Sommar, aktivism och höga förväntningar

Så här söndagen innan midsommar kan vi väl ändå anse att sommaren är här. Även om själva sommarvädret tycks kommit och gått under några intensiva veckor i maj kan vi alltid falla tillbaka på den sommartid som är nu. Tiden efter skolorna slutat är väl inpräntad sommar-feeling i våra svenska folkhjärtan. I regn eller sol.

Hur gör vi bästa möjliga val för sommaren för att må bra? Är det en aktiv tid för att stå på de feministiska barrikaderna och uppleva spännande möten med nya bekantskaper samt nära och kära vi tänker oss? Eller en mer solitär tillvaro i lugnt tempo med tid för återhämtning, vila, analys och reflektion? Eller kan man få ihop båda? Det gamla slitna begreppet “lagom är bäst” har aldrig varit så sant som nu.

Sommaren kommer som vanligt med höga förväntningar, hur mycket både du och jag försöker stävja dem för att styra undan från alltför svåra besvikelser och magplask i hälsa och mående. Vissa saker förändras aldrig. Att ju närmare vi kommer midsommarveckan på jobbet varje år - desto mer oplanerad vård och akutfall av alla de slag dyker upp. Jag försöker förbereda i god tid men det tycks inte spela någon roll. De sista veckorna innan semester är tok-intensiva. För mig, min personal och oss alla såklart. Lägg därtill de privata engegemang som är vanliga i juni: studentfiranden, bröllop, nationaldagsfirande och sommarfester på förskola, skola och arbetsplats. För inte tala om midsommarfirande…blä! Allt bara pågår in i det oändliga. Inte konstigt att jag - och kanske du? - så ofta fullkompligt kraschar in i de första semesterdagarna med buller och bång. Som en lastbil som kolliderar med en bergvägg i 100 kilometer i timmen… och overksamheten kan i all sin ovana kännas som en depression.

Sommaren är också den tid då jag alltid tänker att jag skall kunna lägga mer tid på skrivande och aktivism, såsom den här bloggen med mera. Jag tänker mig alltid att jag skall surfa runt på hela det feministiska sociala medie-havet, lyssna på poddar och sommarprat, läsa böcker och kolla online-föreläsningar och seminarier och gå digitala kurser på löpande band. Lära mig massor! Skriva massor! Kvinnostrejka massor! För att jag tycker det är så oerhört viktigt. Inspirerande. Motiverande. För befintliga medmänniskor och kommande generationer.

Det viktiga med aktivism är att få orken att hålla hela vägen. Så har jag tolkat kloka ord från rutinerade feministikoner jag haft förmånen att träffa på i både böcker, dokumentärer och organisationer. Podcasten “Engendered” exempelvis framhöll i ett av sina fina avsnitt att det är viktigt att tillämpa klassiska flygvärdinnemetaforen “ta syrgas själv innan du kan hjälpa någon annan”; så enkel teori så ohyggligt svår praktik. “Vi som arbetar med feministisk aktivism behöver veta när det är dags att vila och lämna över arbetet till mer utvilade medsystrar att föra arbetet framåt. Så vi kan komma igen med ny energi. Det värsta som kan hända är att vi bränner ut oss på vägen”. Detta, mina damer och herrar, är visdomsord av yttersta vikt.

Burnt out syndrome

Att “bränna ut sig”. Burnt out syndrome finns på engelska men på svenska har begreppet “utmattningsdepression” förgrenat ut sig i två - tre olika diagnoser: utmattningssyndrom, depression och möjligen sömnstörning. Lägg en covid-trötthet på det så vet du ungefär hur jag känner mig. Men det är också en läxa att lära för livet. Återhämtning, en realistisk arbetsbörda - både på jobbet och privat - och ständig träning: fysisk, KBT, mindfulness, yoga, meditation med mera… är det jag måste göra för att orka. För jag är trots allt kvinna. Och vi kvinnor drar ett tyngre lass i detta jävla skitpatriarkat vi lever i. Vi blir “vältränade” med tiden, inte tu tal om det. Men mycket av det som inte är livsnödvändigt för att vårt skepp skall flyta kastas över bord. Och extern aktivism och arbete för ett bättre samhälle väger lätt mot mat på bordet och tak över huvudet. Inte nödvändigtvis för oss själva utan för barn, ungdomar, gamla föräldrar och sjuka släktingar. Eftersom kvinnor än i dag - trots kommunal barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård - är de som ansvarar för merparten av all anhörigvård. Försäkringskassans statistik talar sitt tydliga språk: 70% av föräldrardagar och vård av sjuk anhörig utförs fortfarande av kvinnor.

Samtidigt. Det enda riktigt värdiga livet jag haft förmånen att leva är som ensam hemmansägare och självstående förälder och driva Familjen AB själv. Såsom jag gjort med arbetet där jag också driver eget företag, “Företaget AB”. Samtidigt är jag enda kvarvarande syskon på uppväxtorten så faller ansvaret för gamla föräldrar på mig. Även om de är ruskigt pigga för både ålder och krämpor. Och hjälper MIG massor, skall absolut tilläggas. Ungdomarna som nu är vuxna och utflugna kommer hem och förgyller mammas tillvaro med sin närvaro och sina insatser i hem och trädgård i deras barndomshem. Jag klarar det mesta, men ibland önskar jag det fanns någon mer vuxen som delar min börda. Någon att falla tillbaka på när tröttheten äter sig in i mina ben och gnager i sig mina sista reserver. Jag vill inte byta bort min tillvaro för allt smör i Småland. Skulle bara vilja ha ännu lite mer avlastning. Och TID. Lite mer TID. Det är brist på TID och därmed också ork som står ut som förklaring till att jag inte nått mina mål för feministaktivismen. Och det grämer mig.

Samtidigt som jag fått sluta fred med mig själv för mina “tillkortakommanden” i feminism-aktivismen. Jag gör så gott jag kan. Och tiden framåt är min vän. Fortsätter jag bara kämpa på och gör det lilla jag kan varje vecka. Måste det få vara nog. Good enough! Jag fick en riktigt psykisk knäck förra sommaren då den nigerianska bedragaren kapade mitt konto på instagram. Jag fick aldrig detta konto tillbaka. Sörjde och rasade. Men fick tillslut inse att det bara är att kavla upp armarna igen och 25 november var jag igång igen: med Gömda Kvinnors framträdande i hemkommunens fullmäktigemöte och den radiobevakning detta fick. Det var en toppen-comeback!

Feministsöndag!

Så nu är det feministsöndag varje vecka igen. Och jag ger mig själv tillstånd till mer featureaktiga inlägg, min analys av världsläget och relektioner, snarare än “senaste nytt” från kvinnoförtrycksfronten. Speglar alla sidor av detta att vara kvinna i Sverige och världen 2024 i dag. Genom mig själv. Psykisk hälsa. Mäns våld mot kvinnor. Våldsprevention, jämställdhet och påverkan. Kvinnokroppen. Kamp mot fördomar och förtryck. Är något jag är säker på att vi alla kvinnor delar. Vi vill inte ha etiketter påklistrade på oss. Jag vill inte vara bara “kvinnan som nästan blev strypt av sin egen man framför ögonen på deras åttaåring”. Min självbild är inte “den fyrfaldiga utmattningsdeprimerade hjärndöingen”. Eller “den där tjocka frånskilda trebarnsmamman”. Jag spelar alla roller och sitter på alla stolar. Samtidigt. Det tror jag du gör med.

Jag tror alla kvinnor oavsett var vi befinner oss i livet har nytta av att spegla oss i de olika ämnen jag tar upp här. Jag vill i alla fall tro att om de är viktiga för mig så är de viktiga för oss alla. Vi förtjänar alla frihet att skapa vår egen bild av oss själva. Du och ditt egna jag är dock alltid i fokus. Centrera dig kring DIG SJÄLV. “Det här är JAG”. Inte den rollen samhället = patriarkatet försöker trycka på dig.

Då vill jag gärna tro att inlägg om psykisk ohälsa, våldsprevention och kroppsaktivism kommer väl in i bilden. Du är inte Våldsoffret i Skyddat Boende. Du är en stark, klok och inspirerande kvinna som har all rätt i världen att karva ut din egen lycka för dig och dina eventuella barn. Från den plats där du står. Då tror jag du absolut har nytta av att ställa dig frågor som: “vad mår jag bra av? Vad har jag för styrkor och svagheter? Hur skall jag nå mina mål?” Reflektioner på relationer med män, livet med barn: “vad var det som hände? Varför gjorde jag så? Varför gjorde andra så mot mig?” …och omvärldsbevakningen som är så viktig för att utbilda oss om våra egna rättigheter (och skyldigheter), utveckla vår empati och rycka oss ur påtvingad eller självvald isolering. Lära oss hur resten av mänskligheten beter sig: “så här gör jag - så här gör andra” för att se att exempelvis en tillvaro med en man som måste övervaka dig med gps på telefonen hela tiden, även om du bara ger dig ut och löptränar. Och gillar vi inte hur resten av mänskligheten beter sig så kan vi praktisera vår yttrandefrihet och SÄGA DET! Slå oss ihop! Protestera! Kräva förändring. …och se nya lagar skapas för att skydda kvinnor och barn från våld och förtryck. Detta är en seger. Detta är intressant att läsa och lära om.

Det får bli en havssköldpadda för jag ÄLSKAR DEM! Själv simmar jag fortare än springer…så voila!

Så även om jag kanske är sköldpaddan, i sagan om “Haren som sprang ikapp med sköldpaddan”, i kvinnoaktivimen… det går långsamt. Långt ifrån hur jag en gång tänkt mig. Men om jag bara fortsätter betyder det att jag kommer vinna i längden. Precis som du. Och jag ser fram emot en sommar i långsamhetens tecken där jag kommer få lära mig mycket nya saker, en dag i taget… och fortsätta inspireras i kampen för ett jämställt samhälle fritt från våld.

Ha en härlig sommar… och för att fortsätta citera barnsagor: “fortsätt simma!” Doris “Hitta Nemo”.

VECKANS KAMPSÅNG

BITCH

Meredith Brooks

I hate the world today
You're so good to me, I know, but I can't change
Tried to tell you but you look at me like maybe
I'm an angel underneath
Innocent and sweet

Yesterday I cried
You must have been relieved to see the softer side
I can understand how you'd be so confused
I don't envy you
I'm a little bit of everything all rolled into one

I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your Hell, I'm your dream
I'm nothing in between
You know you wouldn't want it any other way

So take me as I am
This may mean you'll have to be a stronger man
Rest assured that when I start to make you nervous
And I'm going to extremes
Tomorrow I will change and today won't mean a thing

I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your Hell, I'm your dream
I'm nothing in between
You know you wouldn't want it any other way

Just when you think you got me figured out
The season's already changing
I think it's cool, you do what you do
And don't try to save me

I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your Hell, I'm your dream
I'm nothing in between
You know you wouldn't want it any other way

I'm a bitch, I'm a tease
I'm a goddess on my knees
When you hurt, when you suffer
I'm your angel undercover
I've been numb, I'm revived
Can't say I'm not alive
You know I wouldn't want it any other way