Låt juldagen bli DIN DAG

…och svenska julfilmers diskbänksrealism leda dig rätt.

Du vet hur vi älskar ryckas med av rom-coms…drömmen om Det Lyckliga Slutet är oemotståndligt. I synnerhet JULENS lättsmälta romantiska B-komedier. Vår svenska folksjäl, den måttfulla, sparsmakade och diskreta, längtar efter befrielse. Strävar på i gråväder året runt.

Så kommer julen. Då vi kastar all försiktighet över bord: täcker våra fönster med glittrande stjärnor på strå OCH en gigantisk adventsljusstake! Går all in! Extra allt! Mer jul! Bländade av kattguldet precis bortom våra giriga fingrar.

Jag vill utfärda en stark varning för alla sorters excesser och julromantik! Byt rollen som Perfekta Dejten/Julens Bästa Familjemor mot sund egoism och vila i ensamt majestät.  

Juldagen. ”Den bästa dagen då man får leka med alla sina julklappar i lugn och ro”, säger alltid min mor. Och syftar troligen på att man som Hemmets Projektledare rott i land med årets största och mest resurskrävande projekt: julafton. Deadline för all städning, matlagning, paketinslagning och pyntning. På juldagen finns gott om matrester, bara att servera. Inga krav eller ångestgnisslande förväntningar från barn och familj. Ledig tid de vanliga kärleksparasiterna för tillfället är distraherade av diverse nya prylar. Så…chanserna är goda att jag som mor kan luta mig tillbaka under filten i soffan…sluta ögonen och ta en tupplur redan efter frukost (= julgröt och skinkmacka från igår). Underbart.

“Koooom då pappa!”

I år har jag det än mer underbart denna dag då Kärnfamiljen: jag och mina tre vuxna barn, firar jul på SPA. Som i dag också består av individuella behandlingar åt var och en. Mmmmm! Skall man ha det gött skall man HA DET GÖTT! All in. Extra allt. ,er jul.

Under advent fick jag tillfälle att reflektera över Förflutna Julars Pojkväns-spöken. Långt tillbaka var det barnens pappa, original-satan, som hade i stort sett obefintlig motståndskraft mot julångest och släktens förväntningar på Gott Vuxenuppförande vid det gemensamma julfirandet. Otaliga var de gånger jag stod i ytterdörren på julaftons morgon och lockade mannen att klä på sig ytterkläderna och sätta sig i bilen som skulle bära iväg oss alla till julkalasen. I bilen satt de tre färdiginpackade barnen satt, svettades i vinterkläderna och väntade. Behöver jag säga att alla julförberedelser utförts av mig och mig allena? Trots heltidsstudier på Komvux och universitetet.

-       Kooooom nu då pappa!!!

Otåligt väntande på att få komma igång med sitt julaftonsfirande hemma hos mor- och farföräldrar. Med åren förändrades tonen. I takt med att barnen blev äldre och själva började snappa upp hur det stod till i huvudet på deras spermadonator. Minns nioåringens guldkommentar: ”vad SKA vi ens med honom till?!”.

-       Mamma, strunta i pappa. Vi åker UTAN honom!

Hat, skam och skuld 

Men det dröjde ända till 2009 innan en julafton firades utan originalsatan. Till och med efter separationen 2008 kände jag mig tvingad att barnen skulle närvara vid farföräldrarnas julaftonsfirande. Enda sättet att få barnen att gå med på detta var att jag själv också närvarande. Minns detta med fasa. Vi, jag och barnen, satt alla fyra tillsammans, tätt tryckta intill varandra i den stenhårda, sällan använda soffan i ”finrummet” och tålmodigt väntade på att Kalle Anka skulle ta slut så julklapparna kunde delas ut och vi fick åka hem. Alltmedan original-satan rusade runt och svamlade osammanhängande att ”familjen var hans allt och att han älskade mig”: upplyst av sin reptilhjärna att han numer var utsparkad från familjen. Ensam på egen hand. Det klarade hans ego helt enkelt inte av. Omgiven av sin kritiska familj som låtsades som ingenting samtidigt som de sneglade på mig ibland med kalla, hårda ögon. Rasande över att jag ”dumpat” psykfallet på dem. Orsakat att han invaderade deras perfekt städade hem, pyntad med otaliga, hiskeliga porslinsfigurer och krusiduller. Raserade deras fina fasad mot grannarna. Att jag hade mage att rädda barnen och mig själv och lämna spermadonatorn. Deras son. För frihet och välstånd åt barnen.

Mina före detta svärföräldrar hade ingen aning om sorgen, vanmakten och avskyn jag kände över mitt eget beteende. Jag grät floder för att jag ”övergav” original-satan. Med den mentala karta han omsorgsfullt ritat ut i mitt huvud under nästan 15 år, från att jag vi träffats när jag var 17 år och han 25, hade jag begått brott mot mänskliga rättigheter i nivå med George Bush eller Saddam Hussein. När jag lämnade honom. För mig kändes det som att jag sparkade ut en trebent hundvalp i en iskall snöstorm.

Det tog många år för mig att komma över skuldkänslan. Innan fler känslor än att jag sätter mina barns bästa före originalsatan fick plats i mitt hjärta. Större delen av mitt vuxna liv trodde jag fullt och fast att han var Den Stora Kärleken.

“Jul-kärlek på Nordstan”

Döm om allas vår förvåning när jag exakt tio år senare gick hand i hand med Snubben på ett överlastat julpyntat Nordstan med tindrande ögon mitt i julkommersen, tre dagar före jul. Och trodde att: NU! Har jag hittat Den Stora Kärleken. Äntligen.

Om jag bara vetat. Är det ETT ögonblick i mitt förflutna jag skulle vilja åka tillbaka till i tiden. Är det denna dag. Jag skulle skrikit åt mig själv: SPRING! Väl i säkerhet skulle jag försökt lugna mig och förklara för mig själv: ”Det FINNS ingen ”stor kärlek” i livet. Inga ”tuffa tider” vi behöver ”ta oss igenom” för att komma ut på andra sidan och ”bli starkare tillsammans”. Är en relation dålig så är den DÅLIG HELA TIDEN. En man som är sur, självisk och kriminellt vårdslös med dina känslor, resurser, tid och kärlek. KOMMER VARA DET HELA TIDEN. Tills du sätter stopp. Heterosexuella cis-män har, förutom en mycket liten hjärna, ett inlärt privilegie-beteende som gör att de aldrig kommer vilja göra ”något jobbigt” om de kan slippa. Som till exempel att visa hänsyn. Sätta dina behov framför sina egna. Att exempelvis ställa upp på dig och lämna ungarna på dagis när du har feber: en dag när han själv helst vill sätta sig för sig själv och spela sitt strategispel online i fyra timmar. Framför allt är han noll intresserad av att ta ansvar för sina handlingar, se sina egna misstag eller be om ursäkt när han har fel. Detta har livet lärt mig. Och det gäller #faktisktallamän. Sen säger jag inte att de är medvetet onda allihop. De bara ”är som de är”. Det är upp till OSS ANDRA att sätta gränser. Ordentliga benhårda, kompromisslösa gränser. Värna oss själva, vårt eget liv, egen hälsa. Hukande bakom dessa gränser. I vårt hjärtas mysiga, ombonade panicroom. Hade jag sagt till mitt fyra år yngre jag som stjärnögt (=korkat), fnissande pussades i kön till paketinslagningen och kände mig hög på kärlekslycka. Dessutom gick intäkten gick till välgörande ändamål så jag fick en liten white savior boost också. På samma gång. Blä!

Min gamle avskydda Tomte fann ett nytt hem hos sin nya kärlek Gustav. Ett äkta julmirakel!

I år kickade min julkänsla in helgen före Lucia. I stort sett samma stund som höstens stora projekt var avslutade på jobbet och i aktivismen. Kanske tändes julgnistan i mitt hjärta då en av mina gamla samarbetspartners på jobbet blev förälskad i min gamla jul-trädgårdstomte? Denna gamla tomte köpte faktiskt original-satan en gång i tiden: inte som ett bidrag till julpyntandet utan som hån mot mig då jag uttryckte stark ovilja mot prylen. Under åren har jag försökt avyttra denna symbol för min nemesis genom att försöka ge bort den till min mor, till släktens sommarstuga, i trädgårdsskjulet på tomten… Men på något sätt hade tomten – en hiskeligt stor porslinspjäs stor som en bulldogg, hittat vägen till köksfönstret i personalrummet i år. Tydligen? Döm om min förvåning. Hade möjligen städerskan förbarmat sig över den och höjt upp den från sin dammiga, bortglömda tillvaro i källaren? I alla händelser var det Kärlek Vid Första Ögonkastet när Gustav (fingerat namn) och Tomtens blickar möttes i personalköket. Med en lätt ursäktande blick på Gustavs fru brast jag ut i fejkad översvallande julgenerositet och gav bort julprydnaden på stående fot. Efter lite mer övertalning, att ha delat den ouppskattade Tomtens historia och skyfflat ”inte skall väl jag” lite fram och tillbaka gick Gustav (och hans hustru) till slut med på att ta med sig Tomten hem. Gustav gick sedan lyckligt runt med sin nya förälskelse under armen – med spindelväv och allt – tills det var dags för det äkta paret att åka iväg hem till Göteborg. Senare under kvällen fick jag en fin bild (mms) av hur Tomten fått en hedersplats på familjens skåp i hallen. Denna lyckliga jul-kärleks-historia fyller mig fortfarande med värme och jag ler varje gång jag tänker på Gustav och Tomten.

Christmas feeling

Inte konstigt att jag fick lite feeling och gick hem och drog fram allt julpynt jag kunde hitta? Inte allt naturligtvis, det här året heller. Kökets julgardiner och stjärnor var som bortblåsta till exempel. Men jag lät mig inte nedslås. Bakade lussekatter. Satte på tv:n för att titta på någon av alla dessa glättiga, nordamerikanska b-graderade jul-rom-coms vi alla hatar att älska. Vilket utlöste ett gammalt missbruk och i skrivande stund har jag lagt ungefär 75% av all ledig tid dess med ögonen klistrad mot tv-rutan. Och dess rörliga bilder av massor av fejkade, tandblekta leenden, oräkneliga muggar med varm choklad med polkagriskäppar i den fluffiga vispgrädden och tjocka, tungt pynt-överlastade, ljusbeströdda julgirlanger, granar och kransar som täcker varje ledig yta av väggar, golv och tak i huvudrollsinnehavarnas hus, bed&breakfast eller jultomtens verkstad. Härligt!

De här filmerna ingen tankeverksamhet över huvud taget. Kanske därför de passar så bra i stressiga jultider? Vårt omdöme rasar ner till noll och vi usla filmkritiker. Konceptet är ALLTID detsamma: filmens stundande heteronormativa, patriarkalt skönhetsideals-anpassade kärlekspar presenteras. Kvinnan driver ofta egen firma som cateringkock, inredningsarkitekt eller juldekoratör. Mannen har ofta ett prestigefyllt statusjobb som advokat, arkitekt, hotellägare eller stenrik ”pensionerad” byggherre. Mannen är ofta änkling med ett barn som ”bara önskar att hon får en ny mamma” av jultomten. Någon av dem är ”trött på julen”. Omvänds av den andre. Tycke uppstår. Ofta i samband med att det blivande paret blir insnöade på ett mysigt bed&breakfast och det finns bara ett rum kvar. Men när första kyssen skall ske blir de AVBRUTNA. Alltid. Sen dyker Problemet upp, vanligen pådrivet av Den Stora Missuppfattningen. Mannen som anlitat kvinnan som jul-anställd fäller en klumpig kommentar. Kvinnan lämnar mannen åt sitt öde för att ta nästa flyg hem. Mannen säger att han tror på tomten. Det gör inte kvinnan. Kvinnan skänker pengar till stadens jul-välgörenhet anonymt men ”lögnen” avslöjas för mannen. Mannen blir sur. Kvinna får minnet tillbaka och hämtas av sin far i stället för att fira jul på mannens mysiga, lilla skidhotell i bergen. Kvinnan har blivit catfishad på nätdejtingsidan och avslöjar Mannen inför hela släkten. Hela byn är hotad på grund av godsherrens dåliga ekonomi. Jultomten får ett nervsammanbrott, ramlar av ett tak och bryter armen, får släden kidnappad och Julen Är Hotad! Mysiga skidhotellet har inga pengar och måste lägga ner. Boende på äldreboendet har blivit svindlade av den elaka ägaren. Vad göra??? Men så går samhället man ur huse: renoverar hotellet, skänker pengar och kör tomtens släde på julafton och RÄDDAR JULEN! Och på den obligatoriska glittriga julfesten på julafton – full av folk man inte sett röken av tidigare under filmen – står Kvinnan i röd klänning och perfekt hår och Mannen stilig och hänförd. Så kysser de varandra under misteln. Ler och säger någon klämkäck slagfärdig, humoristisk replik som skall få oss alla att le fånigt. Slut!

Nej tacka vet jag SVENSK JULFILM! ”Jag kommer hem igen till jul. En underbar jävla jul och Tomten är far till alla barnen”. Och så vidare. Här är det inget glittrigt yttre som skall bevaras till varje pris. Det är våld! Homofobi! Stora Familjelögner! Dödliga sjukdomar! Sexism! Pedofil-brott! Avundsjuka! Skelett i garderoben! Otrohet! Rasism! Alkoholism! Liv och död och DRAMA på högsta nivå! Som livet är. I en mer Lars Norén-inspirerad inramning. Mer beska droppar som passar perfekt att rensa gommen med innan nästa sockersött klistriga amerikansk-canadensiska eskapism.

Foto: SF. Helena Bergströms mästerverk!

Men som FÖRKLARAR så mycket av våra livs levande beteenden och förväntningar. Kulturen har ett järngrepp om våra hjärtan och bär en stor del av skulden för den patriarkala hjärntvätten. Som påverkar hur vi agerar, ack så subtilt!

Jag kan i efterhand se varför jag föll för Snubben. Jag hade en höst av tinderdejtande bakom mig. Fyra månaders där förväntningarna och adrenalinet gått på och av oavbrutet. Där jag utsatt mig för en känslomässig och sexuell berg-och-dalbana som lämnat mig till lika delar upprymd som illamående. När julen 2018 började närma sig bestämde jag mig för att ta jullov från hela skiten.

Jag skulle bara beta av den siste i novemberskörden: Snubben. Som tålmodigt hållit sig närvarande i mitt chattflöde – trots att jag redan i november sagt till att jag inte ville dejta honom längre. På grund av karl-relaterad utmattning. Men han bet sig fast. ”Jag kan vänta på dig”. Var ord som – mot allt förnuft – slog an en sträng i mig.

Även jag bär på ett patologiskt överskott av romcoms – julvarianten såväl som den vanliga. Och jag är inte immun mot de glittriga löften som julhypen – filmerna, den julpyntade staden, min egen naiva kärlek till julen - utlovar. Julmagin! Allt är möjligt!

När jag efter en första, helt okej, dejt blev våldsamt uppvaktad av Snubben med dikter och sms med budskap som ”…jag tror att jag är kär i dig”… var det ett lätt beslut att boka en andra dejt, bara några dagar senare. Det blev en brunch på ett fint hotell då våra blickar var som fastnaglade i varandra. En ovilja att skiljas åt. En promenad i köpcentret för att köpa julklappar till hans barn. Hand i hand. Sorl, trängsel, stressade människor bara tonade bort. Vi två gick i en bubbla av sprittande, fnissig förälskelse. Yra av möjligheterna! De ödesdigra orden från Snubben, som generellt hade huvudet bland molnen mer än nere på jorden: ”Det känns som om vi är med i en film…”

Ja! Men jag önskar att det varit en svensk julfilm = en realistisk bild av verkligheten. Istället var min hjärna kidnappad av den kokainpsykosartade övertändning som representerar de nordamerikanska julkommersiella verken. Betydligt mer tilltalande absolut. I all sin lögnaktighet. Hellre förälskat kyssas under misteln med chokladmjölkskladdiga läppar än att hulkande fulgråta så mascaran rinner över sveket från en alkoholiserad mamma som inte svarar när jag ringer ens på julafton (obs! Olika karaktärer i en av de svenska julfilmerna).

För relationen med Snubben, även inledningen, var exakt som en svensk julfilm. Även om han först presenterade sig som stereotypernas stereotyp av Mannen i det nordamerikanska patriarkatets våta juldröm.

Den Sorgsne Hjälten med de två barnen som aldrig haft en riktig mamma. Stilig och känslig med ett stort hjärta full lovord. Besviken på julen.

Hjältinnan Med Ett Tragiskt Förflutet som inte litade på människor. Som långsamt förfördes av Mannen tills hon återfick Tron På Kärleken igen! Så förenas de båda älskande mitt under de röda, glansiga plastklockorna som pryder köpcentrets tak i en försiktig puss! Omgiven av julfirande bybor (=stressade storstadsbor). Till och med rekvisitan var emot mig. Den stämde perfekt med Sockerslisk-filmerna. Väl en mer storskalig variant av den mysiga julmarknaden men rejält överlastad, ljusprydd och glittrig!

Efter den hösten jag haft! Utlämnad åt ensamheten och mörkret på nätdejtingens kalla väg. Där vargarna och rovdjuren lystet slickade sig om munnen redo att attackera och slita stora stycken ur mitt naiva, sårbara hjärta. = Problemet.

Sen, när jag är redo att ge upp, KOMMER drömprinsen. Nu i fantastisk julhjälte-skrud! Redo att inte bara rädda mig utan även Rädda Julen! Det lyckliga slutet var HÄR! DET VAR MITT!

Jag hade inte en chans.

“Julmagi”: polisutryckningar, alkoholism och lögner

Och så gick det som det gick. Nu sitter jag här, i skrivande stund exakt samma dag, fyra år senare. Efter: Två polisanmälningar. Två års sjukskrivning för depression och utmattning. Kilovis med psykofarmaka. Ett klimakterie inställt på fast forward pga av stress. Krossat hjärta. Stukat ego. Sår och ärr och en kroppshydda som ger mig rövkramp om jag sitter för länge på en stol. Marathonformen jag var så stolt över som bortblåst.

Men FRI! Alltid för evigt fri. Tack och lov!

Årets julmagi bjöds det på förra lördagen då vi hade vårt vackra, vita, vinterlandsväder… tog denna bild på min morgonpromenad. Minnet av denna gnistrande, magiska sagovärld skall jag sent glömma.

I backspegeln kan jag se att Snubben och jag inte alls var det perfekta drömparet i en generisk julfilm från stora kontinenten i väst. Vi var ett direkt, bokstavligt klipp från bottenrekorden i alla svenska julfilmer som någonsin gjorts. Allt finns med, plus lite till (hör och häpna!):

-       Brott utan straff (än)

-       Lögner

-       Svek

-       Pengar

-       Alkoholism

-       Misshandel

-       Försummelse och vanvård av barn

-       Tortyr

-       Polisutryckningar

-       Avundsjuka

-       Narcissism

-       Sexism

Så sensmoralen i denna lilla julepistel är: se b-julfilmerna för vad de är: PÅHITTADE. Samt LITA PÅ de svenska julfilmerna.

Och låt juldagen bli DIN!

Love Lisa

Veckans kampsång

EVERYTHING’S GONNA BE COOL THIS CHRISTMAS

Eels

Remember last year when you were on your own
You swore the spirit couldn't be found
December rolled around and you were counting on it to roll out

But everything's gonna be cool this christmas
Everything's gonna be cool this christmas
Everything's gonna be cool this christmas

Well everybody's waiting for you down at the house
The tree is looking so inspired
There's a yuletide groove waiting for you to move
Come on and throw another log on the fire

And everything's gonna be cool this christmas
Everything's gonna be cool this christmas
Everything's gonna be cool this christmas

Baby Jesus, born to rock

As the days go by, the more that we need friends
And the harder they are to find
If I could have a friend like you in my life
Then I guess I'd be doing just fine

And everything's gonna be cool this christmas
Everything's gonna be cool this christmas
Everything's gonna be cool this christmas