Män som hatar mig…

Även denna söndag dröjer ljudfilen på femmeandfurious podcast Spotify. Min producent och jag har ej hunnit lösa det tekniska felet. Jag ber om ursäkt och önskar få återkomma med nya ljudfiler.

Jag skälls för manshatare. Okvinnlig. Fet. Ful. Dum i huvudet. Feminist. Män har slagit mig. Har dödshotat mig. Har hotat att bryta av alla mina fingrar. Anklagat mig för att vara en hora. Utsatt mig för sexuellt tvång. Och våld. I olika former. För att jag får “skylla mig själv”. För att det är MITT EGET FEL. För att jag är en “dålig kvinna”.

Hade jag kunnat undvika allt det här? Genom att var mer feminin? “Trogen mitt kön”? Leva upp till patriarkatets underordnade kvinnoroll? Vad ÄR kvinnlighet i förövarens ögon? Är det att vara tyst, undergiven och undvika konflikter? Svälta sig själv? Pressa ner låren i tajta jeans? Fötterna i trånga högklackade skor? Försöka undvika sin egen skräckfyllda blick i spegeln när jag lägger på tredje lagret mascara med darrande hand? Gå och lägga sig hos barnen för att jag är livrädd att sova i min egen säng? Sätta mannens behov före barnens? Hålla upp min fasad ännu högre?

Detta är tyvärr det som utmärker en kvinna som försöker leva upp till ett kvinnoförnedrande svart-vitt Madonna-hora-ideal; som återfinns hos män med attityder som ursäktar eller stöder partnervåld. Som utretts av Kriminalvården redan 2010.

Därför är jag så innerligt glad över att jag är jag. Att jag lever här och nu! Att jag lämnat de destruktiva relationer som förstörde mitt liv! JA!!! Jag är mycket hellre uttalad manshatare än manstillvänt, manscurlande våp. Jag har brutit med det patriarkala kvinnoidealet! Sagt upp mig. Jag jobbar inte här längre!

Ni män tycks tro att “manshatare” är ett skällsord, konstruerat att tysta mig? Ni förstår inte att det är ett befrielseord: MANSHAT! Är den roll jag väljer att ta nu när jag bestämmer SJÄLV! När jag för kampen för rättvisa för mig och alla kvinnor som mig! För alla barn som växt upp på samma sätt som mina barn. Med en pappa som slår mamma. Jag kommer ALDRIG vara tyst, undergiven eller undvika konflikter mer! Kalla mig fet, ful och dum i huvudet. Kalla mig slampa och hora. KALLA MIG MANSHATARE. Jag kunde inte bry mig mindre! I don’t give a fuck! Från och med nu i livet så kommer jag göra som jag vill med min tid, energi och kärlek. Lägga den på människor som verkligen förtjänar den. Till exempel gömda kvinnor. Våldsdrabbade barn. Mina barn. Mina vänner. Familjemedlemmar. Andra minoriteter som behöver hjälp.

Startskottet för FNs internationella 16 dagar mot Våld Mot Kvinnor gick den 25 november, “Orange day” dagen mot Våld Mot Kvinnor. Och manifestationen pågår fortfarande. På fredag är sista dagen. Den 10 december, dagen för mänskliga rättigheter. Gör vad du kan nu! Kan ni uppmärksamma kampanjen mot kvinnovåldet på din arbetsplats? Byta ut alla vita servetter i matsalen mot orange? Orange är VÅR färg! De misshandlade kvinnornas färg, alla som kämpar mot våldets färg! Kan ni lägga ut broschyrer och information hur en kvinna akut kan få hjälp? Vad som kännetecknar en bra relation? Vad är våld? I samma personalmatsal eller i väntrum. Kan ni övertyga chefen om att få gå på en våldsförebyggande föreläsning? Ha en extra fika med en orange tårta när ni talar om våldet mot kvinnor? Kan skyddsombud eller fackombud engagera sig? Kan ni skriva en insändare i lokaltidningen? Besöka redaktionen och samtala med journalister och redaktörer om hur de rapporterar om våldet? Hur problematiskt det blir med omskrivningar som “kvinna hittad död i hemmet - sambo misstänkt” snarare än “man misstänks ha dödat sambon i hemmet”. Kan ni skriva till era kommunpolitiker om att lysa upp stadshuset, kyrkan eller annan offentlig byggnad i orange? Om inte nu så nästa år? Ingen kan göra allt - men alla kan göra något!

Vi behöver sprida information och kunskap om det osynliga kvinnohatet, om våldet som stannar mellan hemmets fyra väggar. Tills döden inträffar och kvinnan som mördats av sin make blir ännu ett offer i statistiken över våldet som kräver människoliv.

Konstmuseet lyses upp i orange för att uppmärksamma Orange day. Foto: Higab/Hans Wretling, GP. Konstmuseet, Scandinavium och Lisebergshjulet är några av de byggnader som lyste upp i orange den 25 november. Förutom orange belysning uppmärksammar Göteborgs Stad Orange day - FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor med ett digitalt panelsamtal, filmvisningar och information i flera stadsdelar, skriver GP.

Jag har läst den utmärkta studien ”Män som hatar kvinnor” gjord av Kriminalvården 2010. I denna står att läsa att samhället länge ansåg att det inte ens fanns något som kunde kallas ”kvinnohat” eller kvinnomisshandel. Att våld i hemmet var en ”privatsak”, en del av en större familjepatologi. Något som stöddes med teorier om ”dysfunktionella familjer” där kvinnan var medansvarig och inte sällan lastades helt för problemen på grund av att hon vägrade uppfylla sina ”äktenskapliga plikter” (Breckenridge, 1992). Detta fanns dokumenterat så sent som 2005 och 2006. I Ryssland har man exempelvis inga lagar mot våld i hemmet, utifrån uppgifter från regeringskansliet så sent som 2019.

https://www.regeringen.se/4af439/contentassets/e6f76483418f46dc956f06f0b804b1d1/ryssland---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2020.pdf

I det mer moderna västvärlden anser dock forskarkollegiet att det blivit andra bullar och kvinnomisshandeln har flyttat upp, som man säger, på den polisiära prioritetslistan och även i allmänhetens ögon som torde borga för ett ökat anmälande.

Så antalet kvinnomisshandlande män kommer att ”öka”, eller snarare rätt antal män som hatar kvinnor som våldtar, slår och förstör Sina Kvinnors liv kommer att representeras i statistiken. Med tiden.

Rapporten skriver: ” …empirisk forskning och klinisk erfarenhet visar att många sociopolitiska, religiösa, subkulturella, kulturella och personliga attityder skiljer sig mellan män som gör sig skyldiga till våld, och de som inte gör det. Attityder som uppmuntrar manschauvinism, kvinnohat och våldsanvändande för att lösa konflikter anges här som riskfaktorer. I introduktionskapitlet till SARA-manualen förklaras vidare att åsikter som stöder ett patriarkalt system, dvs. manlig överhöghet, utgör attityder som stöder eller ursäktar partnervåld (sid. 21).

Faktum är dock att det råder stor oenighet bland forskare exakt vilka värderingar som hos enskilda män innebär en ökad risk för framtida partnervåld. Speciellt de attityder som är relaterade till manschauvinism, patriarkal ideologi, sexism och kvinnosyn är föremål för en hel del vetenskapliga kontroverser och dispyter”.

Kort sagt: begreppet ”män som hatar kvinnor” beskriver en stor grupp män som är i högsta grad verkliga i samhället. Även om det fortfarande är svårt att tillämpa ett mönster som kan appliceras på individnivå. Att vara realistisk i att identifiera dessa män är högaktuellt i dag. I synnerhet som våldet slutar i dödlig utgång i många fall.  

Den våldsamma mannen är trovärdig!

Jag resonerade i förra veckans inlägg om VARFÖR män anser sig ha rätten att ta makten över Sina Kvinnor? Hur en man, som verkar normal som arbetskamrat, granne eller bror, kan förvandlas till förövare inom hemmets fyra väggar? Samtidigt som han självklart hävdar oskuld. Att han absolut inte ägnar sig åt någon ”misshandel”. Att han absolut inte ”hatar kvinnor!”

Det tangerar en annan privat fundering jag gått och grubblat på senaste tiden. Att männen, förövarna agerar med sådan självklarhet. Är också en ledtråd till den stora frågan ”varför går hon inte?”. Hon, offret, går inte därför att hon älskar och tror på mannen. Hon är förtryckt, fråntagen egenvärdet, självbestämmanderätten och all energi och livsvilja. Ja. Men hon TROR också på förövaren därför att han ÄR trovärdig. Hans känslor är ÄKTA. Positionen han befinner sig på är förknippad med förtroende OCH makt. När mannen, i egenskap av pojkvän/sambo/make säger ”Förlåt! Jag lovar att aldrig göra det igen! Snälla lämna mig inte! Då dör jag!” så MENAR HAN det. För han tror sig själv. Plus det förtroendekapital vi en gång givit honom.

Oavsett om han är en ”vanlig man” uppfostrad i ett patriarkat och därför anser att han har rätt till allt mellan himmel och jord. Eller om han är en psykopat, av födsel eller ohejdad vana. Så är han tillräckligt uppriktig för att vi skall tro på honom. Vi är inte dumma i huvudet. När han säger ”jag skall aldrig ljuga eller slå dig igen” så tror vi honom. För att det är sant. Kanske bara där och då. Men i den sekunden menar han det. Så vi tror honom. (= vi är suckers)

För att vidare identifiera potentiella förövare i din omgivning kan du tillämpa empati-testet. Det går att ta vilken situation som helst. Lägger du ett empatifilter över och tänker igenom det en gång till. Kan saken få ett helt annat utfall.

Exempelvis: när jag första gången ringde polisen åt Snubben och anmälde om barnmisshandel och stöld av husnyckel mm (som psykopat-exet tagit från sitt “hat.-barn”). Dagen efter ringde han upp mig och VRÅLADE i luren att jag “bara förstörde allting! att jag inte skulle lägga mig i sånt jag inte begriper! Att jag GENAST skulle ringa polisen och ‘ta tillbaka anmälan!'“. Chockerande nog för mig, då han varit tacksam över att jag ringde “åt honom” kvällen innan. Jag fattade ingenting. Och gick i tusen bitar efter chocken släppt och sorgen kom.

Tänkte han någonsin på hur hans agerande skulle kännas för MIG? Hyste han medkänsla med mig och min situation? Visade han mig empati? Nej. Alltså: är man en man kapabel att bruka våld - i det här fallet verbalt våld - mot mig.

Som vi läste förra veckan: studier visar att många förövare själva utsatts för misshandel som barn. Eller levt i familjer där pappa slår mamma. De ”förstår” inte att de gör precis samma sak. Förnekelse. Är inget påhittat ord. Det är också i högsta grad verkligt.

Dessa män har såklart traumatiska barndomsminnen och följder av den misshandel de själva bevittnat och kanske utsatts för? När en sån man väljer att dela med sig av sin sorgliga historia sitter vi kvinnor där och lyssnar. Förfasas. Begråter den stackars mannens tragiska öde! Får höra hur till och med hans egna föräldrar svikit honom. Att han aldrig fick ”finnas”. Att han tvingades växa upp för fort. Kanske skydda sina syskon? Att han hatar sin far. Eller mor. Eller exfru. Eller vem det nu var som utsatte Förövaren själv för våld.

Vi kvinnor gör oss till hjältinnor i förövarens liv. VI skall minsann bli den som hjälper honom! Som lagar hans trasiga själ! Som lyfter honom ur mörkret upp till ljuset! Som gör honom LYCKLIG! När detta arbete är slutfört kommer han och hela världen rikta sina tacksamma blickar mot oss. Hylla oss för vår hängivenhet, lojalitet och orubbliga stöd. Vår kärlek kommer ge oss det lyckliga slut vi så väl förtjänar:- Lönen för all vår möda: ”lyckliga i alla våra dagar”.

Och ju mer motstånd, elände och misär vi får uppleva med åren… desto envisare försöker vi kämpa mot målet. Med tunnelseende på förövarens behov och gunst. Blir allt vi lever för.

Utan att vi förstår att vi hela tiden gräver oss djupare ner i hålet. Att avståndet, det känslomässiga bandet, mellan oss och förövaren blir längre och längre. Hela tiden. För förövaren LJUGER! Allt han sagt och gjort, allt han säger och gör, allt han KOMMER att säga och göra; går ut på att han själv skall få sin vilja fram. Maximal makt och kontroll. Över mig. För evigt.

Som i underbart dystopiska Matrix-serien. Vi misshandlade kvinnor är alla som de stumma, sovande kropparna som förser maskinerna med energi. Ovetandes om vår fysiska verklighet, liggande i kokonger, fastkopplade med slangar och ledningar som för bort den elektricitet som våra organ producerar. Samtidigt som stordatorn förmedlar en cyberkonstruerad drömvärld åt vår kidnappade hjärna.

Vi TROR att vi lever i en fantastisk paradis där våra män älskar oss och där all vår strävan en dag kommer belönas. Med Det Lyckliga Slutet.

Förövaren tror detsamma. Det är dock HANS lyckliga slut som gäller. Och bara hans dåliga skit-kvinna kunde uppföra sig ”normalt” nån gång skulle denna dröm bli verklighet. Han har haft ”otur” helt enkelt. Han förtjänar den PERFEKTA KVINNAN. Som han fantiserat ihop och tänkt ut i sitt eget huvud. Och motsvarar inte verklighetens kvinna denna idealbild måste det ju vara fel på henne? Eller hur?

Till dess får han försöka ”lära henne”. I krig och kärlek är alla medel tillåtna.

Rapportförfattaren fortsätter skriva: ” rättfärdiganden av partnervåld sammanfaller påfallande ofta med åsikten att kvinnan ska ha en underordnad och komplementär position i förhållande till mannen i en romantisk kärleksrelation. Att mannen ska vara familjens överhuvud, att män till skillnad mot kvinnor har en avsevärd sexualdrift, att kvinnor är opålitliga och manipulativa, samt att äktenskapet är en garanti för sexuellt samtycke.

Attityder om sociala roller för män och kvinnor är en av de allra viktigaste faktorerna utifrån vilken man kan förutsäga huruvida en person är överseende och kallsinnig beträffande partnervåld.”

Kvinnohat kännetecknas ofta av att män växer upp i en hemmiljö där dominans och kontroll definieras som ett uttryck för manlighet. Det vill säga när unga pojkar tar efter fäder som misshandlat mödrarna. Däremot så finns inget samband mellan stark patriarkal övertygelse – det vill säga uttalad manlig dominans och sexistiska värderingar och partnervåld, menar rapporten.

Det är alltså inte enkelt att förstå eller kartlägga den misshandlande mannen. På individnivå.

Kvinnliga psykopater formade “mina” förövare

Min första samborelation inledde jag med original-Satan, som 17-åring. Han var uppväxt med en dominerande psykopat-mamma. Jodå. Hon är fruktansvärd. Kryssade i nästan alla rutor i Robert Hare-skattningen. Min ovetenskapliga gissning är att han växt upp som offer med modern som förövare. Och att han i SIN EGEN familj direkt skulle ta förövar-rollen. För något offer tänkte han i alla fall inte vara.

Gissar på samma scenario med Snubben. Som kanske ärvt sin alkoholism av sin, för övrigt fina men känslomässigt otillgängliga, pappa (vet ej, aldrig träffat, fadern gick bort december 2016)? För att som 19-åring tilldelas rollen som offer i sin relation med psykopat-exet. En relation som varar än i reell betydelse. Nära 30 år nu alltså. Som definitivt varade under hela den tid när jag och Snubben skulle föreställa vara ihop. Då han lydde henne i allt. Och riktade det brinnande kvinnohat han fått från henne mot mig. Klandrade MIG. Anklagade MIG. Straffade MIG. Han tänkte inte heller acceptera rollen som offer igen. Icke! Förövarrollen eller inget. Så det så! Och Gud nåde mig om jag kom med synpunkter på hans beteende, livssituation eller val.

Det som kriminalvårdens rapport dock lyckas finna i sin metastudie är att det som verkar ha betydelse för den kvinnomisshandlande mannen är hans uppfattning om manlighet. Vad är det att vara man?

”Män som brukar våld mot kvinnor i nära relationer kännetecknas av en avsevärd rigiditet och ensidighet i sitt tänkande kring maskulinitet”.

Orignal-Satans uppfattning om manlighet var att ”mannen var familjens överhuvud”, han skulle bestämma och han skulle arbeta och tjäna pengar för att försörja familjen. ”Respekt” var ett väldigt viktigt ord för honom.

Samtidigt tillämpade han i praktiken helt motsatt beteende. Han hade under våra knappa 15 år tillsammans cirka tre anställningar som inte varade längre än ett halvår någon av dem. Resten av tiden var han arbetslös, föräldraledig eller studerade. Eller ingenting. Han använde snarare sin ”dåliga hälsa” som ursäkt för att styra och ställa. Ta makten i familjen genom gnälligt påpeka att han ”minsann har det så jobbigt att ni andra måste ställa upp för mig nu!”. ”Den här familjen kan bara bli lycklig om ni låter MIG bestämma!”. Precis som hans psykopat-mamma gjort i åratal. Och fortfarande gör. Det är så hon tagit makten över både make och tre vuxna söner. Ingen gör något i den familjen utan hennes godkännande. Sekundär sjukdomsvinst när det är som värst.

Kriminalvården skriver: ” När mannen inte förmår leva upp till idealet som ansedd och respekterad familjeförsörjare blir våldsamma övergrepp mot relationspartnern ett sätt att försöka hantera skammen och inta någon form av maktposition i förhållande till kvinnan, eller ett förtvivlat och desperat försök att återupprätta illusionen av manlig överhöghet”.

= hej original-Satan.

Snubben hade också mycket funderingar – i sitt eget huvud – om vad manlighet innebär. Han var listigare än original-Satan och betydligt mer beräknande och manipulativ. Förmodligen i ren självbevarelsedrift. Van som han var att alltid vakta på sig för plötsliga angrepp och påhopp av alla de slag från psykopat-exet.

Jag anar att han kopplade “en stark manlighet” till sex och sexuella prestationer. Det var troligen genom underkännandet av honom som man, pojkvän och framför allt usel sexpartner som inte kunde få stånd på kommando som gett ex-frun makten över honom. Hennes otrohet och ständiga hot om otrohet och övergivande säkrade denna maktposition.

Kanske var det därför han försökte dominera mig på samma sätt? Att antyda både att jag var ”en dålig kvinna som inte säger nej till någon man som kommer och vill ligga med henne” (?), hade tjock, oattraktiv kropp och att jag var en slampa som inga killar ville ha. Samtidigt som han reserverade sig rätten att initiera sex på SINA villkor, tydlig med att var HAN som bestämde i sängen och gärna ville plussa på sin dominans med att jag skulle bindas, strypas och piskas. Ledas som en hund i koppel. Förnedringssex alltså. (Nu har du förväxlat verkligheten med porr igen.)

Allt detta mestadels på fantasistadiet då hans alkoholism och röriga barntillsyn nästan alltid satte käppar i hjulet för egentid i parrelationen. Tack och lov kanske jag skall säga nu med facit i hand. Mot slutet av relationen hemsöktes jag av dagdrömmerier med en isande skräckvision av att jag ligger naken, uttorkad och fastbunden vid hans element i hans källare. Kändes som om det var så han helst skulle velat ha mig.  Brrrr!

Låt oss läsa vidare. ” Kvinnomisshandlare har ofta ett påtagligt behov av att känna sig som ”herren på täppan”, det vill säga att vara par- eller familjekonstellationens primära överhuvud, försörjare och beskyddare. Dessa män förknippar manlighet med auktoritet, dominans och kontroll, samt har uppfattningen att för att vara en ”riktig man” ska man vara självsäker och bestämd, upprätthålla en aura av fysisk och mental styrka, proklamera synbara bevis på socialt anseende och ekonomisk framgång, vara överlägsen kvinnor, ha en pretentiös sexualitet och ständigt vara beredd att stå upp för sig själv om den manliga prestigen hotas”.

Nu blir jag nästan full i skratt! Vad var det jag just sa? Borde inte män själva tycka det är pinsamt att de är såna klichéer? Hjälp!

Behöver jag säga att jag alltid tjänade betydligt mer pengar än både original-Satan och Snubben? Finns också studier som visar att män som tjänar mindre än Sin Kvinna i större utsträckning misshandlar henne. Som om han med våld skall tvinga henne till underkastelse. Hotad av hennes ekonomiska ”övertag”. Sen verkar det inte spela någon roll om nämnda ekonomiskt starka kvinna BETALAR allt i relationen och egentligen går netto minus.

Är det att samhället värderar hennes insats högre än hans? I och med den högre lönen? Oklart men intressant. En viktig faktor för oss kvinnor att beakta i alla fall. Samtal om ekonomi och värderingar kring pengar bör kommat tidigt i allt dejtande mellan män och kvinnor. Se de röda flaggorna där de är!

Våldsbenägna män drömmer om livet som alfahanne i en grupp med undergivna honor (?). Gorillahannen på bilden har inget med män som hatar kvinnor att göra. Vad har han gjort för ont? Inte hans fel att män drömmer om att bli dominanshanne när de blir stora.

”Idoliserande av manlig härskar-lystenhet”

Okej, det här är bara BÄST: ” Ett stort självhävdelsebehov i kombination med medioker begåvningsnivå och bristande sociala färdigheter utmärkte gruppen män som gjort sig skyldiga till partnervåld. HA! Skit-gubbar! Sug på den!

…och JA. Jag upplever VERKLIGEN ett stort självhävdelsebehov, medioker begåvningsnivå och bristande sociala färdigheter hos mina förövare. Med emfas på BRISTANDE SOCIALA FÄRDIGHETER… det vill säga de hade (få, oregelbundna) vänskapsrelationer med andra män; som främst baserades på alkohol, fotboll och hårdrock. Inte öppenhjärtligt blottande av själen, tal om relationer, rädslor, känsla av tillkortakommanden eller dryftande av riktiga problem eller livsval.

Förövare till män vars främsta önskan var att ”umgås” BARA med mig. Med umgås menar jag dominera och sätta skräck i. Att snurra runt ett hem och familj baserat på nästan enbart på makt, kontroll och våld är tydligen ett heltidsjobb. Dåligt med utrymme för fritidsintressen eller umgänge med vänner, som det verkar. Också en RÖD FLAGGA!

”Medioker begåvning” är också intressant. Jag tjänade inte bara mest pengar utan var mest intelligent också. Kan jag säga utan ödmjukhet ha ha. Som jag just gjorde. HA HA! Och detta klarade deras små egon helt enkelt inte av. Rena turen att jag inte dessutom var längre än dem. Då hade det väl verkligen tagit hus i helvete?

Är det inte patetiskt? Är dessa förövare ”offer för machokulturen”? Eller är de själva ansvariga för sina handlingar? Kan man förvänta sig att dessa män skall VÄLJA VEM han är? Och STÅ FÖR DET? Definitivt. ”Stort självhävdelsebehov” är lika toxiskt som ebola-viruset och skall undvikas i lika stor utsträckning. Finns inget vaccin mot någotdera mig veterligen.

I rapporten menar man vidare att kvinnor som beundrar stark manlig självrådighet löper fem gånger så stor risk att bli utsatta för våld i nära relation. ”Stort självhävdelsebehov” (och medioker begåvning?) ligger i linje med många mäns högfärdiga fnysande åt att statistiken (om antalet män som slår kvinnor). ”Inte jag!” (”inte alla män”) och andra skit-bortförklaringar.

Enkelt sätt att ta reda på hur det ligger till med både den man och kvinna du har framför dig är att fråga om vad de tycker om våldtäkter. Män – och kvinnor – som idealiserar en dominant och kontrollerande man som har rätt att ta vad han vill ha från sin underordnade kvinna. I kombination med svag empatisk förmåga är överrepresenterade i våldstatistiken. Dessa personer uppvisar också en tendens att lägga skulden på offret för våldtäkten. En rad ”förmildrande omständigheter” radas upp… ”hon var alkoholpåverkad, hade kort kjol, hade rykte om sig att vara slampig, hade hånglat med killen tidigare på kvällen”. Bla bla bla, ja ni kan det där vid det här laget. Usch! Våldtäkts-frågan kommer i framtida inlägg. Det finns så oerhört mycket att bli förbannad över här!

Röd flagg för män och människor som skuldbelägger offret för en våldtäkt!

 Sexuell underlägsenhet förvandlas till våld

Nu kommer ett avsnitt specialskrivet för Snubben:

” Psykologisk forskning har visat att män som anammat åsikten att en man måste vara kapabel, kraftfull och dominant riskerar att känslomässigt drabbas väldigt hårt i situationer när de upplever att deras maskulinitet är ifrågasatt, exempelvis vid undermåliga professionella och sexuella prestationer. Under sådana omständigheter kan vissa mäns upplevelse av ekonomisk, intellektuell, fysisk eller sexuell underlägsenhet omvandlas till frustration och aggressivitet riktat mot deras kvinnliga partners”

Det är ju detta det måste handlat om hela tiden. Att bli utsatt för tråkningar när han inte kunde få stånd då psykopat-exet krävde sex, ”verbal kastrering” kallade en psykolog detta, är troligen grunden till Snubbens kvinnohat. Som han valde att kanalisera mot MIG. Jag hade aldrig skrattat åt honom och hånat honom för att han inte kunde få erektion eller inte kunde tillfredsställa mig i sängen. Men jag var den som fick skiten. För ex-frun fanns inte där. Hon skulle förmodligen ändå aldrig lyssnat OM hon funnits där.

Jag skrattar absolut inte åt honom eller män som han. Varken då eller nu. Snarare tvärtom. Det är viktigt för heterosexuella kvinnor som dejtar eller lever i långa förhållanden med män att känna till denna oerhört röda, oerhört stora, OERHÖRT FARLIGA varningsflagga. Du vet troligen precis vad jag menar. I sängen håller man käften och gör vad som helst utom att utmana hans manlighet. Annars kan det bli dödliga konsekvenser.

Men märk mina ord: du som kvinna skall ALDRIG ta ansvar för mannens tillkortakommanden eller konstiga krav i sängen. Det är inte DITT JOBB att få honom att känna sig som en kraftfull, potent karlakarl i sängen. Genom att underordna dig och gör avkall på din egen integritet eller känslomässiga eller sexuella behov. HANS SEXUELLA SJÄLVKÄNSLA är HANS JOBB. Gör han dig obekväm, skamsen eller otillfredsställd i sängen så …GÖR NÅGOT ÅT DET. Troligtvis kan han inte ”prata om det” eller ”ändra sig”… så det är lika bra att du överväger möjligheten att göra slut. Lämna. Gå vidare. För du är värd det allra bästa! En man eller kanske ännu hellre en kvinna… EN MÄNNISKA som älskar dig för den du är. Som vill att du skall vara lycklig. Som förstår att relationer inleds och byggs på FRIVILLIGHET. Inte ”skyldigheter”, straff eller ”betalning av någon annans räkning”.

Släpp det här med Indiana Jones.

I rapportens beskrivning idoliserar misshandlande män gärna hjältar spelade av som Harrison Ford på vita duken. “Den manlige mannen är kraftfull, oberoende, äventyrlig och tuff - vilket är egenskaper som definierar äkta manlighet. Medan ömhet, rädsla, omtänksamhet, ödmjukhet och hänsynstagande anses vara tecken på svaghet, eller rent av uttryck för kvinnlighet eller homosexualitet.” Skriver Kriminalvården i sin rapport. Män med dessa värderingar är alltså överrepresenterade i våldstatistiken, de är män som slår kvinnor. Dags att tänka till?

Hur ser då förövaren på Sin Kvinna?

Den Manlige Mannen / förövarens kvinnosyn är inte helt överraskande förfärlig. Ett svart-vitt tänkande gör sig gällande och mannen delar gärna in kvinnor i ”bra” och ”dålig”. Madonnan och Horan om så vill.

Mannen visar inledningsvis stor beundran för dig. Vid första dejten kan han överösa dig med smicker och höjer dig till skyarna. Berömmer dig för dina ”feminina egenskaper”; att du är en god lyssnare, ”håller på dig sexuellt”, är vän och ödmjuk, ”inte som andra kvinnor” samt att du sett till att ha så fördelaktigt utseende som möjligt.

Varning! Detta kan lika lätt vändas i hat och bestraffning när mannen i fråga anser att du inte längre ”lever upp till” hans idealbild om vad som är en ”bra kvinna”.

Snubben blev rasande på mig när jag efter ett par månaders förhållande svarade honom att ”ja, jag hade sex med den tinderkille jag träffade innan dig”. Han hade på något sätt fått för sig att jag var oskuld?! 42 år gammal med tre barn. Som dejtat på Tinder i fyra månader. För att jag nämnt vid vårt första samtal att jag inte haft så många män, utan snarare varit seriemonogam med två fasta förhållanden som avlöst varandra i stort sett sedan 17 års ålder. Men att jag provat nätdejting nu och så träffades ju vi.

Raseriet över att jag ”lurat honom” var slående och pågick en hel natt under fylla och bråk. Han som varit så ”försiktig”. Påstått kräset kasserat kvinna efter kvinna han gått på dejt med tills han ”valt mig”. Nu visade det sig att jag var en ”dålig kvinna”. Inget annat än en slampa. Snubben ville ha pengarna tillbaka!

Rapporten ”Män som hatar kvinnor” förklarar det på följande sätt:

”En fientlig och misstrogen inställning till kvinnor i allmänhet är kraftigt överrepresenterade hosvåldsverkare mot kvinnor. Mannen är osäker och avvaktande i förhållande till kvinnor. Samtidigt som han känner tillfredsställelse i att dominera och kontrollera dem.

Denna attityd att ’kvinnor är motståndare som ska besegras och erövras’ föreligger som regel tillsammans med ett cyniskt ointresse av ömsesidiga kärleksrelationer på lika villkor. En fientlig hållning där mannen finner nöje i att på olika sätt förnedra kvinnor i kombination med åsikten att en kvinna under vissa omständigheter förtjänar att utsättas för våld.

En påtaglig lättkränkthet är ofta en bieffekt till ett genomgripande mönster av irritabilitet och nedlåtenhet riktat mot kvinnor, vilken i sin typ är kopplad till en önskan att dominera och därigenom känna att man har kontroll. Att förödmjuka sin kvinnan blir ett sätt att reducera hennes upplevda potential att såra det manliga egot, samtidigt som den dominanta hållningen speglar en strävan att bättre matcha ett uppblåst koncept om vad det innebär att vara man”.

Öh! Snubben! Känner du igen dig?

Det rapportförfattaren skriver går mig ända in i hjärtat. Det stämmer SÅ VÄL. Hur är det ens möjligt?!

“Män av det här slaget har en generell nedlåtande syn på kvinnor, föraktar feminister och kvinnorättsliga rörelser samt en feministisk kamp. Dessa män kräver att kvinnor skall vara åtråvärda och sexuellt tillgängliga för dem (med förståelse för männens ”okontrollerbara sexualitet”?), att kvinnor skall kunna ”ta” deras sexistiska skämt och nedlåtande kommentarer, undvika konflikter samtidigt som hon skall vara kysk och ”ren” = en fin flicka. Det vill säga en kvinna som tar initiativ till sex eller som haft ett aktivt sexliv före relationen är att betrakta som ”dålig”. Samtidigt är dubbelmoralen ständigt närvarande: män får ragga på krogen och ligga första kvällen. Men kvinnor får INTE. Klassikern.

Vi repeterar: män med denna kvinnosyn MISSHANDLAR MER än andra män.

”Män som har ett enkelspårigt, inskränkt och fyrkantigt tänkande kring kvinnor och kvinnlighet är väsentligt mer benägna att misshandla kvinnliga relationspartners än de män som har ett modernt och flexibelt tänkande kring kvinnor och kvinnlighet. En snäv blid av hur kvinnor ska vara kan omfatta nedvärderande och misskrediterande av kvinnor som tar sexuella initiativ, har vidlyftiga sexliv, tar stor plats i sociala sammanhang eller på annat sätt inte passar in i stereotyperna av dem som väna, blida och måttfulla”

Män med problematisk inställning till kvinnors sexualitet har i större utsträckning attityder som stöder eller ursäktar partnervåld.

”Klart är att våld i nära relationer sker mer frekvent i sociala miljöer där kvinnors sexuella dygd, trohet och tillgivenhet i parförhållanden är avgörande för mäns heder. En stereotyp och konservativ bild av kvinnlig sexualitet som passiv, beskedlig och undergiven på gränsen till masochistisk, konstituerar också våldsbefrämjade attityder i intima relationer.

Det finns också motsatsen – skräcken för kvinnans sexualitet är så stor att mannen känner att han måste kväsa denna potentiellt farliga sida, tygla henne! Sådana män och förövare känner sig hotade av kvinnors sexualitet – bland annat i betydelsen att de skall GÅ UT OCH HA SEX MED ANDRA MÄN!!! Vilket kan driva på deras ansträngningar att isolera Sin Kvinna socialt, känslomässigt och ekonomiskt. ”Ofta genom att på olika sätt få kvinnorna att känna att de inte förtjänar eller är kapabla till självständiga liv”, skriver man i rapporten. Dessutom ställer samma män höga krav på kvinnorna att de ständigt skall bekräfta honom sexuellt och på andra sätt. Då hans avgrundsdjupt dåliga manliga självbild och manligt mindrevärdeskomplex försätter honom i ständig osäkerhet. Om kvinnan inte ”lyder” blir konsekvenserna hårda: ” Blir dessa män inte ständigt sexuellt bekräftade av sina fruar eller flickvänner väcks våldsbenägenheten. Misshandel, kontroll och isolering blir metoder för att skydda den sårade maskulina självkänslan mot ytterligare förödande slag”.

Samma män anser naturligtvis att kvinnor inte kan ha egenskaper som logiskt tänkande, beslutsfattandeförmåga eller rationalitet i allmänhet. Att kvinnor ej bör få ledande positioner på stora företag eller statliga verk. Femtiotalets hemmafruideal tycks vara att föredra?

När orignal-Satan ville göra mig illa upprepade han ofta en litania som gick ut på att skälla mig för ”okvinnlig”. Att jag troligen hade ovanligt höga testosteron-nivåer i kroppen eftersom jag var så aggressiv, högljudd och konfrontativ. Att jag förmodligen var lesbisk (varför detta skulle vara en förolämpning fattade jag aldrig?) När han körde sin bullshit. Nej, jag har aldrig varit konflikträdd. Och när det stod mellan mina barns väl – exempelvis deras rätt att få varm lagad mat till middag - och min förövares ego – han hävdade rätten att få använda köket ensam på obestämd tid – var valet självklart. Jag tog strid för barnen. Och det fick jag mycket stryk för. Men jag vet att han aldrig ALDRIG sett sig som en förövare. Snarare tänker han sig nog att han skulle få andra mäns sympati …för att han var fast med en så okvinnlig ragata som jag. Som förtjänade allt skit jag fick. Och mer därtill.

I HANS ögon var han ingen förövare. Som lämnat en sund mansroll och korsat gränsen över till våldsverkaren, kvinnomisshandlaren som brukat våld mot Sin Kvinna. Sina barns mor.

I HANS ögon var det JAG som fick ”skylla mig själv”. JAG som lämnat en sund kvinnoroll och korsat gränsen över till en icke-kvinna. En ”dålig kvinna”. En hora. Ett icke-mänskligt ”det”. Som en man, det vill säga han, fick göra vad han ville med. Därför spelade våldet ingen roll. Så gav han sig själv ansvarsfrihet. Ansåg säkert våldet som ”nödvändigt”. För att jag skulle ”lära mig”. Veta hut och visa respekt.

Man skulle kunna säga att original-Satans beteende stämmer mycket väl in på följande som redovisas i rapporten vi studerar i dag:

” Dessa män vidhåller en arkaisk kulturell föreställning om familjeliv där kvinnan har en oerhört låg status medan mannen åtnjuter en sorts privilegierad äganderätt över henne. På så vis får mannen både det ekonomiska och ”moraliska” ansvaret för sin kvinna, samtidigt som han blir berättigad att korrigera kvinnans beteende även med våldsamma metoder”

Lystring feminist-kritiker: I DON’T GIVE A FUCK!

Rapporten fångar i min mening upp många viktiga reella företeelser där jag kan hitta en mängd konkreta exempel ifrån mitt eget liv som misshandlad kvinna. Rapportförfattaren påpekar dock i slutorden att frågan än så länge är alltför komplex för att man från samhällets sida på en strukturell nivå skulle kunna förutse och förebygga partnervåld på individnivå.” Mer forskning behövs. “ Var är den forskningen?

Varken etnicitet, kultur, arbetslöshet eller sexistiska attityder har ett tydligt samband med attityder som stöder eller ursäktar partnervåld. Dock finns en viktig faktor man identifierat så här långt: ” En fientlig inställning mot kvinnor i kombination med personlighetsstörning karakteriserad av aggressivitet, impulsivitet eller instabilitet utgör en fundamental riskfaktor för allvarligt partnervåld”. Att leva med en psykopat under tillräckligt lång tid kan ge hjärnskador, hävdar psykologen tillika experten i podcasten “Älskade psykopat”. Det tycker jag tydligt att jag ser hos både original-Satan och Snubben.

Att man sett ett ”reciprokt samband mellan könsasymmetriska maktstrukturer och alla former av våld mot kvinnor” innebär inte att man kan hitta kvinnomisshandlare på individnivå, menar man vidare. Men sunt förnuft säger mig att naturligtvis kommer partnervåldet minska den dagen vi lever i ett jämställt samhälle. Snarare än det våldsdyrkande patriarkat vi lever i idag.

Det är som vanligt upp till oss vanliga dödliga att föra kampen vidare. Vi kan med våra historier bidra till att utbilda andra och varandra om partnervåld. Vi kan med vårt ideella engagemang försöka påverka och ägna oss åt våldsprevention så långt vi kan. Vi kan ALLTID göra vår röst hörd och framföra våra åsikter och erfarenheter som POLITISKT RELEVANTA till våra folkvalda i kommuner, landsting och riksdag.

Alla rättigheter vi kvinnor har i dag har inte kommit ur tystnad och kooperation med patriarkatet. Det har kommit från många kvinnors kamp, protester och uppror MOT det etablerade.

Vi måste fortsätta demonstrera, göra makteliten obekväma, ständigt vara en ömmande böld i ändalykten på patriarkatet. Bråka! Kräva! Vråla! …allt det ”okvinnliga” som frigör oss från destruktiva relationer och partnervåld. Sträcka ut långfingret åt kritikerna. Låt dem kalla oss vad de vill. Vi BRYR OSS INTE! Ingen kan tysta oss. I don’t give a fuck!

Love Lisa

Jag länkar till både rapporten och till dokumentet SARA: en manual för att bedöma risker för partnervåld.

https://www.evidensbaseradkrim.se/manualer/ArbetsbladSARASV.pdf

Även FREDA och andra hjälpmedel kan användas av vården och socialtjänsten.

Män som hatar kvinnor 2010

Attityder som stöder eller ursäktar partnervåld - operationalisering, bakgrund och förståelse  

Av Tina Ehsleben, Kriminalvårdens utvecklingsenhet

https://www.kriminalvarden.se/globalassets/publikationer/forskningsrapporter/man-som-hatar-kvinnorpdf

P.S jag valde att avlägsna alla referenser ur texten för lättlästhetens skull. Samtliga kan återfinnas i originaldokumentet.

VECKANS KAMPSÅNG:

IDGAF

Dua Lipa

You call me all friendly
Tellin' me how much you miss me
That's funny, I guess you've heard my songs
Well, I'm too busy for your business
Go find a girl who wants to listen
'Cause if you think I was born yesterday
You have got me wrong

So I cut you off
I don't need your love
'Cause I already cried enough
I've been done
I've been movin' on, since we said goodbye
I cut you off
I don't need your love, so you can try all you want
Your time is up, I'll tell you why

You say you're sorry
But it's too late now
So save it, get gone, shut up
'Cause if you think I care about you now
Well, boy, I don't give a fuck

I remember that weekend
When my best friend caught you creepin'
You blamed it all on the alcohol
So I made my decision
'Cause you made your bed, sleep in it
Play the victim and switch your position
I'm through, I'm done

So I cut you off
I don't need your love
'Cause I already cried enough
I've been done
I've been movin' on, since we said goodbye
I cut you off
I don't need your love, so you can try all you want
Your time is up, I'll tell you why

You say you're sorry
But it's too late now
So save it, get gone, shut up
'Cause if you think I care about you now
Well, boy, I don't give a fuck

I see you tryna get to me
I see you beggin' on your knees
Boy, I don't give a fuck
So stop tryna get to me
Tchh, get up off your knees
'Cause, boy, I don't give a fuck

About you
No, I don't give a damn
You keep reminiscin' on when you were my man
But I'm over you
Now you're all in the past
You talk all that sweet talk, but I ain't comin' back

Cut you off
I don't need your love
So you can try all you want
Your time is up, I'll tell you why
(I'll tell you why)

You say you're sorry
But it's too late now
So save it, get gone, shut up
(Too late now)
'Cause if you think I care about you now
Well, boy, I don't give a fuck
(Boy, I don't give a fuck)

I see you tryna get to me
I see you beggin' on your knees
Boy, I don't give a fuck
So stop tryna get to me (get to me)
Tch, get up off your knees
'Cause, boy, I don't give a fuck