“Smalast när hon dör vinner”

I fredags, den 3 juni, var det internationella ätstörningsdagen. Lagom till att sommaren står för dörren och alla kvinnor - gammal som ung - bävar för den avklädda tiden. Då vinterblek, strimmig hud och volanger (som Mia Törnblom kallar vackra fylliga magveck) kanske skall blottas i bikini? Exponerad för den obärmhärtiga sol som steker invånarna i det kapitalistiska, heteronormativa patriarkatet 2023. Skall vi gömma oss i vassen? Eller våga bryta en av kvinnoförtryckets värsta bojor: smalhetsnormen!

“The curse of the white girl” kallade fantastiska Amie och Fanna det i sin podd “Amie och Fanna” (Raseriet) fenomenet i avsnittet med nästan samma namn: “Smalast vinner”. Apropå att både Tove Lo (dagens kampsångsartist) och Little Jinder talat ut om ätstörningar. Hur det är att plågas av “den ständiga strävan efter smalhet”, som Jinder kallar det i sin krönika i Expressen nyligen. Men jag tror inte att smalhetsnormen är skonsammare mot kvinnor av annan hudfärg, även om jag aldrig skulle kritisera den svarta kvinnans irritation på vithetsnormen. Det tråkiga är att vi kvinnor, som grupp och minoritet, har allra lägst i rang i samhället. Snäppet över amöborna. Hatade för att vi är just: kvinnor. Tillhör “det svagare könet”. Sa ingen kvinna. Någonsin. Här ser jag ett stort, akut behov av att vi FÖRENAS; kvinnor är först och främst kvinnor. Under sker när kvinnor börjar samtala. Göra saker tillsammans!

Och det första vi skall kasta ut är: evigt förbannade SMALHETSNORMEN och behagandet av Den Manliga Blicken. Låt oss skruva upp värmen på begreppet “hot girl summer” 2023 tills det EXPLODERAR i en brinnande revolution! Beachmodet i år är: VAR DIG SJÄLV! Alla kroppar är vackra: när kvinnan själv får bestämma! Och det FÅR HON! Alltid. Även när hon själv glömt det. Punkt slut.

Mode-världen har under några år (motvilligt?) benådat oss kvinnor med kroppspositivism, plussize-modeller och influensers som stolt visar upp sina - mer eller mindre äkta - fylliga rumpor. Och länge tycktes det som om den kurviga kroppen hade fått komma för att stanna. Även den vältränade kvinnokroppen har fått ta större plats i rampljuset; även om fitnessarenan svämmar över av osund kroppsfettshets och illegala dopingpreparat, även för tjejer numer. Man får inte vara ifred någonstans…

Dessa båda varianter på “skönhetsidealet för kvinnor” börjar dock drivas ut i periferin. Senaste året har nya vindar blåst på internationella catwalks över hela världen; berättar Ångestpodden och Amie&Fanna för mig. Kardashians plockar ut sina bröst- och rumpimplantat (svälter sig sju kilo för att komma i en klänning till Mets-galan 2022), Size Zero-möter-Heroin-Chick-looken är tillbaka. Klädbutiken Zara har skyltdockor som är lika tunna som A4-papper från sidan samt större kläder i barnavdelningen än bland damstorlekarna. Det håller på att gå käpprätt alltså.

Var bodypositive, fitnesskroppen och det hållbara idealen “bara en trend”? Skall majoriteten av populationen fortsätta drivas ner och drunkna i självhatets flod? Vi vet alla hur baksidan av modekraven är: ätstörningar, svältdöd, hjärtstopp eller självmord. Samt en rejäl dos förnedring, värdelös-stämpel, utanförskap och isolering åt alla!

Sjuk- och hälsovården drar sitt strå till stacken. Genom att driva sina patienter från vettet med BMI-hetsen. Men när har någonsin ett Size Zero-mode och BMI-bestraffningarna lett till bättre folkhälsa? Till och med 1177 försöker göra sin röst hörd “BMI är bara ett mått på vikten inte på hälsa”…. i larmet från fettfobi, storleksdiskriminering och de ständiga vrålen: “TJOCK ÄR ÄCKLIGT, FULT OCH HÄLSOFARLIGT!!!!” Då “tjock” är lika med allt över storlek 38. Eller över 65 kilo om du är 1.65 (1,66 meter är snittlängden på svenska kvinnor BMI-värde 25: gräns för “övervikt”). Ja, mina damer och herrar: världen har blivit galen. Igen.

Linnéa Claesson, feministikon, rasade mot Zaras vansinniga “skyltdockor” när de började dyka upp i butikerna i maj. Till TV4 säger hon bland annat: “Nu börjar man igen visa upp något som verkligen inte är friskt. Vi har hört modehuset börjat prata igen om att det är trendigt att vara ”heroin chic”, sett kändisar haka på den trenden och jag tycker att det är otroligt problematiskt. Jag vill verkligen understryka att vi måste göra motstånd den här gången, innan en till generation med våra barn också ska växa upp där kvinnor ska göra sig så små som möjligt, nästan tillintetgöras!” Foto: Linnéa Claesson.

Var tionde anorektiker dör

KI.se skriver att anorexia neurosas är den psykiska sjukdom som kräver flest dödsoffer i Sverige i dag. 10% av dem som drabbas dör: av dessa dör var femte som en följd av suicid och resten av svält. För totalen kvinnor innebär detta att sex av ett tusen avlidna kvinnor dött till följd av anorexia neurosa. Psykisk sjukdom och “beteendestörningar” är tredje vanligaste dödsorsaken för kvinnor i Sverige i dag - bara “cirkulationsorganens sjukdomar”, tex hjärtattack, och tumörsjukdomar är vanligare. Horribelt!

I dag räknar socialstyrelsen med att uppskattningsvis 147.000 kvinnor i åldrarna 15–60 år lider av en ätstörning (43 000 män). Dessutom har antalet personer som diagnosticerats med någon form av ätstörning ökat sedan pandemin, “Under de senaste tio åren har andelen flickor och kvinnor i åldrarna 11–24 år som fått en ätstörningsdiagnos fördubblats i Stockholms län”, skriver lakartidningen.se. Dagensmedicin.se skriver 4 april i år att ätstörningsprevalensen är den högsta någonsin. Och offren blir yngre och yngre. Av alla diagnoser och de 8 300 barn och unga mellan sex - SEX ÅR!!! - och 24 år som studerats var över hälften flickor under 18 år. Det är på riktigt sämsta tidpunkten någonsin att börja hetsa med heroin-size-zero-mode. Har aldrig varit värre tajming, faktiskt.

Parallellt med detta “ökar fetman” i Sverige, skriver folkhälsomyndigheten.se den 3 mars i år. Vårdfokus.se skriver dagen efter att “vart femte skolbarn” räknas till fetma-gruppen. Och att statistikerna presenterat siffran 51% för den BMI-överviktiga gruppen just nu i Sverige i dag.

Kvinnor är givetvis också generellt större än stl 38 eller 65 kg. Korrekt fakta kring svenska kvinnors medelstorlek saknas men snittmåttet för kvinnor i USA och UK, ett par av Sveriges största förebilds-länder, är storlek 16 vanligast. Vilket kan översättas till storlek 42 för engelskorna och storlek 46 för amerikanskorna. Ändå är de kläder som visas på modevisningar aldrig större än storlek 30 eller 32. Finns knappt i “vanliga klädaffärer”.

Det ack så åtråvärda “Size Zero-idealet” som pumpas ut i miljontals bilder varje dag på sociala medier motsvarar storlek 32. “En kvinna av size zero har bystmått på 80 cm, midjemått på 59 cm och höftmått på 82 cm”, skriver wikipedia. Hur många svenska kvinnor (över 12 år?) matchar detta? Inte all självsvält i världen kan åtstadkomma detta. De människor som föds med den här typen av kroppar kan räknas på ena handens fingrar. Detta är en genetiskt skapad kroppsform, inte en förvärvad. Jag tror inte ens den mest fetma-fobiska hatarmén skulle kunna argumentera mot detta faktum.

Verkar det som om patriarkatet fungerar?

Ett helt orealistiskt, ouppnåeligt skönhetsideal för kvinnor som inte har den minsta kontakt med verkligheten: som Size Zero. Butiker som bara saluför kläder upp till storlek 38 (den minsta av de minsta). Influensers (Kardashians, Bianca Ingrosso) som visserligen “talar ut” om sin ätstörning men som sen tystnar… och undanhåller sina följare (majoriteten flickor 11 år) sanningen om att de faktiskt aldrig blivit friska. Det allerstädes närvarande pedofila porridealet patriarkatet skapade för deccennier sen…vuxna kvinnor skall se ut som små flickor, med höfter smala som nioåringar och hårlösa rosafärgade kroppar…. leder bara till lidande, död och isolering för befolkningen. Som delas i två läger; de som offrar sin hälsa, sin smärtfrihet och tyvärr ofta sina liv för att passa in. Och dem som vet att loppet redan är kört på förhand och helt ger upp. Isolerar sig. Tar på sig tagelskjortan. Surrar fast sig vid skampålen. Gömmer sig hemma. Skyr offentliga badplatser som pesten. Hur mycket solen än gassar och värmer en het sommardag.

Flickor och kvinnor smala på gränsen till utplåning? Eller matmissbrukare och hemmasittare som isolerar sig från skola, arbete och till och med sjukhus? Samma onda rot - olika symptom. Är det detta vi har att välja på? Smalhetsnorm, vikthets och storleksdiskriminering. Opium för folket för att vi skall distraheras från vårt förtryck och hindra oss från att resa oss och KRÄVA RÄTTVISA. Vill vi verkligen ha ett sånt här samhälle?

Många flickor och kvinnors syn på body positive-rörelsen liknar den fantastiska Linda Lampenius (läs hennes bok!) vittnesmål från tiden som ätstörd: “jag kunde se en tallrik mat serveras på restaurang och jag höll med om att det såg helt okej ut. För alla andra. Men inte för mig. Det var inte MIN mattallrik”. Ungdomarna applåderar “modiga” flickor som visar upp sina härliga kurvor, former och skönhet i överflöd på instagram. Klickar gilla och skänker hjärtan. Men de vill inte göra detsamma.

“Jag? En bikini-bild? Precis som den är? Utan att ha valnötsbantat i tre veckor först? Rakning? Brun-utan-sol? I rätt vinkel? Med rätt belysning? Rätt filter? = aldrig. Rätt för dig men inte för mig. Men jag vill stödja din kamp”. Så lägger den lilla svultna 13-åringen en peng i kroppspositivismens myntbössa. Och går hem - först en omväg på 15 kilometer - innan hon hungrig gråter sig till sömns. Nej!

Bränn bränn bränn!

“Jag med”

Jag har själv erfarenhet av att vara en tonåring med ätstörningar. Trots att jag bara åt ett mål mat om dagen hela högstadiet och hårdträning dagligen… var jag som niondeklassare ändå exakt lika stor som mina jämnåriga tjejkompisar. Hade till och med större rumpa och lår än de flesta. Mina gener från min gamla, stadiga bondsläkt förnekar sig icke. Skulle troligen överleva en istid. Men SMAL? Nej, aldrig. Lika lite som jag skulle kunna få en tredje arm att växa ut. På den tiden kunde jag få beröm för min vältränade mage och mina axlar och biceps (!). Det var så långt jag kom.

En generation senare fick jag smärtsamt bevittna hur ett antal av mina egna barn gick igenom liknande process i sin pubertet. Att säga att jag grät blod och gärna bränt ner hela världen för deras skull är ingen överdrift. Deras lidande karvade bokstavligt talat hål i mitt hjärta… Exempelvis helvetet att tvingas höra ljudet av kräk-hulkanden på övervåningens toalett och inse att hen var igång igen …fick mig att vilja dö. Lägga mig ner. Somna och aldrig vakna igen. Inget jag gjorde då. Hjälpte. …. och jag är rasande, full av vanmakt än i dag. Anorexi, bullimi, självskadebeteenden, BDD, bigorexi… är bara förnamnet på det lidande samhället drev mina barn till. Och depression och ångest följde i dess spår. Eller kom det först? Vad är hönan och ägget i den här historien? I dag vet jag att vår familj inte var ovanlig i detta avseende: ki.se: “50-75 procent av ätstörda ungdomar har en samsjuklighet med depression och ångest. Debutåldern är mellan 12-18 år”. Check. Check och check…

De tog sig upp på fötter igen. I dag är samtliga friska igen, lite ärrade, lite stukade. Men oändligt mycket starkare, klokare och med ett rättvisepatos som driver dem att dela sina historier på modigaste tänkbara sättet för att andra inte skall behöva lida som dem. Och givetvis: vackrast i hela världen. Viktigast av allt: de LEVER. Långt ifrån alla överlever. En av tio DÖR. På riktigt. Detta är så fasansfullt att jag knappt vill tänka på det….

Foto: modell över bulimi. Även ortorexi - alla spyr inte. En del tränar som galningar och “intermittent-fastar” = svälter sig. Som straff.

15.000 flickor får anorexi i år…

Det bor 1.175.347 flickor mellan fem och 24 år i Sverige i dag, enligt scb statistik 2022. Så små barn som sexåringar drabbas av ätstörningar i dag. SEXÅRINGAR??? Förlåt, det är nästan omöjligt att förhålla sig neutral när vi pratar om de här sakerna. Åter till siffrorna…statistiken säger att “risken att någon gång i livet insjukna i anorexia nervosa är enligt svenska studier ca 1,3 % för kvinnor och 0,3 % för män. (internmedicin.se). Det innebär att 15.280 flickor som är mellan fem och 24 år i dag kommer få anorexia neurosa. Statistiskt sett. Varpå 1.528 kommer att dö i sin sjukdom (av svält eller självmord) det vill säga: 10%.

Varför är det så här? Och hur länge skall vi vuxna låta det här vansinnet pågå??? Hur länge till vill vi mata Maskinen med våra ungdomar? När är det dags att sätta STOPP! Vi vuxna bär ansvaret! Varifrån kommer ungdomarnas värderingar tror ni? Från kultur och kompisar, visst. Men framför allt: FÖRÄLDRARNA. Går mamma runt och säger “usch, vad tjock jag ser ut i de här byxorna” kommer den lilla flickan titta på sig själv i spegeln. Vända och vrida på sig och fundera på om hon också är tjock. Det verkar vara väldigt viktigt för mamma? Att kommentera människors kroppar på tv, i grannens trädgård, på släktkalaset… runt matbordet? Framför allt: om vi fortsätter det här jävla vansinnet att BERÖMMA (?!) våra nära och kära när de “gått ner i vikt”…!!! Det vill säga = glorifiera smalhet… så kommer våra ungdomar fortsätta lida och dö. I drivor!

Det är aldrig försent. Gör om gör rätt. PRATA med dina vänner, partners, jobbarkompisar, grannar, barn och ungdomar. Rätta dem när de har fel… “nej, jag har inte gått ner i vikt. Vi kan väl prata om något annat? Jag tar avstånd från det här med vikthets!” Vänligt men bestämt.

Fortbilda dig, dina nära och kära och alla runt dig. Lyssna och lär av ikoner inom kroppspositivism och feminism: Lady Dahmer, läs Julia Skott “Kroppspanik”, Therese Alvéns (må hon vila i frid) “Viktig”-serie, “Healthy at Every Size” av Linda Bacon, “Fat Girl Walking” Brittany Gibbons, Kajjan Anderssons fantastiska bok: “Livsviktigt - en handbok i kroppspositivt föräldraskap” och gärna även hennes senaste bok, som kom ut 9 maj: “Kropps-kompass”. Den ligger överst på mitt nattduksbord. Lyssna på Ångestpoddens avsnitt om sommarångest och kroppshets - de har släppt ett i början av varje sommar sedan 2016!

Bojkotta klädbutiker med trigger-skyltdockor och damkollektioner som är mindre i storleken än barnkläderna. Hörde jag Zarah? Gäller givetvis H&M, Veromoda och andra stora kedjor. Delta när dina barn och ungdomar scrollar instaflöden och visa intresse för vilka konton och influencers de följer. Så ni åtminstone kan samtala om vad vi ser. Låt inte barnen oövervakat hjärntvättas av smalhets- eller fitness-sekten. IFRÅGASÄTT! När jag och sonen var på IKEA häromdagen såg jag ett gäng 11-åriga fotbollskillar sitta och äta tillsammans med sina tränare. En av killarna hade en dopad, svettig muskelknutte i bar överkropp som bakgrundsbild på sin mobiltelefon. 11 ÅR?!

Att vakna är första steget. Att lyssna det andra. Sen AGERA! Tillsammans kan vi rädda världens kvinnor och barn! Det börjar med dig.

Einstein sa (min översättning):

“Om jag bara hade en timme på mig att rädda världen, skulle jag lägga 55 minuter på att RINGA IN problemet. Sen skulle det ta fem minuter att lösa det”.

Veckans kampsång

GRAPEFRUIT

Tove Lo

Counting while I run the tap, I'm on my knees
Choking on my hands all night in my sleep
Counting all the calories, now get 'em up
Body positivity, help me out

The swans of ballet
Their skin and their bones, that's not me
I'd die for my love, though break
Break 'til I wither away
(What I see is not me, what I see is not me)

One, two, grapefruit, how am I back here again?
Three, four, lose more, I know my mirrors are lying
Five, six, hate this, take back the body I'm in
(What I see is not me, what I see is not me)

One, two, grapefruit, wish I could change overnight
Three, four, lose more, kill my obsession, please die
Five, six, hate this, how am I still in this fight?
(What I see is not me, what I see is not me)

Sweet girl, you're so disciplined, now keep it down
I don't like my measurements, won't make a sound
Diana, how she guards the clock (the clock)
She's in control (control)
Now, why is everyone in shock? (In shock)
You let her go

The swans of ballet ('llet)
Their skin and their bones, that's not me (me)
I'd die for my love, though break (break)
Break 'til I wither away
(What I see is not me, what I see is not me)

One, two, grapefruit, how am I back here again?
Three, four, lose more, I know my mirrors are lying
Five, six, hate this, take back the body I'm in
(What I see is not me, what I see is not me)

One, two, grapefruit, wish I could change overnight
Three, four, lose more, kill my obsession, please die
Five, six, hate this, how am I still in this fight?
(What I see is not me, what I see is not me, oh)

What I see is not me, what I see is not me (me)

When I'm hurting, every time I have a bad day
Then everyone gets lost (lost)
But I'm learning every time I feel out of place
That you are all I've got (oh-ooh)

One, two, grapefruit, how am I back here again?
Three, four, lose more, I know my mirrors are lying
Five, six, hate this, take back the body I'm in (ooh)
(What I see is not me, what I see is not me)

One, two, grapefruit, wish I could change overnight
Three, four, lose more, kill my obsession, please die
Five, six, hate this, how am I still in this fight?
(What I see is not me, what I see is not me)