Jämställdhets-kritiker: …”Kvinnorättsaktivister är foliehattar”
”Patriarkalt förtryck av kvinnor finns inte… det är bara manshatande feminister som hittar på!” Hörs många män – och kvinnor tyvärr – bräka och himla med ögonen. Metoo eller ej. Varför är det så enormt provocerande när en KVINNA uttalar orden ”jag hatar män”? När hon tar över det tillmäle män och jämställdhetskritiker använt för att försöka tysta henne? Som när homosexuella män tog befälet över ordet ”bög”? Varför skulle inte vi kvinnor kunna göra detsamma? I synnerhet som ordet ”manshatare” är STARKT! Väcker uppmärksamhet! Får människor att lyssna!
Det är PERFEKT! Männen och kritikerna är ”pappa” till uttrycket men jag är den första att tacka och bocka. Kanske är det ett sånt osannolikt fenomen i detta samhälle där total mansdominans råder att jag som kvinna aldrig själv skulle kommit på tanken att formulera meningen själv? Att en kvinna skulle kunna ta orden ”jag hatar män” i sin mun?” Att använda det i sin feministiska kamp i syfte att befria sig från generationers manstillvända tvångströja. Eftersom vi inte varit stort mycket bättre än männens husslavar… sedda som ägodelar…så fort de fått sin ring på vårt finger? Likväl nu som i tusentals år…
Generationsförbannelsen. Mannen i centrum. Mannen som har alla rättigheter. Mannen som beundras för att han är driven, självständig, följer sin dröm…antingen det är en passionerad hobby, idrott eller karriären. Kvinnan som först och främst förväntas vilja bli maka och mor, hon skall vara den som ”håller ihop familjen”, stannar i hemmet, sköter barn och hushåll, väntar…tålmodigt accepterande av sin roll som ”nummer två”. Speciellt efter att hon fått barn. Det vill säga: en kvinna som automatiskt accepterar och backar upp mannens manlighetsprivilegie. Utan att veta om det. För vi har alla växt upp med detta. Det är “normalt”. Så vi ser det inte. Jag hänvisar återigen till Carin Holmbergs fantastiska studie ”Det kallas kärlek”. Om heterosexuella unga pars samborelationer; där en övervägande majoritet omedelbart börjar uppvisa beteende stammande från gamla könsroller så fort de flyttar ihop. Obegripligt.
Det är väl klart att vi har en ojämställdhet i detta land i dag. Vi tar UMOs definition, det handlar ändå om de unga: ” Jämställdhet innebär att tjejer och killar har samma möjligheter och rättigheter. Det kan vara olagligt att behandla någon sämre på grund av personens kön. Samhället är ännu inte jämställt, men det finns lagar och planer för hur det ska bli det.”
Men snälla! Läs innantill och säg till mig att kvinnor inte är förtryckta i dag?
Lär alla kvinnor stå för sitt manshat!
Jag har som sagt fått frågor om mitt manshat, vad det är, vad det betyder? Från kvinnor framför allt. Så jag kommer inte lägga någon värdering i dessa frågor eller varför uttrycket ”manshat” är så kontroversiellt därför att jag har förståelse för att det är svårt att begripa. Vi agerar alla automatiskt till viss del på grund av de strukturer och normer vi växt upp med.
Manshat är dock ett vitt begrepp och jag funderade länge på hur jag skulle kunna lägga upp mitt skrivande. Jag har kommit fram till att jag vill att min redogörelse för mina tankar kring manshat, att dela forskning, berättelser och idéer från min kvinnliga referensgrupp, framför allt en utbildning av KVINNOR! Alla kvinnor måste våga ta orden i sin mun, kunna säga “jag hatar män! Jag ser förtrycket. Jag vill förändra samhället!” Utan rädsla för männens repressalier. Det är VI KVINNOR som sitter på första parkett till förnedring och förtryck. VI har tolkningsföreträde i den här frågan. Män kan inte förväntas själva se vad de gör för fel. De blir bara rädda, aggressiva och hatiska inför det de inte förstår, inför utsikterna att deras privilegier skall tas ifrån dem. Vill stoppa oss till varje pris. Med alla medel.
Det är vi kvinnor som får ta befälet och peka ut vad männen gör för fel. Att stå på oss. Att i vår tur utbilda andra kvinnor i vår närhet – oavsett om det är familjemedlemmar, kollegor på jobbet, personal i skolan…politiker allra helst för den som känner att den hinner och orkar. Vi kan säga till männen EN GÅNG. Sen förväntar vi oss att ni fattar. Och ni män är TYSTA! Ni har INGEN RÄTT att komma med synpunkter eller förslag…definitivt inte kritik och ifrågasättande. Anspråk på att få ”vara med”. Ni begriper inte det här. Sitt ner! Lyssna! FATTA! Sen kan ni gå och berätta för era manliga polare. ”Tjejerna säger det här nu…okej, hur skall vi göra för att hjälpa dem?”.
Vi skall HÖJA VÅRA RÖSTER för att höras!
För att sammanfatta och säga det enkelt: stoppa våldtäktskulturen och den tidiga objektifieringen av flickans kropp! Lär kvinnor att säga ifrån med HÖG RÖST när de blir kränkta, sårade, skadade av män – hemma eller ute i samhället! Lär barn jämställdhet och genustänkande redan från början! Ändra lagar så det blir straffbart på riktigt att våldta, misshandla, hota och döda kvinnor och barn! LÄR ALLA KVINNOR OCH BARN ATT KRÄVA RESPEKT! Stoppa porrindustrin. Stoppa prostitution. Jag kan hålla på i evigheter. Men jag kommer portionera ut det. Här. I min blogg. Lyssna på mig, jag skall hjälpa er (kvinnor) och lära er att sätta ord på era känslor och tankar. Jag skall utbilda er i hur könsmaktsordningen fungerar. Jag skall visa er det jag har sett. Ni skall få prova mina idealistiska rättvisesträvande glasögon. Så ni kan lära andra. Så alla vi kvinnor – och de män som lyssnar, lär och hakar på – kan förändra samhället. Ett blogginlägg i taget.
Jag har för veckan valt Sparkle, Stephanie Edwards, 45-årige R&B-sångaren från USA, som började sin karriär som protegé till R Kelly 1998, och hennes låt: ”We are ready”. Mycket tack vare att sångerskan här tar upp problemet med att män försöker ignorera, hota och tysta kvinnor. Men att vi kommer kämpa vidare, ett steg i taget.
Ord som var otroligt inspirerande för mig i dag. När jag mått lite sämre i veckan och kan känna outsäglig trötthet när jag blickar ut över det enorma berg jag har att bestiga. Jag kommer dock att följa ett gott råd jag fick nyligen; jag kommer ta ett steg i taget när jag framgent kommer att redovisa och förklara mitt manshat. Och vi är många, när den ene vilar tar den andra över. Jag vill att vi alla i framtiden skall kunna betrakta Manshatet som en kollektiv oas för kvinnor, en geografisk plats i vårt medvetande, ett paradis där vi kvinnor utgår från VÅRA EGNA känslor och behov i första hand. Snarare än, som nu, från männens känslor och behov. Hur äter man upp en elefant? Genom en tugga i taget.
Sparkle medverkade i dokumentären ”Surviving R Kelly” (som alla har sett hoppas jag?) som kom på Netflix 2019, och är den första kvinnan som polisanmält denne man för sexuellt våld redan 2002. Redan då kunde hon berätta om hot och kontrollerande beteende. 2008 identifierade hon sitt syskonbarn i en sexvideo manlige sångaren gjort, där han utsatte flickan för sexuellt våld. Samt även urinerade på henne. Hon var bara 14 år.
Dokumentären informerade vidare om den berömde R&B-sångarens omfattande sexuella övergrepp och våldtäkter samt hur han höll mängder av mindreåriga och tonåringar inlåsta under sektliknande förhållanden i stora ”harem” i sina många bostäder i amerikanska mellanvästern. Samt hur han till slut åtalades för allvarliga sexuella övergrepp, barnpornografi, trafficking, utpressning samt förhindrande av rättvisan (påstås ha försökt muta potentiella vittnen). Alltsedan han arresterades i februari 2019 har den nu 53-årige förövaren suttit i fängelse i väntan på rättegång, som enligt senaste uppgifterna skjutits upp till september 2021.
”Du kan inte bryta dig ur ett fängelse som ingen erkänner finns”
När jag lyssnat till dessa två avsnitt av podden ”Hur kan vi”- ena med Bilan Osman och det andra med Paolo Roberto (blä) - slås jag av Navids hetsiga ton mot Bilan när det kommer till frågan om manshat. Navid kommer med massa ogrundade ”proffs-tyckar-kommentarer”…där vill jag stoppa honom direkt. Nej! Du är MAN. Alltså saknar du tolkningsföreträde i frågan. Du kan inte tala till exempel inte tala om för Bilan att hon har FEL. Hon får säga att hon hatar män hur mycket hon vill. Det är hennes ställningstagande. Hennes ord. HON är kvinna. Du är MAN. Du skall hålla tyst om dina åsikter - baserade på felaktiga grunder - att män ”inte alls” är en priviligerad grupp i samhället. Att män inte alls har mer makt än kvinnor. Att kvinnor inte får protestera mot denna orättvisa ”som inte finns”. Med ord vi valt själva. Vi kvinnor får, enligt Navid till exempel inte använda ordet ”manshat”. Alla vet att mäns outtalade kvinnohat i praktisk handling skadar miljontals kvinnor i världen varje dag (återigen: genom exempelvis förnedring, kränkande ord och beteenden, sexuella övergrepp, våldtäkt, misshandel, hot och mord). Samtidigt som kvinnors UTTALADE ”manshat”, en verbalisering av ursinnet över orättvisan att leva i ett mansdominerat samhälle är ett fredligt, verbalt uttryck. Som syftar till UPPLYSNING mest av allt. Synliggöra strukturerna. För framför allt kvinnor men även män. Så vi kan montera ned dem och skapa hållbar förändring. ”Du kan inte bryta dig ur ett fängelse som ingen erkänner finns” sades det i utmärkta teaterföreställningen ”Så länge mitt hjärta orkar”, där bonusdottern medverkar. Ett drama om en destruktiv familj och våld, sexuella övergrepp och självmord. De spelar måndag och tisdag också, på Per Brahe-gymnasiet, Jönköping och det finns biljetter kvar. Tips!
17-årig kille vs tjej - vem är mest priviligerad?
Men programledaren i ”Hur kan vi” hävdar att kvinnors manshat VISST skadar män, vilket det tydligen finns ”tusentals exempel på”. Navid orerar bland annat om en imaginär ”17-åring i Landskrona” som inte känner sig det minsta priviligerad och därför inte är en del av det förtryckarkollektiv som består av alla män i hela världen.
Detta vill jag bemöta dels genom att understryka att den här 17-årige småstadskillen kanske inte känner sig priviligerad jämfört med en vuxen, framgångsrik, mediaprofil tillika familjefar i Stockholm som Navid själv? Eller jämfört med Bilan Osman? Eller mig? Men han är definitivt mer priviligerad än en 17-årig TJEJ från Landskrona. Navid, snälla: och läs Katarina Wennstams fantastiska ”Flickan och skammen” så får du en rättvis bild av hur det är att vara tonårstjej i Sverige i dag. Det är ett helvete. Kan på temat nämna hur jag nyligen fick kännedom om ett par incidenter där vänner till mig hade bekanta som var direkt inblandade i tragiska våldtäkter i närområdet. Precis just nu.
1. En 16-årig flicka blev berusad och medvetslös på en fest med jämnåriga kamrater. Flera killar våldtog henne, filmade övergreppet och spred på skolan. Föräldrar och skolledning ställde sig bakom flickan ”killarna har ju så bra betyg, varför skall vi låta något sånt här förstöra deras framtid?” = klassiker. Ingen polisanmälan. Inga disciplinära åtgärder mot killarna från skolans håll. Flickan blev offentligt förnedrad, mobbad, utfryst och kallad hora. Av alla, inklusive förövarnas föräldrar. Hoppade av gymnasiet. Ägnade sig åt självskadebeteende och alkohol. Hur ser hennes framtid ut? Hur ser nuet ut?
2. En ung tonårskille (sannolikt ej fyllda 15 år ännu) våldtog en 11-årig flicka tillika killens vän. Polisanmälan gjordes. Dock ställde sig hela vänkretsen bakom killen, som betraktades som en ”häftig player”. Flickan trakasserades på social medier, mobbades och skälldes för hora. Återigen, av alla, tjejer som killar. Barn som vuxna. Som vanligt. Pojken går kvar på högstadieskolan. Flickan mår för dåligt för att kunna gå i skolan över huvud taget.
Flickan som har sex kallas “hora”
Det finns naturligtvis hundratals historier som dessa. Men Navid, DU nämnde tonåringarna. Så varsågod och lyssna. Du är man. Du har ingen aning om hur skräcken för att bli våldtagen (tex drogad på en fest) och sen bli kallad ”hora” präglar unga kvinnors liv i dag. Ibland räcker det med att ha sex med sin kille. Eftersom killar är äckliga svin som måste skryta om sina sexuella eskapader, verkliga och inbillade, för pöbeln. Lyssna på Cassandra Klatzkows berättelse i podden ”Det skaver” avsnitt 53 från november 2020.
Den manliga bekräftelsen betyder i dag för flickor och kvinnor allt. Tonårskillarnas respekt och beundran är nummer ett. Även andra tonårstjejers respekt och uppskattning värderas utifrån hur populär flickan i fråga är hos killarna. Vilket avgörs dels av hur normativ hennes kropp är, hur söt, undergiven och charmig hon är mot killarna. Och dels av hur ”ren”, oskuldsfull och pryd hon är = hur bra ”flickvänsmaterial” är hon? Hon får absolut inte äga sin egen sexualitet. Ligga runt som hon vill. Ha på sig vilka kläder hon vill. Välja sitt eget sällskap utifrån personlighet eller intresse. Snarare än ”lyda” när populära killen bjuder upp till dans. Filmtips: “Moxie” och “A promising young woman”.
Så ursäkta mig Navid! Om jag inte köper ditt jävla skitsnack om att det är ”synd om 17-årige killen i Landskrona” för att jag eller Bilan Osman eller andra feminister säger ”JAG HATAR MÄN”! För han blir faktiskt inte skadad alls.
Jag hatar män; torskar som våldtar våra döttrar för pengar
Navid Modiris bägge intervjuer, som jag jämför under dessa bägge blogginlägg, gjorde stort intryck på mig och eldade under min vrede. Märk väl: när kvinnor verbalt vill uttrycka att de hatar män avses framför allt det patriarkala samhälle som VITA HETEROSEXUELLA MEDELKLASS-GUBBAR byggt upp. Hur kan det leva kvar??? Ner med det! Ner med vita, rika gubbväldet! All världens Donald Trumps. Samtidigt har vi kvinnor i de allra flesta fall ett mansälskande, manstillvänt beteende där vi springer benen av oss för att curla och serva män som kommer i vår väg, rent personligt. Män å andra sidan håller tyst om sitt kvinnohat… rent verbalt hör vi er bara säga ”jag älskar kvinnor!” …med en hotfull rovdjursblick och de vassa hörntänderna glimmande i ett ondskefullt leende… för att sedan hänge er åt ett beteende där kvinnohatet inte känner några gränser. Bland annat att köpa en kvinnas kropp för att våldta henne. Bland annat sitta i en poddstudio med Paolo Roberto för att tala om HANS sexköp utan att EN ENDA GÅNG nämna sitt offer: kvinnan han våldtog. Kvinnans skada. Kvinnans liv. Kvinnans kränkta mänskliga rättigheter. Kvinnans familj. Har kvinnan barn? Är hon ett barn (22 år…lika gammal som mitt mellanbarn alltså…)? Till och med (vissa) seriemördare talar om sina offer, när de intervjuas. Åter, kommentar till “Hur kan vi”-intervjun med landets rikstönt tillika våldtäktsman och torsk: talar Navid kvinnosyn med förövaren? Ber han honom en enda gång förklara vad PR MENAR när han rabblar ”jag-vet-att-jag-gjort-fel” …som en liten pojke som blivit påkommen med att panga rutor på skolan. Nej. Försvarstalet låter väl inrepeterat. Vi alla känner säkert att Paolo framför allt ångrar att han åkte fast. Inte själva kriminella gärningen.
Jag skulle så gärna vilja höra VAD tycker Paolo att han gjort fel? Kan han sätta ord på sina gärningar – att han betalade för att våldta en ung kvinna – och på riktigt uttrycka detta med ord? Ta ansvar för det – VERBALT! Och hemskt gärna förklara sig. Förklara sin kvinnosyn – varför är det okej att våldta den här unga kvinnan? Är det okej att en annan 52-årig man våldtar Paolos egen tonårsdotter? Eller son? Ställ honom mot väggen, Navid! ”Förstår du att alla kvinnor och män är lika mycket värda? Det finns alltså inte ”horor ”= kvinnor en man ligger med eller ”Madonnor” = kvinnor som är heliga oantastliga, döttrar, fruar, mödrar, fastrar…” VAD TYCKER DU SJÄLV, Navid??!!!
Fråga Paolo Roberto: “Vad skall din dotter tänka nu …´’min pappa och förebild väljer att våldta en tjej i min ålder för pengar. Vad tycker han om mig egentligen? Om andra tjejer? Drar han oss alla över en kam? Eller är jag annorlunda? Varför?’” Hade Paolo förstått …verkligen FÖRSTÅTT på djupet den skada han ställt till med hos sitt kvinnliga offer …hade han varit först med att i detalj berätta om övergreppet, gråta och ångra sig. Samt starta hjälpinsamlingar, pratat med politiker om lagändringar – varför inte att det blir OBLIGATORISKT att skicka domslut på sexköpsbrott till torskens HEMADRESS (i dag kan mannen be om att få det skickat till arbetsplatsen för att inte fru och barn skall få kännedom om fars mörka sida. BLÄÄÄÄ!!!) …och polis om att försöka stoppa trafficking och prostitution på Stockholms och hela Sveriges gator, föreläst för män om hur vi måste stoppa antalet torskar som köper sex från att ständigt öka. Påverka attityder – omvänt sina macosnubbar till polare. Vrålat ut: ATT KÖPA SEX ÄR FEL! ATT KÖPA SEX ÄR VÅLDTÄKT! ATT KÖPA SEX ÄR TORTYR! Har vi sett något sånt? Är Paolo Roberto fortfarande en feminist-hatande kvinnoförtryckare och uppblåst självgod narcissist? Ja.
Sexism och rasism - samma?
För att återgå till rätten att få använda ordet ”manshat” i vår vokabulär. Jag vill peka ut att vi kvinnor (inklusive berörda HBTQ-personer som identifierar sig som kvinnor) är en av de mest hatade och förtryckta minoriteter i hela världen. På ett så självklart sätt att jag förstår att det är svårt för kvinnor (och män) att se och förstå. Jag hade själv svårt att se och förstå före mitt feministiska uppvaknande. Det är det som är problemet med strukturer…att födas in i en kultur där rollerna redan är utdelade. Vi får könsmaktsordningen med modersmjölken.
Därför vill jag egentligen inte klandra individer som Navid, jag tror uppriktigt sagt att han verkligen vill lära sig och förstå. Inspireras av alla de människor han regelbundet träffar för djupa samtal om livets viktiga hjärtefrågor. Så jag sätter den största ära i att vara saklig och tydlig. Strukturer som tex det patriarkala samhälle vi i dag lever i är inte självvalda. Forskning på jämställdhet finns det gott om. Jag hänvisar återigen till Carin Holmberg, som visar att könsmaktsordning reproduceras generation efter generation. Vi är många kvinnor som har fått på oss våra feminist-glasögon eller snarare ”jag är kvinna, jag har samma rättigheter och skyldigheter som en man, varför kräver jag inte min rätt?”-glasögonen. Vi kan identifiera orättvisorna och det förtryck som finns inkorporerat i våra förväntningar, vår kommunikation och vårt levnadssätt i dag. Så hårdvirat att vi inte ens märker det. Och jag kräver inte att ”ni män” skall se och åtgärda dessa orättvisor åt oss. Det är självklart att vi som berörs har det största ansvaret att blåsa i visselpipan. Dra i nödbromsen. Ropa ut och varna: DET BRINNER!
Det jag ställer mig starkt kritisk till, vilket är en enorm orättvisa – förhoppningsvis grundad i blindhet – är att män inte lyssnar när vi berättar. Att ni låtsas att könsdiskriminering inte finns. Att vi kvinnor ”bara hittar på”. Eller kritiserar oss för att vi använder ”fel ord”. Som tex att jag eller Bilan som upplysta, vakna feminister och människorättskämpar (ja, jag är lite förmäten här och ett “oss” av mig och Bilan) säger ”jag hatar män”. Jag är vit. Jag har inget tolkningsföreträde i rasist-frågor. Jag kan aldrig förbjuda tex Navid att säga att han hatar rasister (”inte alla rasister våldtar, mördar eller förtrycker icke-vita”). Eller nazister. Eller vita.
Jag vill gärna göra en jämförelse mellan kvinnorättsaktivister som kämpar mot sexism och de människorättsorganisationer som kämpar mot rasism och främlingsfientlighet. För i grund och botten handlar det om samma sak. Förtryckta minoriteter som är utsatt för strukturell diskriminering på grund av medfödda egenskaper de inte kan påverka. Till exempel ras och kön.
Det skulle vara helt främmande för mig som född vit att kritisera en talesperson för till exempel Black Life Matters med att de absolut inte fick säga att ”jag hatar vita”/”de fattar ingenting”. Jag skulle aldrig drömma om att börja ifrågasätta eller styra och ställa med deras kampanjer för till exempel upplysning och identifiering av de rasistiska strukturerna i samhället.
Jag tänkte göra det neutralt och enkelt att prata ”ras” genom att inspireras av texten i ”Jesus älskar alla barnen” …”röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår joooooooord”.
Vi tar alla påståenden. I punktform. Vi är färger. Direktöversatt.
· Jag tycker ni svarta/bruna/gula människor överdriver och många hittar faktiskt på! Tex anmäler för hatbrott/misshandel bara för att ”hämnas” eller för hen ångrade att hen gått ut på krogen från första början. För JAG SJÄLV har aldrig märkt av någon rasism på skolan/jobbet/hockeyrinken.
o Rättelse: är du vit saknar du tolkningsföreträde. Det betyder att du måste LYSSNA på den minoritet förtrycket gäller. Du själv är en produkt av ditt samhälle, utan onda avsikter naturligtvis, men också utan rätt förutsättningar att uppleva ondskan och orättvisan. Så: HÅLL KÄFTEN! Lyssna och lär. Lär ut till din egen demografiska grupp. Vita människor lyssnar på andra vita människor. DET är ditt jobb.
· Sluta kritisera vita, tack, för jag känner mig utpekad och kränkt! JAG har minsann aldrig utsatt någon för rasism!
o Rättelse: att du väljer att bli personligt förolämpad säger mer om dig än om rörelsens kamp. Det du egentligen säger är ”sluta genast slå på min rastillhörighet och där igenom även min självbild! För jag vill behålla den som den är: “jag är den bussiga vita “räddaren” som är god och rättvis mot alla”. Samt att du absolut inte vill krångla och lägga energi på att lära dig något nytt eller ha förståelse för en annan människas livssituation. Plus att du helst bara vill stoppa hela ruljangsen och behålla samhället som det är just nu. Där du befinner dig i överlägsen, gynnsam position. Med tillgång till samma makt och rättigheter som tidigare. På minoritetens bekostnad. Privligerad helt enkelt.
o Jag vill här, nej jag känner mig – TVINGAD – att dela med mig av ett exempel på hur jag själv varit ”vardagsrasist”. För att jag skäms oerhört. Trots att jag hade de bästa avsikter för ögonen:
§ Dottern tog hem kompis med föräldrar från Kina som 8-åring. Jag bjöd på middag, frågade dock oroligt kamraten ”det blir potatis, är det okej? Annars kan jag koka ris till dig?” (I Kina äter man ris?) I dag, 15 år senare, skrattar tjejerna bara åt mig, men den skämskudde finns inte som jag vill gömma mig under…hjälp!
· Fler vita skulle stötta er sak om ni bara uttryckte er lite mer…SMIDIGT! Visa mer hänsyn mot oss! När ni säger: ”vi hatar vita” stöter ni bara bort dem som skulle kunna hjälpa er!
o Rättelse: det finns ett bra uttryck vi kan låna här: ”white savior complex”; vilket betyder att vita vill hjälpa tex svarta på ett självförhärligande sätt. Det vill säga, den vita personen gör handlingen för att SJÄLV må bra, känna sig god. Inte för den drabbade minoritetens skull. Samma sak är det när en man uttrycker att han är feminist för att han vill breda ut sig på forum och mansplaina rörelsen för kvinnorna. Och få beröm och uppskattning för att han är en ”så fin man”! Vi tar det igen: ENDAST DEN MED TOLKNINGSFÖRETRÄDE FÅR TALA OCH BESTÄMMA VAD SOM BEHÖVER SÄGAS! Vi i minoritet skall inte behöva anpassa oss, våra krav eller våra ord efter det våra förtryckare är mest bekväma med. Som att vi vore slavar som låter vår ägare välja våra kläder och skriva våra plakat när vi skall ut och demonstrera mot slaveriet? Hela poängen är att vi har RÄTT att tala i egen sak. Att våra val respekteras. Annars är vi bara där igen. I underläge. Står och skrapar med foten. ”blir det här bra? Får jag säga det här?”. Jag som varit i destruktiva relationer med män och känner många många många medsystrar i samma situation…vårt grundproblem var alltid att vi inte fick tala i egen sak. Min röst räknades inte. Det var alltid en man som bestämde. Det sitter i. På samhällsnivå är det samma sak. Män har alltid talat med förtur över kvinnor. Bestämt vad vi får säga. Så i dag, 2021, kan ni snälla JÄVLA bara låta oss säga vad vi vill?
· Menar du verkligen att du ”hatar alla vita”? Hatar du din man också? Din granne? Din bästa kompis? Dina idoler i Iron Maiden? Barnens mattelärare? Vill du egentligen döda alla? För att de är vita? ”Inte alla vita”!
o Rättelse: tror du att rörelsen verkligen menar alla vita personligen? Tror du att människorättsaktivisterna till exempel är övertygade om att det finns EN SPECIFIK PERSON som skall hållas ansvarig för vita kolonialmaktens ockupation av Afrika och förslavandet av kontinentens invånare? Återigen: det handlar om STRUKTUREN! Mönstren i det samhälle som byggdes upp av vita (…heterosexuella, medelklass män) måste identifieras och brytas ner i sina beståndsdelar. För vi skall kunna bygga upp något nytt och starkt där alla människor är precis lika mycket värda. Med samma rättigheter och skyldigheter.
Förövarna: “Jag älskar kvinnor”
Så poängen med denna lilla övning var helt enkelt att understryka att vi kan inte lösa ett problem som ingen vill erkänna att det finns. Att som Paolo Roberto i Navids podd, påstå att ”det är Sveriges riksdags fel att kvinnor tjänar mindre än män, inte patriarkatet!”. Det han, enligt sig själv så listigt pekar ut är att kvinnor oftast jobbar i offentlig sektor och där är det staten som sätter lönerna. Så tekniskt sett skulle riksdagen bara kunna höja lönerna (och sysselsättningsgraden till heltid på samma gång, gissar jag?) så skulle kvinnor tjäna mer än män. Lätt som en plätt! Skämskudde fram.
Problemet med män som Paolo och Navid är att de tror att de ”älskar kvinnor”. Att de är jämställda. Att de respekterar kvinnor. Att de är “snälla killar”…hjälp! Jag är ledsen. De har fel. Att till exempel påstå att ”jag bråkar aldrig i kärleksrelationer, jag låter kvinnan bestämma hemma” eller hänvisa till att det är mödrar, fastar och andra kvinnliga äldre släktingar som bestämmer i hushållen i Robertos italienska släkt. Det är inte kvinnokärlek. Det är…suck…återigen GAMLA STRUKTURER som bygger på att kvinnan är ansvarig för hem, barn och hushåll. ANSVARIG. Betyder att man tex anvisar farmor och farfar att passa de små barnen medan mamma är ute och arbetar på fälten. Vad händer när mamma är trött och kommer hem? Får hon ”ledigt” då? Till och med i moderna Sverige börjar kvinnans ”andra arbetpass” hemma, när hon väl kommer hem från förvärvsarbete. Detta VET vi redan. Ibland blir jag irriterad på mig själv för att ens bryr mig om att gå i polemik med svenska machomän… Åter till den idylliska lantgården vid Medelhavet. I denna kultur och bondesamhälle står männen för egendom, försörjning, pengar och till exempel rösträtt i byalag samt högre instanser; därmed också makten. Det medelhavsparadis Paolo Roberto målar upp skickar kvinnokampen 100 år tillbaka i tiden. Vansinne.
Paolo berättade också lite stolt att han anställt TVÅ kvinnor som vd i ett par av hans före detta 13 företag; helt baserat på rätt meriter. Vilket han anser bevisar att vilken kvinna hur lätt som helst skulle få en hög chefsposition i ett stort statligt eller privatägt bolag i Sverige i dag. Världen i dag? Ursäkta mig, men är han riktigt klok?
Mamma är hemma… och hon hatar män
Jag försöker se ….värdet i att män ändå sitter och avslöjar sig så här. Det jag tidigt lärde mig i mitt yrke (både som journalist och att jobba inom vården) var vikten av kunna möta människan där hon är. För att kommunikation skall kunna fungera måste jag som ”sändare” känna in var jag har mottagaren. Annars spelar det ingen roll hur välformulerad eller kunnig jag är. Mottagaren måste lyssna. Och jag måste anpassa mitt budskap efter de kunskaper, fördomar eller föreställningar hen redan besitter. För att vårt samtal skall bli fruktbart.
Det Paolo och Navid kan lära mig här är att… vi feminister måste FORTSÄTTA vara tydliga och stå fast vid våra valda slagord och begrepp och inte börja slira. Här gäller det att vara en trygg och stadig förälder som förklarar så en femåring kan förstå. Vi får vänligt men bestämt tillbakavisa männens stora skräck för att vi inte längre skall behöva dem. För helt ärligt så gör vi inte det. Det vet både vi och dem. Vilket yttrar sig i kontrollbehov. Fega maktdemonstrationer. Rädsla att förlora sina privligier. Det är helt naturligt i en förändringsprocess. För förändringens tid är här. Det känner vi alla.
Så vi har råd att försäkra våra förtryckare; männen, feministhatarna, kvinnomotståndarna om att allt kommer bli bra ändå. Vi kommer ta hand om alla. Vi vill bara att alla i familjen (=samhället) skall ha det bra. LIKA bra. Jämställt. Men NU är det vi som bestämmer. Mamma är hemma.