Hjälp gömda kvinnorna I DAG …eller sörj deras död i morgon

Gömda kvinnor: alla svenska kvinnoflyktingars ljus i mörkret:

I dag lever nära 800 kvinnor, plus barn, med skyddad identitet på hemlig ort. De är på flykt från män som vill döda dem. De lever i källare, stugor och små skrubbar. Ständigt rädda, utan pengar, isolerade från alla människor…på flykt från våldet. Skräckslagna att röjas.

”När vi kvinnor dödas av våra män väcker det ilska och protester i samhället. Samtidigt lever alla vi som gömmer oss så utsatta och bortglömda! Erkänn att vi finns! Hjälp oss medan vi lever!”

…säger en gömd kvinna sammanfattningsvis till Kerstin Weigl fantastisk journalist, som gjort en podd-serie samt skrivit artiklar på temat i Aftonbladet. Bland annat om och i samarbete med organisationen Gömda Kvinnor. Weigl skriver att gruppen är ”de gömda kvinnornas nya motståndsrörelse”. De utgör ett nätverk som startade januari 2020 med målsättningen att synliggöra alla gömda kvinnor och barn. Eftersom det i dag knappt finns någon kunskap kring dem och deras utsatthet – varken hos svenska myndigheter eller allmänheten. Det hela började med att en kvinna, kallad Jonna (fingerat namn), satte ut en skylt med texten ”Vi är 800 kvinnor som lever gömda” på en central plats i Luleå. Fler kvinnor i samma situation uppmärksammade saken. Satte ut egna lappar på lyktstolpar, staket och anslagstavlor. Fann varandra på sociala medier. Ägnade sig åt fredliga aktioner som exempelvis #kvinnostrejk; en landsomfattande protest som äger rum kl 15.00 varje fredag för ökade rättigheter åt alla kvinnor. Deltagarna skriver ”mitt krav”…i text eller på plakat och får gärna ställa sig på centrala platser i staden. För att inte tala om de hjärtekrossande foton som läggs upp…av tomma skor utställda på gator och torg; företrädesvis tingsrätt och kommunhus. Klackförsedda kvinnoskor sida vid sida med små gymnastikskor i barnstorlek… som silver- eller gråfärgats… och skall symbolisera hur de hemliga människoliven finns men inte får synas... Inspirerade av de mexikanska kvinnorna som sätter ut röda damskor; som symboler för mördade medsystrar.

Hjälp svenska flyktingar - kvinnor och barn - nu!

Vi måste alla hjälpas åt att lyfta fram den verklighet som gömda kvinnor befinner sig i. Det är ett helvete utan slut, en flykt från ett krig som pågår HÄR! I Sverige! I dag! Samtidigt som ytterst människor som vet om detta. Kvinnorna är dolda för alla. Vilket också gör det svårt att få samhällets hjälp. Det är ett moment 22.

Kerstin Weigl och Gömda kvinnor för samtal med kvinnorna på flykt och vill sprida och berätta deras historier för alla – så att hjälpen kan komma. Jag vill att vi alla hjälps åt med detta nu. Dela storyn. Prata med varandra och makthavarna. I din kommun. I ditt riksdagsparti. Läs om och följ Gömda Kvinnors arbete och liknande konton på sociala medier. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Är det några kvinnor som behöver omedelbar undsättning är det de gömda kvinnorna. Och som vanligt: deras barn. Kvinnorna har med sig barnen. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Så vill vi föda upp goda, rättvisa samhällsmedborgare skall vi ta hand om ALLA barn. Och deras mödrar. Alla vuxna svenskar i dag har ansvar för alla barn. Barnen är framtiden. Och mödrarna är nyckeln till framtiden.

Är jag en gömd kvinna?

Jag har ingen personlig erfarenhet av att gömma mig officiellt. Jag har aldrig polisanmält min förövare …blev snarare skräckslagen när polis och åklagare envisades med att inleda en förundersökning under pågående utredning hos familjerätten. Samt som svar på de gånger jag var tvungen att kontakta polisen akut samt för att försöka få kontaktförbud. Som min advokat förklarade, när jag ville hon skulle stoppa polisutredningen: ”ser polisen att brott har begåtts kommer de att utreda. Det finns inget du kan göra åt saken”. Förstås. Misshandel och brott mot kvinnofriden faller under allmänt åtal numera. Vilket är bra. Men fortfarande tandlöst. Förundersökningen för min del ledde aldrig till åtal ”lades ner i brist på bevis”. Som många, många, många kvinnor med mig fått uppleva. Suck.  

Och visst gömde jag mig. Hemma hos mina föräldrar. Nästan ett år bodde jag i mitt gamla barndomshem. Mor och far måste varit överlyckliga. ”Ni trodde kanske att jag skulle klara mig själv efter att jag flyttat hemifrån? Nu är jag tillbaka, 32 år gammal. Är det okej att jag flyttar hem igen? …med tre barn. Katt. Hamster. Samt med ett mordiskt, galet ex som stryker utanför knutarna och terroriserar oss…?” Hjälp! Är i dag ytterst tacksam för denna hjälp… samt över att jag inte visste då det jag vet nu.  

Troligen funkade detta för oss; mycket tack vare att min förövare parallellt med sin våldsamma personlighetsstörning också led av svår psykisk sjukdom (obehandlad än i dag) och hade hamnat utanför samhället – saknade helt jobb, inkomst och sociala kontakter – sedan många år tillbaka. Han hade helt enkelt inte de resurser som krävdes för att kunna göra verklighet av sina dödshot så länge jag bodde i mitt gamla barndomshem. Dessutom led han av paranoida tendenser och var livrädd för min mamma. Kanske mer än för polisen? Tack och lov. Skämt åsido. Alla har dock inte lika stor ”tur” som jag.

Varför flydde du?

Därför tänkte jag återge vad både jag och de kvinnor, som delat med sig av sina historier till Kerstin Weigl och Gömda Kvinnor, upplevt.

Alla kärlekstragedier som slutar på skyddat boende - eller med döden - börjar med sagolik förälskelse. ”Här är HAN med stort H! Mitt livs stora kärlek! Äntligen!”. Pirr i magen, rodnad kind, hjärtat klappar när han är nära…du ser allt genom rosa glasögon.

Sen kommer små nålstick av obehag. Kommentarer. Oförklarlig vrede hos den älskade. Som leder till osäkerhet och vånda hos dig. Han som sa sig älska dig mest, som sa att du var den vackraste kvinnan i världen…börjar plötsligt titta på dig med avsmak. Påstå att du är ful. Fet. Luktar illa. Jävligt korkad. Du ger honom inte tillräckligt med uppmärksamhet. Du är inte tillräckligt kärleksfull mot honom. Du visar honom inte respekt. Du är en hora. En slampa. Han får plötsliga skrämmande raseriutbrott. Ber om ursäkt efteråt med förklaringen ”det svartnade för ögonen”.

Du får inte längre prata med killkompisar. Du får inte skjutsa hem manliga kollegor från jobbet. Din man, din älskade börjar plötsligt diktera allt för dig. Skall du ringa ett samtal till myndigheterna sitter han jämte och kontrollerar att du ”säger rätt”. En kvinna berättade för Weigl att hon tvingades ringa upp en socialsekreterare fyra gånger innan det dög. Ändå var hennes man rasande efteråt och misshandlade henne med knytnävsslag.

Så kom vi in på det också. Den fysiska misshandeln. Den följer alltid på den verbal förnedring. Det är bara en tidsfråga. Du får inte längre gå ut med vänner. Knappt gå till jobbet. Du skall skynda dig DIREKT HEM. Du får inte prata med dina syskon i telefon. Dina föräldrar får inte komma på besök. Du får faktiskt inte träffa någon annan än honom.

När du blir gravid tänker du “nu kommer allt bli bättre! Nu förstår han att jag verkligen valt honom, att jag vill ha en framtid med honom, få barn och familj med HONOM! Hurra!”… för att sedan uppleva att det blir precis tvärtom. Fruktansvärt mycket värre till och med… samtidigt som du känner dig mer låst än någonsin. “Barnen har rätt till två föräldrar”…”hur skall jag klara av att ta hand om barnen ensam?” …och andra vansinnigheter och diktaturfloskler stoppar dig från att gå. Kanske är du nyförlöst och svag? Kanske är du gravid igen? Plus att du vid det här laget förmodligen är effektivt avskuren från omvärldens hjälpresurser. Kanske till och med är beroende av mannen ekonomiskt? Dessutom kan han nu kan dominera och kontrollera dig fullständigt genom att hota att skada barnen. De är din största akilleshäl. Och mannen har plötsligt fått all makt över dig och ditt liv.

Stryptag med elsladd

Den fysiska misshandeln eskalerar. Han tar en elsladd och virar runt din hals och drar åt. Säger att han skall döda dig…om du inte gör som han säger. Han kan stå och diska och från ingenstans hålla fram en kökskniv mot dig och säga nonchalant ”tänk vad lätt jag skulle kunna hugga ihjäl dig med den här kniven”. Du blir rädd. Och han gillar det. En kvinna berättar att hennes man och hon var ute med båten. Helt plötsligt slår han en brandsläckare hårt i huvudet på henne och hon faller överbord. Polisanmäldes för mordförsök, fick straffreduktion och var ute efter ett halvår. Som vanligt. För att sedan börja förfölja kvinnan på allvar.

Samma mönster upprepar sig. Kvinnan polisanmäler. Kvinnan lämnar. Då får hon hjälp av soc med hotbedömning, skyddad folkbokföring samt boende på ny hemlig adress. Åtalet faller på grund av brist på bevis. Mannen blir så kränkt att han bestämmer sig för att förfölja kvinnan med alla medel tills han tagit livet av henne. Han har vänner som hjälper till med trakasserierna. Som står utanför bostaden och bankar på dörrar. Skriker. Krossar fönster. Ringer upp och hotar mitt i natten. Dyker upp på barnens förskola. Förföljer kvinnan på väg till jobbet. Hon flyr. Han letar. Tömmer hennes postlåda. Skickar ut falsk efterlysning på Facebook. Postar paket till kvinnan och spårar sen försändelsen till hennes adress. Hans vänner åker runt med bil och spanar. Han ger aldrig upp.

Flykten

Kvinnan som flyr har ingen tid att förbereda sig. Allt går så snabbt. Du får bara packa med sig det allra nödvändigaste åt dig och barnen. Som ryms i en eller ett par väskor. Barnen rycks ur välbekanta, trygga förskolor och skolor. Tvingas lämna allt och alla bakom sig.

Föreställ dig att du är i samma situation. Du har tio minuter på dig att packa. Vad tar du med dig? Allt annat måste du lämna bakom dig. Ditt älskade hem. Din borg. Inrett med omsorg, hopp och kärlek. Fyllt med vackra, användbara saker som underlättat och förgyllt din vardag. Ägodelar du samlat under ett helt liv. Du vet inte om du någonsin kommer att få se dem eller ditt hem igen. Vilken FASA!

Du är kvinna på flykt så du måste springa vidare. Med väskor skumpandes runt benen, barnen håller du i handen. I famnen. Du får inte välja vart ni ska. Du har ingen aning om hur den nya bostaden ser ut eller i vilken stad ni skall bo. Var skall barnen gå i skolan? Kommer du kunna jobba? Du vet inte ens hur länge ni får bo där? Skräcken för att det hemliga gömstället skall avslöjas är ständigt närvarande. Röjs du måste de fly igen. Göra exakt samma sak. Igen.

”Många kvinnor känner att de orkar inte mer.  Men stannar de kvar på den röjda adressen riskerar de döden” säger Tove Sander, advokat som medverkar i Weigls podd-serie Gömda Kvinnor.

Främsta orsaker till att det skyddade boendet avslöjas är att någon av misstag lägger ut en oförsiktig bild eller annan information på sociala medier. Kanske ett barn? Myndigheter (tex försäkringskassan, skatteverket eller socialtjänsten) gör misstag och skickar ut brev till en gammal adress. Berättar advokaten vidare. Vården kan vägra behandla utan korrekt personnummer istället för att använda pappersjournaler och handskrivna recept för att hindra förföljare.

Hur lever en gömd kvinna?

När du väl kommer till ditt skyddade boende…med eller utan fysiska skador. Oftast med traumaskadade barn. Ibland värre. Blir lättnaden tillfällig. Du är i säkerhet. Just nu. Men vad händer i morgon?

En gömd kvinna beskrivs leva i ständig rädsla för att bli röjd. Skammen förföljer dig var du än går. ”Jag är en SÅN DÄR! En misshandlad kvinna…nej!”. ”Hur kunde jag utsätta barnen för detta?” ”Nu har jag gjort min familj orolig och ledsen?” “Kommer vi någonsin få träffa dem igen?” Du känner dig lurad. ”Innan jag lämnade trodde jag verkligen att barnen skulle kunna vara hos sin pappa varannan vecka”, sa en kvinna; som i dag inte fattar hur hon tänkte. Jag kan relatera till precis samma känsla. Jag tänkte också exakt så där. Förnekelsen och den skeva självbilden av vad som pågår är skrämmande.

En gömd kvinna lever helt isolerad från omvärlden. Helt utanför samhället. Hon kan inte gå till traumapsykolog med sitt barn utan en detaljplan för logistiken plus en till person som följer med henne. Tonåringen kan inte gå i gymnasiet, skaffa vänner eller använda sociala medier som vem som helst. 8-åringen kan inte börja i fotbollsskola. Den gömda kvinnan och barnen måste skaffa nya namn. En ny historia. Hon kan inte lära känna nya människor. Aldrig träffa en ny man. Så länge hon lever gömd. Det förbjuder hennes samvete henne ”hur skulle jag kunna utsätta honom och hans eventuella barn för detta?” säger en kvinna i Weigls podd-serie. Den gömda kvinnan känner sig rastlös, lat och svag…som en riktigt hemsk människa. När det är hon som är offret.

Får inga pengar

Dessutom har du som gömd kvinnan det oerhört tufft ekonomiskt. Och blir ofta nekad hjälp av myndigheter. Hjälp du har rätt till. Som om helvetet att gömma dig och dina barn från en mördare inte var illa nog?! Som kvinnoflykting får du kanske betala för en gammal bostad som står tom? Avgifter för en dagisplats som inte utnyttjas? Du saknar förmodligen intäkter då det är svårt att skaffa nytt jobb i en ny stad. Inget får heller riskera röja din identitet. Om du ens är arbetsför? De flesta offer för långvarig misshandel lider av sina skador livslångt. Trauma, PTSD, svårighet andas/svälja efter strypning, problem med njurar efter slag och sparkar, nedsatt syn eller hörsel, att tappa hår, lida av yrsel, hjärtklappning, sömnstörningar och depressioner …för att nämna några exempel. Trots läkarintyg har de svårt att få sjukpeng.

Försäkringskassan nekade en gömd kvinna sjukersättning med motiveringen att ”social utsatthet inte är någon sjukdom”. Ignorerade helt hennes diagnos: ”trauma OCH PTSD”; intygat av läkare. Handläggaren tyckte att kvinnan borde gått till Arbetsförmedlingen och anmält sig arbetslös dagen efter hon flytt från mannen och det gemensamma hemmet. ”Jag kunde inte! Jag satt i polisförhör hela dagen!” berättar den förtvivlade kvinnan för Weigl i podd-serien Gömda Kvinnor.

Den gömda kvinnan får inte ta kontakt med någon. Vissa socialtjänster har krävt att hon aldrig återvänder hem. Utan startar ett helt nytt liv i en annan stad. Bryter kontakten med alla släktingar och vänner. En kvinna blev till och med hotad med att ”om du inte polisanmäler förövaren kommer vi tvångsomhänderta din son!”. Både rätt och fel, enligt vad advokaten Tove Sander säger till Kerstin Weigl. ”Bra att socialtjänsten tar hotet på allvar och vill skydda sonen men helt fel att tvinga någon göra en polisanmälan. Det måste alltid vara individens eget val”.

10 bud från motståndsrörelsen  

Just att polisanmäla våldsbrotten och mordförsöken tycks vara kontroversiellt. Viktigt för att få stopp på ett pågående hot mot livet, men då stöd saknas i lagen i dag kan inte anmälan följas upp med reellt skydd mot förövaren på sikt. Så varför ha ett tandlöst system? Med inbyggda systemfel som drabbar den utsatta kvinnan och hennes barn?

Jag har läst och lyssnat klart på det fantastiska samarbete Gömda Kvinnor och Kerstin Weigl med sakkunniga advokater med lång erfarenhet på områet: Tove Sander och Ulrika Rogland. Podd-serien och artiklarna i Aftonbladet rekommenderas varmt. Så även boken ”I händelse av min död” som Kerstin Weigl skrev tillsammans med Kristina Edblom.

Så nu tänkte jag lista de åtgärder som måste till för att stoppa dödsslakten av kvinnor samt befria alla de minst 2.000 kvinnor och barn som lever gömda (räknade ca 1-2 barn/kvinna).

1.    Myndigheternas uppslutning kring den dödshotade kvinnan skall var ett väloljat maskineri. Samtliga inom polis, socialtjänst, sjukvård och domstolsväsende skall vara välutbildade i våldets- och rädslans mekanismer. Hotet skall omedelbart tas på allvar. Kvinnan skall kunna vända sig till EN instans; där alla kompetenser är samlade under ett tak. Ett kvinnocenter? Och omedelbart få hjälp med allt: från vård av psykiska- och fysiska skador på kort och lång sikt, ekonomiskt bistånd, praktiskt omhändertagande och beskydd (se nedan) av sig och sina barn.

2.    Svenska domstolar skall släppa kravet på att ”partnerna skall komma överens”…vilket bara fördröjer och försvårar processen – ofta med dödlig utgång – för de drabbade kvinnorna. Samt utsätter berörda barn för onödigt lidande. Döm individuellt. Låt BARNEN bestämma. Inte de kriminella männen.

3.    Möjliggör samarbete med polisen utan polisanmälan.

4.    Kontaktförbud skall bli lättare att få samt skall få behållas på livstid. Kan tex chefen för socialtjänsten få utfärda detta? Istället för åklagare. I dag finns inget som försvårar förövarens liv eller kränker hans rättigheter bara för att han är ålagd med förbud att kontakta en kvinna.

5.    Nya lagar krävs för att möjliggöra frihetsberövande FÖRSTA GÅNGEN en man bryter mot ett kontaktförbud.

6.    I större utsträckning använda partiellt frihetsberövande – tex fotboja?

7.    Jämställdhetsmyndigheten skall kartlägga gömda kvinnors situation. Mer forskning behövs på området.

8.    Gör det till praxis att ALDRIG ge en farlig pappa umgänge. Försvåra överklagandet av beslut kring tex utdömd ensam vårdnad utan möjlighet till umgänge. Så inte barnen gång på gång blir indragna i traumatiska processer på tex kommunens familjerätt. År efter år.

9.    Att polisen ges rätt och resurser att bedriva övervakning, avlyssning och arbete under täckmantel för att avslöja och arrestera män som utövar dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. I förebyggande syfte: innan de dödar. Kan samma metoder som används mot organiserad brottslighet och narkotikabrott användas för kvinnofrid?

10.   Att ge kvinnor som lever under dödshot rätten att få stanna kvar med sina barn i sina hem. Att staten bekostar säkerhetsupprustning av bostaden samt personskydd av utsatta kvinnor och barn. I hemmet. Till och från skola, arbete, mataffären och privata besök et cetera. Kanske med hjälp av militären (som komplement till påhittade övningar)? Värnpliktiga? Hemvärnet? Samt viktigaste av allt: FLYTTA PÅ DE KRIMINELLA MÄNNEN. Häktet om nödvändigt. Rättighet och utbildning av självförsvar till kvinnor och barn. Bland annat rätt att bära el-pistol?

Jag har redan skickat länk med blogginlägg samt krav på lagändringar till högt uppsatta politiker som jobbar i regering och riksdag efter Hässleholms-tragedin. Det är bara att bygga på med det här också… och alla som läser får gärna skicka iväg några mejl på temat också. Ju fler vi är som protesterar, desto mer måste politikerna lyssna på oss.

Det räcker nu! #låtkvinnanleva

 Foto hämtat ur artikeln från Aftonbladet om Gömda Kvinnor, 23 juni 2020.