Big IS beautiful… och FULLT FRISK!
Nu vill jag en gång för alla KROSSA MYTEN om ”tjock är alltid ohälsosam”! Innerst inne VET vi alla detta…men det är svårt att få fatt i sunda förnuftet när vi lever i ett patriarkalt, fett-fobiskt samhälle och skräcken för utanförskap tar över. Jag anser dock att det gått alldeles för långt och att förföljelsen av överviktiga borde kriminaliseras som “hets mot folkgrupp”.
Jag avser i detta inlägg bevisa att ”överviktig och fetma enligt BMI” är HELT VÄRDELÖST; när det gäller att bedöma hälsa samt för att förutspå framtida sjukdom. Time to debunk! Och som vanligt använder jag mig själv och mitt liv som referens. Ta av er fördoms-glasögonen, öppna era hjärtan och väck nyfikenheten. För här kommer SANNINGEN om vad som är en hälsosam kropp. Sen kan ni eller er omgivning älska eller hata den tjocka kroppen vilket ni vill - men får nu åtminstone lära er/dem att STÅ FÖR ERA/SINA FÖRDOMAR! Det vill säga: “tjock är fult och äckligt” . Så slipper vi alla lama omskrivningar som: ”jag tänker bara på ditt bästa”… Hälsan - är i det här fallet - ett icke-argument.
1.500 miljarder dollar årligen - “sök den som har fördel av brottet”!
2010 köpte och läste jag boken ”Health at every size - the surprising truth about weight” av Linda Bacon, PhD, USA. Den handlar om det globala jätteproblemet BANTNING eller viktminskning eller ”clensing” eller vad man än sätter för etikett på fenomenet att ”jag skall gå ner i vikt nu”. Tänker för enkelhetens skull kalla det för “bantning” fortsättningsvis här. Laddat men viktigt. Ambition till viktnedgång med olika metoder , vågar jag påstå, är aktuellt vid någon tidpunkt i ALLA kvinnors liv. Under 2013–2016 gjordes en studie där man frågade vuxna amerikaner om de bantat någon gång de senaste 12 månaderna? 49,1% visade sig svara “ja”, skrev cdc.gov den 13 juli 2018. Av alla dessa var 56,4% kvinnor.
Boken “Health at every size” redovisar hur bantningsindustrin, eller ”wellnessindustrin” som är det mer förtäckta namnet på fenomenet, i USA fungerar. Hur mycket pengar de tjänar på att hålla människor ständigt missnöjda med sin vikt. Vill här referera till den siffra på 1,5 biljoner (1500 miljarder) dollar globalt jag redovisat i tidigare inlägg. Varför skall den branschen, som ägs och leds av män och främst riktar sig till kvinnliga konsumenter, tacka nej till alla dessa pengar frivilligt? Av sitt hjärtas godhet? Ånej! Skulle inte tro det. Vi är alla offer för storfinansens hjärntvätt. Tankeväckande, eller hur?
Boken beskriver vidare hur bantning påverkar kroppen – hur det rent fysiologiska svaret ser ut när man får för sig att börja banta eller mixtra med vikten. Vad händer med en fysisk organism som är perfekt på att reglera yttre och inre faktorer för att uppnå hemostas – balans – helt på egen hand? Utan iblandning från någon. Tok-idiotiskt. Hade vi inte haft trycket från kultur och normer kring utseende hade vi troligen bara fortsatt äta som vi gjorde på dagis hela livet. Och inget märkvärdigt hade hänt. För att man blir fet av att banta vet nog minsta småbarn i dag. Tyvärr.
En grov sammanfattning från min sida är att Linda Bacons slutsats är att det är inte INDIVIDERNAS fel att ”fetma ökar explosionsartat” i världen. Det är storfinansens fel med dess hänsynslösa kommersiella intressen. Samhällets fel. Statens fel. Exempel: i USA subventionerar staten jordbruksproduktionen så majssirap, en sockerprodukt som tillsätts i majoriteten snabbmat mm, blir oerhört billig att köpa in för de stora livsmedelsjättarna; Kraft Foods, Nestlé med flera. Tyson Food; som bland annat levererar till McDonalds. Vilket håller priserna nere på läsk, halvfabrikat, konditori och färdigmat och liknande mot konsumenten. Som leder till att låginkomsttagare med liten matbudget köper och äter SÄMRE mat med mindre näring och mycket tomma kalorier. För den är billig. Så ökar fetma, det vill säga den extrema, handikappande sorten som hindrar den drabbade från att röra sig; av det slag som visas upp i freakshow-dokumentärer på TLC, mest av allt bland den fattigare delen av den amerikanska befolkningen också.
Vilket, ruggigt nog, är samma resonemang man för i amerikanska skolor. För ”kommunerna” (motsvarande) vill också köpa in så billig mat som möjligt. Därför får även skolbarnen äta denna påvra, artificiella mat med högt kaloriinnehåll och lite näring. Om det ens finns skolservering. På vissa skolor tycks eleverna enbart vara hänvisade till godisautomater. Växande, studerande barn och ungdomar alltså! Det är skrämmande! Samma gäller såklart i Sverige och hela västvärlden. Vi köper alla mat av de globala storbolagen.
Linda Bacon ger även råg i ryggen åt individen och visar på goda exempel hur man kan stå fast, värna sin egen hälsa och hindra sig själv från att haka på det vansinne som vikthetsen utvecklats till i dag. Hon hittar ett så fint sätt att inkludera alla storlekar i sitt resonerande. Ett mycket mänskligt och trösterikt sätt att se på människan. Allt baserat på medicinska fakta. Med emfas uppmuntrar hon att vi skall hylla mångfalden för människan som biologisk varelse. Hur naturligt det är - helt i linje med evolutionen.
Linda Bacons ord är en välkommen kontrast till vinklade kvällstidningsreportage, fett-fobiska forskare, den obegripliga avgudadyrkan av BMI, flummigt skitsnack om ”onyttigt” från självutnämnda hälsoexperter på släktkalas, arbetsplatser och i sociala medier, som flyger runt öronen på gemene man dagarna i ända.
Därför behövs kroppspositiva rörelsen
Vårt fett-fobiska patriarkat så. Det mest provocerande som finns är tydligen tjockisar med bra självkänsla. Som står upp för sig själva. Som lägger ut bilder med liknande på- och avklädning som de normsmala på sociala medier. Som vägrar lägga sig ner och spela döda. Bara för vi lever i ett fett-och kvinnofientligt samhälle.
- Va?! Du menar inte att DU ÄR TJOCK och går omkring och TYCKER ATT DU ÄR OKEJ?! ATT DU ÄR FIN?! Sluta GENAST med det! Sätt igång och BANTA!
- Fattar du inte att du ÄCKLIG?! Du UPPMUNTRAR TILL FETMA! Du är en SAMHÄLLSFARA!!! Fetma-epidemin kommer sprida sig! ALLA människor kommer till slut bli feta på grund av DIG!
Sen DÖR ALLA! Jorden sprängs. Alla blir hemlösa och lemlästade. Eller? Tro mig, jag har inte överdrivit. Det är förbluffande vad som skrivs i kvällstidningar samt i kommentarsfälten på de större kontona på sociala medier, hos influencers och plus size-modeller. Titta på “Trolljägarna” tv-programmet med Frida Boisen och Robert Aschberg bara så får ni se! Hur kan män(-niskor) hata tjocka kvinnor så mycket? Så de kräver att helt vanliga vackra runda skall ta livet av sig? Hur är det ens möjligt? Vad är problemet? Egentligen?
Inte ens sjukvården är skonad från fett-fobin. En brittisk professor, Michael MacMahon, som hör och häpna sysslar med “bariatric surgery” (det vill säga olika former av kirurgi för snabb viktminskning, tex “gastric bypass” mm), gjorde tillsammans med forskarkollegor en studie som visade att antal överviktiga (troligen baserat på BMI) ökar i Storbritannien 2009, skriver Expressen.se 11 juli 2009. Professorn finner det tydligen citat ”alarmerande att det blivit mer socialt accepterat att vara tjock”. Möjligen kod för “dåligt för doktorns plånbok?”
- Antalet överviktiga kändisar ökar. Det betyder att övervikt nu betraktas som normalt bland allmänheten. De är farliga förebilder, säger professorn i ett pressmeddelande.
- Om folk fortsätter att ignorera sina viktproblem kommer deras liv att förkortas betydligt.
Jag hänvisar återigen till Linda Bacon. Som gjort en metastudie – det vill säga samlat all känd fakta som gjorts i ämnet av massa andra forskarlag – och kan betraktas som ytterst sakkunnig. Jag lånar hennes slutsats och trösterika ord: man kan vara hälsosam i ALLA STORLEKAR. Precis som man kan vara ohälsosam i alla storlekar. För det går nämligen inte att se på en människas utsida hur hen mår på insidan. Omöjligt!
Snubbens (en ex-pojkvän jag var tillsammans med december 2018-augusti 2020) kroppskammande av mig ledde till funderingar kring min kropp. Parallellt med tilltagande ångest och panikattacker och depression som den mobbade upplever när hon blir mobbad förstås. Däremot ville jag redan då verkligen KROSSA MYTEN; ”en tjock kropp är alltid ohälsosam”.
Fett-fobi är fördomar mot tjocka
Att ha fördomar mot tjocka skiljer sig inte från andra fördomar; som till exempel rasism, sexism och homofobi. Definitionen av fördom är att du bildar förutfattade meningar, ofta på grund av för lite information, bara av att titta på en annan människa. Ett ögonblicksverk i din hjärna som du inte ens tänker på. Automatiska sanningar, trossatser och kulturella beting som du ”fötts in i” och uppfostrats med. Bara kickar in. Vilket är svårt att synliggöra så du kan ifrågasätta det.
Ett vanligt fel en person med fett-fobi gör när hen tittar på en tjock kropp är att de drar omedelbara slutsatser om den tjockas livsstil. På en tiondels sekund har Pandoras ask öppnats i betraktarens hjärna och negativa associationer som ”ful, oattraktiv, hjärtsjukdom, fett i blodådrorna, äcklig, lat, ohälsosam” flyger ut. Attityden mot den tjocka formas och den fördomsfulle blir automatiskt bergsäker på att hen måste ha en otroligt dålig livsstil. Ligger hemma på soffan och äter chips hela dagarna, som fantastiske Kajjan Andersson, författare, journalist och aktivist berättar om i podden “Lära från lärda” 30 mars 2020. ”Annars hade du väl inte varit så tjock och äcklig?” ”Säkert sjukskriven med för hon får väl inget jobb – så tjock hon är?” Med mera. Min vädjan är endast: TA MED DIG dessa tankar. Begrunda. Och se om du känner igen dig? Är det så här du talar till dig själv när du ser dig i spegeln. När du ser andra människor, på stan, på Instagram. På tv. Fördomar går att utrota! Du är inte slav under din hjärntvätt. Du kan TÄNKA SJÄLV!
Min maratonkropp var fetma
Apropå fördomen att en tjock person skulle ha en hälsofarlig livsstil stämde väl in på Snubben. Det verkade inte spela någon roll att han SÅG mig i leva mitt liv dag ut och dag in. Framför allt på sommarsemestern då vi var tillsammans VARJE DAG i fem veckor. Fortfarande påpekade han att jag var för tjock och ”borde gå ner några kilon”. HUR DÅ? Hur skulle jag kunna ändra min livsstil MER?! Anpassat den ÄNNU MER mot fysisk optimering än jag redan gjorde?! Hur skulle jag kunna bli ÄNNU MER nyttig och hälsosam?
TRIGGERVARNING! Det jag nu skall berätta handlar om min passion i livet. MITT mål. För att jag älskar långlöpning.. Är inget tillämpbart för någon annan än mig själv. Använder mitt eget program – som tagit fram tillsammans med en jätteduktig välutbildad PT som heter Ida Andersson från Värnamo, samt min son som har superkoll på muskelgrupper och skadeförebyggande styrketräning. Jag valde denna livsstil för att jag så gärna vill springa maraton (och halvmaraton och andra långlopp givetvis). Jag kanske inte är “typen” som man förknippar med löpning. Och långsamt går det. Ej sprungit under sex timmar någon av mina två maratonlopp. Men jag gör det ändå. För att jag älskar det!
Det jag kommer skriva om nu gör jag ENDAST för att demonstrera hur fel det är att tro att NÅGON vet NÅGOT om en människas livsstil enbart på grund av hur hen ser ut. Vill krossa myter om tjocka som sagt. Stoppa fördomar mot kroppsstorlek. Så låt mig. Tack.
När jag tränade för helmaraton (=42 kilometer) vilket innebär styrketräning och löpning sex pass i veckan. Varje vecka. I ett år. Långdistansrundor på 25 km löpning varannan vecka minst. Hård intervallträning. Kosten perfekt uträknad och upplagd på fyra måltider per dag med en tallriksmodell där högkvalitativt protein och långsamma kolhydrater delade tallrik med övervägande rejäla, stärkelse- och fiberrika grönsaker. Frukt, jordnötssmör och plantmejeriet var en stor del av min kost då. Försökte gå och lägga mig kl 22 varje dag för optimal sömn.
Vilket kanske hade fungerat om jag inte varje natt med Snubben befann mig i helvetets sjunde krets där syndarna plågades med sömnbrist-tortyr via alkoholism, hårda slag och sparkar i berusad medvetslöshet under sömnen (kan inte räkna alla de gånger jag fick snubbens armbåge slungad med stor kraft i min panna när han ”sov” läs= redlös medvetslöshet. PANG!), höga snarkningar som till och med väckte barnen en trappa upp, barn som rymde mitt i natten, kvinnohat och psykopatfasoner… men ingen kan säga att jag inte FÖRSÖKTE få bra nattsömn i alla fall…
Bilden föreställer mig hemma i mitt kök några veckor efter att jag sprang Jönköpings Marathon den 24 augusti 2019.
Vad är en hälsosam kropp? SANNINGEN!
Åter till Snubben – 100% FÖRBLINDAD AV SINA FÖRDOMAR… ville han INTE att jag skulle söka vård. Oklart varför? Men eftersom jag under sommaren börjat må så otroligt dåligt psykiskt beslutade jag mig för att söka hjälp hos företagshälsan efter semestern i alla fall. “MIn kropp mitt val”. För att försöka ta reda på vad som var fel? Den stora gigantiska elefanten i rummet (=den destruktiva relationen) valde jag …att helt bortse ifrån. Skyller på mina rosa glasögon och ”fantasin om förälskelsen”. Herregud.
Väl hos företagshälsan den 1 oktober 2019 gjordes en grundlig undersökning av mig – alla grundläggande prover och tester togs inklusive syn och hörsel.
Så som svar på frågeställningen ”kan BMI ensamt visa om en patient har en hälsofarlig fetma?” Häng med och kolla på mina värden så får ni svaret på frågan.
Jag hade vid undersökningstillfället 32 i BMI = fetma klass I. Betydde detta att befann mig i riskzonen för alla de hemskheter som mals om och om igen som ett tröttsamt mantra till oss människor 24/7 i dag?
Vi kör den allmänna informationen först:
1177 ”Övervikt och fetma hos vuxna (med BMI som mått på vikt) ökar risken för att få eller förvärra följande sjukdomar”:
högt blodtryck
diabetes typ 2
höga blodfetter
åderförfettning
gallsten
förfettning av levern
astma
snarkning och sömnapné
belastningsskador i leder
graviditets-komplikationer
cancer i livmodern, äggstockarna, brösten och prostatan samt matstrupen. Tjocktarmen, gallblåsan, levern och bukspottkörteln men även njurarna.
ofrivillig barnlöshet
demens
Tunga grejer! Låt oss gräva djupare i detta. VAD är det exakt som ökar riskerna för det vanligaste: högt blodtryck, hjärtkärlsjukdom (tex stroke och hjärtinfarkt) och diabetes typ 2? Är det fettvalkarna? Den stora rumpan? Tyngden på kroppen? Nej naturligtvis inte. Läs och lär!
VI börjar med blodfetterna. Innehåller ju också smaskiga, laddade ordet ”fett” mitt i. Klart att blodfett måste ha med fetman att göra?
Delvis ja. Höga blodfetter är en hälsomarkör att ta på allvar. Förenklat kan man säga att förekomsten av fettpartiklar av olika slag i blodet ökar risken för att de krockar med varandra om de är många till antalet. Händer detta kan fettmolekylerna fastna på insidan av kärlet – likt beläggningar inuti ett rör – vilket minskar ”slangens” diameter och försvårar för blodets framfart. Tillståndet kallas “åderförfettning” eller åderförkalkning på gammal svenska. Så hjärtat måste pumpa hårdare för att få cirkulationen av blodet att gå runt i hela kroppen = blodtrycket måste bli högre än normalt = högt blodtryck. Till slut kan fettet täppa till blodkärlet helt. Högt blodtryck bidrar också till att försvaga kärlväggarna så ibland är det frågan vem som är hönan och ägget gällande kärlrupturerna.? Höga kolesterolvärden? Eller högt blodtryck? Resultatet är dock detsamma = risken för sjukdom och död ökar markant.
Det farliga med dessa båda tillstånd är när den försvagade kärlväggen brister och går sönder. Då kommer kroppens vanliga försvar och blodplättar till undsättning och ”lagar” skadan. Men det förfettade blodkärlet täpps igen av själva ”blodplättsklumpen”; som egentligen bara är ett plåster. Detta fungerar normalt i alla andra delar av i kroppen. Men i det förminskade kärlet förvandlas de sammanfogade blodplättarna till en blodpropp. Och blodflödet stannar av helt. Rent livshotande blir detta när det råkar hända i ett av de blodkärl som försörjer hjärtat (kranskärlen). Får inte hjärtat sitt syre och näring kan det inte slå ordentligt längre = angina pectoris = hjärtattack. Beskrivet på ett väldigt förenklat sätt här!
Mina blodfetter?
Företagshälsan mätte mitt totalkolesterolvärde (LDL, HDL) samt triglyceriderna. Gränsvärdet för ”förhöjt kolesterol” , det vill säga ökad sjukdomsrisk, ligger omkring 5,0 millimol per liter. LDL bör vara högst 3,0 millimol per liter. HDL, ”det goda kolesterolet”, minst 1,0. Triglyceriderna bör inte vara högre än 2,0 millimol per liter.
Mitt kolesterol: 2,64 millimol per liter. (LDL: 2,2 / HDL 0,78)
Mina triglycerider: 0,72 millimol per liter.
Konstaterande: mina blodfetter visar mycket låg risk för sjukdom. Trots min BMI-fetma. BMI-fetma = DEBUNKED!
Men som 1177 påpekar, det är inte höga blodfetter ensamt som ökar risken för hjärtkärlsjukdom. Så låt oss titta på fler riskfaktorer:
Mitt blodtryck?
Åter högst förenklat är blodtrycket den kraft med vilken hjärtat pumpar ut blodet till kroppen. I en frisk kropp funkar detta bra och kan mätas i mm Hg (kvicksilver) med en vanlig blodtrycksmätning. Normalvärdet har ändrats lite då och då över tid men i dag skriver 1177 att det är 140/90 mm Hg som gäller som friskt. Framför allt är det det övre trycket (det systoliska), det förstnämnda som är viktigt. Det skall ej ligga för högt. Högt blodtryck ökar som sagt risken för hjärtkärlsjukdom och har även en negativ påverkan på njurarna. Hjärtsvikt, demens och försämrad blodcirkulation i benen kan också bli drabbade av detta tillstånd.
Sambandet fetma och högt blodtryck kan rent fysiskt visas på att en stor kropp behöver längre blodkärl = alltså måste hjärtat jobba hårdare för att pumpa ut blod överallt. Då skulle detta som sagt synas i blodtrycksmätningen:
Mitt blodtryck: 100/65 mm Hg.
Konstaterande: mitt blodtryck visar mycket låg risk för sjukdom. Trots min BMI-fetma. BMI-fetma = DEBUNKED!
Diabetes typ 2
Diabetes typ 2, tidigare kallat ”åldersdiabetes”, är ett sjukdomstillstånd som också är starkt förknippat med fetma. Även om 1177 skriver: ” Den exakta orsaken till att typ 2-diabetes uppstår är inte känd, men risken att utveckla sjukdomen är ofta ärftlig och påverkas till stor del av hur du lever.” Samtidigt som de påpekar det helt riktiga i att fetma ökar risk för insulinresistens och typ-2-diabetes.
Allvarligaste följdsjukdomen vid detta tillstånd uppges vara: åderförfettning och högt blodtryck. Så är vi tillbaka i ökad risk för hjärtkärlsjukdom igen. Hönan och ägget. Allt hänger ihop. Diabetes typ 2 kan också leda till problem med tänderna (tandlossning och karies), fötterna (kan bli aktuellt med amputationer vid nekroser) synen (risk för blindhet finns) och erektionsförmåga hos män.
Sjukdomen ger bland annat symptom som: törst och urinering, trötthet, kraftlöshet och problem med synförmågan. En av de första prover (många fler krävs naturligtvis) som tas för att kunna diagnosticera rätt är blodglukos = blodsockret. Referensintervallet för faste-värden (det vill säga innan du ätit) är 4,0 – 6,0 mmol/l. Har du ätit kan upp till 8,7 mmol/l vara normalt.
Mitt blodglukos: 4,9 mmol/l. Detta som togs kl 15.00 när jag ätit som vanligt hela dagen.
Konstaterande: mitt blodsockervärde visar mycket låg risk för sjukdom. Trots min BMI-fetma. BMI-fetma = DEBUNKED!
Midjemått
Det är emellertid inte bara vårt inre universum som kan avslöja sjukdom. Till viss del har dispositionen av muskler, ben och framför allt fettlager betydelse. Bukfetma anses mer skadligt än hull på rumpa och lår. Bukfetman eller den fetma som sitter innanför bukhinnan runt organen är av det mer skadliga slaget och kan också öka risken för hjärtkärlsjukdom och diabetes typ 2. Därför kan det vara en god ide att mäta midjemåttet.
Kvinna: 60-80 cm ”normalt”. 80-87 cm innebär en viss risk sjukdom. . 88 cm och över innebär en betydligt ökad risk sjukdom.
Män 69-94 cm “normalt”. 94-102 cm innebär en viss risk sjukdom. 103 och över cm innebär en betydligt ökad risk sjukdom.
Mitt midjemått: 90 cm – tilläggas kan att företagssköterskan vid tillfället mätte där buken var som bredast en bra bit under naveln. Enligt 1177 skall måttbandet läggas horisonellt mellan höftkam och nedre revbenet – några centimeter ovanför naveln. Jag hade tidigare följt dessa instruktioner för mina egna mätningar hemma och fick då 83 cm. Lämnar detta fritt för tolkning.
Konstaterande: mitt midjemått visar ”viss risk för sjukdom”. Trots min BMI-fetma. BMI-fetma = delvis DEBUNKED!
Analysen av prover och min berättelse om min livsstil slutade med att det största konstaterade hälsoproblem gällande mig var min psykosociala miljö (läs=livet med Snubben). Som resulterat i att jag nu stod med en medelsvår depression, utmattningssyndrom och sömnstörning. Rent fysiskt var jag frisk som en nötkärna. Ansvarig läkare dementerade bestämt att jag skulle ha en ”hälsofarlig övervikt”. Menade att jag snarare hade fysik som en elitidrottare och hänvisade att jag bland annat låg UNDER gränsvärdet för ”normalt” avseende kolesterolet.
“Höjdpunkterna” från ett urval från mina provsvar från kl 15.00 1 oktober 2019, som ni ser.
BMI ”DEBUNKED”
Så varför har vi då idiotiska måttet BMI för att fastställa om en individ är ”överviktig” eller lider av ”fetma”? Tror att det är ett enkelt mätinstrument för sjukvården. Ett enhetligt system att använda vid till exempel forskning där alla oavsett land använder samma. Samt har satts i system i större omfattning sedan 1970-talet. Vilket gör att trender och tendenser går att se tydligt utan bias och avvikelser. WHO använder måttet för att fastställa undervikt i världen. Är det helt enkelt ”smidigt?” Tradition? Är det därför vi använder ett godtyckligt system som uppfanns av en matematiker på 1800-talet som grund såväl för stora utredningar av folkhälsan till fastställandet av hälsoprofil och riskbedömning av individuella patienter? Adolphe Quetelet, matematiker, fysiker och astronom, vetenskapsman född och verksam i Bryssel, född 1796 död 1874, är BMIs fader, enligt Wikipedia. En akademiker som alltså inte hade något med den medicinska vetenskapen att göra.
Det riktas emellertid mer och mer kritik mot BMI.
1177 skriver. ”BMI-måttet har vissa brister. De gränsvärden som är framtagna för vuxna går till exempel inte att använda till barn, 2 – 18 år. BMI-testet passar inte heller för kroppsbyggare eller idrottare eftersom måttet inte säger något om hur stor del av kroppsmassan som är muskler och hur stor del som är fett. För personer över 50 år går det inte att tillämpa på ett bra sätt. Äldres BMI-gränserna är ofta högre.” Vidare skriver man på 1177.se att BMI inte heller tar hänsyn till benstomme eller fettets fördelning i kroppen. Eller ryggradsdefekter och annat som påverkar längd. Dessutom görs ingen skillnad på män och kvinnor, som bevisligen har helt olika mått för “normal” fettprocent. Vansinne! Mätning av kroppsfett skulle till exempel vara en betydligt bättre och mer korrekt bedömning av övervikt/undervikt, är min personliga reflektion.
BMI – orealistiskt ”ideal” för kroppsvikt
Hur funkar samhället när både vården och min egen man (Snubben) betraktar mig som "ohälsosamt överviktig" när jag är i toppform? Springer maraton. Bara för att jag inte har modellkropp eller är normsmal? Vad är det för fel på världen när jag bedöms vara "lika överviktig" december 2018 som december 2019 när jag gått ner 10 kg?
Enligt BMI; som vidare säger att en person (man, kvinna eller barn) på 168 cm “får” väga mellan 56-69 kg. Alla från 70 kg och uppåt anses vara överviktig/lida av fetma. På vilken jävla planet är det här normalt?! BMI-värden över 30 räknas som fetma och delas in i olika grader: mellan 30-34,9 grad 1, mellan 34,9-39,9 grad II samt över 40 grad III.
Nu, efter att ha gått på höga doser antidepressiva i snart 18 månader, när jag gått upp minst 20 kg. Vad kan jag ha för poäng på BMI nu förtiden? Vet ej… ej vägt mig (är redan deprimerad ha ha = galghumor) men räkna med… kanske tio poäng upp på skalan? Till exempel 42. Vad är det? ”BMI över 40 = fetma grad III, innebär en mer än tio gånger så stor risk at dö i förtid, jämfört med normalvikt.” skriver Livsmedelsverket uppmuntrande. Nåja. De skriver i alla fall inte att “BMI över 40 innebär att du skall stenas till döds av den ilskna pöbeln på stadens torg”. Vilket nog är vad de egentligen vill säga. Fett-fobikerna alltså.
Jag tror knappast jag lider någon risk att dö i förtid. Inte med min livsstil. Även om både träningsprogram (se förra veckans tre olika “rehab-scheman”) och kosthållning gått mer åt ”vanliga hållet” numer jämfört med maraton-rutinen. Utöver en mer ordinär tallriksmodell och fler efterrätter och snacks så är vanan i stort sett detsamma. Men min MENTALA HÄLSA har ju raket-förbättrats. Vad betyder det för en god allmänhälsa? Jag är VÄLDIGT MYCKET HELLRE tjock, frisk och lycklig. Än smal(-are). sjuk och eländigt, förtvivlat olycklig.
“Normsnygg Chewbacca”
Stigmatiserandet kring att vara tjock. Samhällets acceptans av hån, skam och klander av fet kroppsform skapar otroligt dåliga förutsättningar för en generellt hälsosam population, menar jag. Människan är ett flockdjur. Det är vår grundläggande instinkt att vilja passa in. Och om exempelvis jag alltid skall betraktas som " tjock = ohälsosam. äcklig och värdelös människa " på en skala från, återigen mig och mina 168 cm. allt mellan 70-100kg = vilket enligt BMI då går från “övervikt” till “fetma grad III”… Vad har jag då för incitament att försöka påverka min vikt överhuvudtaget? Om jag nu tänkt låta en förtryckande, diskriminerande omgivning bestämma min kroppsform. Vilket jag VERKLIGEN inte tänkt göra.
Däremot har jag absolut fastnat i detta svarta hål tidigare. Och säkert många med mig? Kan se människor i min omgivning ständigt falla in i svart-vitt-tänkande kring kroppen med buller och bång. Tankefällor får oss alla i ett järngrepp och stänger av sunt förnuft när vår sociala status står på spel och skräcken för att lämnas utanför blir för stor.
Nattsvart tänkande om kroppen: ”jag skiter i allt jag är ändå fet vad jag än gör/Nu har jag ätit en tårtbit – allt är förstört så kan lika gärna äta hela tårtan!”. Heroinvitt tänkande om kroppen: ”jag är smal NU men TÄNK OM JAG BLIR TJOCK! Fasa! Så jag måste genast igång en galen influencer-diet (LCHF-GI-5:2-glutenfritt-veganskt-SAMTIDIGT-metoden), toktränar på gymmets crosstrainer samt röker istället för äter. ’Ingen potatis kommer här fram!´’”
Vill återigen citera antifeministen och författaren Helena Firth Powell: ”better ded than ugly” och återigen hänvisa till undersökningen att 46% av amerikanska kvinnor hellre offrar ett år av sin livslängd än att gå upp i vikt, som jag beskrivit i tidigare inlägg. Därför att tjock = ful.
Det visade också era svar på min fråga på Instagram ”vad tycker du är värst med skönhetsidealen i dag?” En klar majoritet av svaren jag fick handlade om kropp och vikt, att ”smal = fin”. Samt hur sjukt det är att vanliga tjejer förväntas kunna leva upp till omöjliga krav på den kroppsform som produceras via media. Som inte är annat än en gravt undernärd uppsminkad och stylad fotomodell i perfekt ljussättning. Som dessutom RETUSCHERAS I DATOR efteråt. För inte ens hon duger som hon är. Hur i hela världen skall en vanlig tjej ens komma i närheten av att kunna efterlikna detta? Det är ungefär som om vi skulle försöka se ut som nån dataspeles-gubbe, tex “Lara Croft”. Eller kanske “Jessica Rabbit” från den tecknade filmens värld? Eller Chewbacca från Starwars. Eller en dammsugare. Döda ting alltså. Något som är skapat i en dator. Nu släpper vi det här med omöjliga skönhetsideal tycker jag.
En kvinna uttryckte det så här:
”Det värsta skönhetsidealet tror jag är den orealistiska kroppsformen, att vi ska operera oss/injicera oss för att uppnå det. 100 % orimligt att ha kurvor och vara pinnsmal samtidigt utan skavanker i ansiktet och svullna läppar. Tjockt hår och frisk hy fast vi svälter för att se smala ut. Men ändå stor rumpa...och kritvita tänder trots allt kaffe vi måste hälla i oss varje dag för att orka”.
Fler var inne på samma tema och mest frustrerad och upprörd är man över just ”kravet” att man “måste” skönhetsoperera kropp och ansikte. För att uppnå ett ”påhittat” ideal skapat i datorn.
Så vad blir svaret på min frågeställning: ”kan BMI ensamt visa om en patient har en hälsofarlig fetma?” NEJ!
Enligt de vanligaste proverna och mätningarna jag gjorde på företagshälsan – kolesterol, triglycerider, blodglukos och blodtryck - visar att jag har mycket låg risk för utvecklandet av sjukdom.
Alltså kan vi alla enas om att NU SLUTAR VI ALLA (med och utan medicinsk utbildning) ställa fjärrdiagnoser på människor i vår omgivning. Eller gör bedömningar som “ohälsosam”, ”överviktig/fet” eller ”ligger bara hemma på soffan och äter chips” …enbart baserat på hur personer ser ut.
Vi kan alla hjälpas åt att av-stigmatisera att vara tjock och gemensamt skapa en acceptans och mångfald bland människokropparna. Så att ALLA känner att de hör till och får må bra. Precis som de är. Tror detta skulle vara det allra viktigaste för folkhälsan. BREDDA marginalerna så fler – helst alla – människor känner att de också kan bli betraktade som hälsosamma och vackra med ett solitt självklart människovärde …så kanske fler människor i högre utsträckning mer aktivt skulle göra positiva val för sin hälsa? Fler gråskalor och nyanser i mänsklig tolerans är önskvärt… så vi kan undvika svart – vitt – tänkande. En gång för alla. För allas vårt bästa!
Tack för att ni har lyssnat!
Love Lisa
PS Jag vill också rikta speciellt tack till dr Monika Leissner, specialist i allmänmedicin samt ägare till vårdcentralen Knivsta Läkargrupp samt dr Gunnar Nordgren, specialist i allmänmedicin med vårdcentralen Lagaholmskliniken i Laholm för konsultation och korrekturläsning av detta inlägg. Varmt tack!