Svenska mammor kanon-mat i ”världens mest jämställda land”

Vad önskar jag mig på Mors Dag? Kan du krossa patriarkatet, kapitalismen och den helvetes jävla heterosexuella parnormen, tack!

Gällande jämställdhetsranking kommer Sverige på första plats i Europa och delad andraplats i världen. Detta är dock ett skrattretande förljuget jävla falskspel! För i kulisserna på vårt “fina, rättvisa samhälle” är det vi kvinnor som drar det tunga lasset. Piskas som dragdjur, dygnet runt. Vi svenska mammor behandlas som andraklassens medborgare och är dem som får betala priset för “den svenska välfärden”. I blod, svett och tårar.

Ekonomiskt, religiöst, kulturellt och könsnormativt förtryck tvingar oss kvinnor in i en destruktiv, negativ spiral där vi AVKRÄVS ansvar för både produktion OCH reproduktion INLÅSTA i heteronormativa kärnfamiljer. Jobba heltid både hemma OCH på arbetet. 200% sysselsättning. Medan pappa lägger upp fötterna på soffbordet och väntar på att kaffet skall bli klart. Detta är vår tids största systemfel, som psykologen Sandra Lindström säger. Jag säger: DET. FUNGERAR. INTE! Det ”jämställda Sverige” är en dystopi för landets mammor.

Statistiken talar sitt tydliga språk: Dubbelt så många kvinnor dör postoperativt efter hjärtattack än män = stress. Mammor sjukskrivs dubbelt så ofta som pappor = stress. Våra stresshormoner går UPP när vi kommer hem efter jobbet (mäns går ner) = stress. Vi jobbar sex-dagars-vecka då vi tvingas lägga en hel arbetsdag EXTRA (sex timmar) mer än män varje vecka på obetalt arbete i hemmet.  = STRESS STRESS STRESS!!!

Hälften av de svenska mammorna lider av ångest. Vi löper 41% högre risk att sjukskrivas för stressrelaterad psykisk ohälsa! När vi blir hemskickade och ordineras ”vila” blir vi bara ännu sjukare; på grund av att mansbebisen på samma adress ÖKAR vår arbetsbelastning i hushållet under sjukskrivningen!

Kärleken till våra barn används emot oss i vårdnadstvister och våld i hemmet. Då har vi inte ens räknat alla brottsoffer: oskyldiga mammor som utsätts för alla former av våld - fysiskt! Psykiskt! sexuellt. Ekonomiskt! DÖDLIGT VÅLD!

Hade samma siffror gällt exempelvis olycksfall och skador i trafiken, ”hälften av alla fotgängare skadas vid övergångsställen. 17 dödsoffer på E4an utanför Kristianstad 2022. 35% av alla cyklister allvarliga skador efter kollision med bil i Storgatan-Lillgatans korsning i PK-byn.” Hade kris-kommissioner tillsatts och nya vägkorsningar, hastighetsbegränsningar och vägbulor inrättats omedelbart. Men eftersom vi ”bara” är kvinnor. I ett dominant patriarkat…byggt på kvinnors knäckta ryggar. Och knäckta livsvilja. Så anses vi vara en förbrukningsvara. Lätta att offra. Marginaliserade.

“Mongo only pawn in the game of life”

…för att citera den store tänkaren och filosofen “Mongo” i Mel Brooks gamla klassiker: “Blazing saddles” = “Det våras för sheriffen”. Vi kvinnor och Mongo har definitivt mycket gemensamt.

Sämre behandling än 1800-talets gruvarbetare?

Till och med gruvbaronerna på 1850-talet hade en ”moralisk förpliktelse” att ta hand om arbetare och tjänstefolk som skadats i tjänst. Jag vill påstå att dagens svenska mammor har samma handikapp och lyten som de brittiska gruvarbetarna (det gick ett hundra skadade på varje förolyckad). Våra kryckor, träben och tomma jackärmar efter saknade lemmar sitter kanske på insidan. Men är inte desto mindre destruktiva. Vi som fallit offer för den psykiska ohälsan är handikappade för livet. Men det syns inte utanpå. De brittiska gruvarbetarna fick så småningom ett erkännande för att ha burit upp landets framgångsrika industriella revolution och välfärd. Till priset av sin förstörda hälsa.

Vi kvinnor. Mödrar. Är vi osynliga. Vi fattar inte ens själva att vi är offer för ett strukturellt slaveri. Vi lever i ett patriarkat som inte låtsas om oss eller det horribla pris vi får betala för vår omöjliga uppgift i hemmets tjänst. VI. Förväntas vara ”tacksamma”.  

Misogynis fader Sigmund Freud, vars föreställning om att kvinnans enda uppgift i samhället var barnafödande, ler i sin himmel. Eller jag menar helvetet förstås. Freud är död. Men myten om Den Perfekta Hustrun och Modern lever vidare. Vi – män, kvinnor, barn – bidrar alla till att denna destruktiva könsnorm reproduceras, generation efter generation.

Jag kan tycka att det i dag, på Mors Dag 2022, äntligen är dags att befria svenska mammor. Från slaveriet. Från sjukdom och misär. Från skammen och skulden. En gång för alla!

1300 mama-läsare berättar:

2018:

  • 62% har känt sig nedstämda eller deprimerade under de senaste fem åren.

  • 50% av de svenska mammorna känner sig ofta eller ALLTID stressade.

  • 34% har sökt hjälp för stress eller nedstämdhet de senaste fem åren.

  • 53% tycker att det som skapar mest stress är jobb och fritid i kombination.

  • 66% är mer stressade sedan de fick barn.

– Det här är alarmerande siffror. Hur ska vi kunna skapa en bra grund och framtid för våra barn när vi själva går in i väggen? säger Louise Bratt Tidmarsh, chefredaktör på mama. 

We’re not gonna take it!

Veckans kampsång har aldrig varit så aktuell som i dag! Twisted Sisters gamla fight song ”We’re not gonna take it!” vrålar taktfast I mina lurar denna morgon, när jag tömmer diskmaskinen och låter bestick och tallrikar dansa ner på sina rätta platser med höga smällar! Redan innan jag slog upp ögonen, denna mors dag 2022, hade Dee Sniders hesa stämma bitit sig fast i mitt medvetande. Det var en självklarhet att välja denna riviga kamp-klassiker när jag vill tala om ett av det patriarkala samhällets största systemfel: den moderna synen på MÖDRASKAPET: som ett automatiskt slaveri! Vi förväntas dessutom vara GLADA: “låt oss gå mot slakthuset med sång…

Vårt så kallade jämställda samhälle är en TOTAL JÄVLA BLUFF! Vi har i dag total avsaknad av jämställdhet, när det gäller ett av samhällets absolut viktigaste hörnstenar = ansvaret för reproduktionen. Avlandet av barn. Uppfödningen av nästa generation samhällsinvånare. Vilka gör detta? VI kvinnor BARA?! I vårt projektledande.

Har vi ett jämställt 50-50-ansvar för barn och hem i dag? Pappor och mammor som drar lika stor del av lasset? Råder JÄMLIKHET mellan föräldrar, oavsett religion, ras och sexuell läggning i familjebildningen? NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ…!

Jag vill fortsätta där jag slutade i min summering av mina tio veckors inre hälsoresa… som tack vare mindfulness-Maria, KBT-Karl, yoga och bloggande, ideellt arbete och SJÄLVBOSKAP = frihet från alla dessa patetiska, vidriga värdelösa JÄVLA JÄVLAR …till heterosexuella cis-män som så kallade ”kärlekspartners”. Blääää, spya, USCH!

…ramlade jag ju på den utmärkta studien, av bland andra Lotta Nybergh, forskare på KI, som 2021 visar på att sjukskrivna kvinnor BLIR SJUKARE hemma?! Att de utsätts för samma press om inte högre under sin sjukskrivning i hemmet med argumentet ”det fixar du som ändå är ledig och hemma…” Detta gör mig fullständigt RASANDE!!!

Föga förvånande är att ”det jämställda livet” med delat ansvar i yrkeslivet samt det faktiska heltidsansvaret för man, barn och hem (ofta i den ordningen) är det som faktiskt knäcker svenska mammor i dag. Lägg därtill de sjukligt höga kraven på oss kvinnor i allmänhet. Vi skall vara farmor-fantastiska ”homemakers”, Den Perfekta Modern och Hustrun, snyggare, smalare och mer stylade än innan vi födde barn… allt påeldat via kultur, patriarkat, kapitalismen och den ondskefulla sidan av sociala medier.

Hemstress = skapad av “kvinnans egna attityder”?

Så här skriver stressmottagningen.se om begreppet ”hemstress” = stress i hemmet (hör och häpna! obs! ironi).

“Känslan av otillräcklighet inför livets krav är inte ovanlig (för kvinnor). Har man svårt att skapa balans mellan arbete, familj och hem minskar kontrollen; vilket lätt föder känslor av olust. Kvinnans roll är i större utsträckning än mannens dikterad av andra familjemedlemmars behov. Därmed minskar också hennes kontroll över kraven i hemmet. Såväl samhällets som kvinnans egna attityder anmodar henne att sätta andras väl och ve i första hand”. Fakta eller fiktion? Eller bara gammal hederlig kvinnohat och victim blaming?

Hemsidan beskriver också hur en forskningsprojektet ”Friskare kvinnohjärtan”, om kvinnor som haft hjärtinfarkt som i grupp skall träna sig att ställa om till en mer stressbefriad livsstil (slänga ut sin värdelösa mansbebis ur huset månne?). En kvinna sa så här:

-        Hemma hos oss var det alltid kvinnans roll att vara den som värnade om alla. Såg till att hemmet var en harmonisk och glädjefylld plats där alla kunde växa och må bra. Där det serverades hembakt bröd och näringsrik mat. Där det alltid var städat och vackert.

-        Att på samma gång klara ett krävande heltidsarbete, som för mig ofta innebar att lösa problem och konflikter, var svårt. Kraven blev förstora. Framför allt kraven jag ställde på mig själv. Och jag fick en hjärtinfarkt.

Hand upp alla som känner igen sig? Inte bara jag alltså… Det dåliga samvetet för dammråttor under sängarna, smulor på köksbordet och ständiga travar med smutstvätt som tornar upp sig… alltmedan vardagens spring mellan olika stationer: jobbet – dagis – skolan – affären – gymnastikträningen - köksspisen – tandborstning - godnattsagor… bara rusar på i överljudshastighet. Mor i huset får vara glad om alla kottarna lyckas få i sig frukostmackan, packat med sig rätt gympapåse, fika till utflykten och läxan med viktiga medeltidskartan till dagens redovisning. Innan skytteln lämnar hemmet på morgonen – I GOD TID - innan skolan och jobbet faktiskt börjar… lyckades väl… sådär…

“Svensk jämställdhet” = en JÄVLA BLUFF!

Jag minns min egen tid som mamma i små- och skolbarnsträsket… under vilken jag dels jobbade som journalist på en lokaltidning på hemorten, läste på Komvux och på Göteborgs universitet… som att jag kunde vara helt slut redan klockan tio på förmiddagen. Matt och uppgiven inför utsikten att jag förväntades stå (jag menar springa) på benen i minst tio timmar till… vilket liv.

Samtidigt som jag faktiskt bakade bröd, lagade vegetarisk mat på ekologiska livsmedel och tålmodigt (?) lärde barnen allt från att hacka lök och skruva ihop IKEA-möbler till att dammsuga och tvätta sina kläder. Samt ständigt sprang på allt från konstskola, skogsutflykter och simmärkestagning i simhallar till experimenthus, djurparker och bokmässor för att ge dem “allt” av upplevelser och kunskap. Det var ju det absolut ROLIGASTE skall jag tillägga. Hänga med mina fantastiska barn.

Men… inget var någonsin nog. Det ständigt dåliga samvetet över högar med ren tvätt som inte blir sorterade… biblioteksböcker som skall lämnas tillbaka… mina eviga 15 kilos övervikt jag aldrig lyckades bli av med, trots många försök, till mannens stora missnöje… den förlamande panikkänslan av misslyckande över att jag alltid tycktes ligga steget efter i ett hushåll försatt i snabbt och stadigt förfall. Ett utmärkt exempel på termodynamikens andra lag: ”i ett isolerat system är graden av entropi är konstant eller ökar”… handlar egentligen om kaos. Kaos är alltid konstant. Eller ökar. Det krävs mängder av energi för att bringa ordning.

Vem har den energin? När du som mamma ofta också är huvudsaklig familjeförsörjare. Och det finns en oduglig mansbebis i hushållet som är den mest krävande av alla. Motsatsen är egentligen lika illa. Den pappa som jobbar jämt och är lika närvarande som jultomten har vi heller ingen nytta av i barnuppfödningen.

Bisarrt nog har vi samtidigt detta idiotiska påstående ”Sverige – Europas (världens?) mest jämställda land”! Där män och kvinnor ”har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet.” (jamställdhetsmyndigheten.se) HA HA HA! Är detta ett SKÄMT?!

En internationell studie i 40 länder med över 11.500 mammor visade att mödrar i ”jämställda länder” var mer drabbade av utmattningssyndrom jämfört med övriga. Skriver svenskayle.fi den 11 april 2022.

-        Mammorna upplever dubbel stress på grund av samhällets förväntan att de skall delta jämlikt i yrkeslivet. Samtidigt som de axlar hela ansvaret hemma, säger Mathilda Sorkkila, docent vid universitetet i Jyväskyle, som skött den finska bevakningen. Det är också docent Sorkkilas bestämda uppfattning att jämställdhetsarbetet I HEMMEN måste få nytt fokus. Om vi någonsin skall uppnå ett jämställt samhälle.

För mig var förbittringen kanske också extra stor över Spermadonatorns, Original-Satan som många av er känner honom som, oduglighet som förälder. En av många, många brister i denna mans karaktär. Misshandel av mor och barn ingick också. Att han ansågs länge som en ”väldigt engagerad familjefar” av utomstående; för att han varit pappaledig och ”tog hand om barnen” medan jag pluggade… På YTAN ja. Men jag och barnen visste bättre. Vi som levde med verkligheten bakom den ”fina, jämställda fasaden”. Det var rena tortyren.

Tackar också @hejvardag iakttagelse att vi kvinnor sällan blir kallade ”en väldigt engagerad familjemor”; trots att vi slår familjefadern med hästlängder i detta lopp. Ur led är tiden.

OBS! Varning för alla ”snälla män”

Låt dock inte misshandeln i mitt hem med Original-Satan lura er. ”Vanliga, SNÄLLA (usch usch usch) män” är lika skyldiga till förtrycket av kvinnan i hemmet som de våldsamma förövarna. Må så vara att de är omedvetna. Ni män som läser och lyssnar: HÖR MINA ORD:  stoppa er automatiska reflex att skylla ifrån er och ta avstånd från det jag berättar för er nu. Stanna upp och fråga dig själv: ”hur bidrar JAG till förtrycket av kvinnor? Slaveriet av svenska mammor? Hur har MIN fru det? Hur har VI det här hemma?” Gräv där du står.

Det kommer gå väldigt snabbt för dig att identifiera mängder av saker, stora som små, som du och mamman till dina barn kan diskutera och FÖRÄNDRA. Vilket kommer revolutionera ert liv tillsammans. Och framför allt kvinnan, navet, roten till familjens välmående, MAMMA… hennes hälsa kommer stärkas, livsglädjen väckas, lyckan lyser i hennes ögon igen… Vilken man vill inte ha det? Visa mig den familj som inte gynnas av detta? Alla barn förtjänar en lycklig mamma! ”Happy wife happy life”.

Slaveriet av svenska mammor i siffror

Låt oss vända oss till statistiskt signifikanta, det vill säga, vetenskapligt relevanta, SIFFROR. Låt oss även stödja kvantitativa fakta med kvalitativa och titta på hur forskare analyserat resultaten i studier av utarmandet av landets viktigaste resurs: mammorna.

·      Svenska mammor löper 41% större risk att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med övriga invånare.

·      Mammor tar ut dubbelt så många sjukskrivningsdagar jämfört med män från att deras barn fyllt ett år. Vilket håller i sig till långt efter sista barnet fyllt 16 år.

·      85% av alla sjukskrivna akademiker är kvinnor

·      49% av alla kvinnor uppger att de har besvär av oro, ängslan eller ångest

·      70% av dem som försörjer sig på så kallad närstående-peng (vård av närstående) är kvinnor.

·      80% av dem som mottar omvårdnadsbidrag (vård av funktionsvarierat barn) är kvinnor.

·      62% av VAB tas ut av kvinnor. 70% av all föräldraledighet. Vart tredje barn har en pappa som tar ut 0 dagar föräldraledigt.

·      Sex-dagars-vecka: Kvinnor lägger en hel arbetsdag: SEX TIMMAR mer på obetalt arbete i veckan än män. Jag upprepar: en hel extra arbetsdag. I VECKAN! Dessutom saknas kollektivavtal som säkrar arbetarens rätt till rast, lunch och dygnsvila i hemmet.

·      Kopplad klassiker: kvinnors stresshormoner går UPP när man anländer till hemmet efter arbetsdagens slut. ”Hem = nästa skift”. Mäns stresshormoner går ner ”hem = vila och återhämtning”.

·      Dubbelt så många kvinnor som män dör en månad efter inträffad hjärtinfarkt. Stress är en av de stora riskfaktorerna för CVD (cardio vascular diesese) och kvinnor. ”Minoca” hjärtinfarkt i ”rena kärl” drabbar mest kvinnor. Patologin är ännu oklar men det spekuleras i att stress är starkt bidragande.

Kommentarer till vård av sjukt barn-dagarna. En sänkning av marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare gjordes 2007. IFAU gjorde då en studie med frågeställningen ”Hur påverkar ekonomiska incitament och könsnormer fördelning av barnomsorg mellan föräldrar?”. De följde då 172.000 heteronormativa föräldrar mellan åren 2006-2007. Resultatet visade att när föräldern med högre inkomst av de två var man, en eller båda födda utanför Norden: jobbade han MER när han fick lägre skatt. Mamman med lägre inkomst tog alltså ut fler vab-dagar.

När vi ändå är inne på temat. Visar också folkhälsomyndighetens statistik över psykisk ohälsa att kvinnor, unga och personer med låg inkomst oftare drabbas av psykiska besvär (depression, sömnsvårigheter, ångest). Fasansfullt! Kvinnor vårdas i nästan dubbelt så hög utsträckning på psykiatriska vårdavdelningar jämfört med män. Avseende diagnoser som depression samt ångest och stress. Arbete inom vård, skola och omsorg är också överrepresenterat avseende sjukskrivningar.

Vilka människor är det som tar störst ansvar för barn, hem och försörjning? Unga kvinnor med låg inkomst… Cirkeln är sluten i helvetet. Jobbar den unga mamman dessutom i vården kan det knappast sluta på annat sätt än i utmattningens- och depressionens svarta famn.

Jag var 31 år, när jag slet mig fri med mina tre barn i släptåg ur den fruktansvärda heteronormativa kärnfamiljens klor. Jag jobbade i vården, med en relativt hög lön tack och lov…men livet ville mig inte väl och jag hamnade i en serie av sjukskrivningar… utmattningssyndrom, sömnstörning och medelsvår depression… alltid tydligast orsakat av våld från olika män i nära relation. Samtidigt som jag är lätt offer för patriarkatet. Som bäst har jag mått mellan sjukskrivningara som SINGEL!
Mammors svåra situation i Sverige i dag är orsakat av lika delar patriarkala krav, kapitalism (”konsumtion ger lycka, skönhet och beundran”!) samt en skrämmande anklagelse om ”eget ansvar”.

Skyll dig själv!

Jag läser många rapporter inför det här inlägget. Min panna rynkas då jag gång på gång stöter på orden ”mammorna borde lära sig att sänka kraven på sig själva och skapa större balans mellan hemliv och yrkesliv”. Jag ser råd och tips på hur mamman kan ”prata med sin partner” om hur det obetalda arbetet i hemmet skall fördelas. Skriva “stress-dagbok”. Gå till psykolog och lära sig “säga nej”. Att mannen skall tvingas med till mammans psykolog för att ”få förståelse för hennes situation” (fattar han inte själv?!)

En vetenskapsjournalist skriver till och med att:

-        Forskarna gör tolkningen att deltidsarbete, sämre inkomstutveckling och därmed svagare anknytning till arbetet – i kombination med ökat hemansvar – MINSKAR TRÖSKELN FÖR SJUKSKRIVNING FÖR MAMMORNA…!

Vad i hela helvete?! Allt tycks handla om vad KVINNORNA gör för fel? Vad ÄR det här för jävla victim blaming?!

Som om det inte räckte med att varje kvinna om och om igen själva tar på sig skulden för sin olycka, “det är MITT FEL! Jag klarar inte av mitt liv!”. Det eviga dåliga samvetet som dagligen och stundligen eroderar bort all självkänsla, självförtroende och självmedlidande. Skall hon dessutom få höra av samhället att hon är någon slags debil simulant som vill “slippa gå till jobbet”?!

HALLÅ! DET ÄR INTE MAMMAS FEL!

Det är SAMHÄLLETS fel! Som blir irriterade när den obetalda arbetskraften faller ifrån i sjukdom, handikapp och till och med för tidig död. Det vidriga, jävla äckel-patriarkat vi lever i som gett männen det feta mansprivilegie de inte ens fattar att de har!? PÅ KVINNANS BEKOSTNAD!!!!

Den ”manliga rätten att”:

-        Få biologiska barn, familjefrid, flyt i hushållet, social trygghet OCH göra karriär på jobbet; med 40-80-timmarsveckor utanför hemmet som följd.

-        Få biologiska barn, familjefrid, flyt i hushållet, social trygghet OCH självförverkliga sig inom sport, teknik, politik, resor eller andra intressen

-        Få biologiska barn, familjefrid, flyt i hushållet, social trygghet OCH släktens, vännernas och samhällets beundran och hög status SOM FUCKING FAMILJEFAR: utan att behöva lägga en enda minut på service och underhåll av nämnda relationer.

Kvinnors stressjuka ”ett systemfel”

Tack och lov finner jag medhåll i detta när jag hittar en artikel från på psykolog.se. Får äntligen läsa en realistisk och kvinnovänlig insikt i det stora problemet i frågan om varför svenska mammor dukar under för psykiska stressjukdomar: MÄNS JÄVLA FÖRTRYCK AV KVINNOR.

Att det inte är individens fel. INGEN SKUGGA FALLER PÅ MAMMA! Hur fel det är att påstå att jag bara är en ”svag, sjuklig mamma som ’inte klarar av det’” när jag blir sjuk. När det finns helt andra sanningar och förklaringsmodeller på STRUKTURNIVÅ!

-        Det är dags att börja prata allvar om att många män som lever i heteronormativa relationer UTNYTTJAR sitt privilegium att vara man. Och det är INTE OKEJ! Säger Fantastiska Sandra Lindström, psykolog, föreläsare, bloggare (jamstalldvardag.se), poddare (“Systemfel”) till psykolog.se den 17 december 2018.

-        Jag vill utmana skuldbeläggandet av kvinnor på individnivå och visa på andra förklaringsmodeller till den sjuka stressen. Också kvinnan klandrar sig själv. ”Vad är det för fel på mig? Varför är jag så stressad? Varför kan jag inte bara vara nöjd?”.

Sandra Lindström jobbade i åratal inom företagshälsan. Innan hon till slut sade upp sig. Lämnade rehabilitering och behandling av psykiskt knäckta kvinnor för kampen mot samhällets systematiska förtryck av kvinnor i stället. För att förändra attityder. Belysa strukturella orsaker bakom mammors utmattning. Med en enorm kunskapsbank inom psykologi, genuskunskap, relationer och makt i ryggen.

-        Mitt mål är att så många som möjligt agerar för en mer inkluderande och jämställd vardag!

-        Både I HEMMET och på arbetsplatserna!

…säger hon till psykolog.se. Vidare talar hon starkt och inspirerande om nödvändigheten av att utrota ett normativt språk för att omfördela makten så att män och kvinnor blir betraktade som lika mycket värda. Avstigmatisera ord som ”statistik, rättvisa och jämställdhet”. Om vi inte kan sätta ord på det som skaver i våra relationer… ”finns det inte”. Blir osynligt. Då kan heller inget förändras.

Johanna Lindqvist, journalist Knäck Media och Sandra Lindström, leg. psykolog Act Now, vid nystartade podden “Systemfel”. Foto: Malin Grönborg

Nytänkande krävs!

RELEVANTA ”tips och råd” för ett jämställt föräldraskap, från Sandra Lindström:

-        Tydliga mål och ansvarsfördelning inom hemmet (precis som inom arbetslivet). Inklusive uppföljning.

-        Delad föräldraförsäkring 50-50, “annars är alla andra åtgärder meningslösa”.

-        Sex timmars arbetsdag för ALLA småbarnsföräldrar, kvinnor som män (funderar hon fortfarande kring).

  • hugg av alla penisar födda före 1997. Eller vänta lite, det var mitt bidrag. Ha ha.

Kritikerna är många, hör och häpna! (OBS! Ironi). Exempelvis klagar man (män) på att det är så ”oromantiskt med millimeterrättvisa”.

-        Vad gör det för romantiken att kvinnor blir sjukskrivna av stress? Det är väl mycket mer romantiskt att dela på ansvar och sysslor än att mannen utnyttjar kvinnan?

-        Även att säga att ”jämställdheten gått för långt” är att säga att ”demokratin har gått för långt” eller att det blivit ”för mycket fred på jorden!”

HALLELUJA!

  • släng ut mansbebisen och börja om. Gärna i ett trevligt kvinnokollektiv…! Eller nätverk. (Mitt tips. red anm).

”Lika lön börjar med lika föräldrar-ledighet!”

Jag kan koppla ihop Sandra Lindströms ord med mina egna funderingar efter en artikelserie jag gjorde i min ungdoms dagar på lokaltidningen.

Kort historia lång: Jag hade intervjuat en (högervriden, vit heterosexuell cis-man) till kommunstyrelsens ordförande om föräldraledighet och jämställdhet. Mannen i fråga hade precis skrutit för pressen hur han avsåg balansera sitt politiska (oerhört välbetalda) uppdrag med pappledighet (!) eftersom familjen då precis fått ett nytillskott. De eventuella lyriska läsare satte säkerligen i halsen när de läste att det handlade om en tisdagseftermiddag i veckan. Med tillägget: ”Om inte något annat kommer emellan men kan farmor rycka ut”. Inte jätteimponerande ”pappaledighet” eller hur? Dessutom visste han inte ens hur gammal hans yngsta barn var. ”åtta, nio månader eller något sånt”…sa han svävande, när jag intervjuade honom för uppföljning.

På den tiden var jag i ständig idealistisk och journalistisk fejd med min värdelösa äldrekollega, som jobbade på samma redaktion. Eller ”min närmaste chef” som hon helst ville att jag kallade henne. På en arbetsplats bestående av fem personer på tre redaktioner; varav tre var delägare, alla utom hon och jag. Sånt trams!

Nå i alla fall. I hennes avgudadyrkan av denne manlige politiker, skrev hon: ”Torbjörn är bäst!” på vår orts löpsedeln då ”pappaledighetsartikeln” figurerade med henne som textförfattare. Som ung mamma på 20 år ville jag protestera. Fick bara göra det genom en insändare tillsammans med Original-Satan, på den tiden han var betrodd. I min enfald informerade jag Falskspelar-Torbjörn för eventuell konstruktiv diskussion i förväg. Vilket dock bara ledde till att han ”outade” mig som journalist och anklagade mig för att vara illojal mot min egen tidning och helt i avsaknad av objektivitet och trovärdighet. Trots att mina redaktörer varit informerade och anvisade mig hur jag skulle göra blev det ett jävla liv helt enkelt. Efter detta sattes jag i något slags ”misstroende-karantän” och utsattes regelbundet för härskartekniker av olika slag på arbetsplatsen. Men inget som inte för något gott med sig. En femårsplan började formas i mitt huvud och dagen då jag sade upp mig för att börja plugga igen var den lyckligaste i mitt liv. Så jag antar att jag har Alla Surfittors Drottning (inkompetensjournalist tillika misslyckad jurist) och Falskspelar-Torbjörn att tacka för den jag är i dag.

Donald Trump… som i likhet med Falskspelar-Torbjörn är en (fet), vit, heterosexuell cis-man tillika kvinnohatande högerpolitiker. Som definitivt tycker att “jämställdheten gått för långt”. WTF?!

Kris innebär i sanning utveckling och att säga ifrån till översittare, ifrågasätta normer och kämpa för rättvisa håller längst. Vill jag gärna tro.

Innan jag lämnade mitt uppdrag tvingade jag dock till mig att få göra en artikelserie om föräldrarledighet och jämställdhet. Gick på Falskspelar-Torbjörn igen och fick i viss mån upprättelse. Ett uttalande fastnade dock i mitt minne. Det skavde redan för 25 år sedan och det skaver än i dag.

Falskspelar-Torbjörn: ”Lika föräldrarledighet börjar med lika lön”. Undra på att samhället ser ut som det gör?

FEL FEL FEL! Gör om - gör rätt :

”Lika lön börjar med lika föräldrarledighet!”

Vilket var min allra första brinnande fråga i kampen om jämställdhet: delad föräldraledighet! Och jag brinner än i dag. 25 år senare som sagt. Anser fortfarande att det är enda lösningen till befriandet av kvinnor. Av mammorna! Se på islänningarna - där höjdes kvinnornas löner då män på statlig väg anmodades ta ut fler föräldrardagar.

Nya mammarollen!

Vi kvinnor då. Mödrar. Skall vi VÄNTA på männens delaktighet i hemarbetet? Eller skall vi anfalla på två fronter? Agera politiskt på lång sikt för delad föräldraledighet / krossa patriarkatet? Och samtidigt göra revolution här och nu!

Anfall på alla fronter: TILL ATTACK!

Vi gör revolution idag OCH agerar politiskt för rättvisa på lång sikt!

Mammas Nya Roll att vara förebild i allt:

- För en sund kvinnosyn. Kvinna = människa i olika färger och former (utrota madonna/hora)

- För Den Goda Föräldern som BARA gör det som är mysigt: exempelvis bakar välsmakande kanelbullar, kramar barn och läser godnattsaga..!

- För utbildning, yrkesliv och ekonomi. Hur bidrar var och en till ett rättvist och hållbart samhälle?

- För att låta byn komma till barnet: det vill säga släppa in andra människor i våra barns liv och bredda deras trygghetsnätverk. Oavsett om det är en snäll morfar, en nära familjevän eller en syster.

Alltså skall samhället stödja MÖDRAR istället för ”låtsas-fäder” till spermadonatorer.

För denna Mors Dag vrålar vi efter RÄTTVISA åt alla mammor på riktigt! I Sverige och i världen!

Så, låt oss sjunga ! VRÅLA UT ORDEN! FÖR våra barn! För våra medsystrar! För RÄTTVISA åt alla mammor på riktigt! I Sverige och i världen:

WE’RE NOT GONNA TAKE IT… ANYMORE!!!

Källor: försäkringskassan, saco, SCB, forskningochframsteg.se, HBL, stressmottagningen.se, preventum.se.

Veckans kampsång:

We’re not gonna take it

Twisted Sister

Guess what, I've got a fever
And the only prescription is more cowbell
Couldn't leave here without this one now could we?

We're not gonna take it
Oh no, we ain't gonna take it
We're not gonna take it anymore

We've got the right to choose it
There ain't no way we'll lose it
This is our life, this is our song

We'll fight the powers that be just
Don't pick our destiny 'cause
You don't know us, you don't belong

We're not gonna take it
Oh no, we ain't gonna take it
We're not gonna take it anymore

Oh, you're so condescending
Your gall is never ending
We don't want nothin', not a thing from you

Your life is trite and jaded
Boring and confiscated
If that's your best, your best won't do

Sing it
We're right, yeah
We're free, yeah
We'll fight, yeah
You'll see

We're not gonna take it
No, we ain't gonna take it
We're not gonna take it anymore

We're not gonna take it
No, we ain't gonna take it
We're not gonna take it anymore
No way

Yeah
Sing it

We're right, yeah
We're free, yeah
We'll fight, yeah
You'll see
Sing it for me, Jersey

We're not gonna take it (come on)
No, we ain't gonna take it (louder)
We're not gonna take it anymore

We're not gonna take it
Oh no, we ain't gonna take it
We're not gonna take it anymore
Sing it, sing it, sing

We're not gonna take it (louder)
No, we ain't gonna take it
We're not gonna take it anymore
One more, one more, one more

We're not gonna take it (what)
No, we ain't gonna take it (yeah)
We're not gonna take it anymore

And don't you take it either

Embed Block
Add an embed URL or code. Learn more
Previous
Previous

Fredagen den 13:e - då tre män slaktade min själ och bluffsyndromet flög ut.

Next
Next

Bryta tabun kring kvinnors kroppar och menstruation kan rädda miljontals liv!