Röda Flaggor & Rosa Glasögon del 2: Du fattar att du måste säga NEJ?

…okej! Dags för del två... Det finns fortfarande MYCKET spännande kunskap att ta del av i denna fråga. Se mig lite som flygplanspersonal; som före start gör sin lite halvtrötta charad före take off (…ack minns ni flygresor?)… flytväst på…nödutgångarna där och där…

Mina ihopsamlade röda flaggor räddar inte er från en flygkrasch över havet…men väl från att krascha era liv, hälsa och sexualitet i det patriarkat-helvete vi nu lever i. Varnad är väpnad! Så kan ni gå ut och dejta, slita på i parförhållanden eller hylla ert självbo-liv; vilket som passar ER bäst just nu! Ta kontroll över ditt liv!

…fick jag nyligen tillfälle att säga till mig själv. Det dök precis upp en väldigt konkret, verklig förstklassig RÖD FLAGG-situation i mitt liv. Vi tar det direkt. Detta har hänt: Jag tackade nej till dejting (sex mest, tror jag?) med, vad jag uppriktigt tror, en underbar man. Av den enkla anledningen att han checkar in på flertalet varningssignaler och röda flaggor jag just beskrivit här. Samt är en god representant för det strukturella problemet ”män”.

Träffade honom av en slump via jobbet och helt plötsligt slog det gnistor och jag upplevde en helt underbar dejt på klämdagen KHF-helgen…med apelsin-service (kodord för oralsex med kvinnan som mottagare), lovord och uppvaktning värdigt en drottning. Snacka om att jag blev helt golvad! ”Han är ju helt annorlunda – wow! Äntligen!” tänkte jag med både stjärnor i ögonen och rosa glasögon på.

Snabbt uppdagades dock en hel del väsentlig information. Mannen är UPPTAGEN, avslöjar han. EFTERÅT. Högst aktuellt sammanboende med vad han beskriver som en kontrollerande kvinna i en destruktiv relation sedan 23 år tillbaka hatad av alla hans barn – såväl gemensamma som från tidigare äktenskap. Med vem han uppger att han nyligen försökt, men misslyckats (?), att separera ifrån. (Har vi hört den förut?)

Mannen påstår; att hemmet är ett utmattande helvete, att han bara försöker undvika den kvinna han beskrev som ”sin fru” så sent som i somras på Facebook. Samt att det enda de två delar av betydelse i dag är dagstidningen. Hm.

Motsägelsefullt nog verkar han ytterst bekväm i denna hemmiljö, blev jag varse under de få veckor vi höll kontakten. Detta eftersom när han befann sig i hemmet, upphörde jag existera. Av hans beteende att döma. Noll sms, noll telefonsamtal (även när jag bad om det) samt inte ens anständigheten att ge besked om träff eller inte träff i god tid före föreslaget datum… (fick ett slarvigt sms ”hoppsan! Hann visst inte till Byhåla (min hemstad) i dag!” SAMMA KVÄLL vi pratat om att kanske ses). Noll poäng av 100 möjliga.

”Ensam är skittråkigt”

Däremot när Mannen befann sig på resande fot (”är ensam och har skittråkigt”), tex i Spanien eller Stockholm; kom längtansfulla sms, hjärtan och puss-emojis och oanständiga förslag på löpande band.

Alltså: RÖD FLAGG! Tajmingen är ju underbar (obs! ironi!) …alla detaljer hårresande likt Snubben-historien…slut sen snart ett år sen. …å nej! Visst har jag mer än en gång funderat på om ödet driver med mig?!

Men jag kan välja hur jag vill se på det här. Och jag har valt att anta utmaningen. Ju jobbigare desto bättre. Här får jag ett utmärkt tillfälle att själv praktisera mina råd rent konkret och genast. Väldigt nyttig träning för mig och gynnsamt för min personliga utveckling.

Att säga nej

Så vill jag ta tillfället i akt att också prata lite om vad som händer efter vi identifierat en röd flagga. Eller 13 röda flaggor. Det enda rimliga återstående valet av handling är ju faktiskt att gå. Säga ”tack, men nej tack”… helt i motsats till vad ens bultande hjärta (skrev?) säger. Säga hejdå till den rosenskimrande framtid din svekfulla fantasi redan börjat konstruera i ditt huvud. Återgå till den välbekanta, möjligen lite mer gråa och tråkiga vardagen i ditt självboende du så väl känner till. Men som tycks stå sig slätt mot den gnistrande, sprakande lyckovärld i fyr-färg-8K-kvalitet du precis besökt.  

Det är en liten mini-sorg. Och jag tycker att vi skall tillåta oss att få gråta en skvätt. Jodå, det är helt okej. Vi får gärna begråta Det Som Kunde Ha Blivit. Så länge det inte påverkar praktisk handling. Sörj – dra lärdom – glöm och gå vidare.

Är det enda sättet att vi kan behålla förståndet i den här jävla makabra manstillvända världen… där vi kvinnor är reducerade till objekt ställda till förfogande för den heterosexuelle mannens njutning och nycker…

”Vi-hjärntvättade psykopat-lakejer”

Emellertid kan jag dock, å den logiska sidan, gratulera mig själv till att ha fattat Rätt Beslut. För en gångs skull! Det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv. Att bryta mitt eget destruktiva mönster = att vilja hjälpa och älska män i omöjliga livssituationer = bara sådär! Tada!

För NU jag har tränat på att försvara mina gränser, skydda mig själv och KOMMUNICERA mina förutsättningar för romantik till denne man. UPPREPADE GÅNGER: i telefon, verbalt samt i sms gång på gång. Detta är mina villkor, mina absolut stenhårda gränser:

-        Jag dejtar inte upptagna män (eller ”vi-hjärntvättade lakejer” till ett psykopat-ex/nuvarande/annan kvinna)

-        Jag dejtar inte män som inte kan kommunicera / uppträda respektfullt i tal och text. Tex gällande att boka eller avboka träffar.

-        Jag dejtar inte män med alkoholproblem eller som blir personlighetsförändrade av alkohol – tex kommer med kärleksförklaringar och liknande på fyllan (som mannen i fråga faktiskt gjort).

Men visst var jag ledsen sist (måndags morse) när jag i telefon meddelade att ”nu är denna saga slut, hör av dig om din situation förändras så kanske vi kan dejta igen. Vill bara fortsätta som vänner / jobba ihop ibland”.

Klart det är svårt att säga hejdå, till hoppet, till drömmerierna, minnena, och allt fantastiskt. Och bara ha saknaden kvar.

Jag grät ögonen ur mig hela måndag kvällen. Jag var känslomässigt förstörd av sorg. Mycket gammalt som rivs upp igen också.  

Fortfarande: HELT OKEJ. Tårarna är vår vän. Funkar lite som en storstädning i hjärtat. Att gråta ut hjälper oss. Gör oss starkare.

För sorg och saknad går över. Inte lika lätt om du börjar förstöra ditt liv först. Ju tidigare vi kan dra oss ut desto mindre skada att hantera efteråt.

Stick härifrån penis!

Känner efter denna korta men intensiva erfarenhet definitivt en uppgivenhet och raseri samt ett trött ”vad var det jag sa” som leder fram till mitt fjärde tillika livsviktiga villkor:

-        Jag dejtar inte män ALLS! JAG HATAR MÄN! Hur kunde jag glömma det?

Alla män är SVIN! De är ta mig fan PRECIS LIKADANA allihop!? Obegripligt! Nästan skrattretande! Fy fan och blä och måtte djävulen ta dem allihop. Det är inte klokt?! Det är omöjligt att överdriva skräckhistorierna; både dem jag upplevt och dem jag fått ta del av från min kvinnliga referensgrupp… otrohet, lögner, svinerier, ghosting, chockerande nästan barnslig självupptagenhet, orimliga krav på sexuell tillfredsställelse och oändlig beundran… Och mitt i alltihop skall vi stå…”den perfekta kvinnan”; kåt, glad och tacksam. Som den käre Peter Dalle fablade i sin film en gång i tiden. = VANSINNE

Psykologen som spottar dig i ansiktet?

Varför FORTSÄTTER vi ens försöka? Med den här jävla grejen och konstiga kultur- och samhällsproducerade LIVSLÖGNEN: ”kvinnors enda chans till lycka är att leva i förhållanden med män”. Jag fattar det inte?! Det är helt jävla orimligt!

Hade vi översatt detta till vilken annan situation som helst hade det inte kommit på frågan att ha ”tålamod”, ”hålla ut” eller ”kämpa”. Hade jag gått till en sjukgymnast, kassan på Coop eller buggkurs och de behandlat mig lika illa som män behandlar mig i dejtingsammanhang hade jag ju aldrig satt min fot där mer.

Säg att jag gått till min psykolog, och han:

1.    …struntat i att komma på avtalad tid. Samt sen drygt och oförskämt ifrågasatt att jag ens hade mage att framföra klagomål på detta ”avtalsbrott” efteråt. Han kände inte för att träffa mig helt enkelt. Varför kunde jag inte bara fatta det? Han har väl viktigare saker för sig i SITT LIV!

2.    Plötsligt börjat kommentera hur överviktig och ohälsosam jag såg ut i dag. ”Varför har du inte målat naglarna förresten?”

3.    Eller börjat tjata om att jag måste skicka nakenbilder till honom på telefonen, GENAST!

4.    Kasta snusdosor på mig

5.    Förminska mig genom att börja berätta om en mycket bättre patient han har; hur självklart centrum i hans liv denna patient är. Alla roliga minnen DE har och vilka fantastiska framtidsplaner DE har. Men i stället för ”de” används ordet ”VI”. Om psykologen och denna drömpatient; som är mycket viktigare och mer högprioriterad än jag.

6.    Spottat mig i ansiktet.

7.    Slagit mig.

8.    Dödshotat mig.  

9.    Varit redlöst berusad vid vårt samtal, kallat mig ”jävla slampa” alternativt behandlat mig som en möbel.

10.               Ständigt hotat mig med övergivande så fort jag ifrågasatte något han sa…. Så han vrålar: ”passar det inte så stick! Det finns många andra patienter där ute – jag kan välja och vraka! Jag behöver inte dig!”

…ja, ni fattar. Men snälla nån! Inte skulle vi ens överväga för ett ögonblick att ha något som helst samröre ihop med en sån fruktansvärd människa – psykolog, sjukgymnast, Coop-kassör eller bugg-kompis?

Så varför, VARFÖR …envisas vi med att försöka gång på gång på gång med dessa … JÄVLA KARLAR?! Eftersom det alltid skall vara på deras villkor. Det är ju helt sinnesrubbat?!

Hur går det till? Är jag inte riktigt klok? Eftersom jag FORTSÄTTER fåfängt hoppas och verkligen på riktigt tro att NU! Är Han här! Mannen med stort M. ”Den Rätte”! Efter ALLT jag varit med om?! Gång efter annan. Krasch efter krasch. Alltså ursäkta mig?! Har jag hamnat i nån vanvettig glitter-sprinklad B-julfilm med den tvivelaktiga ”turen” att vara den romantiska hjältinnan som skall få sin prins tillslut?

Är samhällets förväntningar och järngrepp om oss kvinnor så hårt att vi …finner oss i att om och om igen manglas sönder mot alla dessa stenhårda, priviligerade, självupptagna, hänsynslösa, heterosexuella män? Som mänsklig kanonmat. Är detta verkligen enda vägen? Enda vägen till kärlek? Enda vägen till lycka för en kvinna?

Helt ärligt känner jag att jag vill vända blicken någon helt annan stans. Långt bort. Tex till den värld där kvinnor älskar kvinnor! Definitivt något värt att utforska. Kan i alla fall inte bli värre än den här jävla hetero-skiten!

Hotfullt och ensamt uppe på piedestalen

…och med detta långa förord fortsätter vi följa den utmärkta sidan ”www.varningstecken.n.nu” som jag uppmanar alla att läsa en extra gång.

· ”Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. Det kommer inte dröja länge förrän han säger att ’du är precis som alla andra’.”

• ”Han är självcentrerad. Han har en dubbel standard - han kan behandla dig på ett sätt som han aldrig själv skulle tolerera. Han tycker sig ha rätt till att bli omhändertagen, servad och ompysslad men kan inte göra detsamma för dig. Dessa män har ofta orealistiska förväntningar på sin partner, som för honom ska vara den "perfekta kvinnan". I början kan hon idealiseras, bara för att snart bli bestraffad när hon inte kan leva upp till hans orealistiska förväntningar. Han kan förvänta sig att du ska förstå hans behov utan att han har förmedlat dem.”

  • Det är svårt att sitta på en piedestal. Det finns egentligen bara en riktning att röra sig i… nämligen nedåt. Och fallet kommer. Snubben tex satte mig tidigt på en piedestal, utnämnde mig till sin ”ängel” dvs Madonnan i Madonna/Hora-komplexet; den ruttna kvinnosyn som regerade hans varelse. Hans uttalade högaktning för mig då var i nivå med solen ungefär. Jag hade kommit från himlen för att ”rädda honom”. Allt jag gjorde efter det, allt jag försökte visa honom av mig själv, vem jag är, vad jag behöver för att må bra, vad jag känner och såras av …ledde bara till att rasera bilden av mig bit för bit. Vilket han också var mycket noga med att alltid tala om för mig. ”Det här var en ny sida av dig!” kunde han säga med gamla vanliga äcklade minen. ”en sån kvinna vill inte JAG ha!” gammal klassiker. Tornado-teorin, jag redan berättat om. ”att du skulle visa dig vara en lögnaktig slampa! Jag som varit så försiktig i att välja ut exakt rätt sorts tjej…!” fick jag höra när jag obekymrat berättat lite om min tid på Tinder.

När jag sagt att jag är ”seriemonogam” lite skämtsamt och syftat på att jag bara har relationer eller dejter med en man i taget hade Snubben tydligen tolkat det som att jag sa ”jag lever i celibat mellan barnbörderna”. Blev naturligtvis anklagad för att ”ljuga” och ”försöka föra honom bakom ljuset”.

• Med barnens pappa, vi kallar honom ”original-Satan”, hette det mycket ”det är mest synd om mig” samt att ”det är viktigt att vi satsar på MIG just nu”.

Då han ständigt hade svårt att komma in i vuxenlivet med avlönat arbete, rutiner och småbarnsliv. Att jag klarade av att leverera på dessa viktiga punkter – helt avgörande för familjens överlevnad – gjorde honom aldrig nöjd. I stället blev han provocerad av min duglighet, klandrade och plågade mig. För att sen omedelbart rikta om strålkastarljuset till sin egen höga person och de svårigheter HAN upplevde. Hans far hade ju arbetat som snickare och hans mamma varit hemmafru…så det var sannolikt detta mönster han ville ta efter. Och som ”familjeförsörjare” misslyckades han kapitalt med ständig arbetslöshet eller perioder av sjukskrivning för både inbillad och verklig sjukdom.

Jag fick egentligen bara höra hur ”okvinnlig” och egoistisk jag var. Ingenting jag nånsin gjorde var gott nog. För att inte tala om hans ständiga mantra ”du är fet, ful och dum i huvudet”.

Samt hans, i sina egna ögon helt rimliga, krav på mig nämligen: ”ens partner skall uppfylla alla ens drömmar”. Ojdå. Eh. NEJ!  

Angiven tes är sammanfattningsvis att detta pendlande – mellan piedestalen och rännstenen – bara ger förövaren mer makt över oss. För i vår förtvivlan att klättra upp igen på nämnda piedestal och återigen åtnjuta den beundran och bekräftelse vi så gärna vill ha, sjunker vi bara längre och längre ner i förövarens träsk. Vi glömmer helt enkelt att fokusera på rätt saker.

Otrevlig häxa på kvast

· ”Han beter sig respektlöst mot dig genom att skämta på din bekostnad, kanske även inför andra människor. Han är sarkastisk gentemot dig och fnyser åt dina åsikter och upplevelser. Om detta inträffar regelbundet, eller om han försvarar sitt beteende när du säger att du tar illa vid dig, är det troligt att verbal misshandel kommer att prägla er relation.” Snubben:

• Sexistiska skämt som ”den där kvasten där borta, är det din?” – med hänsyftning till att jag är kvinna och därmed också häxa som åker runt på en kvast. Inte ens en femåring skulle tycka detta var fyndigt. ”Det är DIN kvast” replikerade jag en gång och då såg han helt chockad ut. Korkade idiot.

• ”du är ingen läkare/polis/socialarbetare…du kan ingenting!” …fick jag höra vad jag än sa om allt trassel med hans barn och deras dåliga psykiska mående; orsakat främst av en aggressiv, barnmisshandlare till mamma och en passiv, feg icke-förälder till pappa med huvudet djupt begravt i sanden. Även efter jag äntligen fått koppla in polis o socialtjänst. Ena barnet visade tydliga tecken på ätstörningar, kronisk otrygghet och ångest, kunde ringa/komma ner till mig sent på natten pga oro. Men jag fick absolut inte påtala detta som ett problem Snubben måste ta itu med. Andra barnets explosiva utåtagerande beteende i form av slå sönder saker, rymma och skrika och rasa var inget det pratades om heller. Jag förväntades också hålla käften; trots att även detta lilla barn vände sig till mig med sin oro och berättelser om hur mamman misshandlat och tagit stryptag, hållit kudde över ansiktet mm. Barnen kom till MIG, men när jag vände mig till deras far fick jag bara hån och arrogans till svar.

• Öppet förnedrade han mig, tex i sällskap med alla barn och även mina föräldrar o bror på en resa. ”Jag betalar 1.000 kr för den här måltiden, så kan du betala resten. Är du nöjd nu? Är du nöjd nu?” kunde han högljutt skrika åt mig där vi gick mitt på gatan för att leta restaurang alla kunde äta, precis efter att vi lämnat flygplatsen. Han syftade på att jag redan innan resan till Barcelona (som min mamma och delvis jag bjöd honom och hans två barn på) nämnt att jag önskade att han skulle betala en (hel) middag för hela sällskapet (10 personer). Som ett tack.

• Ignorera mig en hel dag, trots (pga?) att jag var ledsen. Då och då försökte han tvinga mig till artigt kallprat med honom, trots att jag bara bad om att reda ut …”konflikten?” (som startat på fyllan natten före som vanligt) få veta vad jag gjort för fel och kanske tom få ett förlåt. Vilket han absolut vägrade och påstod i stället att det var JAG som var ”otrevlig!”

Kunde även vända mig ryggen när jag tilltalade honom och helt iskallt ignorera mig. När han var på det humöret.

”Jag försöker bara hjälpa dig”

· ”Han är hjälpsam mot dig på ett sätt som får dig att känna dig obekväm. Han får dig ständigt att stå i någon sorts tacksamhetsskuld och blir sur om han inte får hjälpa dig, om du exempelvis tackar nej. Han har åsikter om hur du bör leva ditt liv på olika sätt och blir sur om du inte tar emot hans "tips".”

• Tex ”du borde gå ner några kilon. Det är faktiskt ohälsosamt att vara överviktig. Jag vill inte du skall få diabetes eller stroke (?)” . ”Skall du verkligen ha så där mycket grädde i soppan? Det är väldigt mycket kalorier i vispgrädde!” Osmaklig okunnighet om något.

• ”Ring en läkare och låt sjukvården ta hand om henne. Hon är faktiskt vuxen och får klara sig själv, dags att klippa navelsträngen”, om när då 22-åriga dottern kom hem från Stockholm och sökte mitt stöd och hjälp under sin sjukdom.

• ”Det enda du behöver göra är att lära dig hushålla med din energi så den räcker hela dagen. Och sluta hjälpa alla andra hela tiden (läs: mina barn, min bror, föräldrar, vänner). Då skulle du inte bli utbränd mer. Du får skylla dig själv”

Kuk kuk kuk

· ”Han talar om för dig vem du är eller hur du är på ett negativt sätt. Han definierar din person, som om han befinner sig inuti ditt huvud och vet bättre än du vem du är. Det gör han inte. Låt ingen tala om för dig hur du är, vad du tänker, vad du gillar eller inte gillar, vad du har för behov eller vad du har för motiv till det du gör. Att ta sig rätten att definiera någon på detta sätt kan vara ett tecken på en kontrollerande personlighet.”

• Exempel på kommentarer från Snubben ca 18 månaders tid:

  • ”Är du en SÅN tjej?”… äcklad min.

  • ”Du är egoistisk! Du vill bara flänga runt och göra din egen grej utan att ta hänsyn till förhållandet” = åka på festivaler/konserter, kurs med jobbet, springa maraton, reser till storstäderna för att hälsa på vuxna barn eller SPA.

  • ”Så skulle JAG aldrig gjort!” = jag är en dålig mamma till mina vuxna barn.

  • ”Du är en dålig bonus-mamma, du förstör allt med en massa planering, måltider på fasta tider och aktiviteter tillsammans med dina stora barn. Det stressar bara upp mina barn. Mina barn behöver faktiskt lugn och ro!”

  • ”Du kan inte sätta gränser, du har för svårt att säga nej.”

  • ”Det är ditt eget fel att du är utbränd igen! Förresten hittar du säkert bara på alltihop. Du tycker bara synd om dig själv”

  • ”Det är faktiskt INTE OKEJ att åka iväg och träffa en kille en gång och ha sex med honom som du har gjort (förr i tiden)! Så GÖR man inte! Det gör bara slampor. Och inga killar vill bli tillsammans med en slampa!”

  • ”Sex är det viktigaste i ett förhållande för dig! JAG tycker hjärtat är det viktigaste. Men för dig är det bara kuk kuk kuk! Du är sexberoende! Bara en tidsfråga innan du är otrogen!”

  • ”Du är som alla medelålders vita kvinnor som åker till Kap Verde bara för att köpa sex av unga svarta män!”

  • ”Jag vet att det är du som lagt ut den här sexannonsen mina darknet-polare hittade när jag bad dem spana efter dig på internet (mer om detta längre fram)!”

    ….och tusen såna kommentarer till…

Rovdjuret vädrar skadat byte

· ”Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir "räddaren". Han kan till och med "rädda" en kvinna som tidigare varit i ett våldsamt förhållande, bara för att göra samma sak som hennes tidigare partner gjorde.”

• Jag träffade Snubben via online dating ca ett halvår efter att jag börjat jobba igen efter tredje utmattningen/depressionen. Jag kände att jag hämtat mig, tillfrisknat och att jag var redo att dela med mig av min livslust och energi. Men jag var naturligtvis fortfarande väldigt skör. Och kunde då och då drabbas av Svarta Dagar, då jag i stort sett var sängliggande hela dagen, även i början av vår relation.

• Jag var tidigt öppen med att jag genomlevt misshandelsrelation innan. Han sa att han också blivit misshandlad och hans barn hade definitivt blivit det, som de berättade för mig. Jag misstog honom för offer. Att han var som jag. Så jag ville hjälpa honom. Låta honom hjälpa mig! Ge honom och hans barn det oumbärliga stöd jag fått den perioden i livet när jag höll på att bryta mig loss från min förövare; för att rädda mig och mina barn. Trodde att jag kunde ge tillbaka till en person i samma situation som jag! Ack så jag bedrog mig.

Banan trumfar apelsin

·        ”Han pressar dig till sex eller får dig att utföra vissa sexuella handlingar mot din vilja när ni har sex.”

o   Snubben kom tidigt med berättelser om hur han blivit sexuellt utnyttjad, verbalt kastrerad och förnedrad av sitt ex. Jag har ingen anledning att tvivla. Han var oerhört knepig när det gällde sex. Förutsättningarna var att han absolut inte fick utsättas för krav i sängen.

Det var ingen ände på min välvilja och tålamod i detta. Det som skulle ha kunnat vara en vänlig och trygg strategi från början slutade med att han vann all makt på den sexuella arenan. Snabbt var det bara hans önskemål, sexfantasier och idéer som gällde. Jag ifrågasatte det inte då utan tyckte det var kul att testa lite nytt, ta ut svängarna med tex bonding, smisk och sexleksaker mm. Tyckte jag kunde ”bjuda på det”. Ville också ”rädda honom” till ett mer avslappnat sexliv och sund syn på sex.

Ett tillfälle som kunde visat mig hur skevt allt egentligen var hände en kväll i början av förhållandet. Nu ville han för femte helgen i rad endast ha ”banan-service” (kodord för oralsex med mannen som mottagare) av mig i sängen. Jag höll på att börja gråta. Bara HAN var viktig. Igen. Jag var endast en serviceenhet. Så förnedrande!

För att inte tala om att jag aldrig fick ta initiativ till sex (”är du en sexgalen slampa eller?”) eller att han aldrig slickade apelsinen (kod-ord för oralsex med kvinnlig mottagare) ”jag gör inte sånt! Aldrig gillat tanken ens”.

Jag hade hyrt ett hotellrum på det hotell där vi träffades första gången för att fira vårt 1-års-jubileum. Och trött i ryggen efter den långa bilresan och kvällen i baren sträckte jag ut mig på sängen; när vi kom in på rummet. Snubbens spontana reaktion var att blänga på mig och föraktfullt fnysa: ”det blir INGET SEX ikväll om du nu trodde det!” Jag minns att jag inte fattade nånting och den glada stämningen stendog.

Kvinnohistorier befriar oss

Jag hoppas att ni orkat läsa ända hit nu. Vill gärna dela med mig av mina egna upplevelser för att exemplifiera och driva hem poängen hela vägen. Så tydligt jag kan. Detta är SÅ VIKTIGT. Kärnan i hela #metoo-rörelsen.

Känner starkt att detta är vår främsta tillgång som kvinnor. Vår öppenhet. Vår omtanke om varandra. Vårt sätt att dela med oss av våra historier. Så vi känner att vi inte är ensamma. Att vi kan hjälpa varandra.

Jag får så mycket kärlek och stöd av er, för vilket jag är evigt tacksam! Önskar er all världens skatter och lycka – ni är värda det bästa!

Ta hand om er så länge så hörs vi nästa vecka. Då kommer del tre – ”du själv är största röda flaggan - din viktigaste ledtråd i att identifiera förövaren”!

Love Lisa.