskt mansgrissamhälle som förtrycker hälften av sina medborgare. Män överordnas kvinnor. Mäns rättigheter går före kvinnors. Mäns liv och hälsa går före kvinnors. I hemmen. I domstolarna. I vården. På arbetsplatserna.

Jag tänker kämpa och jobba för kvinnors (…barns och andra minoriteters) rättigheter varje dag så länge jag kan andas och klarar av att höja min hand över huvudet och knyta näven!

Jag kämpar och jobbar också varje dag med att bearbeta och mödosamt försöka krypa upp ur offrets grop.

I fantastiska tv-serien “Maid” Neflix finns en sekvens när den gömda kvinnan går tillbaka till förövaren. Hur hon bildlikt hamnar i en djup grop. “Exakt så är det!” tänkte jag genast. Se den nu! Den är varm och underhållande och har faktiskt ett lyckligt slut. I motsats till verkligheten. Som det så ofta är.

Jag har kommit en bra bit på väg. Men ibland halkar jag och glider ner. Om det regnar. Eller om det är kallt. Om jag haft mardrömmar och ej kunnat sova. Om min kropp och själ värker på ställen Han slagit.

Som nu. Skov i utmattningen. Överanvändande av min lösningsfokuserade sida. Viljan att hjälpa till och ställa upp. Ger bakslag. Och skador i mitt inre från förr börjar blöda igen.

Så jag har ägnat mer tid åt introspektion än vanligt. Och häromdagen bara vaknade jag upp – ursinnig och såg i blixtbelysning framför mig hur min senaste förövare LJUGIT och bedragit! Vilken jävla HYCKLARE han var! Hur han – kanske via ryggmärgsreflex – sög tag i mig för att jag skulle dra upp honom ur HANS hål?! Göra honom till kung i MITT rike?! För att HAN skulle gå från offerrollen till Förövare i MITT liv?! Jag måste varit galen. Hur kunde jag inte SE DETTA?!

Så här:

Ur min dagbok: Observationer vecka 47. Skrivet onsdag morgon ca klockan halv sex på morgonen.

Hyckleri från snubben:

Initiala krav:

-        Jag TVINGADES ÅKA till honom när han var försedd med utreseförbud från Göteborg pga psykopat-exets misshandel av barnen. För vi MÅSTE ses varje helg annars ”är det ingen ide att vara ihop”. När jag hade utreseförbud från Värnamo våren 2020 sågs vi bara en gång i månaden = när psykopat-exets godtagit att ta hand om “hat-barnet”.

-        Jag fick inte visa lojalitet mot mina vuxna barn eller någon annan vuxen på grund av att jag skulle sätta snubben först. HAN skulle aldrig behöva vänta på mig eller finna sig i att anpassa sig efter mina situationer. Snubben själv satte psykopat-exets krav och nycker först hela tiden. Och jag var alltid sist i prioritetsordningen och förväntades “vänta” i all evighet.

-        Snubben krävde att jag tog hand om hans barn och servade dem alla som en ordinarie familjemedlem. Själv hatade han mina barn och såg dem som ”konkurrenter” om min uppmärksamhet. Gjorde faktiskt samma sak med sina egna barn ibland.

-        Snubben ansåg att han hade oklanderligt hög moral i alla mänskliga frågor och sammanhang. Ansåg att han själv var den finaste man en kvinna någonsin kunde önska sig för att han var självutnämnt TROGEN. Alltid! Han torterade mig ständigt med hur ”slampig” och ”omoralisk” jag varit som tidigare i mitt liv “legat med killar första kvällen” – tex barnens pappa. ”Inga killar vill ha SÅNA tjejer (=läs ”horor”). Hm? Att jag varit sexturist i Helsingborg en helg (ha ha! Bästa jag gjort – skitkul!). Att jag flirtat med en gift man, via sms, NÄR JAG VAR SINGEL. Ansåg han vara helt moraliskt förkastligt. Själv följde han med en annan kvinna hem till hennes bostad när HAN SJÄLV VAR GIFT. I syfte att ha sex, men han ”ångrade sig” och fullföljde aldrig samlag. Som om det skulle spela någon roll? Låg samtidigt ute och dammsög internet på sex och snusk och stalkade gamla tjejer i parallellklassen. Skickade av misstag en bild på en snygg mörkhårig kvinna till mig när vi varit ihop i cirka ett år. Men när jag frågade honom vem och varför; avfärdade han det helt. Som om det inte ens var något att diskutera? ”Telefonen skickade bilden, av misstag!” var hans ”förklaring”. Hans telefon gick alltså ut självmant på instagram och letade upp hans gamla tjejer? Wow! Ett tekniskt underverk alltså. Vilken uppdatering är det? Kanske är det en app?

-        Snubben satte direkt en stämpel på mig som ”slampa” och ”sexberoende”. Enbart baserat på ett samtal där vi generellt diskuterade vad vi värdesatte i en relation. “Sex är viktigt” sa jag. Vilket han ofta refererade till med fasa, som om jag sagt något elakt om påven. Att jag noga uttryckt att jag sätter kommunikation, djup, skratt och äkthet först hade han tyvärr valt att helt glömt bort. Dock verkade han efter denna kommentar om sex anse att jag var något slags bottenslamslevande amöba som saknade hans mänsklig förfining och exempelvis inte verkade uppskatta intellektuella samtal om konst, politik och kultur. Skrek tom åt mig att allt jag tänkte på var kuk kuk kuk, att det bara var en tidsfråga innan jag skulle vara otrogen!? Va?! Själv var han så ytlig, fetisch-fixerad och SJÄLVISK i fråga om sex att det var självklart att jag alltid skulle ställa upp på HANS nycker och krav i sängen. Morgonen efter brakfylla, våld och utskällningar som alltid behandlades som de aldrig hade hänt. Bananservice (oralsex med mannen som mottagare). Snack om bondage och smisk mm, som aldrig realiserades i sexuella möten. Men däremot kunde tillämpas helt oförutsägbart i vardagen när han var full!?! Det vill säga han kunde när som helst ge mig en örfil. Och flina menande mot mig. Blä. Vilket räknas som våld, förstår jag nu.

-        Han anklagade mig för att vara självisk och krävande så fort jag yttrade minsta lilla antydan till egen vilja och egna åsikter – om hemmets skötsel – att exempelvis korvar kunde ligga i dagar i använd stekpanna, hur man skulle kunna hänga en tv på väggen i sovrummet eller att jag önskade att han fokuserade på mig när vi talade i telefon. Åtminstone tio minuter i sträck? Utan att han började prata med sina barn eller titta på tv eller var distraherad av annat. Fokus-handikappad som han var. Samtidigt som han var direkt egoistisk och fruktansvärd i sitt sätt att kräva att jag höll mina/hans fetisch-kroppsdelar i perfekt skick, alltid målade naglarna, alltid helst utsläppt hår samtidigt som han påminde mig om att jag borde ”gå ner några kilon”.  

-        Han klandrade mig så fort jag var ”otrevlig” i telefon, kort i tonen eller om jag hade mage att berätta att det han sagt eller gjort (lögner, lögner, lögner) sårat mig. SNUBBEN SJLÄV krävd alltid att jag skulle ha en ”trevlig ton” och förstå att kommunikation var det viktigaste i ett förhållande, även om känslorna kom i svallning. Själv kunde han på en tiondels sekund sätta i gång att skrika för full hals: ”håll käften / nu triggar du mig / gör som jag säger – det är JAG som bestämmer” och få mig helt ur balans. HANS känslor var nämligen alltid befogade. Mina aldrig. Inte undra på att jag långsamt förvandlades till ett stammande, gråthickande nervvrak.

-        Det var otroligt viktigt att jag betalade hälften av det överenskomna ner till sista öret. Men han struntade i så många gemensamma kostnader i ren arrogans eller genom att starta bråk, varpå jag rasande klargjorde ”skit i det då!”. …främst för att jag inte tyckte att tjafs om kvitton hade en plats i en relation baserad på kärlek, förtroende och respekt. Att jag är fostrad att vara generös. Samtidigt som jag levde i villfarelsen att jag faktiskt hade en fin relation. Där givande var lika viktigt som tagande. Baserad på just. Kärlek. Förtroende. Respekt. Hm!

-        Jag fick aldrig säga något ”negativt” = viktiga observationer och raka fakta - om hans exfru/förövare tillika barnmisshandlaren. ”Mina barn älskar faktiskt sin mamma och de blir ledsna om du snackar skit om henne”. Samtidigt som han var den förste att fnissa, döma och förakta mina barns pappa, mitt ex sedan över 12 år (då), när historier om min gamle förövare dök upp.

LIAR!

- Snubben kallade mig “svartsjuk” för att jag inte ville att hans psykopat-ex skulle bestämma när han och jag fick prata i telefon, umgås i hans hus eller träffas utan barn. Samt på andra sätt försöka underminera vår relation, med tårar, lögner och utpressning via barnen. Att hans mobil fungerade som den hemliga röda Batman-telefonen på Gothams polisstation som omedelbart kallade Snubben till uppställning å hennes vägnar. Eller Snubbens högst irriterande sätt att prata om “vi” (= om sig och psykopatexet) i allt han gjorde, hade gjort och skulle göra i sitt liv. SNUBBEN SJÄLV var samtidigt patologiskt svartsjuk och krävde att få veta ALLT om sex jag haft i tidigare förhållanden, gamla pojkvänner och tinderdejter. Han stal min padda och läste gamla meddelanden på Messenger. Kunde när som helst avbryta vilken konversation som helst med: “vem är Björn?!" (fingerat namn) ..som jag hade som vän på facebook (utan att ha en aning om vem han var). Eller säga “Helsingborg” åsyftande på min “sexturism”. Enligt Snubben kunde en “bra kvinna” (= Madonnan) absolut inte bete sig så. Gick jag och bjöd ut mig till män? Sa jag ja till alla som frågade? Hade jag lagt ut en sexannons? Han letade bevis för att jag var otrogen, jag var skyldig till motsatsen bevisad. Hans svartsjuka visste inga gränser. Det blev verkligen helt sjukt på slutet. Han skulle ständigt veta exakt var jag befann mig, förhörde mig om alla jag pratat med under dagen. Räknade ut när jag satt telefonen på flygplansläge (jobbet) eller varit inne på Messenger utan att chatta med honom. Jösses. Var inte det en gigantisk röd flagga så vet inte jag?! Tänk vad man står ut med för drömmen om kärlek. Vansinne.

-jag blev starkt ifrågasatt när jag kontaktade polisen, första gången på hans begäran. Efter att psykopat-exet misshandlat deras gemensamma barn i cirka ett halvår. Sen deltog jag i polisförhör i ärendet och ringde även polisen en gång när äldsta barnet rymt “till mamma” (som var hos sin nya kille och verkligen inte tänkte ge sig ut och möta upp med sitt ledsna barn). Men när jag väl hittade barnet sprang hen i från mig när jag kört ut med bilen för att leta. I psykopat-exets nya bostadsområde Biskopsgården i Göteborg där en polis mördades för inte så länge sedan. Just saying. Från Snubben fick jag dock hela höra att jag “gjort fel” och överdrivit. Att varken han eller barnen tänkte medverka till någon vittnesbeskrivning av de inträffade brotten. Att han tänkte ta avstånd till det jag skickat polisen och socialtjänsten. HYCKLERIET SÅ: Efter sommarlovet 2020 ringde dock Snubben själv polisen då ett av barnen var ensam hemma efter skolan och hotat bränna ner hela huset efter att ha slagit sönder möbler och grejer. Snubben var på jobbet - på det jobb han senare skulle få sparken ifrån -och hörde hela schabraket i telefon. Så när SNUBBEN SJÄLV fick bestämma var det helt okej att dra in polisen. Men absolut inte när jag gjorde det? Lyckligtvis för barnet i fråga sattes hen i fosterhem av socialen i tre månader och fick något slags upplevelse av ett normalt, sunt hemliv. Men frågan är hur det gick sen?

-        Inget annat än HANS behov av mig fick komma först i mitt liv. Inte mina vuxna barn. Inte mitt arbete. Inte min katt. Mitt hem. Min familj, vänner eller släkt. I synnerhet inte min hälsa. Det blev ALLTID sura miner och snack om att jag var en sån där ”rastlös person” som behövde ”flänga runt”, som var illojal och någon som ”körde sitt eget race”. ”En sån tjej vill inte jag ha! JAG är faktiskt en FÖRHÅLLANDEPERSON och vill att man bor ihop och att hon alltid finns där när man kommer hem från jobbet”. Brrr! Isolering, makt och kontroll månne? HYCKLERIET: Samtidigt lät han sin bisarra, psykopat-ex-fru styra HELA HANS LIV. Han köpte allt hon sa utan ifrågasättande. Han hade mage att anklaga mig för att mina restriktioner kring hans hem gjort hans ena barn ”ledsen” genom att ”inte gilla att mamma är portad från huset (dit hon tidigare kom och gick som hon ville vid hämtning/lämning). En hel helg var han som hjärntvättad och kunde bara prata om hur SYND det var om den stackars ex-frun, hur DÅLIGT hon mådde och att hon faktiskt behövde HJÄLP! Hur elak jag var mot både henne och barnen som hela tiden envisades med att peka ut misshandel, orättvisor och övergrepp. Att jag inte bara åkte hem. Fattar fortfarande inte detta.

-        Av mig krävde han ”ärlighet, transparens och öppenhet” det vill säga: jag skulle alltid informera honom vart jag befann mig, vad jag gjorde och vilka jag träffade. Även om jag jobbade under sekretess. As if! Var jag lite sen efter jobbet, tog vägen hem via lokala pizzerian för att köpa mat eller var på messenger (= hade appen öppen utan att veta om det) utan att omedelbart chatta med honom fick jag tonvis med skit och utsattes för långa förhör. HAN däremot kunde vara på möten hos socialen med sitt ex (som han ville ha följande relation med: hon kan ringa/messa när som helst och alltid förvänta sig att alltid bli åtlydd, få en axel att gråta ut på eller uppmärksamhet i allmänhet. Han såg inget minsta problematiskt i detta förhållningssätt) eller på krogen. Tänk er det omvända! Dessutom ljög han hela tiden. Två riktigt ruskiga historier om att han ”skickat ut mitt signalement” till sina påstådda darknet-polare som han kände från ”hacker-tiden” i gymnaiset. De hade tydligen letat upp ”mig” när jag lade ut en sexannons i Jönköpings län. Vilken han skickade till mig med anklagelsen ”är det här du?”. Rev upp en storm av skräck och förtvivlan i mig. Bilden på kvinnan bakifrån liggandes på en säng var så billig och ful och hon var MYCKET TJOCKARE än jag. Samtidigt som jag skämdes för att jag var så ytlig. Paniken över hur illa mannen jag älskade verkade tycka om mig? Att jag var billig och ful var mycket värre än att han trodde jag var otrogen med en JÄVLA SEXANNONS?! Vad gjorde han själv på en sån sida förresten? försökte jag fråga men då avfärdade han mig snabbt. Snubben verkade njuta av min ångest. Han påstod dessutom att han fått tillgång till den gamla chattkonversationen mellan mig och den gifte mannen för länge sedan via ”darknetpolarna” som ”hittat” all information i ”cyberrymden”. Skulle dessutom skicka nämnda chattkonversation till min mamma. Och min branschorganisation (?). Hotade han med. Oklart varför? Allt var givetvis LÖGNER LÖGNER LÖGNER. Han ljög om ALLT!

Henry Rollins, med Rollins band, som framför Veckans Kampsång nedan: “Liar”, lyssna och läs gärna texten! Förövaren i ett nötskal!

Kanske levde han i en värld där människor ljög mer än de talade sanning? Var kanske därför han misstrodde allt jag sa? Att ständigt bli behandlad som en brottsling, ”skyldig till motsatsen bevisad” tar oerhört mycket kraft. Min livslust rann tillslut ut nästan helt. Tack och lov valde jag göra slut på relationen med den envisa giftiga energitjuv som sög ut allt mitt hjärteblod. I MITT liv är jag bra. JAG är som vanligt. Det är bara i relation till blodsugande mannen jag mår dåligt, “ÄR dålig”. Ta bort felande länken i ekvationen och balans och trygghet i livet återuppstår på nytt. Jag i mig själv är bra. Äkta. Ärlig. Värdefull. Kan inte NOG betonas.

Vad hände sen då?

Slutsats: i stort sett till hela år 2019 slet jag för att tillmötesgå Snubbens krav – körde land och rike runt, med eller utan honom och hans barn. Eller mina barn. Så fort jag hade andra åtaganden på helgerna förväntade han sig som en ren självklarhet att få följa med. Jag betalade för hyrbilar, bensin och tågbiljetter. Möbler. Livsmedel. hotellnätter. Lånade ut pengar så Snubben skulle klara sin puckade och dyra bodelning – exfrun kunde blåsa honom på hundratusentals kronor utan att han reagerade nämnvärt. Mot mig snålade han med varenda öre. Jag engagerade mig i hans barn, deras svåra livssituation med psykopat-morsan, kraschat hus och dåliga psykiska mående. Gjorde allt för att stötta, älska och pyssla om Snubben. Visa mig ”värdig” hans kärlek. Leva upp till hans krav på en ”bra kvinna”. Han hade omständligt förklarat för mig hur kräsen och försiktig han var med kvinnor efter skilsmässan, hur han dejtat ett 40-tal kvinnor – som inte dög – innan han ”bestämt sig” och ”valt” mig… GRRRRRR!!!!

Hur jag gjorde stora uppoffringar med min hälsa, mina pengar och mitt liv för att tillmötesgå Snubbens krav samtidigt som jag höll liv i mina andra relationer och åtaganden. Men i längden går ingens liv går att sätta på paus. Inte ens för Den Självutnämnde Drömprinsen. Men där och då levde jag i föreställningen om att jag och Snubben hade “århundradets kärleksrelation”.

Döm om min förvåning våren 2020 när JAG fick utreseförbud från min hemstad. Sjukskriven. På grund av att livet med Snubben totalhavererat min hälsa. “Okej, nu kommer HAN i alla fall till MIG. Han förstår att det är hans tur att dra lasset nu. Jag är viktig för honom”, tänkte jag. I min enfald. Jag såg inte röken av Snubben. Efter allt fagert tal om ”förhållandepersoner som sätter kärleken före allt”…hur ”om man verkligen ÄLSKAR någon, då ser man till att TA sig till den personen. Oavsett vad!” …riktat till MIG då alltså. Jag skulle inte tro att HAN nedlät sig till att krångla till SITT liv med att ordna barnvakt eller med en massa resor på helgerna.

Hycklaren nummer ett hade alltså brutit mot samtliga av sina egna regler. Snubben i praktiskt handling:

1.    Vi måste träffas varje helg annars är det lika bra att göra slut

2.    Du skall inga andra (människor/män/ex) hava jämte mig

3.    Älska, respektera och ta hand om MINA barn som om de vore dina egna

Det han gjorde var att:

1.    Inte lägga två strån i kors för att fixa alternativa lösningar som barnvakt – farmor, kusiner, kompisar – utan fortsätta sin passiva, minsta-motståndets-lag-strategi för både familjeliv och förhållandet med mig. Samtidigt som han aldrig slutade försöka tvinga, hota, gnälla på mig i telefon. ”DU kan komma till MIG! Låt barnen vara med så kan vi alla komma till DIG”. Knappast. Hade redan gjort det i över ett år (bakbunden av Snubbens konstiga föräldraskap, anarkin i kombination med att jag inte ”fick” agera vuxen och omhändertagande mot barnen…och se vart det lett till?). Hade varit lättare för mig att umgås ENBART med hans barn. Själv utan honom. Det var vi dessutom vana vid. Med hänvisning till Snubbens vana att sova (ruset av sig) till klockan ett, två fram på eftermiddagen.

2.    Låta exfrun bestämma schemat för att umgås med BÅDA SINA barn (i stället för endast med favorit-barnet) för hela våren 2020 100% OEMOTSAGD. ”…man MÅSTE låta henne bestämma annars kanske det inte BLIR NÅGOT alls…!” var hans ihåliga bortförklaring till sin passivitet och feghet. Vilket slutade med att Snubben var ”barnfri” ungefär en dag i månaden. Mars, april, maj, juni... 2020. EFTER att jag redan i mars kommit med ett eget förslag att jobba utifrån sa familjerådgivaren bestämt ifrån – STOPP! Detta är HANS barn, HAN ansvarar för att göra en plan. Är du viktig för honom kommer han till dig”! Snubbens egna ord var också: ” Lita på mig – JAG vet vad som är bäst för det här förhållandet och jag kommer göra ett umgängesschema som är bra för både barnen och oss som par”.

“HA HA HA! SUCKER!!!! SUCKER!!!"“ Lånar fantastiske Henry Rollins ord igen. Jag gick verkligen på det. Måste vara helt blåst. För han fortsatte ju komma… EN GÅNG I MÅNADEN…! När psykopat-exet nedlät sig att passa båda barnen.

3.   Snubben gjorde sig osams med mina barn till den milda grad att de hatar honom än i dag. Han skickar skit till dem på sociala medier exempelvis. Dottern kommer aldrig förlåta honom. Men är samtidigt road av hans hat och patetiska liv så hon har inte blockat honom än. Jag har såklart.

Jag tänker inte ens nämna hans ”löfte” om att sluta dricka/dricka mindre bla bla bla som han bröt mot. Vars syfte troligen bara var att manipulera mig.

HYYYYYYYYYYYYYYYYYYYCKLERIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!

Det krävdes en hel månads tystnad från förövaren Snubben för att jag skulle nå insikt om dessa missförhållanden. = PAUS. En månad till för att jobba upp energi och mod att göra slut.

Nästan ett och ett halvår senare får jag fortfarande pusselbitar från minnets innersta vrår. Fortsätter lägger bilden av hur detta vedervärdiga och destruktiva förhållanden egentligen såg ut. Allt emedan det seglade under falsk flagg som ”århundradets kärlekshistoria”.

Allt går att sälja med mördande reklam ”kom och köp konserverad gröt!”. Män(niskor) kan vara lömska, bedrägliga och egoistiska. Utan att ens veta om det. Men DU kan alltid ta befälet över ditt liv!

Bilden tagen från olyckssystern.se Ella Lilliane Lundberg säljer sin konst.

Bryt upp!

Min stora rekommendation: åk iväg ensam en vecka eller sju. Iaktta full radiotystnad från din partner. Utvärdera din livssituation och ditt förhållande. Är detta vad du vill ha? Är ditt liv som du tänkt dig? Är du och ditt liv den bästa versionen av er själva? Om inte – gör en evakueringsplan! Bryt upp!

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye

Gå inte på fler lögner nu. Avslöja lögnaren första gången han ljuger. Du är dig själv nog. Lev ditt eget lyckliga slut!

Ta hand om dig <3. Love Lisa

Liar

Rollins Band

you think you're gonna to live your life alone
in darkness
and seclusion
yeah I know
you've been out there
tried to mix with those animals
and it just left you full of humiliated confusion
so you stagger back home
and wait for nothing
but the solitary refinement of your room spits you back out onto the street
and now you're desperate
and in need of human contact
and then
you meet me
and your whole world changes
because everything I say is everything you've ever wanted to hear
so you drop all your defenses and you drop all your fears
and you trust me completely
I'm perfect
in every way
cause I make you feel so strong and so powerful inside
you feel so lucky
but your ego obscures reality
and you never bother to wonder why
things are going so well
you wanna know why?
cause I'm a liar
yeah I'm a liar
I'll tear your mind out
I'll burn your soul
I'll turn you into me
I'll turn you into me
cause I'm a liar, a liar
a liar, a liar

I'll hide behind a smile
and understanding eyes
and I'll tell you things that you already know
so you can say
I really identify with you, so much
and all the time that you're needing me
is just the time that I'm bleeding you
don't you get it yet?
I'll come to you like an affliction
and I'll leave you like an addiction
you'll never forget me
you wanna know why?
cause I'm a liar
yeah I'm a liar
I'll rip your mind out
I'll burn your soul
I'll turn you into me
I'll turn you into me
cause I'm a liar, a liar
liar, liar, liar, liar

I don't know why I feel the need to lie
and cause you so much pain
maybe it's something inside
maybe it's something I can't explain
cause all I do
is mess you up and lie to you
I'm a liar
oh, I am a liar

if you'll give me one more chance
I swear that I will never lie to you again
because now I see the destructive power of a lie
they're stronger than truth
I can't believe I ever hurt you
I swear
I will never lie to you again, please
just give me one more chance
I will never lie to you again
I swear
that I will never tell a lie
I will never tell a lie
no, no
ha ha ha ha ha hah haa haa haa haaa
sucker
sucker!
oh, sucker
I am a liar
yeah, I am a liar
yeah I like it
I feel good
ohh I am a liar
yeah
I lie
I lie
I lie
oh, I lie
oh I lie
I lie
yeah
ohhh I'm a liar
I lie
yeah
I like it
I feel good
I'll lie again
and again
I'll lie again and again
and I'll keep lying
I promise