Det fula kvinnohatet har fått ett ansikte (till)
…så i dag tittar jag närmare på “Kolumnisten”, någon slags incel-”komiker”, vid namn Jonatan Unge (vem?). Vars öppet könsdiskriminerande, torftigt ihopplitade text, som en hjärndöd apa i tredjeklass kunnat göra bättre, publicerades i Aftonbladet 4 mars i år. “Svenska kvinnor (=ALLA) är tråkiga, glåmiga, fula i håret och dåliga på jobb och fritidsintressen för de är ‘för lata och korkade’ för att lära sig ett hantverk ordentligt”. Hans sexistiska syn på kvinnor är ryggmärgs-självklar: vi är inte bara sexobjekt. Vi är DÅLIGA sexobjekt (?!). Kolumnisten tjatar gnälligt om att “tjejer måste bli bättre på förspel” och mer entusiastiskt behaga den man som bestämt sig för att sätta på henne (samtycke? medvetandegrad? kvinnans njutning?). Samt borde vi förbjudas ligga med ‘fuckboys’ (Statliga våldtäktsläger någon?) Kolumnisten filosoferar till öppet kring sitt eget kvinnohat: OM det finns INTE är hans fel! Hur?! Kan detta ohöljda hatbrott få publiceras i svensk kvällstidning?! Är det här komik? Är fråntagandet av kvinnors mänskliga rättigheter ett skämt?
Ännu en vacker vintermorgon…trots att jag i skrivande stund faktiskt befinner mig i mars. Hisidan omställningen av klockan till sommartid. Jag blickar ut genom mitt köksfönster. Ut över ett frostigt, snötäckt sagolandskap belyst av en tidig morgonsol som får varje kristall att gnistra som diamant i solen. Det är andlöst vackert.
Åsynen av det undersköna vinterlandskapet tröstar mig något. Vi hyste stora förhoppningar om 2023. Året då vi skulle lämna alla tunga stunder bakom oss. Coronapandemin. Rysslands förfärliga krig i Ukraina. Den påföljande ekonomiska krisen; den dalande tillgången på allt från mat, bränsle och el. Inflationen. Suck. Som drabbar även mig. Plus personliga motgångar i mitt lilla privatliv. Sjuka barn. Hundjursattack på katt (han överlevde tack vare veterinärens heroiska insats). Sjuk personal. Ideologiska motsättningar i vänskapskretsen. Svek och bedrägerier. Samt att världens mest hatade virus inte bara tog min kraft och hälsa. Utan även stämbanden i min hals. I skrivande stund är jag inne på dag åtta utan att kunna prata. ”Tappat rösten” en förskönande omskrivning. Stum alltså. Ger mig en aning om hur det är att leva med handikapp, funktionshinder och funktionsvariationer av alla de slag i vårt avlånga land. Ni har min fulla respekt.
Jag har till och med försökt lära mig teckna enkla saker via how-to-videos på youtube. ”Hej. Hur mår du? Jag mår bra/sådär/dåligt”. Googles uppläsning och siri ständigt aktiverad och mina nära och kära håller på att bli galen när jag kräver att få kommunicera med dem på detta mekaniska sätt. Vill jag påkalla uppmärksamheten snabbt så visslar jag. Jag och sonen har hittat fram till en hyggligt fungerande språkförståelse.
Tack och lov lever det skriva ordet. Här kan jag äntligen uttrycka mig på riktigt. Lätta mitt hjärta. Känna mig som en ”människa” värd att respektera och anförtro sig åt. Det är skrämmande hur snabbt min självaktning försvinner. Genom att ”sticka ut”. Inte passa in. Avvika. Ett bra språk är en stor tillgång. Formuleringskonst. Pondus. Svar på tal. Är nyckeln till frihet, en plats i solen och status. Att inte kunna prata språket i det samhälle där man lever är ett oerhört handikapp. Med prata menar jag ”tala korrekt rikssvenska”. Får mig att tänka på Alexandra Pascalidous ord om sin uppväxt, hur hon snabbt förstod att för henne gällde det att göra sig av med minsta brytning i vuxenlivet om någon skulle ta henne på allvar. När hon lämnade ungdomsåren i förorten och ville slå sig in på den svenska mediamarknaden. Vem skulle anställa en ung flicka som bröt på förortsmål?
Hon har rätt. Vi människor läser in så mycket i det talade språket när vi möter en annan människa. När våra automatiska sensorer börjar ta in data, analysera och placera i fack. Helt omedvetet, på bråkdelen av en sekund. Sorterar vi in människan vi har framför oss. En gång i tiden var detta en funktion för att skilja vän från fiende, försöka värdera motståndet och våra egna chanser att slåss eller fly och på så sätt rädda livet. I dag har kultur och sociala normer präglat oss och omvandlat sund vaksamhet till fördomar. Som grumlar vårt omdöme och snarare försvårar vår överlevnad – i alla fall som grupp. Den en gång djupa, viktiga förmågan späds ut och flyter upp till ytan. För att låta fåfänga, grunda värderingar, självhävdelsebehov och fientlighet härska i stället.
Så här skapas normer. I dag är mansnormen troligen en blandning av förhistoriska behovet av en grupp fysiskt starka individer, starkt hierarkiska strukturer. För att reproducera, skydda och föda upp avkomma. Som födde en civilisation baserat på samma principer. Men stenåldersnormer har ingen plats i vårt civiliserade samhälle tiotusentals år senare. I dag behöver vi andra saker. En auktoritär machodiktatur leder knappast till framgång och utveckling av ett socialt intelligent, hållbart tekniksamhälle. Människan är och förblir ett däggdjur – på samma villkor som alla andra arter hänvisad till naturens brutala verklighet: survival of the fittest. Det vill säga: i en ständigt föränderlig miljö vinner den art som lyckas anpassa sig. Kravla sig upp på toppen i Den Nya Världen.
“Har du sett det här?”
Här kommer den moderna kvinnohatet och sexismen in i bilden. Jag fick in ett tips häromdagen, nämnda kolumn från Aftonbladet. Jag kan inte för mitt liv minnas hans namn (var det Johan?) så kommer kalla honom för ”Kolumnisten”.
För mig var det naturligt att reflektera över manligt och kvinnligt en stund. Och det skickade mig tillbaka, långt tillbaka, i mänsklighetens historia. Jag tror att för att förstå samtiden måste man ta hjälp av dåtiden. Vad hände då? Varför? Mitt skrivande handlar inte om att vara först med nyheter utan fundera, analysera och reflektera över de hemskheter som ständigt drabbar kvinnokollektivet. Med ett akademiskt intresse, ödmjukhet och en förhoppning om att bidra till att lägga pusslet, hitta mönstret som tillsammans med alla andra duktiga aktivister, kvinno- och människorättsaktivister kunna ställa oss framför problemet “nästa gång”. Kanske kan vi utrota det onda i framtiden?
För att nu precisera mig: en kvinnofientlig ”krönika”, eller vad det nu skall föreställa, av det här slaget publicerad i en av landets stora kvällstidningsmedier får mig att reagera på följande sätt spontant:
1. Det här är hatbrott. Könsdiskriminering. Hets mot folkgrupp. Hat mot kvinnor för att vi är kvinnor. Detta skall givetvis anmälas.
2. Osmakligt lust för kontrovers och uppmärksamhet. Hur skulle det låta om minoriteten som hånas i ”krönikan” vore icke-vit? Icke-hetero? Icke-kristen i ett kristet land? Rullstolsburen bland normativa fullfunktionella?
3. Ett pedagogiskt bra exempel på det moderna kvinnohatet. ”Kolmnisten” kan faktiskt ses som ett bra exempel på Konstruktivt Kvinnohat. För han har materialiserat vanligtvis osynliga hatbrott. Tack! Nu har vi något att skjuta ner.
Foto: csi-online.org
En sak i taget:
1. Hatbrottet
Vad är hatbrott? Varför är brott mot kvinnor hatbrott? I dag omfattas inte kvinnor som grupp rent juridiskt av lagen om hatbrott eller hets mot folkgrupp. Obegripligt nog eftersom vi sett till antalet är störst grupp av alla.
Grupper som omfattas av hatbrotts-epitetet av BRÅ är följande:
· Främligsfientliga och rasistiska
· Afrofobiska
· Islamofobiska
· Mohofobiska
· Antisemitiska
· LHBTQ-relaterade
· Kristofobiska
· Övriga mot religiösa grupper
· Transfobiska
· antiziganistiska
· Ospecificerade hatbrott
BRÅ. Som även skriver att det kom in 3.398 anmälningar 2020 varav 92% identifierades ha hatbrottsmotiv.
Hatbrott är kvinnobrott PÅ RIKTIGT
Kvinnoförtrycket är PÅ RIKTIGT.
I Sverige – som i världen – pågår ett dagligt, systematiskt kvinnoförtryck. Vi lever i ett patriarkat vilket betyder att den priviligierade gruppen = NORMEN är MÄN. Framför allt vita heterosexuella cis-män. En repetition. Hur? Läs och lär.
Vi har en könsdiskrimineringslag som – med överväldigande bevisning från kvinnans sida – skall skydda vår försörjning. Ständigt hotad för att vi är kvinnor. Distriktsombudsmannen, do.se, skriver om ”det gamla vanliga”: kvinnor dagligen går miste om jobb eller befordran, får lägre lön, förbises eller undviks på grund av ”risk för” barnafödande och därmed relaterad sjukskrivning eller föräldraledighet. Samt blir regelmässigt utsatta för trakasserier. Överallt hela tiden på svenska arbetsplatser och läroverk.
Jämställdhetsmyndigheten.se skriver att drygt 40 procent av kvinnorna i ålder 16-29 år har känt sig diskriminerade (motsvarande män – alla etniciteter, sexuell läggning osv: 10 procent).
– Unga kvinnor uppger i betydligt högre grad än de unga männen att de upplevt sig diskriminerade på grund av kön, på arbetsplatsen, i skolan och i offentliga miljöer. Det är ett mönster som inte går att bortse från, säger Jakob Lindahl senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten.
Dessutom får många kvinnor sparken efter att de anmält sexuella trakasserier och könsdiskriminering på jobbet. Exempel från medierna: lastbilschauffören, receptionisten på trafikskolan, byggfirma, logistikföretag, lager, hemtjänsten och konsultföretag. Hur är det ens möjligt?!
Gränsen mellan ”affär” och ’sexual coercion’/sexuellt tvång suddas också lätt ut. Se gärna den danska dokumentären ” ”MeToo: Sexisme bag skærmen”.” på Discovery+. Om hur arbetsplatsen danska public service-kanalen TV2 var arena för rena rama våldtäkterna under 90-talet. Mängder av maktstinna, självutnämnda alfahannar till chefer i 40-50-årsåldern satte i system att pressa och förföra unga kvinnliga praktikanter, strax över 20 år i de flesta fallen. Utnyttjade sin ställning för att tvinga till sig sex med eller utan vaga löften om fortsatt anställning för flickorna. Som givetvis alla fick sparken när aktuell förövare tröttnat. Fruktansvärt! Det är exakt samma sak här i Sverige. Givetvis. En gift, manlig snickare på 30+ med många år på byggfirman sätter i system att förföra de (få) tjejer som kommer direkt från utbildningen. Efter några månader är romansen över (självklart ljuger han om att han är ”förälskad” men har inte på något sätt för avsikt att lämna sin fru). Han snackar med resten av arbetsgruppen, ”grabbarna”, sprider rykten och fryser ut henne. Situationen för kvinnan blir till slut outhärdlig och hon slutar. Underläget är tydligt. Och Brödraskapet håller ihop. Könsmaktsordningen orubblig som berget.
Skeptikerna övertygade än?
Otaliga kampanjer har även pågått under åren och berättat om löne- och pensionsgapet. I jämförelse med män som får lön fram till klockan 17.00 och pension 12 månader per år: får kvinnor bara betalt fram till 16.09 samt endast pension till och med den 9 september.
Hur kan inte detta vara hatbrott?
Björn Lagerbäck, grundare av Brottsofferfonden och regionpsykolog inom Kriminalvården tycker att lagen om våld mot kvinnor måste skärpas och att våldet ska betraktas som hatbrott.
– Jag har träffat många gärningsmän de verkar ha ett behov av att härska över kvinnor. De bär på ett hat mot de här personerna i egenskap av att de är kvinnor, säger han.
– Det är ett raseri som ligger bakom brotten och motivet är hat. Jag tror att mycket av det här hatet grundläggs i uppfostran av männen.
Lägg därtill statistiken över mäns våld mot kvinnor. Snittet på antal kvinnor mördas av män i nära relation varje år ligger på 15 dödsoffer. Förra året uppnåddes denna siffra redan i maj månad: utifrån polisens redogörelse av inkomna anmälningar där gärningsmannen misstänks för mord. Lägg därtill alla fall som inte når statistiken. Försvunna kvinnor som aldrig hittas. Kvinnor som ”begått självmord”. Avskrivna fall där inget brott gått att bevisa. Detta är ett faktum och jag nämner det igen för att ingen någonsin skall glömma.
Mäns hatbrott mot kvinnor är möjligt endast på grund av att samhället inte ser detta som ett problem. SVENSK LAG och alla samhällsmedborgare ser automatiskt våld, förtryck, makt och kontroll över kvinnor som en självklarhet. Männen har ”rätten på sin sida”. En karl bestämmer i sitt eget hem. Mannen är familjens överhuvud: suverän kung i sitt eget lilla kungarike. Bemyndigad av alla att agera domare i brott och straff efter eget huvud inom hemmets fyra väggar. Det är nästan inga offer som någonsin vågar… orkar… ser poängen med… att polisanmäla. Så mörkertalet är STORT:
· Endast fyra procent anmäler våld i nära relation (polisen.se)
· Endast 10-12% anmäler våldtäkt eller sexuellt våld
Inte så konstigt. Den skam och skuld som åläggs offret kan många gånger anses vara ”inte värt det”. Domstolarna och lagen står på gärningsmännens sida: endast 5% av svaranden fälls. Vi har konstaterat det många gånger: i dag har vi en svensk lag som inte baseras på verkligheten. I stort sett alla gärningsmän som förtryckt, misshandlat, våldtagit, torterat kvinnor – i framför allt nära relationer - går fria. Jag säger det igen: i Sverige förtrycks, diskrimineras och HATAS kvinnor ohejdat, våldsamt och konsekvent. Överallt. Hela tiden. Av faktiskt alla män (=motsatsen till idioterna i #inteallamän).
Lås in honom och släng bort nyckeln
Varför ”Kolumnisten” borde fällas på alla åtalspunkter för hets mot folkgrupp. Nätgranskaren.se skriver:
”Den som i uttalanden eller i annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst 2 år.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas: om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll. Och spritts till ett stort antal människor på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800)”
Förträffligt. Kolumnisten skall låsas in och kriminalvården skall slänga bort nyckeln.
På tal om hatbrott på grund av sexuell läggning (det vill säga utanför manliga heteronormen). Heterosexualitet är en av de mest utsatta sexuella läggningar en kvinna kan bära omkring på i patriarkatet i dag, vågar jag påstå. På det mest subtila vedervärdiga sätt. Efter som det ligger nedärvt i ryggmärgen på oss att ”så här skall det vara”. Ingen kommer hjälpa dig om du skriker – hur stor din nöd än är. Nu har samhället – det patriarkala – bestämt att ”allt är tillåtet i krig och kärlek”: det vill säga i den heteronormativa kärnfamiljssängen. Där mannen och hans lust är det enda som räknas.
Och vem vill inte vara normal? Oavsett egen vilja tvångsprogrammerar du dig in i heterosexualitet. Vilket till slut – till din lättnad - leder till en självuppfyllande profetia av oändligt lidande med enda vinsten att du får ”passa in” i samhällets ögon. Och vad värre, dina egna. Alla andra former av sexualitet, tycke och smak är också offer för samma norm: Den heterosexuelle vite cis-mannen. Den heterosexuelle cis-mannens sexualitet blir ALLA kvinnors sexuella läggning. ”Automatiskt” i patriarkatet.
Varför? Jo:
- Som heterosexuell kvinna väljer du inte din egen sexualitet. Du tvingas in i mannens heterosexualitet. Du får hans sexuella läggning nedtryckt i halsen av dina föräldrar, släkten, kultur, media, staten och kapitalet i födsloögonblicket. Du får ett FUCKING ROSA TÄCKE på BB!
- När du blir könsmogen tas alla initiativ ifrån dig. Du anmodas följa det patriarkala, pedofil-pornografiska skönhetsidealet. I övrigt skall du och din kropp endast ett passivt penisformat hål öppet för penetration 24/7. För Hans Nöje. Egen lust. Eget val. Egen sexualitet. Är strängt förbjudet!
o Underrubrik: Du ”tillåts” inte ens utforska din egen sexualitet utan att Din Man blir provocerad. Vilken australiensisk man kallade hustruns vibrator för ”fienden”? Vilken småländsk man köpte sexleksaker till sin fru med kravet ”nu kan du träna själv så du kan få orgasm när jag ligger med dig”. Vilken man tyckte det var spännande att rollspela att kvinnan ligger ensam och onanerar i parets säng. Så störtar han plötsligt in och ”kommer på henne!” och tar över sexet själv. FATTA?!
- Lagen påstår lite luddigt att ”ja, samtycke måste finnas” men i praktiken betyder det bara att den gärningsman/gärningsmän som våldtagit dig, sexuellt trakasserat eller ofredat dig kommer betraktas som helt oskyldiga stackars män: vars ”liv vi inte kan förstöra över ett litet misstag”. Av en enig tingsrätt såväl som föräldrar, rektorer och kompisar. Har du inte ett stadigt, högupplöst fyrfärgs-videoklipp av hela händelsen. Där du tydligt kan identifieras. Vrålandes nej så högt du kan, är spiknykter och iförd viktoriansk prydlighetsklänning med ett hundra knappar och kyskhetsbälte av järn. Samt att dina gärningsmän är tydligt identifierbara och dessutom signerar en skriftlig bekännelse av sitt brott. Komplett med målsmans underskrift vidimerad av två vittnen. Kommer du aldrig få en fällande dom. Trots att det nu är ditt liv som är förstört. För att din PTSD och ditt självhat fått dig att försöka ta ditt eget liv flera gånger varför du är inlåst på psykiatrisk klinik för dem med hög suicidrisk. Tvingats hoppa av din gymnasieutbildning/säga upp dig/flytta från stan där du nu är en paria på grund av din polisanmälning.
- Din sexualitet är även till salu. I ett samhälle fullt av krypterade appar, sociala medier och plattformar står dörren till ditt privatliv vidöppen. Är du inte lika garvad som en 50-årig, luttrad säkerhetspolis är du snart ett offer för de sexuella rovdjuren på nätet. Rätt som det är har du lagt upp en avklädd bild för mycket och du befinner dig i torskarnas och människorövarnas klor. Var tionde man ”köper sex”. Av helt vanliga kvinnor och barn. Varje dag. Överallt. Hela skalan från Only Fans till statligt godkända våldtäktsläger, förlåt BORDELLER menar jag, i Tyskland, Spanien eller värre.
- ”reproduktion” är det biologiska svaret på att kvinnan tvingas in i den heterosexuelle mannens sexuella läggning. Jag vill återigen hänvisa till historien. För avkomma krävs penetration och utlösning. Kvinnans – och kanske även mannens? – sexualitet är ointressant. Annat än som dominansuttryck vid krig, plundring och markövertag? Eller senare som verktyg för samhällsbyggnad och civilisationens utveckling? Exempel: ”din dotter Elvira gifter sig med min son Hans – så slår vi ihop gårdarna”: ett samtal mellan två storbönder på Västgötaslätten någon gång på 1700-talet. Kanske? Sexualitet ett ganska oviktigt ämne. Då. Återigen: i dag är det 2023! Vi har alla tekniska hjälpmedel att producera en avkomma UTAN praktiskt inblandning och kladd med penisar, sperma och skit. Lyssna noga och fördomsfritt: varje svensk kvinna har i dag möjlighet att befrukta sig, föda och driva upp ett eller flera barn. Helt utan inblandning från manlig person. Med vårdens hjälp och generösa uppoffringar från anonyma spermadonatorer (ha ha ha! Finn fem fel i den meningen! Som om män någonsin skulle finna skäl att avstå att runka!) kan alla dina barndrömmar gå i uppfyllelse! När du vill!
Patriarkatet sätter i halsen av fasa. Håller deras grooming? Är verkligen alla kvinnor fast i ”prinsen och halva-kungariket-lyckliga slutet?”. Hur starkt har de lyckats indoktrinera heteronormativa kärnfamiljs-bojan under årtusenden?
Väldigt bra tyvärr. Patriarkatet har haft stor framgång med att sälja in sitt koncept till flickor (och pojkar) och kvinnor (och män): frivillig livstids fängelse. Listigt marknadsfört i namnet ”En lycklig hustru och mor”. Lyckas du dock avprogrammera dig väntar dock ett paradis och en frihet du aldrig ens kunnat drömma om! Och att skaffa barn blir lika enkelt som att skaffa en hund. Enklare till och med. Ett barn får du ta med dig överallt – du får sitta i alla tågvagnar, äta på alla restauranger och till och med gå på bio! Barnens personliga trygghetsnätverk kommer rekrytera sig själv: mormor, farfar, kusiner, morbror, mammas bästa kompis kommer snubbla över varandra i sin iver att ställa upp som medföräldrar. Det ser du aldrig när du försöker skaffa hundvakt innan semesterresan till Mexico. Du har makten = TA DEN!
Så hatbrott mina vänner. Även om denna inledande undersökning kring hur Kolumnistens brott definieras visar att fängelse tyvärr inte finns bland korten på bordet. Så finner vi i alla fall en rad etiska besvär med den aktuella ”krönikan”. En anmälan till Medieombudsmannen är definitivt på plats.
Inte för att ge Kolumnisten ”uppmärksamhet”, det vill säga fastna på den fiskekrok av provokation han med barnsligt nyfikna ögon betraktar.
Jag får en bild att jämföra med. Ser Kolumnisten som om han varit en nioårig son till en patron med bomullsplantage i Nordamerikas Södern på 1800-talet. Full av okynne springer han runt på en tråkig eftermiddagsbjudning i den dallrande hettan. Omgiven av sin far och mors högt uppsatta vänner i överbelastad salong i en herrgård med omätlig rikedom. Får ett infall och drar plötsligt ner byxorna på en av de jämnåriga slavflickorna som agerar ”serveringspersonal” på kalaset. Hon skriker rätt ut. Allt blir tyst och stilla. Stel av fasa betraktar de fina damerna och herrarna i etablissemanget hur den lilla slavflickan fryser till is framför deras blickar. Med förfärad blick. Tårar rullandes nedför kinden. Och blottat barnsligt kön. Pojken jublar! Vilken reaktion! Väl värt smällen på fingrarna efteråt.
Pojkens brott i kärnfull buljongform: den högst priviligierade i samhället hånar den folkgrupp hans dominans-demografi redan förtrycker. Bara för att få se deras reaktion. För lusten att provocera. Få uppmärksamhet. Få ta en billig poäng till sig själv genom att sparka på den som redan ligger. Väl medveten om att inget ont kommer hans väg. Inte på riktigt.
Oacceptabelt. Den här typen av hatbrott, vardagssexism måste upphöra. Kolumnister. Chefredaktörer. Ansvariga utgivare. Som tillåter den här typen av rutinmässig könsdiskriminering är grunden varpå kvinnohatet i samhället vilar. Tillika en del av den enorma bromskloss som stoppar skapandet av ett jämställt samhälle fritt från våld.
När jag väljer bland (få) alternativ synes det mig som en anmälan till Medieombudsmannen är ett lämpligt första steg. I väntan på lagen om hatbrott för kvinnobrott, kvinnors heterosexualitet en avvikande sexuell läggning och hets mot kvinnor som folkgrupp.
Nästa gång spinner vi vidare mer på det här. Till dess: ta hand om dig!
Love Lisa
Veckans kampsång
SEVEN NATIONS ARMY
The White Stripes
I'm gonna fight 'em all
A seven nation army couldn't hold me back
They're gonna rip it off
Taking their time right behind my back
And I'm talking to myself at night
Because I can't forget
Back and forth through my mind
Behind a cigarette
And the message coming from my eyes
Says, "Leave it alone"
Don't wanna hear about it
Every single one's got a story to tell
Everyone knows about it
From the Queen of England to the Hounds of Hell
And if I catch it coming back my way
I'm gonna serve it to you
And that ain't what you want to hear
But that's what I'll do
And the feeling coming from my bones
Says, "Find a home"
I'm going to Wichita
Far from this opera forevermore
I'm gonna work the straw
Make the sweat drip out of every pore
And I'm bleeding, and I'm bleeding, and I'm bleeding
Right before the Lord
All the words are gonna bleed from me
And I will sing no more
And the stains coming from my blood
Tell me, "Go back home"