Är kvinnor svaret?
På onsdag firas Lesbiska synliggörar-dagen världen över!
Som jag tidigare berättat drömmer jag om lycka, harmoni och välstånd och nära, varaktiga relationer befriade från heterosexuella cis-penisar och dess cis-bihang. I samtal med och studier av lesbiska kvinnor förstår jag dock att det förekommer lika mycket obesvarad kärlek, svek och krossade hjärtan i den homosexuella som den heterosexuella kärleken. Så klart. Ingen romantisk arena är problemfri. Vi är trots allt bara människor i ett patriarkat. Jag vägrar dock släppa min dröm. På något sätt skall jag kravla mig upp ur det här till synes bottenlösa svarta hålet som patriarkatet och kanske hitta min hjärtevän? Med lite tur en en jämbördig, empatisk och god människa som förstår att hen inte är ett barn som jag förväntas curla, vårda, vara bank och strykhund åt. Där går alltså 99% av straighta män bort. Alltså: lesbisk kärlek - här kommer jag!
foto: Kakan Hermansson (Karin) wikipedia
Lesbian Day of Visibility 26 april är en temadag som instiftades 2008 för att lyfta fram förebilder, gemenskap och hopp och öka representationen av lesbiska kvinnor. Stockholms kvinnohistoriska museum visar upp mängder av intressant fakta och information kring kvinnohistoria från Sveriges mörka tider där kvinnohatet i kombination med dyrkan av det heterosexuella cis-mannen så omfattande att homosexualitet helt var förbjudet. Först 1944 avkriminaliserades detta, fem år före min pappa föddes. Man blir mörkrädd! “Lesbiska ligan” kallades de fem kvinnor som arresterades i Stockholm 1943 (efter polisanmälan om lägenhetsbråk som hade ursprung i ett svartsjukedrama), och dömdes för “otukt” till straffarbete. Suzanne Larsdotter, auktioriserad sexolog och leg sjukhuskurator deltar i inlägget på hemsidan och även i det intressanta poddavsnitt som ligger där. Hon bekräftar i poddavsnittet att lesbisk kärlek varit “osynligt” genom tiderna och att händelsen på Grev Thuregatan i Stockholm, i all sin hemskhet, kan betraktas som viktig historisk dokumentation. Fram till 1865 ignorerades lesbiska kvinnor med anledning av att tidsandan menade att flator “inte anses ägna sig åt sex”. Att jämföra med att manlig homosexualitet redan kriminaliserades år 1608: ett brott som straffades med döden (samkönat samlag). Däremot berättar Suzanne Larsdotter om dåtidens syn på lesbiska kvinnor - att de inte var “riktiga kvinnor” på grund av sitt begär till andra kvinnor. Samtidigt som vetenskapen försökte förklara det med biologi och “körtlar som överproducerade vätskor” (?). Så pass uttalat att även flator själva kallade sig “manskvinnor”. Samtidigt som samhället i alla tider aldrig tagit homosexuella kvinnor på allvar utan avsexualiserat och avfärdat dem. Med fördomar som att lesbiska kvinnor inte kan bli “kåta eller ha ‘riktig’ sex eller ligga runt”. Kvinnorna har flugit under radarn i många sekel då etiketten “väninnor” eller oskyldig kärlek mellan bästa vänner skyddade dem från insyn. Men samtidigt tog ifrån dem en legitimitet som varar än i dag: “Hur har lesbiska kvinnor sex?” Den heterosexistiska kvarnstenen vi alla går runt med lurar oss att tro att så länge det inte finns en vaginal penetration av en heterosexuell penis “finns inte sex”. Blä! Sexuell upprättelse och mänskliga rättigheter åt lesbiska kvinnor ger sexuell upprättelse och mänskliga rättigheter åt ALLA kvinnor. Vi är alla kvinnor och vi äger vår egen sexualitet! 100%. Även i frånvaro av en heterosexuell penis. Grrrr! STICK HÄRIFRÅN PENIS!
Foto: Dylan Meyer och Kristen Stewart förlovade sig 2021.
Gör slut med patriarkatet!
Den här tidsandan finns dokumenterad i kulturen också. Vi minns alla Margareta Nilsson, i SVT:s “Vår tid är nu”, som är en av de rollkaraktärer som får barn utanför äktenskapet, är lesbisk och gör facklig och politisk karriär. Även “Fröken Frimans krig”: där arbetarflickan som jobbat sig upp som journalist Kinna Bohman (Sofia Ledarp) är lesbisk. Moderna Lesbiska Ligan 2023 behöver FÖREBILDER! Normbrytande starka idoler som visar vägen! Ut ur det heterosexuella kärnfamiljs-mörkret där resten av oss indoktrinerade - unga och gamla - irrar runt. Som en stolt och högrest fyr vars ljus skickas ut i alla väderstreck.
Vilka har vi? Listar kända stjärnor på lesbiska himlen som glittrande strössel över detta blogginlägg Nilla Fischer, fotbollspelare. För att inte tala om Pia Sundhagen, känd spelare och tränare. Qx.se (världens bästa tidning) bidrar med fler (valt samtida): Biskop Eva Brunne valdes till biskop i Stockholms stift och blev därmed den första öppet lesbiska biskopen 2009. Tove Jansson (1914 – 2001), mest känd som mamma till sagorna om mumintrollen. Saga Becker är första lesbiska transkvinnan att vinna en Guldbagge 2015 i filmen. Bland kända skådisar i Hollywood finns också juveler som Kate McKinnon (Saturday night live), Rebel Wilson (Bridesmades) och Cynthia Nixon (Sex and the City). Även nya som Kirsten Stewart (Twilight), Samira Wiley (Handmaids tale) och Sarah Paulson (American Horrror Story).
Kan dom kan jag!
Foto: Sveriges första kvinnliga biskop Eva Brunne. QX.se
Jag är också en del av förtrycket mot lesbiska kvinnor. Så är det. Jag kan skylla ifrån mig på mycket: min uppfostran. Skolan. Samhället. Kanske förklaringar? Men aldrig ursäkter. Bara insikten att: “jag förstår att jag inte förstår” är fundamental. Vi måste alla vara så pass ödmjuka att vi kan ställa oss själva mot väggen, ställa de svåra frågorna och tala klarspråk: “Aha, här ser jag en stor vit fläck på kartan. Min indoktrinering har lett in mig på en heterosexistisk väg med hjulspår så djupa att de räcker mig till armhålorna. Stämmer det att lesbiska kvinnor den mest hatade, isolerad, nedtystad subgruppen i kvinno-minoriteten? Varför använder straighta män ordet “flata” som skällsord? Är lust till en annan kvinnas kropp perverst, fel och “äckligt”?”. Viktigast av allt: hur har JAG bidragit till att upprätthålla den här fördomen? Svaret på frågan ger även svar på hur jag skall gå vidare. Hur kan jag rätta till det här felet? Vad kan lilla jag göra för att förändra villkoren för lesbiska kvinnor i den stora världen. Är jag kanske till och med välkommen där själv en dag?
Steg ett är alltid att skaffa kunskap. Som vi gör just nu: sammanfattningsvis: identifiera förebilder i önskad demografisk grupp: här då öppet lesbisk kvinna? Vilka finns? Hur gör dom? Historia: hur såg man på kvinnor förr? För att lära sig bakgrunden till varför det är som det är i dag. Hur är det i dag? Hur ser levnadsvillkoren och verkligheten ut för moderna, lesbiska kvinnor?
Här tog jag återigen hjälp av NCK, Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid Uppsala Universitet. Samma Suzanne Larsdotter höll en föreläsning på NCK-dagarna 2022. Som hon hon inledde med en resolut kunggörelse: “Alla våldsutsatta personer har samma rätt till stöd och ett respektfullt och professionellt bemötande – OAVSETT SEXUELL LÄGGNING, KÖNSIDENTITET ELLER KÖNSUTTRYCK. För att detta skall bli verklighet: KRÄVS KUNSKAPSHÖJANDE INSATSER SOM MOTVERKAR DISKRIMINERING OCH STIGMATISERING AV LHBTQAI+ personer. “
Min idol som jag avgudar Carin Holmberg har lärt oss säga L …hbtq. Som i engelskan. Lesbiska glöms bort och osynliggörs i det bredare begreppet homosexualitet. Så vi kan absolut sätta flator på kartan genom att också säga LHBTQ. Och AI+…för att få med alla andra sexuella läggningar, könsidentiteter och könsuttryck. Nu finns alla dessa människor redan mitt i bland oss. Då är det minsta man kan begära av oss att vi faktiskt lär oss ett respektfullt språk. Inte svårare än att lära sig förnamnet på den person du träffar. Dessutom får man fråga. Det viktigaste är att det blir rätt i slutänden och att den människa du har framför dig är just detta för dig: en människa. Värd precis samma förtroende, värdighet och respekt som du.
Foto: Cynthia Nixon & Christine Marinoni
Våld i samkönade relationer
Vi börjar i det mörkaste hörnet och jobbar oss ut. Suzanne Larsdotter berättar om LHBTQAI+ personers särskilda utsatthet och hur vi alla bidrar till förtrycket:
Samhällets hetero- och cisnormativitet
Osynliggörandet
Vad är heteronormativitet?
= de handlingar och relationer men också institutioner och strukturer som UPPRÄTTHÅLLER FÖRESTÄLLNINGEN OM HETERSEXUALITETEN SOM NATURLIG OCH UNIVERSELL.
Heteronormativiteten upprätthåller också MOTSATS-PAR på samma sätt som isärhållandets logik i det allmänna kvinnoförtrycket: svart-vitt. Ljus-mörker. Rätt-fel. Manligt - kvinnligt. Heterosexualitet - Homosexualitet.
-Hur tar vi oss ur den här fällan? Vi har alla badat i samma normbadkar – så ibland hoppar stora grodor ur min mun. Ingen går fri!”
Vården har det största ansvaret. Dock har VI ALLA ANSVAR för våra medmänniskor inklusive LHBTQAI+. Oavsett vår roll i samhället, oavsett social arena: från arbetsplatser, barnens förskola och bostadsrättsföreningen till nära och kära. Så här skadas en minoritet, tex en lesbisk kvinna:
Diskriminering, kränkningar, missförstånd och osynliggörande sker på grund av en missriktad, förväntad heterosexualitet (hos vårdgivaren, chefen, klassföräldern).
En förutsättning för ett bra bemötande gentemot LHBTQAI+gruppen kräver att alla medmänniskor har en icke-heteronormativ utgångspunkt gentemot alla andra.
En LHBTQIA+-person berättar: ”befriande att sjuksköterskan frågade vad jag hade för partner – blev lättare att andas i rummet! Jag kunde komma ut och känna mig berättigad med den lilla detaljen”.
Foto: Sara Becker, lesbisk transkvinna.QX.se
Diskriminering dödar
Suzanne Larsdotter berättar att LHBTQAI+ exempelvis inte sällan undviker screeningen för livmoderhalscancer, bröstcancer o mammografi. Plus att gruppen ofta uppvisar sämre hälsa generellt i form av olika livsstilssjukdomar:
Diabetes
Hjärt-kärlsjukdom
Missbruk
Psykisk ohälsa
Sjukdomar som tillkommer på det allt för bekanta begreppet: minoritetsstress. I detta fall tyngden av att leva långt från heteronormen.
Vad är CIS-NORMATIVITET:
= antagandet att alla människor identifierar sig med det kön som de tillskrivits vid födseln (Folkhälsomyndigheten 2020)
Tvånget att “komma ut”, bara för att jag är icke-cis, är otroligt svårt för många, menar Suzanne Larsdotter. Det är inte bara omgivningen som är homo- eller transfobisk. Sorry, nu blir det en man ändå: “Den värsta homofoben var jag själv” säger Tony Irving, “Let´s Dance” TV4, som två gånger varit gift med kvinnor (“min fru var min fasad, min fru var mitt botemedel”) skriver han i sin bok. Många människor känner igen den här mörka vägen fram till acceptansen av sig själv. LHBTQAI+-personer har samma uppväxt som alla andra. Utsätts för samma patriarkala cis-hjärntvätt. Samma heterosexism. Samma indoktrinering och destruktiva feminitets- och maskulinitetsnormer. Från föräldrar. Idrottsledare. Lärare. Kompisar. Kultur och media. Oss själva. Allt leder till självhat, ångest och uppgivenhet. För : “Vem vill inte vara ‘normal’?”. Blä! “Normal”?! Ursäkta, men vad fan betyder det? Stryk det ordet ur SAOL. Meningslöst ord som gör mer skada än nytta.
Våldet rider på skammen
Det vanligast förekommande i en destruktiv LHBTQA+-relation är att den som utövar våld använder sig at offrets minoritetsstatus för att plåga individen.
MINORITETSSTRESS
= utökad sårbarhet pga ökad stressbelastning. ”Alltid på sin vakt”.
Extra stresspålagrings kopplat till minoritetsstatus pga av fördomar, stigma och diskriminering
Psykosocial belastning i form av skräck för att utsättas för diskriminering, utrfysning, trakasserier och våld.
Internaliserad negativ inställning till LHBTQAI+personer = “Den värsta homofoben var jag själv” (Tony Irving).
Minoritetsstress i kombination med ökad isolering = mycket farligt i en nära relation.
Mikroaggressioner – blickar, hånfullhet, välmenande men olyckliga komplimanger som pekar ut att den som utsätts avviker från normen.
Foto: Samira Wiley och Lauren Morelli.
Vi är “mikroaggressiva” varje dag
Mikroaggressioner är fundamentalt att känna till när det gäller LHBTQAI+personers mående och livssituation.
INTRAPSYKISK NIVÅ: Internaliserad homonegativitet innebär att individen internaliserar samhällets eller omgivningen negativa attityder mot LHBTQAI i sin egen identitet eller person. (millar, Wang, 2016). ”Jag önskar att jag inte var homosexuell. Andra tittar. Lägger diskrimineringen PÅ SIG SJÄLV – inte på det strukturella förtrycket”.
Interpersonell nivå: handlingar och situationer där den stigamisterade och den icke-stigmatiserade interagerar.
Sociokulturell nivå – strukturellt stima:
Diskriminerande lagstiftning: förbud mot äktenskap, adoption och skydd mot diskriminering på arbetsplatser och skola?
Negativa kulturella faktorer - tex få karaktärer i din favorit-tv-serier är LHBTQAI+ alternativt skapas roller som på överdriver stereotyper eller centrerar historien kring den fiktiva personen utifrån dess läggning. Modifierat Bechdel-test: den homosexuelle mannen pratar bara om män och sex hela tiden. Medan den heterosexuelle cis-mannen är polis som räddar barnet från att bli påkört eller är vetenskapsmannen som räddar världen med sitt vaccin. (Ni fattar. )
Det är svårt att visa medkänsla och öppenhet för en minoritet vi inte förstår - omgivningen saknar kunskap, agerar normativt och är rädd att göra fel. Den drabbade minoritetspersonen är rädd för att bli sårad. Offrets underläge och förväntan om att bli illa behandlad kallas hypervigilans. Tyvärr helt korrekt uppfattat. Tillräckligt många dåliga erfarenheter bygger upp det stigma som tex LHBTQAI+-personen försöker försvara sig mot. Enkelt förklarat: hen har “taggarna utåt”. Istället för att medmänniskan häpet utbrister: ”Varför är du så aggressiv?” Kan vi försöka förstå.
-När man utsatts för detta stigma hela tiden söker man anledningar till att man blir avvisad och negativt bemött. Hen vill förebygga det. “Jag slår hellre först än att vänta på att bli slagen”, förklarar Suzanne Larsdotter och tar den gravida transmannen som exempel: Han ”är så TRÖTT på att kallas normal!”
Hetero- cisnormativitet + diskriminering + minioritetsstress = OHÄLSA!
Foto: Pia Sundhage, fantastisk fotbollsspelare och tränare med bagaget fullt av VM- och OS-guld. QX.se
“Vad kan jag göra?”
Att tala om hur en individs position i ett samhället kan skapa ett lidande generellt.
Att tala om samhällets heteronormativitet som det problem det är: kan bli något som avlastar individen dess skuld och skam.
Jag kan “plocka av heteronormativitetens post-it-lappar” från anslagstavlan i min egen hjärna” - se RFSL-film nedan.
utgå från könsneutralitet
Könsneutralt språk ”partner”
Respektera alltid en persons könsidentitet och pronomen
behöver inte alltid förstå för att kunna visa respekt
ta ansvar för dina egna kunskapsluckor - LHBTQAI+ är ingen levande uppslagsbok!
Reparera om du råkar vara heteronormativ
Outa ingen
Gör inte detta till ett problem
Var en LHBTQAI+
Inkluderande språk
Inbjuda tills samtal
Lyssna extra efter vanliga erfarenheter
Identifiera våldets mekanismer snarare än individens egenskap – MYCKET ÄR LIKT i våld i nära relation.
Öva på att prata om sexualitet
Förstå de olika sexualiteters olika uttryck
Vi behöver reflektera och fundera kring våra egna förutfattade meningar och normer som påverkar oss själva.
Du som yrkesverksam är ansvarig för att skapa tillit – se och förstå hypervigilaniteten.
Foto: Tove Jansson, författare till Mumintrollen med mera. QX.se
Plus ras, religion, funktionalitet, storlek…
Du är grym - du klarar ett steg till. Det intersektionella perspektivet:.
Ålder
Kön
Religion
Sexuell läggning
Funktionsnormativitet
Sexuell läggning
Könsidentitet och könsuttryck
…det är enkelt! Gå ut och “älska din nästa så som dig själv”. Lätt som en plätt!
LESBIAN VISABILITY DAY 25 APRIL!
RSFL-film om “heterosexistiska post-it-lappar”. Superbra!
Foto: kvinnohistoriska.se
Veckans kampsång:
STANDING PROUD
Hilma (Pridelåt Växjö Pride 2022)