“Va? Skall du resa iväg SJÄLV? För Egna Pengar?!”

Om Heterosexuella Cis-män som tror att de äger sina kvinnor.

Okej. Vi kör det igen. ”Repetition är inlärningens moder”. I samtal med nära och kära påminns jag om och om igen om det allerstädes närvarande kvinnohatet och försöken att slå ner på kvinnorättsrörelsen och påstå att: ”Sverige är världens mest jämställda land – kvinnoförtrycket är PÅHITTAT av elaka feminister”. Strutsar och HCM har en bra grej på gång. Tycker de själva.

I dag om mäns skepsis mot kvinnors egna kapital, sexualitet och fria vilja. Prova gärna hemma: Hur reagerar Din Man?

Jag talar vardagssexism hos män OCH kvinnor. Kvinnor som inte reflekterar över att de drar det tyngsta lasset hemma med barn, hushåll och manscurling. Kvinnor som ständigt väljer bort umgänge med väninnor, solo-resor utan man eller pojkvän eller helt enkelt sig själva och sin egentid. Som inte tvekar att klandra eller höja på ögonbrynen när en annan kvinna gör just detta och lever SITT EGET LIV! För alla vill vi ju vara accepterade i det samhälle vi lever i. Normer är just normer. Motsatsen till det fria valet. Därför förstår jag någonstans att alla dessa sexister inte är medvetet onda. Återigen: vi är alla produkter av ett manstillvänt samhälle och blivit indoktrinerade sedan barnsben med de heteronormativa, patriarkala strukturerna.

“Min flickvän åker INTE iväg själv till Kap Verde”

Som frigjord självständig kvinna gjordes stora ögon när jag valde att åka på solo-resa till Kap Verde. I syfte att desperat försöka springa ifrån den depression och utmattning som målmedvetet och hänsynslöst tog min kropp och själ i besittning. Samtidigt som jag var (särbo tack och lov) i ett förhållande med Snubben; orsaken till lidandet. Han trodde inte sina öron när jag meddelade mina resplaner. Protesterna, klandret och avskyn tog aldrig slut: Varför kunde jag inte vänta tills VI BÅDA kunde åka någonstans TILLSAMMANS? Helt klart var jag en kvinna som först och främst tänkte på mig själv. Som bara ”körde mitt race” utan hänsyn till sin pojkvän (som hade det så jobbigt just nu!). Och en flickvän som ”flängde runt” på resor, jobbkurser och besökte vuxna barn och vänner i svenska storstäder var verkligen ingen ”tjej han ville ha”. ”Hans tjej” skulle ”finnas på plats” när han kom hem från jobbet och tycka mest om att ”mysa med honom” hemma. Även hans syster, mor och svåger såg chockade ut över nyheten att jag skulle resa iväg – själv – när en triumferande Snubbe meddelade detta vid ett middagsbord i februari 2020. ”Nu är det knappast fråga om en nöjesresa” hävdade jag och kände mig tvingad att förklara bakgrunden: att min resa till Thailand 2018 varit nödvändig för att komma på rätt spår efter Utbrändhet Nummer Tre. Men ingen var imponerad. Så här ser normen kring oss kvinnor ut: Kvinnan/Hustrun/Flickvännen Skall Stanna I Hemmet. Det är MANNEN som står för äventyret, självförverkligandet och livet UTANFÖR hemmet. En av de viktiga slutsatserna i Carin Holmbergs studie från 1994: hur heterosexuella par utan barn reproducerar destruktiva könsroller generation efter generation.

Vi har min fantastiska väninna som jag beundrar oerhört. Sedan tio år är hon gift med en man – som inte är far till hennes barn – och fick två bonusbarn med sig i det boet. Deras version av ”varannan-vecka-systemet” är det mest brillianta jag sett. Varannan vecka kom makens två barn och levde med paret: då var han självskriven ”hemmapappa” (med dagjobb) som skötte handling, matlagning, disk, tvätt och städ…ja ni vet. Dina barn = ditt ansvar. Varannan vecka kom min väninnans två barn och bodde i hemmet och då gjorde hon sitt veckopass av det obetalda arbetet i hemmet. Varannan helg var paret barnfria och det räckte för dem. Genialiskt!

Varför? Jo, därför att motsatsen – alla fyra barn på plats varannan vecka - skulle inneburit följande. En generell observation utanför paret i exemplet.

“Barnvecka en masse varannan vecka”

Så här går det till:  

1.  Föreställningen om att kvinnan är mor i huset – både till egna och andras barn – och styvmorskomplexet skulle kickat in. Utnämnt henne till ”operativ chef i Bonusfamiljen AB”. Tunga kedjor skulle fjättrat henne till spis, läxbok och diskmaskin. På ett ögonblick. Utan någon som helst tvekan.

2.  Mannen pendlar till sitt skitviktiga chefsjobb på skruvfabriken i grannorten och drar in lejonparten av stålarna till familjen. Här skulle kvinnan känt sig nödgad att ”kompensera” för sitt ”bristande ekonomiska bidrag” genom att lägga alla lediga timmar på hushållsarbete. Vilket vi alla vet är meningslös döden-verksamhet. “Det enda hushållsarbete som noteras är det inte blir gjort”.

3.  De stereotypa könsrollerna skulle hålla var och en förslavade på varsitt håll och klyftorna i relationen skulle bli bredare. Ingen förstår den andres situation. Mannen har sin machoprogrammering som säger att han skall försörja familjen och dra in pengar. Tycker möjligen att hon ”gnäller för mycket för att han aldrig är hemma och aldrig vill ha sex”. Kvinnan vacklar under oket av att dels jobba på sitt eget jobb som expedit i klädaffären/fritidsledare/skolsköterska plus det jättelika ansvaret för att driva runt hushållet så det klarar att föda upp de fyra barnen. Varannan vecka visst…men då skall kvinnan försöka kompensera för sina tidiga eftermiddagar veckan innan på jobbet…och försöka lägga fler timmar och vara en duktig arbetare även där. Ständigt ett steg efter. Ständigt med dåligt samvete för antingen barn, bonusbarn, hem eller sitt egna arbete, kollegor och brist på karriär. Samtidigt som hon försöker leva upp till standarden hemma och servera Mannen ett varmt mål mat när han kommer hem från jobbet. Han uppskattar verkligen det och hon har mer än en gång fått beröm och känt hjärtat svälla vid orden ”du är den bästa fru jag kunde fått”. Båda blinda för den hjärntvätt detta uttalande representerar. Men hon orkar inte hur mycket som helst. Hennes missnöje pyser okontrollerat fram som en trasig ventil i klagomål på maken: allt från de skitiga strumporna på golvet, att han lämnar tomma mjölkpaket i kylen och blöta handdukar i tvättkorgen till varför han inte tar tag i att hans tonårsson sitter uppe halva nätterna och spelar tv-spel i stället för att gå till sin praoplats eller trimmar sin eu-traktor att gå i 200 km/h och blir arresterad av polisen. ”Det är faktiskt inte mitt jobb att uppfostra dina barn!” När hon i själva verket skulle behöva kommunicera att hon inte orkar längre. Hushållet behöver inte mer pengar. Det behöver en närvarande pappa. En man som ser sin fru, ger henne fullt fokus, tid och uppmärksamhet. Allt annat är ett SLÖSERI MED TID! Förstå detta nu alla män där ute - som sitter på jobb, hem och fru - ny fru?

Foto: Bonusfamiljen SF.

Kvinnan gränsar = mannen bestraffar

4.  Har paret riktig otur är det nu det börjar gå riktigt illa. Kvinnan börjar få nog och sätta gränser: hon har faktiskt fått fler timmar på jobbet nu plus tjänstgöring på en annan enhet ett par mil bort så hon måste OCKSÅ pendla nu. Så det är inte längre rimligt att hon ensam skall sköta allt hushållsarbete. Dessutom hade de faktiskt kommit överens om att dela lika när de flyttade ihop. Nu är det hans tur att börja leva upp till det löftet. Två år senare exempelvis. Mannen som blivit extremt bekväm med den markservice han så väl känner igen från barndom, uppväxt och äktenskap nummer ett blir chockad och förvånad över myteriet. Han har helt glömt åren som singelpappa när han inte hade något annat val än att sköta matlagning, utvecklingssamtal och barnuppfostran själv. Med en uppriktig känsla av att vara sviken av Sin Kvinna slungar han sin ”rättmätiga vrede” mot henne: Vaddå?! Skall HAN behöva laga middag när han kommer hem kl halv sju på kvällen?! Fattar inte hon hur trött han är? Och vaddå att hon gör ”allt hushållsarbete ensam”? Byggde han inte inglasad altan i somras kanske? Städade det överfyllda garaget en hel helg när hon klagade på att familjens fordon stod på gräsmattan? Gör han inte både sin och hennes deklaration varje år?

5.  Så börjar gerillakriget. Mannen börjar förbise Kvinnan medvetet och använder sitt ökade ekonomiska välstånd och frihet till att boka egna singelresor med ”grabbarna” utan att bjuda med henne. Kvinnan kontrar med att åka till Göteborg och gå på stand-up med bästa kompisen. Med tre månaders varsel dock skall sägas. Hon tänker inte sänka sig till hans nivå! Mannen blir chockad över tilltaget. Hur har hon råd med detta? Hon har väl inga pengar? När han får höra att hon SPARAT undan några tusenlappar blir han rasande. Hon har alltså GÅTT BAKOM RYGGEN på honom?! Påstått att hon – med sin låga lön – är beroende av att han betalar mer i hushållet. Exempelvis för husvagnens uppställningsplats på campingen. Det här arrangemanget är han i hemlighet är väldigt nöjd med. Att han tjänar mer än henne får honom att känna sig extra manlig. Plus att maktövertaget ger honom en känsla av trygghet. Hon kommer aldrig lämna honom – hur mycket hon än gnäller. Hur skulle hon ha råd med det? Nu får han plötsligt höra att hon har Egna Pengar! Som han inte kände till. Som hon dessutom lägger på EGNA aktiviteter UTAN honom?! Hans självförtroende vacklar i sina grundvalar.

6.  I värsta fall leder osämjan och den totala oförståelsen av varandras liv till att någon av dem börjar kasta blickar åt andra. Ett tillfredsställande sexliv var det länge sedan paret delade. Mannen känner kvinnans kyla och avsky och misstolkar den med att hon ”inte tänder på honom längre”. Det tysta avvisandet svider i honom men han är för stolt – det vill säga = korkad och machoprogrammerad – för att säga något. Enda gången han känner sig djärv nog är när han varit på krogen och vinglar in i sovrummet långt efter midnatt. Vidrig, full och stinkande knuffar han omilt på den sovande kvinnan i dubbelsängen: ”Du..! Kan jag inte bara få stoppa in den lite?”. Usch!

Heterosex med män är lika kul som sex med en sten. NI SUGER! …och inte på det roliga sättet…!

STICK HÄRIFRÅN PENIS!

Ursäkta, men vad ÄR det här med att ”män vill ha mer sex än kvinnor”?! Vilket jävla skitsnack! Kalla åtminstone saker för dess rätta namn: MÄN VILL STOPPA IN SIN LILLE PENIS i alla anatomiska öppningar. Det är INTE sex, enligt min mening. Det är väl inte konstigt att ingen vill ligga med en individ som tror att allt handlar om honom: ”hans stånd, hans penetration och hans utlösning. Slut! Sen sova! ” Ligg med dig själv om du tror att det verkar vara så kul! Eller dina killkompisar – ni verkar ha samsyn på vad sex handlar om. Töm och glöm!

Kvinnor blir sexuellt upphetsade av uppvaktning. Eggande fantasier. Löften. Romantik. Smekning av erogena zoner som är olika för oss alla. Får orgasm av klitorisstimuli. Är egentligen så otroligt enkelt. Med en satisfyer kan vi komma på 30 sekunder om vi vill. Men ni män fattar inte – kommer aldrig fatta? Sex skall vara LUSTFYLLT OCH KRAVLÖST. Det innebär även att män skall sluta tjata om att kvinnan också ”måste” få orgasm. Hjälp! Hur korkade ÄR NI?! Om ni inte tar med er något annat från det här inlägget så fatta en sak: SLÄPP ORGASMKRAVET. Det är ingen ”fjäder i hatten” för dig om kvinnan du har sex med kommer. Du är inte nån jävla fantastisk karlakarl ”otrolig i sängen” för det. Vill du uppriktigt att din kvinna skall njuta av sex med dig – så börja med att ge upp ditt eget orgasmkrav FÖRST. Ingen ejakulation för dig. Noll penetrativt sex på ….kanske ett halvår? Men väl sex. Då kanske hon har en chans att få fatt i sin egen sexualitet? Få en känsla för vad det är HON vill ha? Tro mig, hon har aldrig ställt sig själv frågan. Vilket är nyckeln till hennes njutning. Snarare än adaptera till DIN bild av hur DU tycker att hennes lust skall vara. Hur DU vill att hon skall få orgasm. Sannolikt tror du att hon skall brista ut i skrikande sprutorgasmer till höger och vänster som klippt och skuret ur pornografins fruktansvärda värld. Blä! Låt henne vara! Nyckelordet är KRAVLÖSHET (och verklighet).

Sex måste även vara 100% befriat från skuld och skam. Exempelvis kropps-skammande av alla slag: får valkarna dallra? Får fittan lukta? Får kvinnan stöna? Ta egna initiativ i sängen? (utan kommentarer “vem mer har du gjort det här med?”) Kvinnlig sexualitet måste få TA PLATS i det heterosexuella samlaget. Vara minst lika viktig. 50-50. Borde vara en självklarhet i ”världens mest jämställda land”. Eller?

Den stora vinsten för en kvinna i ett heterosexuellt monogamt sexliv med en mani dag går tyvärr mest ut på: närheten, uppmärksamheten och bekräftelsen. ”NU fokuserar han BARA på mig. Han visar att han vill ha mig. Jag får honom så här upphetsad = jag är bra?” En slags sexuell sekundärvinst. Där det inte är din egna njutning som är viktig utan vad HANS njutning kan göra för dig och din trasiga självkänsla. Är inte det ganska tragiskt? Är det så här ni vill ha det - ni män?

Husfrids-sex med Fritzelsk fångvaktare

Dessutom fattar inte mannen i det destruktiva förhållandet att ingen kvinna – man eller kreatur för den delen – vill ligga med någon som trycker ner henne. Gör narr av henne. Fryser ut henne. Utsätter henne för ekonomisk mobbing. Försöker underminera hela hennes grundtrygghet – ditt hem är inte ditt hem på lika villkor. “Det är JAG som betalar så det är JAG som bestämmer!” Vem vill ha sex med den här personen?

Knappt så ens den mest förtryckta flickvän orkar uppmana lite energi för husfrids-prostitution = “sex för att sen få lugn och ro”. “Det där som “måste bli av”. Annars är det väl inget bra förhållande? FY FAN! Kvinnor och män gemensamt: jag vill höra er vråla unisont: ALDRIG MER TVÅNG med någon som inte vill! Sex är inget som bara “skall bli gjort”. På tisdagar. Som tvätten. “Tänk på kung och fosterland och gör din plikt kvinna!”. NEJ NEJ NEJ! Repeterar: LUSTFYLLT OCH KRAVLÖST!

Mannen i vår generalisering börjar istället ligga med den unga praktikanten på sitt jobb; som länge flirtat med honom. När inte längre runkandet till all världens porr nätterna igenom och i bilen längre funkar. Frun därhemma får ”faktiskt skylla sig själv eftersom hon aldrig släpper till”. Det tar slut och praktikanten får sparken. Så börjar en ny kvinna på jobbet. Samma sak igen. Sen kommer nästa. Sen kommer nästa. Sen kommer nästa. Så håller han på. Här blir Mannen ofta lite nöjd. Han har inte lyssnat eller tagit till sig något av vad ”hon därhemma” säger. Inget har förändrats. Han är fortfarande inte hemma, gör inget hushållsarbete, tar inget ansvar och hans barn springer runt som kriminella dårar vind för våg. Han undviker helt enkelt ämnet. gömmer huvudet i sanden så länge det går och låter henne harva på. Börjar kanske till och med uppskatta henne lite mer? Han kan tänka sig att ha tryggheten, den sociala statusen av att vara En Gift Man, närheten till barnen och stabiliteten med frun på plats i kärnfamiljens hem. ”Sitt lilla roliga” kan han ha på annat håll. Klassisk Hora/Madonna kvinnosyn här mina damer och herrar. Mitt i ”världens mest jämställda land”. Kanske börjar han också dricka mer? En klassiker i dessa sammanhang. Alkoholen ger sådan skön tröst i stunden. Lugnet sänker sig kanske tillfälligt över det stormiga hemmet? Normaliseringsprocessen tar vid. Paret hittar utlopp för sin frustration, känslomässiga utsatthet och ångest var och en på sitt håll. Kvinnan börjar fantisera om den trevliga killen på gymmet. Kanske en kollega? Eller mellansonens kompis pappa? Och när drömmen om ett annat liv. Tills hon till slut tar steget och lämnar. Efter ett år. Eller sju. Alternativt börjar missbruka smärtstillande tabletter. Eller shopping. Spel?

Jag menar inte att raljera. Jag vill bara rikta uppmärksamheten åt vad den hemska vardagssexismen innebär i praktiken. För vad gör vi inte för att undvika smärta? Ångest? Den som riktas mot oss från den vi älskar mest? …gör ofta ondast..

Jag med!

En dystopisk analys av den heterosexuella kärnfamiljen. Icke desto mindre realistisk tyvärr. Som både ni och jag tyvärr sett på nära håll alltför många gånger. Varit en del av! Hade inte barnens pappa varit spritt språngande galen och jag tvingats lämna honom för att rädda mitt och barnens liv hade kanske inte jag heller reagerat? Jag kanske aldrig hade haft anledning att stanna upp och se mig omkring? Fråga mig själv vilken slags mamma jag ville vara? Vilken slags kvinna? Varför gör jag det här? Vad är det för automatiska sanningar jag fått med mig från barnsben? Från biologin? Från kulturen?

Det är inte lätt att se skogen för alla träd. Därför får vi aldrig sluta prata! Ifrågasätta! Diskutera! Våga titta på våra vanor och ovanor. Utan att skuld- eller skambelägga. Den som är utan onda avsikter borde inte ha några problem med att prata om allt? Eller hur? Män borde exempelvis vara hundra procent mer intresserade av att prata om kvinnoförtryck. Precis som vita har en plikt att lära sig mer om svarta, asiatiska och andra icke-vitas situation. Eller heterosexuella om homo-, bi- eller transsexualitet och allt däremellan. Det är endast den priviligierade gruppen som har makten att förändra. Och vaddå? Vi bara PRATAR ju! Det är inte farligt. Män behöver inte KISSA PÅ SIG av skräck så fort vi skall prata kvinnoförtryck. Och genast vilja prata om något annat. Himla med ögonen. Låtsas att det inte finns.

Låt mig återgå till min väninna från inledningen. Som valde att gå den mer jämställda vägen sett till varannan-vecka-bestraffningen. Det finns ett intressant exempel på hur även hennes Man; varannan-vecka-pappan, också har sina vardagssexistiska beteenden.

Detta hände: Min väninna fick chansen att boka en gammal stuga i västkustskärgården några dagar i sommar. Överlycklig över utsikterna att få tillbringa dagar utan el, wifi eller rinnande vatten omgiven av havet gick hon hem och pratade med maken.

-       Vi har inget planerat x helgen? Frågade hon och berättade om stugan.

-       Du kan få följa med om du vill!

Hon kopierade exakt samma ord och samma tonfall som han alltid gör när han skall resa i väg på sina egna grejer (rockfestivaler med barndomsvännerna, mountainbike-tränings-helg eller ledarskapskurs vid Medelhavet: mina exempel). Bortsett från tillägget att hon inte är medbjuden på typ ”grabbresor”. Nu var det ombytta roller och den här gången studsade maken till. Detta gillade han inte, men var för klok för att protestera öppet. Ovan vid att hon var den som bokade resor, tog initiativ och framför allt BETALADE kalaset. Muttrade han bara: ”jaha det går nog bra”, lite villrådigt. Efter några timmars funderande tog han dock upp saken igen. Nu handlade frågorna om kostnader och en illa dold känsla av övergivande. Gnälligt frågade han sin hustru vad han skulle göra hela helgen hade hon tänkt? Skulle hon lämna honom helt ensam alltså? Var det inte mysigare att vara hemma tillsammans – bara de två? (Aldrig att han tänkte sätta sig någonstans där han inte hade wifi på flera dagar!).
Just den senare meningen får nackhåret på mig att resa mig i fasa. Precis de orden var de första stegen in på min egen resa mot en total lockdown, mannens makt och kontroll i nära relation. Av barnens pappa. Av Snubben. Social isolering av kvinnan är ett viktigt steg för förövaren att koppla greppet om henne. Få fullständig makt och kontroll över sitt offer.

Grader i helvetet

I dess allvarligaste form. Men det finns grader i helvetet. Syftet med min väninnans makes försök till kontroll handlade troligtvis inte om önskan om makt eller är en upptakt till våld. Men är fortfarande en självklar del i machoprogrammeringen av män i ett patriarkat. Den som säger att kvinnor skall vara hemma och män skall gå ut och erövra världen. Enkelt uttryckt. Fortfarande: inte bokstavliga tankar. Utan en subtil indoktrinering.

Se makens reaktion: chock, obehag och protest. Här skulle man direkt kunna be honom stanna upp och reflektera. Varför känner han så här? Vad är det för obehagskänslor det handlar det om egentligen? Rädsla? Ilska? Övergivande? Kontrollförlust? Vill han inte att hans hårt arbetande, ständigt bussiga fru skall få några dagars vila och återhämtning på den västkuststuga på ön hon så länge velat besöka? Missunnar han henne detta? Hon som alltid är positiv och stöttande när han åker i väg på resor? Har inte hans vänner alltid varit avundsjuka på att han alltid har en så stöttande fru, som aldrig gnäller när han vill åka bort? Självklart tycker han att hon har rätt till allt detta. Så vad handlar motigheten om?

Jag tror inte det finns något så hotfullt för heterosexuella cis-män som kvinnors självständighet. De fruktar den. De hatar den. De försöker ständigt kuva oss. Bygga in oss i en liten fritzelsk källare. Hu! Medvetet eller omedvetet. Utan mäns grepp om kvinnor: vilka blir de då? Om de inte längre konstant är prioriterade, dyrkade, älskade, curlade, respekterade, fruktade? Varför kan inte alla män bara dra ut pinnen ur arslet, en gång för alla?! Komma ner på jorden. Gilla läget och bjuda in ödmjukhet i sina liv. Släppa kontrollen. Möta kvinnan där hon är? Som en JÄMLIKE! Är min högsta dröm. För oss ALLA!

Köp resa med Egna Pengar

Min väninna så: på frågan om ”vad har du fått pengar till det här ifrån?” svarar hon glatt att hon lyckats spara ihop de tusenlappar som krävs så hon betalar själv. Inget konstigt alls.

Detta fick maken att tappa hakan. Ja. I ”moderna” Sverige: ”världens mest jämställda land”. 2023. Där kvinnor fått ärva, äga egna tillgångar och ha sina egna pengar i över hundra år. Får inte kvinnor i relationer med män spara pengar för egen del idag? Jag vet flera som delar denna erfarenhet. Vi är inte längre våra fäders, bröder eller äkta mäns ägodelar. Inte i lagens mening. Men moraliskt? I praktiken? Jag funderar. I den heterosexuella kärnfamiljsnormen: är vi verkligen fria?

På pappret håller givetvis maken med om att hans hustru har all rätt i världen till sina egna pengar, hon har rätt att spara och spendera på precis vad hon vill. Men i hans hjärta känner han sig troligen avvisad och rädd. Som om hon när som helst kommer kasta sig upp på en häst och galoppera iväg i solnedgången. Med sadelväskorna fulla av guld. Mot äventyret!

Löjligt! Så fort man vänder på steken blir allt så tydligt. Min väninna, hans fru skulle aldrig komma på tanken att be HONOM redovisa för alla inköp han gör? Be om hans kontoutdrag? Avkräva honom uppgifter kring hans sparade kapital? Ifrågasätta om han har rätt att göra som han vill med sina egna pengar? Köpa ditt eller datt? Döma med klander eller beröm varken åt ena eller andra hållet. Det är inte så vi kvinnor funkar. Så visa oss då åtminstone samma hövlighet tillbaka!

Alla män där ute: SLUTA GENAST med era jävla patetiska machofasoner. DIREKT! Jag vill tro gott om er! Jag hoppas uppriktigt är bättre än en hjärndöd produkt av patriarkatet. Ni kan också tänka själva. Känna själva. Bestämma själva. Vill ni leva med oss kvinnor, och få alla de dokumenterade fördelar det innebär för ER – inte för oss. Är det dags att ni kliver ner från era höga hästar. Öppnar er för möjligheten att ni faktiskt är machoprogrammerade. Och lär er leva jämställda med oss. PÅ RIKTIGT! Med allt vad det innebär.

Till en början: respektera alla kvinnors rätt. Till EGNA PENGAR. EGNA BESLUT och en FRI VILJA.

Veckans Kampsång:

Dominique Young Unique

THROW IT DOWN

Yeah
There go my boy "
Fresh Aye Benga what they do baby

Like the way i work it then i bend it ova some em shots all these hoes around here sitting on there ass shots
Then i pop it then i shake it like an Assquake
More then all these fakes" i
I bet these bitches know me
I'm the baddest in the building now these bitches want to be '
Now I take it to another level bitch i been done did it
Now he think he finna hit like the way he rocks his fitted
When he's round

Don't make me throw it down
Don't make me throw it down
Da Down "
Ddddddd Down
Ddddddd down

Fuck me on this song now you give me da da business now these bitches asking who I iz tell none of there business then i bend it ova then I 'let them kiss the assquake
I'ma playboy bunny yea i took the front cover
Then I get it all in I'ma freak little bitch let me drive the stick "got it in control "
Zomeeee" i don't play no games these bitches talking lame

Bengaaaaaa'

Don't make me throw it down
Don't make me throw it down
Da Down "
Ddddddddd
Down ...
Ddddddddd down

I got my finger on the Trigger tell me when to set it off
Just tell me when to set it off
Just tell me when to set it off i just can't wait to push the button it's my time I'm
Hold it up
This is my time I'ma hold it up
This is my time I'm hold it up

Don't make me throw it down
Don't make me throw it down
Dddddddd Down
Ddddddddd Down ...
Down