Redo för den feminstiska befrielse-sommaren?
Som en uppföljning på det kroppspositiva inlägg, jag gjorde inför sommaren för några veckor sedan, vill jag i dag försöka sätta ord på hur du, jag och vi alla skulle kunna optimera våra liv i sommar. Hur hjälper vi oss själva leva våra autentiska liv? Hur hjälper vi andra? Mäns våld mot kvinnor och barn ökar i hemmen under juli månad.
– Kvinnor och barn som lever med våldsamma män lämnas ofta helt ensamma under semestertiden. I vardagen har de ofta någonstans att ta vägen, till skola eller jobb, där man får andrum från våldet, säger Olga Persson, på Unizon till svt.se 2018.
Dessa funderingar aktualiserades efter att jag tagit del av bilder av en hemsk masslakt av vattensnokar vid en sommarstuga. Ja, jag är obotlig djurvän sedan barnsben. Och ja, jag älskar ormar: majestätiska varelser. Ja igen: jag identifierar mig troligen undermedvetet med ormen som underdog – en hatad, fruktad minoritet som normsamhället vill utrota. Som jag måste stå upp för. Ni känner mig: jag ser symbolik i allt.
Kort historik: Jag var mamma till Niklas Majsorm i nästan 12 år tills den sorgliga dag i vintras när hans hjärta slutat slå. Innan du får panik och slänger iväg den elektroniska enhet där du läser detta låt mig också tillägga att jag vet att det är vitt socialt accepterat att hata och frukta ormar. ”En viktig stenålders-instinkt för överlevnad”. Där har jag en avvikande uppfattning. Fobier - oavsett vad - kan aldrig vara sunda. Har du en fobi (för exempelvis: ormar, spindlar, blod, fåglar, höjder, tandläkare, getingar) som begränsar dig i vardagen, skapar skräck och ångest tycker jag att du skall ta professionell hjälp för den så snart du kan. Varför inte må bra istället? Du kan inte kontrollera hela omvärlden, men du kan få hjälp att lära dig kontrollera dig själv. Jag säger detta för att jag vill dig väl. Och likt buddhisterna och miljöaktivisterna tror jag på att en respekt för allt levande ger en sundare, mer harmonisk värld för oss alla.
foto: vattensnok fångar groda. Alla svenska ormar är fridlysta. Så även alla reptiler, fåglar och andra djur som tex flodmusslor, igelkottar och björnar.
Jag har alltid älskat listor, informationsbroschyrer och råd&rön. Och likt apoteket (det statliga) förr kunde skicka hem brev med information ”inför sommaren” försöker jag kartlägga de energitjuvar och potentiellt farliga situationer jag och min demografiska grupptillhörighet: självboende, vit, heterosexuell (bicurious), tjock, medelålders tre-barns-mamma (nu vuxna), överlevare som brottsoffer utsatt för mäns våld i nära relation med psykisk ohälsa. Som bor och lever i sin uppväxtort: den lilla staden i hjärtat av de frireligiösa småföretagarbygderna. Det är jag. Vad händer med mig? Och mina likar? Hur skall jag – och vi - få den sommarvila jag – och vi alla - så väl förtjänar?
Foto: issuu.com
Var rädda om varandra, djur och natur.
Naturen är - i likhet med kvinnor - den stora förloraren i det kapitalistiska patriarkatet. Om vi inte vill göra miljöarbete för oss själva, behöver vi tänka på våra barn. Se klimatkrisens kampanj: climatforelife.se Många intressanta sommartips jag tycker man kan kolla in.
foto: climateforlife.se
Mina “sommartips” så:
Förtryckare nummer 1: smalhetsnormen och Kvinnosynen Madonna-Hora. Men den pratade vi utförligt om i kroppspositiva inför-sommar-inlägget. Hur praktiserar jag normbrytande här? Tja, jag skulle aldrig avstå från att simma och bada för att jag är tjock. Dessutom är jag toppless när jag badar vid offentliga badplatser i hemkommunen. När jag är varm och svettig vill jag bada HELA mig, få det svala, härliga vattnet på HELA kroppen. Ingen tvångströja till BH, tack! Som dottern tidigt sa: ”om mina bröder ’får’ bada toppless så får även jag”. 100%. Hon har inspirerat mig hela sitt liv. Därför badar även gamla tanten utan BH. Vad är problemet? Låt folk stirra, de får skylla sig själva om deras ögon trillar ur sina hålor vid den hemska synen. Ha ha! Jag är faktiskt snart 50 år gammal (fyller 47 i november). Jag får göra som jag vill. ”Badkläder är djävulens påfund”. Ta befälet över din sexualitet och krossa förtryck och tabun mot kvinnors sexliv.
Förtryckare nummer 2: parnormen. Förtydligande: den monogama, heterosexuella cis-normen, då alltså. Gör din grej. Ligg runt. Men låt semesterflirt/flirterna stanna vid detta. Otalig gråt och tandagnissel har vi alla genomlidit när vi försöker göra något mer av en tillfällig relation som aldrig klarar övergången till något mer permanent. Kolla gärna dokusåpornas dokusåpa: “90 days fiancée”. Det man inte lär som om mänskliga naturen där är inte värt att veta! ha ha! Skämt åsido: Stäng av hjärtats fantasier om “hur det KUNDE ha blivit” och försök titta realistiskt på vad som faktiskt hänt. Håll dig här och nu i tiden. Och förbli för guds skull herre i ditt eget hemman. Inget snyltande sambokrångel. Och ju mer du kan skilja på barnlängtan/reproduktion och relationer med män desto bättre. Inget är så destruktivt för mor och barn som en själv-priviligierad heterosexuell cis-man. Kärnfamiljen är som vi numer vet en patriarkal, kapitalistisk konstruktion som sätter barnens bästa SIST. Med modern som det ständiga offerlammet. Bara en liten repetition. Önskar jag hade fattat det här för trettio år sen. Men men. Bättre sent än aldrig!
Förtryckare nummer 3: påtvingade umgängesarrangemang med släkten. ”Släktsemestern från Helvetet” kallar jag den vecka för fem år sedan lite drygt när mina kära föräldrar ville fira sommaren tillsammans med alla sina tre vuxna barn med tillbehör en vecka i ett hyrt hus i Bohuslän. Ni som hängt med ett tag vet att jag skrivit om min bror som jag sagt upp kontakten med (flera gånger faktiskt) tidigare – den semestervecka jag talar om ägde rum strax innan det definitiva avslutet. Jag förstår mina föräldrars – mammas – dröm om en lycklig familjesemester. Det tråkiga är dock att alla spelare på plan inte kan förmås leva upp till de extremt högt ställda förväntningarna. Som i många familjer finns en hierarki bland syskon och favorisering. I min uppväxtfamilj är kriteriet: ”vem är det mest synd om just nu”. Och så skall resten av familjemedlemmarna omedelbart släppa allt de har för händerna och ”hjälpa” den ”nödställde”. I min syskonskara har mottagaren av hjälpinsatserna 99 gånger av 100 varit rötäggs-brorsan. I synnerhet sedan han ”skaffade fru och barn” och naturligtvis inte reder ut det. Vid den aktuella tidpunkten medförde sina två knappt treåriga barn, sin hemska fru och sin alkoholism, makt- och kontrollbehov. För att göra en lång historia kort skrotade Rötäggs-Brorsan den planering avseende sovrumsfördelningen som var uppgjord sedan innan varpå min mellanson inte fick någon sängplats alls. Ockuperade hela huset för egen räkning, gjorde gemensamma måltider till ett helvete och krävde ständig ”hjälp” med sina barn. Som inte fick gå utomhus utan bara skulle vara inomhus och leka med de plastleksaker föräldrarna inhandlat för tusentals kronor vid ankomsten till den lilla kuststaden i Bohuslän. Vansinne. Dessutom lovade ”farmor” barnvakt i tid och otid samtidigt som hon också tvångsrekryterade mig och mina barn för att sköta uppgiften. Jag och min familj överlevde genom strategiskt undvikande hela veckan. Men trots att ungdomarna och jag förberett oss innan med en positiv inställning: ”VI kan fokusera på att ha trevligt tillsammans” blev vi ändå chockade över vilket helvete Rötäggs-Brorsan och hans pack tilläts ställa till med.
Ett i raden av många exempel där det har känts sundast och bäst för mig att sätta ner foten. Och säga: ”nej tack, jag vill inte” på ”inbjudan” (=krav på obligatorisk närvaro) från släkten. Jag avstod gemensamt julfirande den jul som följde på Släktsemestern från Helvetet.
Det får man göra. Jag vill gärna påminna igen om utmärkta boken ”Försonas med din barndom – och kanske dina föräldrar?” av Ulrika Hjalmarsson-Nejdeman och Görel Fred. Som uppmuntrade mig att bryta med skuldbojorna från släktens förväntningar. Och gav mig frihet att själv välja tillfällen att umgås med de nära och kära jag gillar. Det är inte helt problemfritt men det funkar. Och jag får de belöningar som kommer med att följa sitt hjärta; det är värt priset. Samt att jag känner att jag är en bra förebild för mina ungdomar. Man ”får” säga nej till sina föräldrar. Syskon. Ingifta. Jag valde friheten. Och det kan du också göra. Du har bara ett liv – lev ditt eget.
FOTO: ANNIKA AF KLERCKER/TT. Artikel på stockholmsfria.se om “Våld mot kvinnor tar inte semester” 2014: som påvisade mönstret att flest kvinnor anmäler misshandel i juli månad.
Förtryckare nummer 4: det kollektiva kvinnoförtrycket och mäns våld mot kvinnor. Var en god medsyster i sommar: ser du något – SÄG något! Inspireras av Nina Rungs Huskurage – hjälp dina grannar. Skrota gamla skit-påbudet: ”lägg dig inte i, låt andra familjer sköta sig själva”. LÄGG DIG I!
Jag har fortfarande dåligt samvete för en incident som inträffade många somrar sedan. I semestertider tillbringar vi många gånger tid ute på vägarna landet runt. Jag och ungdomarna hade vid det här tillfället gjort ett stopp på en mack utmed en stor svensk huvudled. Jag stod och tankade gas och var förlorad i mina egna funderingar ett slag. Trött efter allt körande. Mina ögon registrerar utan att egentligen se en gul-beige bil som kör upp och parkerar vid pumparna precis framför mig, ett tiotal meter kanske? Ur bilen hoppar en stor mörkhårig man (beige skjorta och solglasögon?) ut och börjar rusa mot butiken. I baksätet i bilen sitter en kvinna och …ett barn? Jag minns inte exakt. Jämte förarsätet är en bilbarnstol fastspänd. Mamman sitter kvar men verkar säga något. Då vänder mannen på huvudet i farten och VRÅLAR åt henne så det ekar över hela pumpområdet: ”JAAAAAAAAA!!!” Helt ursinnigt… och jag vaknar upp ur min mentala dvala. Ser hur kvinnan kryper ihop i baksätet och sänker huvudet. Som en bild av kapitualtion och skam. Mannen fortsätter sin ilskna rusning och försvinner in i butiken som om ingenting har hänt.
Och jag ångrar än i dag att jag inte gick fram till kvinnan i bilen. Om så bara för att fråga om hon är okej? Så hon får någon slags bekräftelse på att mannens agerande INTE är socialt acceptabelt.
Det är så lätt att vända bort sin blick. Att gå förbi gravida mamman som blir trakasserad av vakter på Stockholms tunnelbana. Att inte låtsas om den gråtande kvinnan på parkbänken. Den bråkande alkismannen- och kvinnan vid spårvangshållplatsen. Intala sig att dessa människor är någon annans problem. Att du har fullt upp med ditt eget liv.
Du har rätt. Du har först och främst ansvar för ditt eget liv, och du behöver aldrig be om ursäkt eller ha dåligt samvete för att du har det bra. Däremot vill jag gärna hoppas och tro att varje människa kan göra en liten insats för att så småningom skapa en stor förändring. Om vi alla gör det, fler och fler. Så kommer rättvisan tillslut. Det kan räcka med så lite: ”hur är det? Behöver du hjälp?” Är enkla frågor som jag kunnat ställa till kvinnan i bilen på bensinmacken. Som troligen inte löst hela hennes situation. Men som i alla fall visat upp lite medmänsklig värme. Och en omtanke? Som hon kanske fått med sig någonstans när hon funderade över sitt liv. Hade någon mer utomstående människa gjort samma sak igen längre nedåt vägen? Kanske fler frön kunnat sås? Som tillslut kan få rot och leda till förändring? Det är min stora förhoppning i alla fall. Kan vi bara visa att vi SER en annan människa. Att hon inte är osynlig. Att hon är viktig. Tror jag vi kan flytta berg.
(de e jag…!) 2021.
Festa, bada toppless och kolla serier en solig dag
Så var rädd om dig och alla våra medsystrar, nära och kära i sommar. Visst: leta fästingar innan duschen, skaffa myggmedel och solskyddskräm. Skydda huvudet från sol och värme, ät salt, drick vatten på stranden. Och skapa roliga upplevelser för dina barn, föräldrar och vänner.
Men lägg också en tanke eller två på DIG SJÄLV. Värna din integritet, din psykiska hälsa och ditt behov av vila och återhämtning. Se upp med alkoholen, bara för att det är ”semester” behöver du inte dricka varje dag. Festa och ha kul absolut. Dock: en svensk alkoholtradition som möter medelhavskultur leder ofta farligt nära gränsen. Och varför underminera dig själv redan från början? Du behövs i din fulla kraft för att rädda kvinnor och barn från kapitalistiska patriarkatet. Se upp med din egen internaliserade sexism – exempelvis att kommentera andra kvinnors kroppar, klädsel eller beteenden; högt eller inom dig. Se och stoppa det du hör omkring dig. ”Kärringar kan inte köra bil”. Eller andra sexistiska skämt. Och varför vänta med skilsmässan till efter semestern? Gör det nu och få en härlig sommar själv istället - ha ha. Stanna inne och kolla på Stranger Things fast solen steker utanför fönstret. Det är nya tider nu. Och vi har alla makten att göra sommaren 2023 till bästa semestern någonsin. Då vi håller kvinnokampens fana högt.
Love Lisa
Veckans kampsång:
CRUEL SUMMER
Bananarama
Hot summer streets and the pavements are burning
I sit around
Trying to smile but the air is so heavy and dry
Strange voices are sayin' (what did they say?)
Things I can't understand
It's too close for comfort, this heat has got right out of hand
It's a cruel, (cruel) cruel summer
Leavin' me here on my own
It's a cruel, (it's a cruel) cruel summer
Now you're gone
The city is crowded, my friends are away
And I'm on my own
It's too hot to handle, so I got to get up and go
It's a cruel, (cruel) cruel summer
Leavin' me here on my own
It's a cruel, (it's a cruel) cruel summer
Now you're gone
Gonna feel only it was
It's a cruel, (cruel) cruel summer
(Leavin' me) leavin' me here on my own
It's a cruel, (it's a cruel) cruel summer
Now you're gone
It's a cruel, cruel summer
Leaving me here on my own
It's a cruel, cruel summer
Now you're gone
You're not the only one
It's a cruel, (cruel) cruel summer
(Leavin' me) leavin' me here on my own
It's a cruel, (it's a cruel) cruel summer
Now you're gone
You're not the only one
It's a cruel, (cruel) cruel summer
(Leavin' me) leavin' me here on my own
It's a cruel, (it's a cruel) cruel summer
Now you're gone
You're not the only one
It's a cruel...