ALL VÄRLDENS KVINNOR - PROTESTERA MOT VÅLDET 25/11!

Det är dags att upphäva vår kollektiva röst! INTE EN KVINNA TILL! Våldet har gått för långt. Fem kvinnor, FEM KVINNOR, dödades i Sverige, av sina våldsamma män, bara i mars månad förra året. 17 kvinnor 2020 – en ökning – som vi redan nu kan gissa är en del av det ökade våldet under pandemin. När våldsutsatta kvinnor tvingades låsa in sig i hemmet med sina förövare 24/7. Kunde det gå på något annat sätt?

Den 25 november demonstrerar kvinnor för att hedra FNs internationella Dag mot Våld mot Kvinnor, världen över. Gör detsamma! Ett av de viktigaste vapen vi har mot mäns våld mot kvinnor är att varje enskild människa ENGAGERAR SIG! = FÖRÄNDRING PÅ STRUKTURELL NIVÅ!

Vi måste dessutom bli väldigt mycket bättre på att fungera som medsystrar i vardagen - VÅGA FRÅGA! = FÖRÄNDRING PÅ INDIVIDUELL NIVÅ! Elinor Petersson fortsätter tipsa om “HUR?”.

Engagera dig ideellt!

Vi har olika kvinnoföreningar: unizon kvinnojourer, roks kvinnojourer, Kvinna till kvinna, Terrafem och Sveriges Kvinnolobby. För att inte tala om 1,6/2,6-miljoner-klubben, Amnesty, Röda Korset, NBV, Stadsmissionen för att nå samhällets mest utsatta kvinnor, de hemlösa och/eller missbrukarna. Med flera med flera.

Bifogar en länk från wikipedia med en lista: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Kvinnoorganisationer_i_Sverige

25 november FN-dag mot Våld mot Kvinnor! Hela veckan är orangea veckan, färgen är en symbol och uppmaning att stoppa kvinnovåldet! En gång för alla! Dra på er något orange och gå ut och protestera!

 

Hur kan jag hjälpa till?

Elinor Petersson, kurator vid ATV Jönköpings län, landstingets region Jönköping, föreläste vid Zonta Internationals zoppkväll på Värnamo Stadshotell den 9 november, har redan utbildat oss i våldets natur, se förra söndagens blogginlägg, och bistått oss med oerhört viktig information och kunskap.

Elinor Petersson. Foto: Värnamo Nyheter.

Nu fokuserar vi på hur vi som står runt omkring kan hjälpa till. Vi kvinnor som lyckats lämna en destruktiv relation vet hur oerhört avgörande allt externt bistånd är. Jag hade aldrig klarat lämna min förövare utan mina barns starka röster eller utan de nära vänner, syskon och tillslut föräldrar som jag vågade anförtro mig åt. Och lyssna på. Även kommunens hjälp, familjerätt, socialtjänst, polis och familjeadvokat. Det behövs en hel by för att rädda våldsutsatta kvinnor och barn.

Så. Vi har nämnt en konkret handling du kan utföra direkt: engagera dig ideellt. Skaffa mer kunskap och bygg nätverk. Initiera en handlingsplan för hur du skall kunna VÅGA FRÅGA och även för hur du skall ta emot svaret från en våldsutsatt kvinna. Hur slussar du henne (och hennes barn?) vidare på bästa sätt?

Elinor Petersson föreslår ett par enkla tips vi ALLA kan införliva i vår vardag:

1.    VÅGA SE andra kvinnor och barn för vad de är - möjliga offer för våld i nära relation?

2.    VÅGA FRÅGA och VÅGA AGERA

Förra veckans inlägg där Elinor Petersson lärde oss grunderna i våldets natur. Vi vet nu hur stark och obrytbar länken är mellan offer och förövare. Av både känslomässiga-, sammansatta- samt traumatiska band. Normaliseringsprocessen. Offrets alltmer vacklande självkänsla, energibrist och minskande livsutrymme... att hon alltmer identifiera sig med förövaren och hans behov. Hur det är att leva länge i relation med sin våldsutövare, år efter år.

-        För kvinnan är det oerhört svårt att ge sig ut ur en välbekant relation. Hon vet redan ”allt” om hur mannen funkar. Hemma är alltid hemma.

-        Att lämna är att ge sig ut på okänd mark. Ensam. Hon kan inte gå förrän hon är ”färdig” med sin relation och redo för självständigheten.

Så, hur får vi den våldsutsatta kvinnan att våga LÄMNA sin man och förövare?

Uppbrottprocessen:

-        Kvinnan gör ofta tre till fem tillfälliga uppbrott innan hon lämnar definitivt, säger Elinor Petersson.

-        Den utlösande faktorn är ofta att våldet eskalerar till den grad att kvinnan fruktar för sitt eller barnens liv.

Okej, hand upp alla som känner igen sig. Jag.

Jag fick mitt allra sista hopp släckt sista hösten tillsammans med min förövare. Han hade under sommaren både tagit stryptag på yngste sonen, kastat ett föremål på dottern samt slängt mellansonen i väggen. En mörk oktoberkväll, skoldag och allt, ryckte han upp barnen ur sängen runt 22-tiden för att de skulle återställa internet på datorn; vilket han var övertygad om att barnen medvetet hade saboterat. Jag sov över hos min bror inne i stan, var mycket sena kvällar och tidiga morgnar i skolan just då. Sista terminen. Så jag var inte hemma.

Mannen bråkade och vrålade på barnen och de blev rädda så storasyster ville ringa mamma. Vi hade bärbar hemtelefon på den tiden, kopplad till eluttag. Vid insikten om att flickan kunde ringa mig och kalla på hjälp fick den otäcka monster-elefanten att skruva ur alla proppar i elskåpet så telefonen inte fungerade längre. Så skrek han åt barnen att han minsann skulle lämna dem och åka in till stan i stället, nu när de var så “dumma”. Varpå han RUSADE UT I NATTEN och smällde igen ytterdörren efter sig. Och lämnade tre små barn helt ensamma hemma. I mörkret. Utan telefon eller möjlighet att kontakta någon vuxen. Lillebror var bara sju år. Så han började storgråta.

Livslång smärta

Åååååh... detta är så svårt för mig att berätta. Jag kan så väl föreställa mig mina tre älskade barn stå där i hallen. I mörkret. Storögda. Chockade. Livrädda. Ensamma. Sju, nio och elva år. Helt övergivna. Enda tryggheten, mamma, var borta. De kunde inte ens ringa mig. Eller någon.

När lillebrors förtvivlade gråt bröt fram, var det givetvis duktiga storasyster som tog befälet. 11-åringen. Hon tog sina bröder i handen, tröstade dem och lovade att de alla skulle få sova i hennes säng. Och i morgon kom mamma hem. Då skulle de berätta allt. Och allt skulle bli bra igen.

Så gick de alla tre och kröp ner under täcket tillsammans i storasysters säng, en gammal säng med höga gavlar, ställbar, som jag fått av min farfar när jag fyllde sju år. Trygga tillsammans.

Till priset av storasysters barndom. Inget barn skall behöva ta ansvaret för andra barn. För att en vuxen föräldern låter SITT JÄVLA EGO styra och tar till ett av de värsta tänkbara våldsutövningarna: försummelse och vanvård. Lämnar sina små barn vind för våg.

Om jag så lever i tusen år kommer jag aldrig förlåta mig själv för att jag lämnade dem ensamma TIO MINUTER ENS. Med denna jävla förövare.

När jag kom hem kvällen därpå och fick reda på vad som hänt, detta fruktansvärda brott, barnen berättade gråtande för mig. Var det jag, 168 cm, som marscherade rakt fram till den 181 cm långa, storväxta mannen och spände ögonen i honom och sa: ”DETTA SOM DU HAR GJORT ÄR BARNMISSHANDEL. JAG KOMMER POLISANMÄLA DIG. OCH JAG KOMMER ALDRIG. ALDRIG förlåta dig!”. Vilket jag också gjorde. Sent omsider visserligen men ändå. Och jag har aldrig ALDRIG förlåtit honom.

Ibland kommer den välsignade droppen som får bägaren att rinna över. Och där och då rann det äntligen över för mig.

En katastrofplan sattes igång, jag hade bara ett par månader kvar av min utbildning, bröder och föräldrar engagerades och till jul flyttade jag och barnen in i mitt gamla barndomshem. Med en tv, en tvättmaskin och ett par hyllor som enda packning (utöver flyttlådor med kläder, minnen och leksaker mm). Samt en hamster. Allt annat lämnade jag bakom mig. Åt honom. Åt soptippen.

Den gulliga kattunge som mormor hämtat hem blev en succé för de traumaskadade barnen. Nu var vi åtminstone säkra. Vi hade flytt. Äntligen.

Förövaren ansvarar för ALL skuld och skam - inte offret! 

Det finns olika steg i frigörelsen. Och det är viktigt för omgivningen att identifiera vart den våldsutsatta kvinnan befinner sig. För att veta vilken nivå vi skall lägga informationen på. Så att hon lyssnar, kan ta till sig och komma till insikt.

Offret är:

1...bunden i relationen. ”Jag älskar honom”.

2...tar avstånd från mannen. ”Jag hatar honom”.

3...hyser medlidande med mannen. ”Jag tycker synd om honom”.

4...känner likgiltighet för mannen. ”jag känner ingenting”.

Det är oerhört viktigt att förstå det traumatiska band som kvinnan har till mannen. Hon måste först ERKÄNNA att hon ÄR misshandlad. Innan hon kan lägga skulden och skammen för sin livssituation där dem hör hemma: hos FÖRÖVAREN.

Hur kommer vi i kontakt med den våldsutsatta kvinnan? Det kan vara så att vi jobbar inom vården och ser henne utan kläder eller med konstiga skador? Vi kanske har hennes barn i skolan? Hon kanske jobbar med oss på äldreboendet? Vi kanske är grannar?

Elinor Petersson berättar om konsekvenserna av våld.

·      Hon kan söka sjuk- och tandvård på grund av akuta skador:

o  Fysiska skador exempelvis frakturer, kontusioner, läsioner.

·      Hon kan söka för kroniska besvär:

o  Huden, stickningar domningar

o  Muskelsmärta

o  Buksmärta

o  Mag-tarm-besvär

o  Gynekologiska besvär

·      Psykosomatiska besvär:

o  Diffus trötthet

o  Illamående

o  Yresel, svimning

o  Depression, ångest

o  Isolering

o  Minnestörning

o  Förvirring

o  Handlingsförlamning

o  Sociala konsekvenser


Våldsutsatthet kopplad till hälsa

Tecken att titta efter när kvinnan söker vård eller hjälp hos dig (professionellt eller privat):

1.    Medföljande partner/familjemedlem är kontrollerande och överbeskyddande mot kvinnan. Vägrar lämna henne i enrum med dig.

2.    Kvinnans berättelse stämmer inte med eventuella skador/besvär hon har.

3.    Kvinnan kan ha väntat länge att söka hjälp eller vård.

4.    Kvinnan kanske går ovanligt ofta till sjukvården med diffusa symtom.

5.    Minns alltid att medföljande kan vara förövaren.

6.    Kvinnan som besöker dig tar ej av sig ytterkläderna.

7.    Hon tittar ofta på klockan. Ofta finns en man i kulisserna som väntar och kontrollerar all hennes tid.

8.    Mobilen ringer ofta. Samma sak där.

9.    Hon får ofta sms. Igen.

10.               Hon är orolig eller stressad.

11.               Hon undviker ögonkontakt.

12.               Hon har svårt att fatta egna beslut på direkten.

13.               Hon bär synliga tecken på våld, tex blåmärken, sårskorpor, sprucken läpp eller andra skador.

Det gäller det att ha ”våldsutsatthets-glasögonen” på sig!

Var extra uppmärksam på särskilt utsatta grupper:

-        Funktionsnedsatta

-        Missbrukare

-        Kvinnor med utländsk härkomst från länder med starkare mansdominerande äktenskapskultur samt där det kan vara aktuellt med hedersrelaterat våld.

-        Äldre kvinnor

-        HBTQ-individer

Hur skadas barn?

Vi kör det igen. SÅ VIKTIGT!

-        Genom egen utsatthet

-        Förmåga till trygghet och tillit tar skada

-        Ingen förälder kan ge tröst och trygghet

-        Rädsla att ta ställning för ena parten mot den andra

-        Ambivalent relation till föräldrarna

-        Barn tar på sig skulden för våldet. Tex ”skulle aldrig tjatat om att jag ville börja på simning, då hade de aldrig börjat bråka. Det är mitt fel”.

Varför vågar man inte fråga om våld?

Elinor Petersson har tänkt på detta också. Hon listar en rad ”ursäkter” och bortförklaringar som omgivande människor runt den våldsutsatta kvinnan och barnen kan komma med:

-        Slår bort tanken för att man tror att våld i hemmet är ovanligt och osannolikt.

-        Man vet inte hur man skall fråga? Vad skall man säga?

-        Rädsla

-        Tidsbrist

-        Fördomar om offer och förövare.

-        Man har egna erfarenheter som av någon anledning hindrar en.

Elinor Petersson tipsar därför om hur man kan gå tillväga:

1.    se till att du och kvinnan är i enrum.

2.    förbered dig så att du har beredskap att ta emot hennes svar – jakande eller nekande.

3.    jobbar du inom vården så lär dig fråga om ALLT – även ”hur är det i relationen till din man? Förekommer våld eller tvång på något sätt?” ...och hänvisa till att du frågar ALLA. Ren rutin.

4.    ställ fler allmänna frågor om kvinnans förhållande till sin partner innan du går in mer specifikt på våldet.

Exempel på frågor:

-        Blir du tvingad till sexuellt våld?

-        Blir du slagen?

-        Är du rädd för din partner?

-        Är din man våldsam?

-        Behöver du hjälp?

-        Upplever du att någon i din närhet kontrollerar dig eller begränsar din frihet?

-        Känner du dig trygg? Eller finns det delar av ditt liv som känns otrygga eller hotande?

Bemötande är oerhört viktigt. Följ Elinor Peterssons enkla rekommendationer nedan, så har du större chans att få kvinnan att våga dela med sig av sin historia.

1.    Anpassa efter den enskildes behov (vill hon stå gömd och prata i trapphuset så gör vi det)

2.    Lyssna på henne, TRO på henne och bekräfta att du gör det.

3.    Se till att sätta av ordentligt med tid. Visa omtanke

4.    INGET SKULDBELÄGGANDE! Inga dömande frågor som ”vad gjorde du för att han skulle bli arg?/varför går du inte bara?/tänk på barnen!”.

5.    Förmedla hopp

6.    informera henne om att JA; det du blivit utsatt för är ett allvarligt brott, straffbart enligt lag, som skall polisanmälas.

Slutord

Eftersom varken offer eller förövare förstår att de spelar just dessa roller, här och nu, i livets skådespel har de oerhört svårt att själva ta sig ur sin situation. Vårt fokus skall naturligtvis ligga på offret/offren – det vill säga kvinnan och hennes barn.

Att dra män och förövare inför rätta är en väckarklocka även för dem. Tyvärr ser man ingen eller mycket liten rehabiliteringsförmåga för män som gjort sig skyldiga till våldsbrott mot kvinnor och barn inom kriminalvården. Men vi behöver i alla händelser ha dem UR VÄGEN. De hör hemma i fängelse.

Genom att VÅGA FRÅGA kan vi göra stor skillnad! Vi kan bidra till att ”väcka upp” en våldsutsatt kvinna och rädda henne – och hennes barn - från ett våldsamt, skräckinjagande hem fullt av dödsångest och misär. Till ett värdigt, harmoniskt liv i trygghet.

Att våga fråga en kvinna som uppvisar de olika tecken som redogjorts ovan. Att locka henne att avslöja sin hemska hemlighet. Att uppmuntra henne att söka hjälp. Skall vara lika självklart för oss i omgivningen som att rädda en medmänniska som gått igenom isen på en sjö, kört av vägen med bilen eller fallit och skadat sig på öppen gata.

Vi behöver varandra! Låt oss tillsammans kämpa för att rädda ALLA kvinnor!

Här kan vi tillämpa de legendariska orden från John F Kennedy, amerikansk president på 1960-talet: “Ask not what your country can do for you, ask what you can do for your country!”. Vi anfaller på två fronter!

Gå i en protestmarsch är en vilja att förändra på strukturell nivå: bättre lagar! Bättre möjligheter för poliser att ingripa! Permanenta och effektiva skyddsåtgärder för våldsutsatta och dödshotade kvinnor! FÖRÖVAREN skall frihetsberövas! Flyttas på! Straffas!

SE och LYSSNA på en kvinna som verkar våldsutsatt som du möter i din vardag. Är att hjälpa till på individnivå. Vilket är en skyldighet som åligger oss alla.

ENGAGERA DIG! Det krävs så lite av dig. Och du kan göra SÅ STOR SKILLNAD!

Love Lisa

RING:

112 akuta fall, pågående misshandel dödshot. Ring hellre en gång för mycket än för lite. Samma sak om du är granne, förbipasserande eller hederlig, ansvarsfull medborgare i övrigt. RING 112 och begär polis till plats omedelbart om du SER eller hör skrik, dunsar eller annat som tyder på att ett brott håller på att begås.

020-50 50 50 kvinnofridslinjen

1177 för mer information, samt vad som gäller i ditt län.

114 14 om du vill prata med polisen efter något inträffat.

Information om ATV Alternativ Till Våld, Region Jönköpings, Elinor Peterssons arbetsplats. Från deras hemsida:

https://www.jonkoping.se/omsorghjalp/valdinararelationer/alternativtillvaldatv

Alternativ till våld (ATV)

För dig som mår dåligt efter att ha varit utsatt för våld i en nära relation, trots att relationen är avslutad

Mår du dåligt efter att ha varit utsatt för våld i en nära relation, trots att relationen är avslutad? Har du jobbiga minnesbilder? Svår att koncentrera dig? Tappat livsglädjen?

Det finns hjälp att få.

ATV Jönköpings län erbjuder psykologisk behandling för personer som kommit ur en relation där det förkommit våld men har utvecklat en lindrig till måttlig psykisk ohälsa på grund av tidigare utsatthet för våld i nära relation.

Behandlingen kan innehålla bland annat:

  • Fördjupad kunskap om hur våldet påverkat tankar, känslor och beteenden.

  • Lära ut metoder för att skapa en fungerande vardagsstruktur, med syfte att hitta en yttre och inre balans.

  • Effektiva strategier för att hantera svåra känslor, kroppslig anspänning, minnesbilder och/eller besvärande tankar.

  • Terapeutiskt arbete med traumatiska minnen/bearbetning av våldshändelser om de fortfarande påverkar negativt.

För att behandling ska bli så bra som möjligt har en del saker visat sig vara särskilt viktiga:

  • Att personen kan komma regelbundet

  • Att personen har en livssituation som gör det möjligt att fokusera på ett aktivt arbete med sig själv, med förändring av tankar, minnen, känslor och beteenden om skapar problem på lång sikt.

Alternativ till våld Jönköpings län (ATV)

Rehabiliteringscentrum
Länssjukhuset Ryhov
Region Jönköpings län
Tfn 010 – 241 10 10

E-post rehabliteringscentrum.jonkoping@rjl.se

Freedom

Beyoncé

Tryna rain, tryna rain on the thunder
Tell the storm I'm new
I'm a wall, come and march on the regular
Painting white flags blue

Lord forgive me, I've been running
Running blind in truth
I'ma rain, I'ma rain on this bitter love
Tell the sweet I'm new

I'm telling these tears, go and fall away, fall away
May the last one burn into flames

Freedom
Freedom
I can't move
Freedom, cut me loose
Singin', freedom
Freedom
Where are you?
'Cause I need freedom, too
I break chains all by myself
Won't let my freedom rot in hell
Hey! I'ma keep running
'Cause a winner don't quit on themselves

I'ma wade, I'ma wave through the waters
Tell the tide, "Don't move"
I'ma riot, I'ma riot through your borders
Call me bulletproof

Lord forgive me, I've been runnin'
Runnin' blind in truth
I'ma wade, I'ma wave through your shallow love
Tell the deep I'm new

I'm telling these tears, go and fall away, fall away
May the last one burn into flames

Freedom
Freedom
I can't move
Freedom, cut me loose
Singin', freedom
Freedom
Where are you?
'Cause I need freedom, too
I break chains all by myself
Won't let my freedom rot in hell
Hey! I'ma keep running
'Cause a winner don't quit on themselves

Ten Hail Marys, I meditate for practice
Channel nine news tell me I'm movin' backwards
Eight blocks left, death is around the corner
Seven misleadin' statements 'bout my persona
Six headlights wavin' in my direction
Five-o askin' me what's in my possession
Yeah I keep runnin', jump in the aqueducts
Fire hydrants and hazardous
Smoke alarms on the back of us
But mama don't cry for me, ride for me
Try for me, live for me
Breathe for me, sing for me
Honestly guidin' me
I could be more than I gotta be
Stole from me, lied to me, nation hypocrisy
Code on me, drive on me
Wicked, my spirit inspired me
Like yeah, open correctional gates in higher desert
Yeah, open our mind as we cast away oppression
Yeah, open the streets and watch our beliefs
And when they carve my name inside the concrete
I pray it forever reads

Freedom
Freedom
I can't move
Freedom, cut me loose
Singin', freedom! Freedom! Where are you?
'Cause I need freedom, too
I break chains all by myself
Won't let my freedom rot in hell
Hey! I'ma keep running
'Cause a winner don't quit on themselves

What you want from me?
Is it truth you seek?
Oh, Father, can you hear me?
What you want from me?
Is it truth you seek?
Oh, Father, can you hear me?
Hear me out

"I had my ups and downs
But I always find the inner strength to pull myself up
I was served lemons, but I made lemonade"

 

 

Previous
Previous

Va?! Är MIN MAN en kvinnomisshandlare?

Next
Next

JAG?! En misshandlad kvinna? Nejdå!