RÄDDA BARNEN!
…och stoppa “heterosexuell kärnfamilj” som förstahandsval vid reproduktion
Introducerar “Egenföräldraskapet” som Den Nya Lilla Svarta. Modernt. Humant. FRAMGÅNGSRIKT. För framsteg och utveckling och inte minst: skapandet av en ny generation starka, uppfyllda barn med 100 valmöjligheter som bryter destruktiva könsnormer, får prinsen och halva kungariket och skonas från ett liv i Den Patriarkale Faderns skugga. Befriade från livslång vanmakt, dåliga relationer och psykisk ohälsa. Svikna av BÅDA sina föräldrar, redan från början.
”Tänk på barnen”. Menande blickar och strängt tonfall. Som vi kvinnor i alla tider fått höra när vi utom oss av sorg vid fötterna på våra nära och kära öppnar oss om vår sorg och våra funderingar på skilsmässa. Antingen vi suttit blåslagna, med hjärtat i halsgropen av skräck efter mannens våld, uppgivet bläddrat igenom obetalda fakturor från Hans omotiverade storbildstv på avbetalning (du är naturligtvis inte tillfrågad, trots att du inte fick lov att laga din bil när den gick sönder “vi har inte råd! Du kan lämna barnen med bussen” sa Han). Hällt ut slattar ur bibs dagen efter hans fylla eller tackat nej till ditt fina jobberbjudande som chef för att du vet att Det Obetalda Arbetet skulle haverera fullständigt om du gick upp på heltid. Från den stunden vi inser att vi måste lämna den här destruktiva, blodsugande energitjuven med den grandiosa självbilden ramlar patriarkatets jordfelsbrytare på plats. Från alla håll och kanter – inte minst inom oss själva – hörs rösten: ”men du kan inte ta ifrån barnen sin pappa! Inte skilja dig och leva resten av ditt liv – ensam och utstött - som singelmamma med två barn. Vem skulle vilja ha dig? Du kommer bli gammal och knäpp i din självboskap och DÖ ENSAM! Säg hejdå till fina villan, social status och det liv du känner till. Bered dig på dömande blickar på klassträffarna”. Vi luras att tro att barn måste ha sin biologiska pappa (mamma?) med i bilden. ”Ett barn har rätt till två föräldrar” = skall läsas: ”ett barn är SKYLDIG två föräldrar”. Absolut inte! Hävdar jag. Det är inte bara fel i rättstvister om boende, vårdnad och umgänge. Livsfarligt när den frånskilda pappan är en samvetslös våldsverkare som inte tvekar att mörda sitt eget barn: för att straffa kvinnan som lämnade honom (lex Tintin). Utan även i den grå vardagen, live i ett radhus nära dig. Mitt bland ”normala”, hårt arbetande sammanboende föräldrar.
BARNENS BÄSTA FÖRST
För barn förtjänar att rätten att KOMMA FÖRST. I vilken familj de än föds in i. Det är inte många barn som gör det i dag. Tyvärr. Vuxna som skaffar barn tillsammans gör det av alla möjliga anledningar. I bästa fall förblindade av myten om Den Perfekta Kärnfamiljen, i värsta fall som en egoboost och medlemskap in i exklusiva vuxenklubben Vi Med Barn. Som i vissa fall (mäns) renderar status, högre lön på jobbet och ”normalitetsstämpel”. Det är här det börjar slira, menar jag. Så fort det finns två vuxna och ett antal barn så kommer föräldraskapet i andra hand. Dominanshannens ego går före.
Jag lärde mig detta igår när jag och min yngste son, på väg till sitt första nya hem som självständig vuxen, pratade om hans barndom. Om mitt föräldraskap. Och jag fick en chock.
- Du kunde bli riktigt arg och det kändes som du hatade mig på riktigt. Du kallade mig jävla unge och sådant flera gånger.
- En vuxen som skall aldrig sänka sig till ett barns nivå och bråka. Det är inte okej. Min feedback till dig är att du borde haft mer självkontroll och mognad. För jag mådde dåligt.
Smack! Där satt den. Rakt in i solar plexus. Jag inser att jag blivit för bortskämd med mina vuxna barns hyllningar under de senaste åren. Med sonens ord vaknade dock mitt gamla dåliga samvete över deras kaotiska barndom med allt våld till liv igen. Han har helt rätt. 100%. Och jag var en mamma som inte förmådde skydda mina barn från deras våldsamma pappa. Inte på det sätt jag borde ha gjort. Det stora: lämnat honom och skonat dem från att bevittna hans misshandel av mig. Skonat dem från att se honom hånfullt tugga i sig vitala huvudingridiensen i barnens middag framför deras ögon i det fattiga studenthemmet i göteborgsförorten. Sen fanns det ingen mer proteinkälla den dagen. Skonat dem från det psykiskt nedbrytande helvete som det innebär att tassa på tå runt en våldsam, sannolikt schizofren-sjuk man som styrde hemmet med järnhand och krävde 100% av all uppmärksamhet och alla resurser. Må alla makter straffa mig genast. Mina barn skulle inte behövt uppleva en minut av allt det där. ”Vad SKALL vi med honom till?!” Min åttaårings ursinniga utrop, hans högt befogade fråga ringer fortfarande i mina öron.
FOTO: milan jovic
Sen “Det Lilla”, ack så viktiga.
Jag gjorde mig dessutom skyldig till århundradets felprioritering – omedvetet. Trots att det försigick mitt framför ögonen på mig. Jag distraherades av fokus på att hålla Mannen på gott humör. I stället för att VARA NÄRVARANDE där och då med mina barn och lägga all min energi på barnens behov. Som även deras biologiske far skulle ha gjort. Om myten om “det jämställda föräldraskapet” existerar. Det gör det inte.
Det assymetriska rollövertagandet Carin Holmberg talar om i sin studie om heterosexuella par (UTAN barn faktiskt) innebär ju faktiskt att kvinnor identifierar sig med männen och tar över mäns uppfattningar. Vilket ger MÄNNEN makten att definiera relationen och vem som skall prioriteras = Han. Vad händer när barnen kommer? Tja, i mitt fall blev det tydligt att det lilla spädbarnet var MITT ansvar. Naturligt kanske då hon var helt beroende av mig för skydd, omvårdnad och föda (men hade förstås kunnat födas upp med flaska om jag tex dött i förlossningen). Nu fanns jag dock här och det föll på min lott att ta hand om det lilla livet, som bott i min livmoder så länge redan. Vi var fortfarande som en del av varandra.
Tydligen är denna närhet mellan mor och nyfött spädbarn provocerande för mannen. Han känner sig “utanför”… BLÄ! Förlåt? Är han helt dum i huvudet? Hur ego får man bli? Vi hör äckliga torskar och ”sexköpare” förklara att de måste köpa sex för att hustrun/flickvännen är gravid eller “har en bebis”. Det är inte långt från hur Snälla Killen beter sig i det heteronormativa par-boendet med en nyfödd. Klagomålen på svenska fruar ringer ständigt ”hon vill aldrig ha sex” = ställa upp på vaginal penetration utan önskemål på egen njutning. Jag är av den uppfattningen att mannen i den heterosexuella kärnfamiljen fortsätter ”kampen” om sin dominans och plats som Herre på Täppan ”i sitt eget hus” hela vägen fram till de små liven flyttar hemifrån. Kvinnan-modern får i minst 20 år den otacksamma uppgiften att balansera kraven från både de barn hon satt till världen OCH den jättelika mansbebis: som är minst lika fodrande, om inte mer. Som om det ens vore en tävling. En rimlig konkurrenssituation. Hur kunde det bli så här?
Det jag fel jag gjorde i mina barns allt annat än stabila barndom är troligen ett fel jag delar med nästan alla andra kvinnor och mödrar. För all del män och pappor i klorna på kvinnliga psykopater och andra personlighetsstörningar. Finns det med. Mitt fel, återigen, var: att envisas med att släpa runt på ”min” kriminellt våldsamma mansbebis som förbrukade resurser, stödsamtal och marktjänst i det skrala hemmet i samma nivå som en elefant. Min kamp handlade om att mota bort honom (matad, rapad och nöjd) och släppa fram barnen. Men jag gjorde många, katastrofala misstag. När jag drog åt mig elden så att han slog mig istället för barnen. Gjorde jag dem bara rädda. Rädda att de skulle förlora sin mamma. Sin enda trygghet. När jag försökte stöka undan alla Hans idiotiska krav, styrka medhårs under hårt tandagnissel och trösta. Förbrukade jag mitt tålamod och min energi. Det tålamod och energi som tillhörde mina barn. Så fick DE se mig arg i stället. Höra mig fräsa svordomar åt DEM. Få det ovett och skuldbeläggande som faktiskt tillhörde deras fruktansvärda biologiska far: så infekterad med ondska att han inte förtjänar gå på denna jord. Jag gjorde INGEN någon tjänst med mitt eviga spring att försöka tillfredsställa både barnen och den demonlike mannen. Försöka få ALLA nöjda. Allt jag gjorde var att fördubbla lidandet för mina barn. Mig själv. Jag önskar så att jag förstått detta där och då. Så jag är GLAD att min son, nu på ålderns höst, gjorde mig uppmärksam på det. Hur mycket sorg det än orsakade mig i stunden. Detta är MYCKET VIKTIG INFORMATION. Och därför berättar jag det för er: så vi kan BRYTA DET HÄR DESTRUKTIVA MÖNSTRET tillsammans!
För jag vet så, så många kvinnor som gör detsamma. Alla de historier jag hört har samma gemensamma nämnare: ”Jag skulle ALDRIG tagit så här mycket skit om det inte varit för barnen”. Svenska mammor sammanboende med barnens pappor är gisslan i hans lilla patriarkala kungarike inom hemmets fyra väggar. “Han förstår att jag är fast. Han vet att jag varken har pengar eller skulle hitta en liten lägenhet själv. Aldrig skulle klara livet som varannan-vecka-förälder. Mina barn är alldeles för små.” Dessa kvinnor har barn OCH en man. Så vi kämpar. Med ett ständigt mantra: “håll honom på gott humör - håll honom på gott humör - håll honom på gott humör…” Tills normaliseringsprocessen brutit ned oss. Vi lever under sektliknande förhållanden med denna pappa. Denne man…till varje pris. Till och med en man som misshandlar oss. Som misshandlar barnen? Medan modern hjärntvättat vänder bort sin blick. Vi lever med en inneboende pappa som ständigt är öppet eller dolt förnedrande mot både mor och barn. Skapar ett hem som är byggt runt honom själv. HAN skall få en egen toalett som ingen annan får gå på. HAN skall få lägga timmar och åter timmar på helig egentid med att exempelvis: misshandla Iron Maiden-refränger (varför är det alltid Iron Maiden? Varför inte börja på rätt nivå: med ”Spanien är ett land, där man dansar tango”?) på gitarr. PLUS få beröm för den knackiga skiten?! Fullt utbytbart mot: att fiska, spela Candycrush, golfa, åka motorcykel, köra långa rundor med bilen, supa sig full… på tal om det: HAN skall kunna hälla i sig mängder av svindyr alkohol tills han kräks och däckar varje helg - om han har lust. Eller äganderätts-stämpla inplastat kött i kylen tänkt för hans grill, luncha ute på jobbet (85 kronor inklusive kaffe) varje dag och trava jättepåsar med chips från Ullared i köksskåpen som ingen annan får röra. Och så har vi de tunga bitarna: HAN skall vara den som jobbar heltid och drar in de stora pengarna. HAN är den som skall ha den ekonomiska makten, stå på ögarbevis till bil, båt och husvagn. Bostaden? HAN är den som är/skall bemötas exakt samma efter barnens födelse som före: sett till sociala status, makt, fysiska form, ekonomi, frihet och yrkesmässiga ambitioner.
Egenförälder från start - NU!
Alla vi medborgare i kungariket Sverige måste, MÅSTE starta en NY TREND för reproduktion: EGENFÖRÄLDRAR! Med ett självvalt trygghetsnätverk där alla är jämställda och pålitliga. INGA parasiterande, heterosexuella in-house “spermadonatorer” som när det står mellan egot och barnen väljer egot. Alla dagar i veckan i all evighet. Med EN ansvarig egenförälder med värvad, extern storfamilj FRÅN BÖRJAN kommer våra barn få den plats i familjen som de förtjänar. NUMMER ETT. Och vi mammor kan äntligen få ägna oss 100% åt vår primala och högt älskade uppgift: att få ta hand om våra barn i fred. Sätta dem först. Lyssna, leka, dansa, vårda, skydda, älska. För tid och evighet. Ostört.
Veckans kampsång: min gråt-sång för mitt yngsta barns flytt hemifrån.
MAKE YOU FEEL MY LOVE
Adele
When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case I could offer you a warm embrace
To make you feel my love
When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love
I know you haven't made your mind up yet
But I will never do you wrong
I've known it from the moment that we met
No doubt in my mind where you belong
I'd go hungry, I'd go black and blue
I'd go crawling down the avenue
No, there's nothing that I wouldn't do
To make you feel my love
The storms are raging on the rolling sea
And on the highway of regret
The winds of change are blowing wild and free
You ain't seen nothing like me yet I could make you happy, make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends of the Earth for you
To make you feel my love
To make you feel my love