Manshat del 2: Paolo Roberto i Hur kan vi Jag kom, jag såg, jag spydde lite i min mun…

Efter att länge skjutit på att lyssna ordentligt på poddavsnittet tog jag till slut tag i det. Jag var beredd på att få höra massivt kvinnohat, undanflykter och känslokyla mot utsatta kvinnor. Men kunde samtidigt inte låta bli att hoppas på …någon förändring? Ett litet ljus i mörkret kanske? Ack så jag bedrog mig. Det var mycket värre än jag trodde… Trots (eller kanske tack vare?) förkärlek för romerska kejsare, filosofi och katolicismen låter Paolo Roberto och Navid Modiri, programledare, som inbitna, våldsglorifierande kvinnohatare. De narcissistiska övertonerna är skrämmande. Fortfarande alltså.

Lite bakgrund först bara. I dag hade jag tänkt förklara termen ”manshat”, vad menar jag när jag säger att jag ”hatar män/är manshatare”. Mer på djupet. Har fått frågor från både kvinnor och män – ”hatar du verkligen män? Alla män? Du har ju söner? En far? Bror?” …så jag förstår att mitt ställningstagande väcker frågor. Vilka jag verkligen vill svara på och diskutera. Det finns mycket vi kan lära oss av varandra.

Som vanligt letar jag inspiration ute i etern och på sociala medier och hamnade därför i ett avsnitt av ”Hur kan vi”-podden, när den gästades av Bilan Osman. Hon är känd antirasist och feminist tillika supergrym journalist (Expressen, Svenska Dagbladet) i dag kolumnist på Dagens ETC och Feministiskt Perspektiv samt folkbildare via stiftelsen Expo; med skolor och ungdomar som huvudmålgrupp.

Redan några minuter in i avsnittet hörde jag flera intressanta iakttagelser från dem båda och Bilans tankar kring manshat och kvinnohat och skillnaderna i makt. Kvinnor är i minoritet. Män är i majoritet. Män har makt. Män är norm. Män dominerar i samhället. Därför är knappast kvinnors uttalade manshat ”hets mot folkkgrupp”.  Samma tankar jag själv gått med.

Kön går före ras

Innan jag fick lyssna vidare på denna spännande spaning avbröt programledaren med upprörda protester mot att Bilan en gång tvittrat ”jag hatar män”. Detta i samband med mega-äcklet Göran Lambertz ”presskonferens” efter att ha sexuellt ofredat en ung, fattig, kvinnlig klient. Bilan trycktes ner i heta stolen och tvingades svara på frågan ”varför är du manshatare” och göra avbön! ”Kvinnors hat mot män skadar ingen”…började Bilan förklara, men blev genast avbruten av Navid. Kvinnors manshat skadar minsann visst män på ”tusen olika sätt”, hävdar han?! Jag upplevde programledaren som otroligt aggressiv och klart mer provocerad av att skällas för att vara man än för "s-ordet”. Kön går före ras. Kön går före religion. Kön går före allt när det gäller män, synes det mig.

Bilan är dock förvånansvärt lugn och pedagogisk när hon förklarar sig. Respekt! Samtidigt försöker hon också ta avstånd från begreppet ”manshat” genom …det jag känner är lite tråkiga bortförklaringar. Även om jag förstår henne. Vi har alla en instinktiv vilja att bli beundrade och respekterade, få bli tagna på allvar och inte anklagas för att göra fel, hata eller “skrämma bort någon”. En instinkt som vi måste jobba bort. Jag skulle önska att vi, alla kvinnor, kunde ansluta oss till begreppet ”manshat” och stå för det. För det är viktigt. Vi pratar inte ens med män, vi vänder oss till ANDRA KVINNOR! Kan inte männen bara hålla klaffen och låta oss få samtala, upplysa, peppa varandra i lugn och ro? I stället för att springa runt som yra höns med sårade manliga egon och böla och kräva att få stå i centrum. Som vanligt. Kräva att vi skall anpassa oss efter DEM. Bara använda slagord i kvinnokampen som MÄNNEN har godkänt först? Våra förtryckare skall alltså bestämma över oss? Igen. Bisarrt.

Åter till samtalet. Navid tydliga krav på Bilan: att hon måste vara mer inkluderande. Hon måste låta sitt engagemang och feministiska passion omfatta ”det bästa” för BÅDE pojkar och flickor. Inte kan feminister vara så egoistiska – bara tänka på sig själva? Kvinnorna. Männen då? Ingår inte de i samhället? Den imaginära 17-årige killen från Landskrona, som inte känner sig det minsta priviligerad? Vem tänker på honom? Varpå Bilan vänligt håller med och bekräftar att jo, i ett jämställt samhälle skall både män och kvinnor ha det bra. Då lugnar sig Navid något. Hans sårade manliga ego är någorlunda omplåstrat.

Det måste vara en helt ny tanke för män: att kvinnor helt naturligt omfattar både flickor och pojkar i sin strävan efter jämställdhet? Att feminister inte bara kör sitt eget race och sätter sig själva först. Det finns alltid barn att tänka på. Ungdomar. Gamla. Sjuka. Alla andra människor.

Till skillnad från hur män resonerar alltså. Som alltid sätter sig själva först. Som de gör och har gjort i alla tider…

 Paolo Roberto: den nya rikstönten

När Bilan och Navid diskuterar det hårt kritiserade poddavsnittet med Paolo Roberto 14 maj förra året… börjar jag skruva oroligt på mig. Här är något jag undvikit och inte velat se. Hela familjen var sedan gammalt stort fan av den lille boxaren med alla bra idéer om kärnvärden, kristallklot i livet man inte får tappa…mm. Tills chocken över hans brott för drygt ett år sedan.

Navid själv envisas med att försvara inslaget inför Bilan. Han anser att han lärt sig mycket och att avsnittet var väldigt lyckat ändå. Samtidigt som han är irriterad på feministernas kritik i media. ”Folk uppmanades att inte ens lyssna! Bara köpa andras åsikter!” gormar Navid upprört. Då kände jag tydligt att… jag måste ta en kula för laget. Jag måste lyssna på avsnittet själv och bilda mig min egen uppfattning. Jag måste helt enkelt.

För jag vill och för att jag vill se hur Navid behandlar Bilan jämfört med Paolo. Finns det skillnader? Att media generellt är betydligt hårdare mot feminister än förbrytare skyldiga till brott mot kvinnor är en sanning. Så jag vill se själv, i ett enskilt fall?

Dessutom hoppas jag kanske på …självinsikt och bättring hos Paolo Roberto? Har han blivit mer ödmjuk efter avslöjandet och domen och sin betalda våldtäkt på den 22-åriga flickan från Polen, misstänkt traffickingoffer? 1.500 kronor för 30 minuters sex. Förstår han vad han har gjort? Gör han avbön? Har han jobbat något med sin vidriga kvinnosyn? Tänker han på offret? Har han dåligt samvete och SKÄMS över sina handlingar? Bättrar han sig nu? Skall han kompensera genom att engagera sig och sitt varumärke för att stötta utsatta kvinnor i prostitution? Våldtäkt? Kvinnohat? Trafficking? Kämpar han nu för att bli en bra förebild för sin son och dotter? För att de skall få leva i ett samhälle där människor inte kan köpa varandra? Där slavhandeln är avskaffad?

Det är med viss resignation men ändå hopp jag trycker igång det 91 minuter långa avsnittet. Beväpnad med papper och penna avsett för noteringar under tiden …och med, på riktigt, neutrala öppna öron och hjärta och en strävan att försöka förstå. Visst, med viss bävan… men också med höga förväntningar om att få svar på nämna frågor. Hoppfull som jag är på att människor som gör fel också kan lära sig göra rätt. Den förmåga till bot och bättring som leder till att vi utvecklas och värderingar och moral stärks.

Kvinnan korsförhörs - mannen dyrkas

Det finns mycket hos Navid jag tycker om, han kan gå rakt på sak, nå innanför huden och bidra med en nästan naiv energi som påminner mycket om mig själv. Samtidigt märks det tydligt i samtalet med Roberto att här har vi en man som gärna vill vara ”kompis” med gästerna. Förstår det initialt, det är svårt att gå emot en så grundläggande mänsklig instinkt som viljan att vara omtyckt. Det jag har svårt för är när det finns en tydlig en agenda att vilja gå på djupet i samtalet, ställa de brännande frågorna… för att sen tveka… och stanna precis inför det avgörande språnget! Som sker hela tiden i detta samtal. Så frustrerande! Navid beter sig som en stjärnögd liten pojke som helt okritiskt sväljer allt hans idol säger. Här gäller det att vara polare. Kanske …är det så att Navid försöker? Det blir trots allt långa pauser av tystnad ibland. Men…nej. Det håller inte. En äkta sanningssökare som strävar efter autenticitet går längre än så här.

Dessutom är det här samtalet absolut inte inkluderande. På det sätt Navid krävde av Bilan. Paolo och Navid frossar i självförhärligande, snudd på narcissistiska diskussioner om MANLIGHET, våld och faderskap med fokus på SÖNER. Ordet ”kvinnor” eller ”flickor” nämns nästan inte alls. Väldigt märkligt eftersom det (lilla) allmänna intresse som finns kvar för Paolo Roberto idag är hans betalda övergrepp på den unga kvinnan i prostitution; misstänkt traffickingoffer. Varför skulle vi annars lyssna?

“Män jagar bort lejon” BLÄÄÄÄÄÄ

Min analys så. Okej, jag kan ge Navid cred för att han nämner fraser som till exempel: ”ansvar”, ”vad har du lärt dig?” och ”ditt påstådda självskadebete har ju skadat andra, förstår du det?” (men som svar på detta talas BARA om Paolos barn).

Navid säger inledningsvis att han vill möta Paolo förutsättningslöst, ”man till man, pappa till pappa”. Det är goda intentioner. Som inte betyder ett skit. Inte egentligen. Under intervjun säger Navid att ”vägen till visdom går genom mörker” det kan jag absolut stötta. Alltså, men SNÄLLA! Just denna tanke löper vidare i ett någon slags ömsesidig barnslig avgudadyrkan av ”krigaren” och hur tuffa män är när de jagar bort lejon från oss kvinnor?! Skämskudde fram.

Okej…nya tag. Jag försöker fokusera på det positiva här. Så. Vidare säger Navid en till bra sak om att han försöker hålla sig strikt objektiv inför sitt möte med brottslingen. Trots den tidigare kritiken. Samt att han kommer få skit för att han ger Roberto mer mediautrymme. ”Det handlar inte om att bara ge utrymme, det handlar om VILKET utrymme som ges, hur samtalet blir?”, säger Navid. Det har han rätt i. Om offret/offren ges samma utrymme.

Navid har en god ambition, att gå till botten med saken och prata igenom den ordentligt med våldtäktsmannen. Så samtalet varar en och en halv timme – vilket Navid verkar se som en bra ”kompensation” för den 15 minuter långa intervjun med Jenny Strömstedt dagen efter razzian. Där stackars Paolo Roberto fick ”stå till svars” inför den hårda mediakvinnan. Nu är Jenny Strömstedt en otroligt skicklig programledare med både kompetens och god insikt i mänskliga naturen med osvikligt rättspatos. Och jag redan trött på mansgrisarnas jävla svammel.  

Jag är ledsen. Där tar det positiva slut. Vad är det? Två minuter? AV totalt 91? Är DETTA kvinnosynen bland våra manliga mediafigurer – gamla som unga - i dag ser det mycket mörkt ut för jämställdheten i detta land. Här blir jag på riktigt …uppgiven, rädd och sorgsen.

33 av 100 män köper sex i Sverige

Jag vet att tidigare analyser av samtalet pekat ut samma kritik … men det är så UPPENBART. Så CHOCKERANDE. Det står ut som en sårig tumme: INTE ETT ENDA ORD NÄMNS OM DEN DRABBADE KVINNAN????????????????? Hur mår HON? Vad kan HON berätta för historia? Hon är OFFRET? Men den enda vi hör är FÖRÖVAREN? Vad betyder hon för honom i dag? Vem är det egentligen mest synd om?

Inte någonstans under hela samtalet framgår att det är fel att köpa sex. VARFÖR det är fel att köpa sex. Att det är klart som korvspad inte var första gången Paolo Roberto köpte sex. Det framgår med all önskvärd tydlighet av hans attityd… ”vem minns en hora? Alla är likadana”. Återigen, bokstavligt talat, har vi med kvinnosynen “Madonnan” och “Horan” att göra. Madonnan skulle kunna vara Robertos dotter., gissar jag? Eller någon av de berömda fastrarna. Horan skulle vara den 22-årige kvinnan han våldtog för pengar.

Navid liksom …slirar över ord som ”olagligt köpa prostitution” lite snabbt men är lika snabb att säga att han inte vill prata om det juridiska. Utan bara om hur ”folkdomstolen” dömt Paolo Roberto. Ingenting sägs om det fruktansvärt brott han begått. Vilket enormt samhällsproblem prostitution är i dag. Att antalet svenska torskar ökar hela tiden (BIOREKLAM görs för att stoppa männen från att köpa övergrepp) mycket på grund av den ökande tillgängligheten via internet-annonsering. Varför diskuteras inte den vedervärdiga organiserade brottslighet som bedriver människohandel av det här slaget. Har Paolo Roberto eller Navid Modiri aldrig sett ”Lilja 4-ever?”.

Den 29 maj förra året skrev GP om Folkhälsomyndighetens undersökning om sexköpande män. En av tio män har någon gång köpt sex; en tredjedel här i Sverige. Det vill säga 33 män av 100 (vanliga män, vi alla ser på stan, i affären, på jobbet, i kvarteret…) köper sex på hemmaplan. Resten utomlands. Sju av tio män säger sig vara positiva till att betala utsatta kvinnor i prostitution för sex?!??!! Män verkar till och med tycka de kan vara mer öppna med sina sexköp till vänner och bekanta; i synnerhet när de befunnit sig utomlands. Skrämmande siffror. Så visst: ”det är inte bara jag”…som Paolo Roberto tycks fokusera mest på. Men ändå.

“…det är mest synd om MIG!!!” snyftar våldtäktsmannen

När jag hör Paolo och Navid resonera blir jag egentligen inte förvånad. Mest nedslagen. Och förbannad. För jag känner att de har verkligen PÅ RIKTIGT inte fattat någonting?! Det enda Paolo Roberto talar om är SIG SJÄLV. Hur synd det är om honom. Alternativt hans barn. I alla möjliga varianter på temat. Okej. Vi tar det i punktform.

·      ”jag är katolik, jag är stoiker, jag tror på bikten”… ”mea culpa” bla bla bla . Som för att säga: “titta vad fint jag ångrar mig, tar ansvar”!

• Rättelse: för att kunna få absolution måste du ERKÄNNA vad du gjort till 100% samt känna ÅNGEST för den skada du orsakat människorna som drabbats av ditt brott. Det vill säga: KVINNAN DU VÅLDTOG!!! Du skall våndas, plågas och lida. ”Hur kunde jag göra så här mot henne? Jag måste be om hennes förlåtelse? Jag måste ge kompensation till HENNE!” Skammen och skulden skall ÄTA UPP DIG in ifrån. Jag hör ingenting av detta i våldtäktsmannens berättelse. Han påstår att han ”erkänner att han gjort fel” men har visar ingen ånger för vad han gjort HENNE. Och därmed alla kvinnor. Inga skamkänslor över hur han legitimerar mäns syn på kvinnor som objekt och slavar. Hans dotter och son skall också leva i det här samhället? Tänkte han nånsin på dem innan han stack in sin lille stöddige macho-penis i en tvingad ung kvinna? Som aldrig skulle valt att ge sitt samtycke till sex med honom på frivilliga grunder. Trodde du att det räckte att läsa tre ave Maria? Så har du syndarnas förlåtelse? Nej nej nej.

·      ”Jag har ett beroende - det är min inre demon”, Navid vågar inte fråga (nu heller) men nämner ordet ”sex” i samma mening som han räknar upp flera andra beroendesjukdomar som tex alkohol och droger.

o  Rättelse: okej, vi jämför sexköp med alkoholism. Som nykter alkoholist i 12-stegsprogrammet skall du göra fullständig avbön, i DETALJ berätta vad du gjort för fel. Identifiera offer. Vilka som blev skadade av ditt missbruk, som helhet och i enskilda incidenter. Be om förlåtelse till ALLA du sårat och förstört för. Du bör också aktivt arbeta för att hjälpa andra i samma situation. Få folk omkring dig att sluta dricka. Gå på AA-möten. Erbjuda dig vara sponsor. Som offentlig person finns dessutom väldigt mycket du kan göra för att öka upplysningen om riskberoende, missbruk och osunda relationer till alkohol. Då Paolo Roberto inte ens nämnt ordet ”sexberoende” eller att han börjat gå på AS-möten eller befinner sig i beroendebehandling får vi tyvärr avfärda detta som rent skitsnack och ännu en bortförklaring. Suck! Allvarligt talat. Vi har ALLA demoner – DEAL WITH IT!

·      ”Det är inte bara jag” …”Det finns massor av ‘mäktiga män’ (?) som åkt fast för sexköp också… och ingen skriver om DOM i tidningarna. Mediadrevet är en feministisk konspiration för jag är Sveriges värsta machoman” bu hu.

o  Alltså…tålamodet med Paolos femåringsbeteende är nog nu. Skämskuddarna börjar ta slut.

o  Rättelse: STÅ FÖR VAD DU GÖR! Får man lära sig redan på dagis. Ursäkten “det var inte bara jag” utrotas innan puberteten. Ynkligt! Information: du är en offentlig person. Du har tjänat mycket pengar på att vara en ”kändis” som gjort sig populär bland både barn och vuxna. Bra jobbat! Samtidigt: du har vetat spelreglerna hela tiden. Du har sett andra kändisar bli uthängda och få betala priset. Du har valt att stå i rampljuset då får du ta konsekvenserna. Som man bäddar får man ligga.

·      ”Jag har förlorat så mycket pengar…” Våldtäktsmannen berättar med darr på rösten om att hans 13 företag, 200 anställda, som omsatte hundratals miljoner varje år bara är ”borta”… buhu snyft. Han hade inga pengar, kunde inte betala sina huslån (tvivlar jag starkt på) övervägde att börja jobba på oljerigg. Bytte bank till Swedbank i stället för sin gamla bank. Swedbank vill tydligen ha honom som kund. Innebär detta att de kvinnliga anställda också ha sex med honom möjligen? Är de Madonnor eller Horor? Roberto var sur för att gamla banken inte vill täcka alla hans förluster från sina hotell- och restaurangföretag. Vilket gällde för alla under hela pandemin (?) vad jag förstår. I vilket fall som helst är det i alla fall Väldigt Synd Om Paolo Roberto.

o  Rättelse: ”Folkdomstolen” = dina fans har betalat din lön i många år, gett dig och familjen tak över huvudet och mat på bordet. Och väldigt mycket mer därtill. Folket har all rätt i världen att dra tillbaka sitt stöd för dig och därmed även ditt levebröd när du VÅLDTAR en kvinna för pengar. Har du glömt att det är det du har gjort? Du skulle varit snäll mot dina fans... Många MÅNGA var kvinnor. Man up för fan!

·      ”Jag förstår dem som tar livet av sig när de utsatts för ’mediadrev’. Och jag har funderat, orkar jag resa mig igen? Jag är 52 år. Då är det svårt att börja om från början”

o  Alltså SERIÖST?! Paolo Roberto tror att han är cyber-mobbad till självmordets gräns? Han jämför sig med… tex Amanda Todd. Den 15-åriga flicka från Vancouver, Kanada, som under börjar av 2010-talet lurades att ta av sin tröja och visa brösten framför webbkameran av ett groomande rovdjur på nätet. Mannen (som tros vara en misstänkt barnporr-förövare i Holland) spred sen bilden till hennes klasskamrater och hon skälldes för hora och lösaktig mm och blev helt utmobbad. Både fysiskt och online. Hennes rykte var förstört. Mannen som stalkade Amanda skickade även nakenbilden till skolelever på de nya skolor hon började på när hon försökte gå vidare. Hon mådde så dåligt att hon försökte döva sin ångest med alkohol, sex och att skära sig själv med rakblad (= ett självskadebeteende på riktigt alltså.) Gjorde även upprepade självmordsförsök – drack blekmedel – och till slut ”lyckades” hon. Så i dag är hon död sen länge. Är det HENNE Paolo Roberto jämför sig med!? Den 52-årige torsken och machomannen med solitt kontaktnät av barn, familj, vänner, PT-kunder, präster och tom sympatisörer i de mer skumma vråna av internet. Med pengar, makt och inflytande. Skulle HAN ta livet av sig på grund av att hans brott krossat det förtroende han haft hos svenska folket? Vilket innebär att inte längre tjäna miljarder på att vi köper hans jävla pasta längre? LÄGG AV!

·      ”Det är pandemins fel”

o  Rättelse: är faktiskt oklar över vad han menar? Griper efter halmstrån kanske?

·      ”Jag är utsatt för cancel-kultur!”

o  Rättelse: nej, Paolo Roberto. Cancel-kultur är att banna kända människor som har utfört skandalösa handlingar från sociala medier och bojkotta deras plattformar, skriver dictonary.com. Kommer av ofta uttalade kampanjer där en enskild person uppmanar alla andra att ta bort individen, som en del av en ”group-shaming”. Tror inte någon behövde ”övertalas” för att sluta följa den här torsken på sociala medier. Att Facebook tog bort hans konto känns bara vettigt och sunt. Varje människa har rätt att bli respekterad för sina val. Vill jag bojkotta en våldtäksman som profiterat på sin popularitet och offentlighet större delen av sitt vuxna liv skall jag få göra det utan att bli anklagad för att ”gå med i drev” eller att jag ägnar mig åt ”cancel-kultur”. Så här går det när en man i offentligheten utsätter en ung kvinna för sexbrott. Stå för det du gör och ta ansvar för dina handlingar i stället.

·      ”jag går i terapi, hos prästen, jobbar på mig själv och mina demoner. Jag går i kyrkan och mediterar”.

o  Rättelse: Jag jag jag! Egot närmar sig narcissistiska höjder. Är detta att sona sina brott? Det är OFFRETS behov, den industri och de samhällsnormer som ens tillåter prostitutionen att pågå som är det viktiga. Du är inte viktig! Det är vad du kan GÖRA FÖR offret, utsatta kvinnor och de män som köper sex som räknas. Inte din egen personliga, lilla narcissistiska bubbla. Dessutom har jag ytterst svårt för människor som svamlar om religion och Gud när de vill ha förlåtelse i stället för att ta eget ansvar. Fegt!  

·      ”jag begick värre brott förr!” säger Paolo lite stolt och hänvisar till sin tid som ungdomsbrottsling. ”Var faktiskt med och startade kravaller – det är livsfarligt” säger forne kungen av Kungsan.

o  Rättelse: att en 13-åring går med i kriminellt gäng i förorten och ägnar sig åt stölder, våld och upplopp är naturligtvis allvarligt. Här bör samhället göra insatser. Jag har inga problem att förstå och förlåta den unge lättpåverkade tonåringen. Att en 52-årig rik, etablerad och respekterad familjefar i en fast relation väljer att betala pengar för att våldta en fattig 22-årig ”illegalt importerad” kvinna, på sannolika skäl frihetsberövad och utnyttjad på en lägenhetsbordell - helt utanför det svenska samhället - är en HELT ANNAN SAK. Du har ett betydligt, BETYDLIGT större ansvar nu än du hade som förortsunge. Hur kan inte detta vara uppenbart? Varför tror du alla är arga på dig?

o  Nu börjar jag bli trött på alla dåliga ursäkter som klassiskt nog alltid åtföljer den som är blind för sina fel… Standardtalet: ”jag försöker inte skylla ifrån mig men…”

För er som är nyfikna så nej… Paolo uppger klart och tydligt till Navid att han inte tagit till sig mer av kvinnofrågan eller fått några nya feministiska tankar. Snarare hänger sig Paolo och Navid åt en ytterst osmaklig ömsesidig beundran för att vara ”cool och macho”. Paolo berättar bland annat om hur ett par ”små vänsterkillar” följt efter honom och filmat honom med sina mobiler när han tidigare under dagen tagit sig till ”Hur kan vi”-poddens inspelningsstudio på söder. Då gömmer han sig och smyger sig på dem bakifrån och skrämmer dem med något slags ”skoj-hot” och ryter: ”gör inte om det där!”. ”Hade det varit 15 år sen hade de vaknat på asfalten” skryter han. Förmodar att han skulle slå ner dem på något sätt? Dessutom helt i stick och stäv med den omtalade hederskodex som gäller bland kampsportsutövare; att absolut inte skada allmänheten eller ”slåss på stan”. I synnerhet inte vuxna män på 37 år. Antar jag? Roberto påstår samtidigt att hans val att avstå våld mot tonårskillarna på söder visar att har ”utvecklats och mognat”. Han berättar vidare att han ringde sina ”gamla boxningspolare” när Expressen stod och knackade på hans fönsterruta hemma i villan dagarna efter gripandet förra året. Och hur dessa jagat bort journalisterna. Med hot om mer våld, får man anta.

Även om Paolo Roberto någonstans inser att han som förortsunge tidigt lärde sig att hans enda kapital var våld så verkar han inte kopplat att han fortfarande hänger sig till en våldsromantisering? I alla fall i sina mansideal. Han duckar hela tiden för att han faktiskt egentligen tycker att mannen är man tack vare sitt våldskapital. Sin makt. Navid är som trollbunden och håller med om varje ord. Kommer med svamliga, felaktiga referenser till Sagan om Ringen…och eldar på detta vanvett. Det är inte meningen att våld skall vara en del av livet längre. För någon.

Paolo fortsätter med att glorifiera våld och nämner kampsport. Han pratar bland annat stolt om att tonårssonen ägnar sig åt detta och att han tack vare slåss-träningen blir en ”riktig man”. Jag kan också tycka att karate, boxning och liknande är toppenidrotter, som ungdomar absolut kan välja att hålla på med. Fysisk träning kryddat med lite österländsk visdom, meditation och andningsövningar är väl fantastiskt? Men som medel att kanalisera överskottsenergi hos unga män och pojkar med föreställningen att denna energi annars förvandlas till kriminellt våld? Nej tack! Det luktar könsmaktsordning och ansvarsbefriande och att ”mannens natur är att bruka våld…”. Vilket jag definitivt inte hör hemma i sund barnuppfostran.

Och varför talar inte brottslingen om sin dotter? Tränar hon också kampsport? Är det inte viktigt för henne att bli av med sin överskottsenergi? ”’Rätt sätt’ att bli en riktig kvinna på?”

Dessutom kunde vara ytterst intressant att höra hur han förklarat sitt brott för sina barn. Hur berättar han, deras far och förebild med uppdrag att lära dem rätt och fel, att han våldtagit en flicka, inte mycket äldre än de själva (sonen 16 år och dottern 13 år, enligt wikipedia) för pengar? Att denna flicka i hans ögon ”inte räknas, så då är det okej?” Hur förklarar han sin kvinnosyn? Sin människosyn? Tycker han att alla människor är lika mycket värda? Om han, deras pappa, våldtagit en flicka för pengar – är det då okej om någon annans 52-åriga pappa gör samma sak med någon av dem? DET hade jag definitivt frågat om jag suttit i poddstudion istället för Navid. Det är sånt jag vill veta.

 Det är kort sagt en skrämmande syn på både kvinnor och män som visas upp i detta poddavsnitt. Vet inte om det någonstans är bra att höra vad som gömmer sig innerst inne i mäns hjärtan och tankar? Veta vilken nivå de befinner sig på?

Sorgligt nog är mycket av det som samtalas om extremt grunt och populistiskt. De 17-åriga killar Navid talar om, som skall formas till sunda, fina vuxna män och medborgare, tar troligen väldigt lätt intryck av det här inslaget. I synnerhet av talet om våld. Mannen som ”krigaren”. Som ”skyddar kvinnor och barn när lejonen kommer”. Alltså hjälp! VILKA LEJON??? Var ÄR min skämskudde?

Uppgradera kvalitén på dina tankar!

Jag har själv lyckats uppfostra två söner – och en dotter - som ensamstående mamma. Med tillgång till flera fina vuxna förebilder; manliga som kvinnliga. Mina barn har aldrig någonsin varit i slagsmål. Som jag tidigare berättat. De är nöjda med livet ändå. Eftersom de vet att de är älskade och respekterade precis som de är. Och vill jag gärna tro, för att de lärt sig att sätta ord på sina känslor, samtala och var öppna och ärliga med sina innersta tankar, rädslor och känslor. Att inte bry sig om normer för tex kön, sexualitet eller ålder. Strunta i vad andra tycker och följa sitt hjärta. Det vet att jag tycker att det är viktigt att möta varje människa där hon är. Att i varje mänskligt möte ge individen en chans. Fritt från fördomar. Att alla människor är lika mycket värda, har exakt samma skyldigheter och rättigheter oavsett kön, ras, religion, sexuell läggning, politisk åskådning eller utseende. När jag tittar på mina barn så kan jag stolt tillkännage att jag – att BARNEN – har lyckats.

Till Paolo Roberto, och alla andra, skulle jag vilja avsluta med ett citat från Robertos favoritfilosof, Marcus Antonius, romersk kejsare och stoiker:

”The hapiness of your life depends of the quality of your thoughts”.