Hur tuggar man i sig livets bajsmackor?
PSYKOLOGISKOLAN: Bli bra på att misslyckas.
Misstag. Förödande för självkänslan. Som vi alla är med om. Med obehaglig återkommande regelbundenhet. Min syn på saken är dessutom: “ju mer jag gör, ju större ansvar jag har för desto fler misstag kommer jag göra och desto mer kommer att gå fel”. Det låter helt naturligt i mina öron. I ett liv med eget företag och 100% barnansvar efter uppbrottet från en destruktiv relation med barnens pappa Original-Satan, med allt vad det innebär, har oket vilat tungt. Många gånger har jag kämpat mot paniken precis under ytan “allt hänger på mig!”, fattat många bra beslut, dragit tunga lass och givetvis upplevt mängder av misslyckanden.
Misstag och motgångar är svåra att hantera i synnerhet om de börjar hopa sig över en relativt kort tidsrymd. Då rinner bägaren lätt över och man förlorar balansen i tillvaron. Stress är misstagens bästa vän. För många uppgifter på för lite tid borgar för felsteg. Minns stress-modellen: “höga krav, liten möjlighet att påverka” så extern stress kan hållas stången innan den får oss att begå onödiga misstag. Genom att ta hand om oss själva, säkra återhämtning och ge oss själva gott om utrymme för planering och utförande av uppgifter ger oss det goda omdöme och friska energi vi behöver för att fatta bra beslut; baserade på logik och fakta och gärna i samråd med andra människor som är delaktiga i det projekt vi skall ta oss an. Här har jag själv mycket att lära:
Veckans misstag (ett urval):
Egna misstag - “hur kunde jag vara så dum!”
feldoserade ogräsmedel på nyplantering gräs i trädgården. Okej, instruktionerna var på tyska men sifforrna hade jag i alla fall kunnat hålla koll på. Till min hjälp i trädgårdsarbetet har jag min svärson: som är väldigt kunnig och erfaren gällande parkförvaltning och gräsmattor. Sedan gräsmattesäsongen dragit igång i april har vi haft tät onlinekontakt och telefonsamtal med nästa steg i processen. Den aktuella fredagen för över-förgiftningen hade jag skickat meddelande om mina avsikter - från jobbets toalett: där jag hade en liten paus nån timme innan lunch. Sen köttade jag på i fem timmar till på arbetet och blev helt slut givetvis. Så beslutade mig för att köra igång med trädgården direkt innan jag ens gick in i huset. Enligt teorin: “Sätter jag mig ner kommer jag inte orka resa mig igen”. Och den ack så förrädiska strategin att “göra klart alla arbetsuppgifter först och vila sen” som egentligen är en rak nedförsbacke mot utmattningen. Men men. Nu gällde det bara lite ogräsmedel på en plätt nysådd, bearbetad fläck med gräs. Och jag trodde jag hade koll. Så jag bara satte igång utan att ens titta i telefonen om någon ringt/skrivit meddelanden medan jag jobbat. Hade jag gjort det hade jag kunnat läsa svärsonens många varningar i meddelanden och utropstecken “RING MIG INNAN DU BÖRJAR!” samt mångordiga uppmaningar om “iaktta största försiktighet”! Jag körde på och rapporterade åter till min trädgårdsguru. "Har du vattnat ut det med vattenkanna?! På en tio kvadratmeter stor yta?” frågade han med orolig röst. Jag ville svara “nej” eftersom jag genast uppfattade att jag gjort något riktigt galet. Men det var bara att säga som det är. Ja… Exakta naturen av mitt misstag är inte viktigt i detta sammanhang men låt oss sammanfatta det med att jag ej läst instruktionerna ordentligt avseende ytan eller metoden. Fel (jag): 10 kvadratmeter + vattenkanna. Rätt: 100 kvadratmeter + pumpsprayflaska. Jag hade heller inte checkat in med min expert. Så det blev som det blev. Intensiv felsökning och korrigering. Nu ännu mer tät uppföljning av alla steg i ständig dialog för att säkerställa att allt fortsättningsvis går rätt till.
När gamla misstag (verkliga eller påstådda) och kritik från andra hämmar oss i våra nya gärning.
en studerande berättade för mig att hon har svårt att komma igång med ett projektarbete i sin masterutbildning: för hon tycker att hon är så “dålig på att skriva”. Efter lite samtal och sondering av terrängen finner vi att hon i tidigare kurser träffat på kritiska medstudenter (med totalsågning i så kallade “kamraträttningar”) eller onödigt hårda lärare och handledare. Där studenten uppfattat kritik mot grammatik och stavning med mera som gäller själva språket snarare än innehållet (hon läser till civilingenjör). Vilket egentligen är ointressant för hennes fält. Men som i dag, flera år senare, stuckit upp sitt fula huvud för att bråka med henne och spä på prestationsångesten från oro till nästintill handlingsförlamning. Hon nämnde kritik som exempelvis: “studenterna i gruppen är inte listade i alfabetisk ordning på försättsbladet” och annat trams. Jag hoppas vi tillsammans lyckades lösa upp den här knuten och att hon förstår att hon har ett utmärkt språk och akademisk förmåga och kan bortse från tidigare påstådda misstag.
Göra bort sig på jobbet.
En sommarjobbare på ett biokemiskt labb råkade ta sönder en centrifug för 150.000 kronor under en arbetsdag. Vilket fick henne att låsa in sig på toaletten och gråta hysteriskt resten av dagen. Men det är bara ett av hundratusentals misstag som begås på arbetsplatser varje dag. Och för detta finns det försäkringar. En av de absolut bästa botemedlen mot skammen över misstag är att höra om andras misstag. Inget får mig så lugn och lättad som vetskapen om att jag inte är ensam om dumma misstag. Titta på alla “fail-videos” på youtube. Varför får “Bad day at work” och alla dess videoklipp med människors olika misstag filmade på olika arbetsplatser världen över miljontals visningar? Visst, skadeglädjen sticker upp sitt fula huvud även här. Men jag tror framför allt att det är oändligt skönt att se andra människor göra misstag på sina jobb. Vi behöver spegla oss i varandra för att få rätt perspektiv på vår egen tillvaro. Framför allt när det handlar om att ge misslyckanden av olika slag rätt proportioner.
Göra bort sig i relationer
Original-Satan kunde under våra drygt femton års sammanboende dra upp det faktum att jag en gång försökt skruva upp en gardinstång i väggen med en metallskruv. Ja, jag såg fel. Året var 1994, jag var 17 år och gardinstången skulle upp i vår då gemensamma etta. Jag hade redan själv konstaterat där och då att det var fel skruv. Bytte mot en gipsskruv. Släpp det eller?
Min far hade väldigt roligt åt mig när jag orsakade strömavbrott hösten år 2000 genom att tejpa ihop en lampsladd jag skarvat på en förlängning för att kunna hänga den där jag ville. Och inte isolerat de inbördes ledningarna ordentligt så att koppartrådarna korsades. “Tänk om barnen blir elektriker och du gör så här. Då kommer de skälla på sin mamma! Tja, vid det här tillfället var två av tre barn födda och varken min treåring eller ettåring hade några synpunkter på mammas lamphängning. Så jag kände att jag kunde dra lärdom, glömma och gå vidare.
En bekant skulle sätta upp ett solskydd på huset tillsammans med maken. De hade beställt allt material på nätet och kostnaden drog sig upp mot tiotusen kronor. Ett högriskprojekt men paret var fyllt av självförtroende. När leveransen kom upptäckte de dock snart att måtten inte stämde. Min vän konstaterade snart att det måttband hon mätt med var endast 1,5 m långt - hon hade tagit för givet att det var två meter. Snopet. Men hon anpassade och löste det ändå med lyckat resultat i slutänden. Ägaren till misstaget medgav självklart sitt fel och gav av maken “tillstånd” att häckla henne EN DAG. Sen fick det vara bra.
Andra människors reaktioner kan göra mycket för att sabba vår självkänsla i samband med misstag. “Hur kunde du vara så dum?” är inget man vill höra. I synnerhet inte av någon jag står nära vars åsikt är viktig för mig. Så här tycker jag vi har god nytta av stoikernas ord om människan:
1. Kom ihåg vår gemensamma mänsklighet. Vi är alla människor, vi är alla lika. I dina interaktioner med andra, påminn dig själv om er gemensamma mänsklighet och att du inte vet vad den andra personen går igenom. Var respektfull, närvarande och fokuserad. Lägg märke till hur det påverkar dina relationer och dina känslor för andra människor.
Från: monkeymindset.se avsnittet: 108. Stoicism: Fyra tekniker för att handskas med jobbiga personer
I detta fall skulle vi som begår misstagen kunna vänta oss denna hänsyn från våra närmaste. Vilket vi förmodligen inte skulle få. Utan verbalt försöka övertyga personerna om deras okänsliga skadeglädje. Troligen skulle även detta misslyckas, då alla vet att “skadeglädjen är den enda sanna glädjen”… Men eftersom stoicismen också säger att vi bör vara goda förebilder och visa våra värderingar och önskningar i handling. Inte bara prat. Så kan vi alla börja träna oss på att föregå med gott exempel och demonstrera denna viktiga doktrin i praktiken: att jobba med att undvika att snabbt döma andra och hellre fria än fälla. Så att vi i vår tur kan vara mer hjälpsamma mot våra medmänniskor när de gör sina misstag:
2. Förlåt andra för deras misstag. Om någon beter sig illa mot dig, påminn dig själv att de inte förstår bättre. Den här personen är antingen oaktsam eller så har den en karaktärsbrist, och det är inte ditt problem att lösa. Så, träna på att förlåta andra, och notera hur det påverkar ditt välmående.
Återigen monkeymindset.se inlägg om stoicismen:
psychologytoday.com skriver 3 april 2019 att det bästa sättet att bygga upp sitt självförtroende och självkänsla är att lära sig hantera motgångar och misstag. Som svar på frågan “hur lär jag mig att hantera misslyckanden på ett sätt som får mig att växa som människa” listar de tre tips:
ERKÄNN OCH STÅ FÖR DINA KÄNSLOR
Vad är din första reaktion efter att misstaget hänt? Förnekelse? Skylla på någon annan? Distrahera dig med osund akut ångestdämpning som exempelvis: överätning, dricka dig full, spela bort pengar eller shoppa på nätet? Ingen vill må dåligt samtidigt som vi alla vet att försök att trycka ner jobbiga känslor bara är destruktivt i längden. Även om det kan kännas rått och skrämmande att ta på sig ansvaret, att utsätta sig för hemska känslor av skam och andras klander. Går det faktiskt fort över och leder till väldigt mycket sundare utfall i slutänden.
STÄMPLA ALDRIG DIG SJÄLV SOM “MISSLYCKAD”
Stoppa din egen destruktiva självkritik redan från början. Vi är alla människor, vi gör alla fel. Men vi ÄR aldrig fel. Omformulera din inre dialog och tankeprocess.
FEL:
jag gjorde flera fel på tentan
jag kuggade
jag är helt misslyckad.
RÄTT:
jag gjorde flera fel på tentan
jag kuggade
jag skall kontakta min lärare och göra upp en ny plan
PRAKTISERA HUMOR OCH SJÄLVDISTANS
Att påminna sig om att även experter och mästare gör bort sig ibland, inte har alla svar eller också känner sig bortgjorda i bland. Återigen: vi är alla människor. Att säga “jag är bara människa” och på så sätt acceptera att varken jag eller andra är ofelbara kan ge en skön lättnad och distansera oss från ångest och skam. Att skämta och använda humor gör dessutom allt lättare.
Kanske har vi härmed fått några praktiska verktyg att handskas med våra egna misslyckanden. Så vi inte behöver bryta ner oss själva med självhat, ångest och skam. Helt i onödan. Att våga misslyckas är nyckeln till ett långt och lyckligt liv, menar många och jag med dem. “Man lär sig av sina misstag” är ett av våra allra sannaste och viktigaste ordspråk. Hur skulle mänskligheten och civilisationen kunnat utvecklas som den gjort i dag utan misstag vi gjort längs vägen? Vi skulle inte ha glödlampor - Edison förstörde tusentals glödlampor innan han kom på hur det skulle vara. Alexander Flemming upptäckte pencillinet genom att en bortglömd petriskål möglat. Wilhelm Röntgen trodde att hans provrulle gått sönder när han studerade strålning från elektronik. Men istället visade det sig att hade uppfunnit röntgen. Samtliga har fått nobelpris tack vare sina misstag.
Avslutningsvis vill jag också skicka med ett visdomsord jag lärde mig på en kurs i verksamhetsutveckling: “det finns inga misstag - bara feedback”
Love Lisa
Veckans kampsång
MY MISTAKE
Gabrielle Aplin
I got up late again today
And I'm scared of everything
I don't dare to dream
I guard a dark imagination
These hours waste away
A debt I'll never pay
I'm talking to the walls
But the walls keep caving in
They amplify my thoughts
I really want a conversation
But I let it slip away
A debt I'll never pay
Worry, worry, oh
It's funny how it changes
Well nothing really changes at all
Am I jaded?
Am I meant to feel this way?
I'm a loser, getting beat by my own game
But if I falter, well at least it was my mistake
Oh, at least it was my mistake
'Cause I choose to be this way
I'm a loser, and I self-deprecate
So when I falter, well at least it was my mistake
I saw my friend today
She tried to comfort me
But I turned her away
There's magic in this misery
So no matter what you say
I don't think I'll ever change
Worry, worry, oh
It's funny how it changes
Well nothing really changes at all
Am I jaded?
Am I meant to feel this way?
I'm a loser, getting beat by my own game
But if I falter, well at least it was my mistake
Well at least it was my mistake
'Cause I choose to be this way
I'm a loser, and I self-deprecate
So when I falter, well at least it was my mistake
And I don't really care about what anyone says
I don't give a damn about what anyone says
I don't want to think about anything
I don't want to think about anything
And I don't really care about what anyone says
I don't need opinions hanging over my head
I don't really care about anything
I don't really care
I don't really care at all
Am I jaded?
Am I meant to feel this way?
I'm a loser, getting beat by my own game
But if I falter, well at least it was my mistake
Well, at least it was my mistake
'Cause I choose to be this way
I'm a loser, and I self-deprecate
So when I falter, well at least it was my mistake
Well, at least it was my mistake
Well, at least it was my mistake