Kriminalisera psykiskt våld i Sverige i dag!

”Man vill inte att någon skall veta”

…något alla vi våldsutsatta kvinnor säger förr eller senare när vi ombedes förklara VARFÖR vi ”stannade så länge” med den misshandlande mannen.

Vi står där med skammen. Förnekelsen. Hjärntvätten. Allt samverkar som bekant till att låsa oss till förövaren. Ju mer jag lever, ju mer jag läser och lyssnar, ju mer jag granskar min egen historia och försöker göra upp med mitt förflutna i våldets värld. Desto mer frustrerad och arg blir jag över det orättvisa rättsystemet och samhället (= det kapitalistiska, patriarkala) oförmåga att stoppa mäns våld mot kvinnor och barn. Eller något våld alls ens en gång!

Varför får vi inte lära oss vad våld är? Hemma. På dagis. I skolan. På arbetsplatserna. I media. I kulturen. I politiken.

Att ÖVER var tredje kvinna (35%) utsätts för fysiskt och/eller sexuellt våld någon gång under sin livstid (män: 2 %) är ett gigantiskt systemfel i samhället. Nationellt som internationellt. Detta våld föregås i stort sett alltid och får leva kvar långt utöver rimlighetens gräns = av DET PSYKISKA VÅLDET.

Det är via vårt känsliga psyke, vårt romantiska hjärta och vår empati och indoktrinerade omvårdnads-ticks; som gör att vi kvinnor faller offer för samvetslösa förövare, patologiskt svartsjuka kontrollerande män och narcissister med mer eller mindre psykopatiska drag: en masse dagligen. Det är psykiska våldet som fängslar oss och säkerställer att vår förövare KAN utsätta oss för grovt våld senare….fysiskt, sexuellt, ekonomiskt, socialt, digitalt…

Förövare-manualen:

Steg 1: ta kontroll över henne genom att lovebomba varje vaken tid med överdrivet stora gester (kärleksdikter, kärleksförklaringar dagen efter första dejten, skicka blommor till ditt jobb) så hon tror att hon har huvudrollen i en romantisk komedi och inte hinner fundera över vad hon själv känner innan du deklarerar att ni är kära och århundradets kärlekspar. Gärna tre dagar efter första dejten. Fackspråk: lovebombing

Steg 2: ”uppvakta henne” genom att ständigt ringa henne, messa henne, hämta henne efter jobbet eller övertala henne att stanna hemma på romantisk middag i stället för att träffa sina vänner på krogen. “Så härligt att mysa tillsammans bara du och jag”. Så kommer hon tro att du är omtänksam och fin man. Och inte märka när detta blir en regel. Fackspråk: utöva makt och kontroll

Steg 3: Ta kontroll över hennes tid. Etablera dominans direkt och var den som styr när ni skall träffas. Se till att få din vilja fram genom att belöna henne när hon gör det du gillar – ger frukost till dina barn så du kan få sovmorgon varje helg: ”Du är en ängel – jag har aldrig träffat någon så fin kvinna som du!”. Bestraffa henne för icke-önskvärt beteende – när hon föreslår att du skall betala din egen tågbiljett till hennes hemstad själv. Kommentera gärna exempelvis med: ”jaha, då var det slut på nyhetens behag, jag ser att du inte är lika intresserad av mig längre. Det var väl bara en tidsfråga innan ditt rätta jag skulle börja visa sig!”. Eller varför inte med iskyla? Och kör “the silent treatment?” : Mycket effektivt! Fackspråk: manipulation.

Foto: utdrag ur min dagbok, cirka tre månader in i förhållandet med Snubben.

Steg 4: Se till att få din vilja fram genom att börja frysa ut henne, förnedra henne. Kommentera HEMSKT GÄRNA: ”du borde verkligen gå ner några kilon – det är farligt för din hälsa att vara så överviktig”. Klaga på henne i tid och otid - tex: “va?! har du haft SEX på första dejten?! Innan? En sån slampa till tjej vill inte JAG HA!” så hon blir osäker, ursäktar sig, klandrar sig själv och försöker anpassa sig till dig. Gå från raseri 0-100 på en sekund av påhittad anledning och vråla att hon är en hora och inta attackposition med knutna nävar, utstående halsvener och hat i blicken. Backa gärna upp henne mot en vägg. Så hon chockat drabbas av gråt, panikångestattack och/eller skräckslaget försöker fly eller kryper ihop på golvet i ett hörn av rummet. Sen låtsas du som ingenting alternativt brer på i världens förlåt-tal med gråt, ömkligt tal om ”du får aldrig lämna mig” eller “Jag älskar dig/jag får bara sån ångest av att veta att du haft sex med andra män innan mig/vi skall alltid vara tillsammans” och blombuketter. Ja, du vet. Sån skit. Tjejer älskar det. Så du vinner henne tillbaka. Fackspråk: våld-värme-vågen och traumabonding.

Steg 5: Isolera henne från hennes vänner, föräldrar och syskon. Gärna genom att snacka skit om dom eller påstå att “dom gillar inte mig så jag vill umgås med dem”. Vilket gör att inte heller hon kommer vilja det. Ifrågasätt varför hon vill äta lunch med sin bror, gå på sin bästa väns möhippa eller åka på kurs med jobbet…i stället för att vara hemma och umgås med dig. Kommentera gärna: ”Jag tycker inte vi alltid behöver äta middag hemma hos dina föräldrar när jag och barnen är här och bor hos dig”. Samtidigt som du själv givetvis skall få gå på krogen, hockeymatcher och AWs med DINA vänner. Och hon alltid förväntas följa med på tillställningar med DIN släkt. Fackspråk: social isolering

Steg 6: Lista ut hennes svaga punkt. Slå ner på den som en kärnvapenbomb. Utnyttja henne tills hon är en förstörd spillra till människa utan egen röst, egna rättigheter eller beslutsfattarmandat i sina egna ögon. Snubben tipsar: “min tjej reagerade knappt när jag slog eller ströp henne. Men när jag sa att jag föredrog min ex-fru framför henne, försvarade och tog ex-fruns parti i konflikter, krävde att hon skulle rätta sig efter min ex-fru och sa “vi” om oss båda och “du” om henne dagligen; blev min flickvän förtvivlad, tappade kontrollen och grät i timmar. Jag hade hittat hennes svaga punkt”. Grattis Snubben! säger vi här på redaktionen. Fackspråk: total underkastelse

Grattis! Nu kan du börja misshandla och våldta henne när du vill. Hon kommer fortfarande tycka att allt är hennes fel och förstår inte att detta är brottsliga handlingar, straffbara enligt lag.

 HUR kan inte detta vara kriminellt???

 Under mitt polisförhör – tre timmar långt – där Snubbens misshandel skulle utredas noterade jag några viktiga saker.

1.    De saker jag själv inte fäste så stor vikt vid ansågs som brottsliga handlingar.

a.    Fysiska incidenter – örfilar och sparkar ”på dagtid”. Av någon slags icke-sexuell karaktär (?).

2.    Det som verkligen bröt ner mig, tog ifrån mig all värdighet, vilja att leva och hela min självkänsla – är tydligen helt lagligt?!:

a.    Att han skrek åt mig så saliven sprutade utan anledning.

b.   Att han spände sig, närmade sig hotfullt – som om för att slåss – och använde sig av sin ”om-blickar-kunnat-döda”-blick. Backade upp mig mot en vägg i huset eller i ett hörn.

c.    Att han himlade med ögonen åt något jag sa. Skrynklade ihop sitt ansikte i ”det-här-var-det-äckligaste-jag-hört”-min som reaktion på något jag sagt eller gjort.

d.   Att han kallade mig för “jävligt korkad, slampa, hora, sexberoende, värdelös mamma, elak och självisk gentemot HANS barn”. Kom med kommentarer som:, ”om det är så här du betedde dig med dina gamla killar förstår jag att de gjorde slut med (JAG gjorde slut vilket han mycket väl visste)” eller: ”vad hade DU gjort för att ditt ex skulle misshandla dig? Du käftade säkert upp dig mot honom också, lurade honom och skyllde sen ifrån dig”. För att i efterhand förneka allt.

e.    Att han väckte mig nästan varje natt genom att ruska mig och låta anklagelserna hagla: ”vi kunde haft det jättemysigt i kväll men DU förstörde allt!”. ”DU tycker bättre om dina gamla pojkvänner än MIG!” ”Hur kan du berätta detaljer om sex med killar du träffat innan mig?! Vem gör sånt?!” (= när han plågat mig en hel kväll för att jag skulle berätta och sen till slut inte orkade med hans aggressiva påtryckningar mer utan gick med på att informera). ”Hur kunde du ge mig oralsex i anus innan? Usch vad äcklig du är! Varför ger du mig alltid såna BJs när jag vill? Vilka mer har du gjort det här med?” Vem kan sova efter denna ångesttripp? Att snitta tre, fyra timmar per natt, helt sömnlösa nätter och panikångestattacker var vardag när jag var ihop med Snubben. Jag visste det och kunde tänka för mig själv: “i helgen skall jag bo hemma hos honom. Då kommer jag inte att få sova på natten”. Detta var outhärdligt helt enkelt.

f.     Att skrika på mig, förnedra och förminska mig – jämföra mig med sitt ”hemska ex som misshandlat honom” - vilket var min värsta mardröm - tills jag fick panikångestattack. Som sagt.

g.    Att aldrig låta mig vila. Aldrig ta ansvar för sina handlingar. Aldrig säga förlåt. Upprepa våld, förnedring och nedvärdering om och om igen. Låta sin ex-fru bestämma allt. Försvara henne. Måla tiden med henne i rosa samtidigt som han proklamerar att: ”egentligen mådde jag mycket bättre innan jag träffade dig. Du förstör allting för mig”. När allt jag ville var att han skulle älska, beundra, respektera och lita på mig. Tycka han haft tur som fick mig som flickvän. Vara på MIN SIDA! Välja MIG! Behandla mig så som jag behandlade honom. Med kärlek, värme, förtroende och respekt! Och all hjälp i världen. All hans gaslighting. Alla lögner. Allt klander och bestraffning oavsett mina försök till anpassning – jag gör A – jag får straff. Jag gör tvärtom, B, får fortfarande straff.

= drev mig in i en djup depression (”medelsvår depression” enligt DSM-registret på företagshälsan, gränsen till inläggningsfall). Utmattningssyndrom. Sömnstörning. (Sömnen är inte tillbaka än i dag. Två år efter att jag gjort slut). Sjukskrivning, intensiv kris- och traumaterapi, tung medicinering i två år… där delar av min behandling pågår fortfarande.

Vad är en örfil ”på skoj” (enligt honom) i köket när jag lagade mat jämfört med detta lidande? Denna förödelse? Denna psykiska tortyr!?!

HUR kan inte psykiskt våld vara kriminellt?

Regeringen påbörjade ett arbete med att vilja kriminalisera psykiskt våld i nära relationer – som redan är lag i bland annat Storbritannien, Norge och Danmark. Hovrättsrådet Viveca Lång fick i uppdrag att utreda saken. Så här skrev man i ett pressmeddelande på regeringen.se den 4 augusti i år:

“För att stärka det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld föreslår utredaren att ett nytt brott, psykisk misshandel, införs i brottsbalken. Brottet tar bland annat sikte på den som upprepat utsätter en annan person för nedvärderande, förolämpande eller på annat sätt kränkande gärningar. Straffet föreslås vara fängelse i högst fyra år.

– Mäns våld mot kvinnor kan aldrig accepteras och det är viktigt att lagstiftningen är heltäckande. Därför är utredarens förslag välkommet, säger justitie- och inrikesminister Morgan Johansson.

Utredaren föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. Departementspromemorian kommer att remitteras inom kort.”

”Remitteras inom kort”? Oklart vad detta betyder, men positivt att det fanns en vilja – hos gamla regeringen i alla fall – att ta tag i detta fruktansvärda brott som pågår hemma hos så många svenska heterosexuella kärnfamiljer och par i dag – bakom den välputsade, fasaden. Den som lever får se.

Jag hade inte rätt till kvinnofridskränkning

Under mitt polisförhör förbluffades jag över hur skevt det är – att det som VERKLIGEN skadade mig. Som ödelade hela min vardag, min ekonomi och mitt liv ”inte räknas”. Den slagna huden läker. Blåmärken bleknar bort. Strypmärkena försvinner. Skräcken och förnedringen är kvar. Men våldet kan jag distansera mig ifrån. Hur kommer jag undan min egen traumaskadade hjärna? Min underkännande-stämpel? Min skam?

Såren inom mig är kvar. än i dag. Snubben – och barnens biologiske spermadonator för den delen – förstörde min självkänsla som kvinna så grundligt som det bara kan göras. Snubben ”Programmerade om mig” så att jag för alltid KÄNNER mig värdelös, ansvarig för det våld som drabbade mig, ”fel” och vidrig. Även om jag kan förstå att HAN är den som bär skulden – rent förnuftsmässigt. Intellektuellt. Men jag KÄNNER det inte. En liten röst inom mig säger fortfarande att…”det är ditt fel”…

Jag är livrädd och hatisk mot alla heterosexuella cis-män. Mot parrelationer över huvud taget. Tilliten för mina medmänniskor är en gång för alla krossad.

Nck.uu.se, Nationellt Centrum För Kvinnofrid vid Uppsala Universitet skriver också att psykiskt våld är det trauma som ger störst skador i form av stressrelaterad psykisk ohälsa. Som PTSD, depressioner, självskadebeteende och missbruksproblematik,dessutom! Vilket inte är så konstigt?  

Tekniskt sett valde “min åklagare” att rubricera Snubbens fysiska våld mot mig i tre tillfällen av misshandel. Kan inte gå in på detaljer då utredningen är pågående. Men ni kan LITA på att de kommer så fort allt är klart.

Att man inte valde ”kvinnofridskränkning” beror högst sannolikt på att jag inte var varken gift eller sambo med Snubben. Även om vi träffades varje helg i ett år och jag åkte till honom och hans hus varje vecka nio månader i sträck. Då hans barn skulle umgås med sin psykopat till mor och Snubben inte fick lämna stan. I alla fall vad han sa till mig. Men kan lika gärna vara lögn det med. Med tanke på det jag vet i dag.

Så. Kvinnofridskränkning kan fälla en man som utsätter en kvinna för våld enligt följande. NCK skriver:

En man som utsätter sin fru eller sambo för SYSTEMATISKT UPPREPAT (fler än två incidenter) våld, som exempelvis: misshandel, olaga hot, olaga tvång, ofredande, sexuellt utnyttjande, förtal, skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud. Samt att detta pågått i minst sex månader.

Skulle mannens hot och våld även omfatta närstående som barn, föräldrar eller syskon kan brottet anses vara grov fridskränkning.

Fördelen med att rubricera mäns våld mot kvinnor som ”kvinnofridskränkning” är att offret inte behöver specificera exakta datum och detaljer kring de olika incidenterna. Att leva med en våldsam man där våldet är vardag gör det svårt att minnas sådana detaljer. Jag vet eftersom det varit exakt så för mig i båda mina relationer – med Original-Satan (Spermadonatorn) och Snubben. Men på 90- och 00-talet fanns inte kvinno- eller barnfridsbrott som lag och min och barnens förövare gick helt fri från straff den gången. Snubben anses inte varit närvarande i min hemmiljö då vi inte bodde tillsammans officiellt så då är inte kvinnofridslagen tillämpbar på våldet mot mig heller.

Alltså återstår de fall av fysisk misshandel som faktiskt skett. Svåra att bevisa DÅ jag inte förstod att jag levde i en potentiellt brottslig miljö som behövde utredas där och då. Vilket var anledningen till att jag inte fotade mina skador, uppsökte sjukhus för behandling och vidare dokumentation eller ens förstod att vissa av Snubbens handlingar faktiskt räknades som ”fysiskt våld”. Han var ju berusad i stort sett varje gång och jag är inte van vid missbrukare och tänkte att våldet inte var hans fel. Bara “ett misstag”? Dessutom fortsatte jag ju vara tillsammans med honom. Vad säger det om MITT ANSVAR? …brukade jag tänka. Då. För tre år sedan. När det var som värst.

Att jag var ett mycket dåligt brottsoffer i det här fallet har jag känt hela tiden. Men det är trots allt poliser som uppmuntrat mig att polisanmäla. Så jag framhärdade. Utstod processen. Som kan vara både frustrerande, nedslående och nedvärderande. Känslor av skam, ”hur kunde jag vara så dum”, ångest och förnedring är starka. Svåra att stå ut med. Hur snäll polisen som förhör dig än är.

Jag tror vi vinner mest på att försöka att inte ta ”kritiken personligt”… de försöker bara göra sitt jobb. Och som min förhörsledare förklarade ”en polis måste vara neutral – kan inte ta parti varken för den misstänkte gärningspersonen eller brottsoffret.” Deras jobb är att samla in så mycket fakta och bevismaterial som möjligt så att åklagaren kan göra SITT jobb och sammanställa allt till ett åtal som går till tingsrätten. Där kan och kommer mannens försvarare gör allt för att misskreditera och smula sönder min berättelse. Så det är lika bra att polisen i sitt förhör fokuserar på sånt som kan komma brottsoffret till nytta och till nackdel i en offentlig rättegång.

Polisförhöret fortsätter

Jag förstod allt detta. Förnuftsmässigt. Men känslomässigt kände jag mig helt slaktad. Ibland är det för mycket helt enkelt. Det är förnedrande att erkänna att ”jag var kär”, jag gick med på en massa sex jag egentligen inte ville, jag gjorde allt för att vara honom till lags. Varför gick jag inte tidigare? Varför berättade jag inte? Och så vidare. Det här vet vi alla om. Ändå gör det SÅ ONT!

Efter tre timmar denna hemska fredag eftermiddag med dess tidsresa tillbaka till helvetet på polisstationen var jag helt slut. Orkade knappt växla ett ord med vuxne sonen väl hemma. Nerverna hade hållit mig i ett järngrepp senaste dygnet hade gjort att jag inte kunnat äta. Snarare haft magknip, diarré och nästan svimmat. Stress? Också stress-klådan hade kommit tillbaka den akutella veckan. Så efter förhöret var jag svimfärdig av hunger och utmattning. Tryckte i mig en hämtpizza och en Hägen-Daaz i sängen och somnade sen framför en spansk zombiefilm. ..redan klockan halv åtta.

Det som fastnade hos mig när tankarna klarnat lite dagen därpå var incidenten med det sexuella övergreppet. Min förövare hade vid ett tillfälle plötsligt satt sig över mig i sängen och tvingade mig till oralsex. Jag låg på rygg med nattlinne och täcke på och skulle sova. Han hade satt sig på knä över mig, med min haka mot hans skrev och låste fast mina armar med sina ben. På ett par sekunder hade han knäppt upp sina jeans och tryckt in sin penis i min mun (usch!). Bara att behöva prata om detta med två främmande människor – förhörsledaren och mitt målsägandebiträde – är enormt pinsamt och förnedrande. Ni förstår säkert.

Jag minns händelsen och har även beskrivit den i min dagbok som väldigt skrämmande. Mitt huvud trycktes ner i kudden. Luftvägarna ströps åt av hans tunga kropp på min hals och bröstkorg. Sekunderna tickade förbi och jag fick ingen luft. Kunde inte prata. Försökte åla mig loss men det var omöjligt. När det kanske gått cirka en minut hade jag riktig panik. Han brydde sig inte ett dugg om mitt kämpande, fast jag är säker på att jag fick hela sängen att skaka i mina försök att ta mig loss. Till slut lyckades jag få loss min högra arm och lyckades dra och knuffa bort honom. Han flyttade sig definitivt inte frivilligt. I dag när jag tänker tillbaka på händelsen är jag glad att jag lever. Tänk om jag inte lyckats få loss armen? Tänk om jag kvävts?

Övergreppen var dock inte över. Senare på natten, när jag äntligen lyckats somna om, vaknade jag av att jag återigen inte fick luft. Då hade han satt båda sina händer kring min hals och kramat åt i ett järnhårt stryptag. Jag lyckades kämpa mig loss även denna gång. Han sa inget då heller, det var som om han låtsades somna om (?). Jag sov inget mer den natten. Var på helspänn och på min vakt för minsta rörelse från honom.
Dagen därpå – när han var nykter – sa jag till honom att jag absolut inte ville ha sex med honom när han är berusad. Framför allt inte det strypsex han så gärna ville hålla på med. Jag kände själv att det blivit farligt. Han tyckte att jag “bara behöver vänja mig”.

Gamla eller nya samtyckeslagen?

När jag skulle berätta om detta i mitt polisförhör var det konstigt nog svårt att konstatera om detta var brottsligt eller inte?

Nya samtyckeslagen (1 juli 2018) säger:

”En våldtäkt är ett samlag, eller jämförbar handling, som genomförs med någon som inte frivilligt går med på detta”

I min tolkning av denna lag är att det inte längre handlar om att det viktiga är närvaron av ett nej. Det styrande är frånvaron av ett ja. “Jag måste få ge ett RUNGANDE JA, annars blir det inget!”

Nck.uu.se skriver, om BRÅs rapport: ”Den nya samtyckeslagen i praktiken. En uppföljning av 2018 års förändringar av lagreglerna rörande våldtäkt” från 2019 säger bland annat:

”Om målsäganden varit passiv, det vill säga varken sagt ja eller nej anser domstolarna att ofrivilligheten inte behöver manifesteras. Finns det inget ja, betyder det ett nej.”

Vidare tar rapporten upp fördelarna med att många olika scenarion numer faller under den nya samtyckeslagen och i dag anses som brottsliga handlingar. Exempel: om brottsoffret inledningsvis samtyckt men vill avbryta, oaktsam våldtäkt, frysreaktionen (froozen fright då offret blir handlingsförlamad av rädsla och ligger helt still) samt överrumplingsfall – där offret inte hinner säga varken ja eller nej.  

– Det är svårt att bedöma om gärningspersonen insåg att den andra parten inte ville delta. Det är komplicerat att veta exakt vad den tilltalade tänkte och förstod när handlingen skedde. Dessutom kanske den misstänkta gärningen skedde impulsivt och när den tilltalade var berusad, säger Stina Holmberg, nck.uu.se. 

Exakt så var det för mig. En berusad gärningsman som också var min pojkvän. Som överrumplade mig. Som inte sökt mitt samtycke varken före, efter eller framför allt under akten. Som dessutom utsatte mig för livshotande skada – kvävning? Skall han gå fri för detta?

Polisen som ledde mitt förhör ansåg inte att detta kunde vara våldtäkt. Ens om jag dött? Är inte det mord då? Nej. Tydligen inte helt givet enligt lagboken. Galet?!

-        Kan du bevisa att han inte förstod att du inte ville? Ni hade talat om och haft strypsex och BDSM-sex tidigare. Det kan och kommer hållas emot dig. Hade du samtyckt om du kunnat andas?

På den frågan måste jag svara ja. Jag hade förmodligen låtit honom hållas om han krävt sex av mig, även om jag själv inte ville. Om jag kunnat andas och inte känt dödsångest.

Vilket för in frågan på det omöjliga moment 22 som alltid föreligger gällande mäns våld mot kvinnor.

Kärnan i att utföra ett förhör och samla bevis så att det kan leda till fällande dom enligt dom lagar vi har I DAG… handlar om att fastställa att både sexuella och fysiska handlingar gjorts MOT OFFRETS VILJA. Frågor som: ”sa du nej? Förstod han att du inte ville? Om ni kommit överens om BDSM-sex tidigare – varför skall denna handling anses vara mot din vilja? Vad hade hänt om du sagt nej? ( = där all annan bestraffning än fysiskt våld inte räknas)” …kommer upp hela tiden.

Jag vill också poängtera att det inte är den enskilda polisen, försvararen eller domaren som gör fel. Detta är ett STRUKTURELLT SYSTEMFEL i vårt rättsväsende. Min förhörsledare bekräftade detta:

-        När frågan om frivillig eller icke-frivillig medverkan är svår att avgöra, BDSM-sex mellan två partners i ett förhållande eller i våld och övergrepp i nära relationer är det i många fall så att domstolen tillämpar den gamla samtyckeslagen, säger hon till mig.

Ursäkta? Den GAMLA samtyckeslagen? Där ordet NEJ från offret är helt avgörande. Helst med slagsmål, skrik och tydlig protest. Men! Hela kärnproblematiken i ett destruktivt förhållande är ju att du INTE säger nej. Klart du inte får säga nej. Och det är inte hotet om en örfil som hindrar dig. Det handlar om mycket värre konsekvenser än så. Nattliga förhör och psykisk tortyr väntar ”den olydiga”. Förnedring och hot om spridning av sex-foton till arbetskamrater och familj. Hot om att ”göra slut” med den benhårda övertygelsen ”ingen annan skulle vilja vara ihop med en sån sopa som du. Du skall vara GLAD att jag står ut med dig”.

Allt detta vet polisen också. De är väl inlästa på psykiskt våld, normaliseringsprocessen, våld-värme-vågen… men de är låsta av lagen. Än så länge.

Foto: utdrag ur min dagbok cirka tio månader in i förhållandet med Snubben.

Upp till kamp!

Så låt oss, för allas vår skull, hoppas att vi har en lag som kriminaliserar psykiskt våld 1 januari 2024. Som Viveca Lång, hovrättsråd, rekommenderat (gamla) regeringen. Det finns ju redan i dag en mängd icke-fysiska våldshandlingar upptagna i svensk lag, exempelvis: bedrägerier (ta lån i din partners namn utan hennes vetskap eller godkännande) ärekränkning, spridande av information som kränker privatlivet, diskriminering eller olaga hot. Fruktansvärda kriminella handlingar. Allt mycket värre när förövaren är en man du älskar. Så återigen: HUR kan inte psykiskt våld vara kriminellt redan i dag?!

Låt oss även strida för att straffsatserna höjs på kvinnofridsbrott (minimistraff ett år, max sex år), sexuellt våld och misshandel utförda av män mot kvinnor. Att även heterosexuella särbo-relationer omfattas av kvinnofridslagen; i dag när en kvinna kan övervakas via sociala medier, mobiler, GPS och annan teknik är inte ett sammanboende nödvändigt för att hon skall vara 200% i förövarens grepp i alla fall. Låt oss ge myndigheter, skola, vård och anhöriga rättigheter och skyldighet att skicka in orosanmälningar om man tror att psykiskt våld förekommer - allt våld - mot VUXNA kvinnor. Som skall tas på samma allvar av myndigheterna som när det gäller barn! Att brott mot kvinnor äntligen tillåts omfattas av hatbrottslag – så att vårt minoritetsunderläge kommer till vår rätt i domstol. Låt oss strida för rättvisa! Frihet! Systerskap!

Och fortsätt polisanmäl. Gå stolt, frivilligt och med högburet huvud ner i stålbadet som är ett polisförhör. En rättegång. Ett orättvist domslut. För att inte det som drabbat dig skall drabba andra.

Man vill inte att någon skall veta. Men vi måste släppa skammen. Och berätta. Alltid.

Love Lisa

Veckans kampsång:

FIGHTER

Christina Aguilera

Hmm, after all you put me through
You'd think I'd despise you
But in the end, I wanna thank you
'Cause you made me that much stronger

Well I, I thought I knew you
Thinkin' that you were true
Guess I, I couldn't trust
Called your bluff, time is up, 'cause I've had enough
You were there by my side, always down for the ride
But your joy ride just came down in flames
'Cause your greed sold me out in shame, mmm-hmm

After all of the stealing and cheating
You probably think that I hold resentment for you
But uh-uh, oh no, yeah, you're wrong
'Cause if it wasn't for all that you tried to do
I wouldn't know just how capable
I am to pull through
So I wanna say thank you
'Cause it

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter
Oh, oh, oh, oh, oh-oh-oh, yeah, yeah, yeah, oh

I never saw it coming
All of your backstabbing
Just so you could cash in on a good thing before I realized your game
I heard you're goin' 'round playin' the victim now
But don't even begin feeling I'm the one to blame
'Cause you dug your own grave

After all of the fights and the lies
Guess you're wanting to haunt me
But that won't work anymore
No more, uh-uh, it's over
'Cause if it wasn't for all of your torture
I wouldn't know how to be this way now and never back down
So I wanna say thank you
'Cause it

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter

How could this man I thought I knew
Turn out to be unjust, so cruel?
Could only see the good in you
Pretended not to see the truth
You tried to hide your lies, disguise yourself
Through living in denial
But in the end you'll see
You won't stop me

I am a fighter and I (I'm a fighter)
I ain't gon' stop (I ain't gon' stop)
There is no turning back
I've had enough

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder (oh, ooh yeah)
It makes me that much wiser (ooh yeah)
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster (yeah, yeah, yeah)
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter (fighter)

Thought I would forget
Thought I, but I remembered (oh)
'Cause I remember (oh)
I remember
Thought I would forget (oh)
I remember (oh)
'Cause I remember (oh)
I remember

Makes me that much stronger (oh, oh, oh, oh)
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter