Sommarvåldet 2024: 97,2% av offren anser inte att "misshandeln räknas"

Sommar sommar sommar… “synd att det inte är sommar hela tiden…” sa en av ungdomarna häromdagen. Och visst är det härligt? Grönska, blommor, dofter och fågelsång. Lata dagar med varma vindar, kalla dopp i sjöar och hav. Vila på solheta stenar och i skugga i svala sänkor. Men som vi alla vet: våld i hemmet tar inte semester… Tvärtom. När mammor och barn lämnar den tillfälliga friheten på arbetsplatser och skola och stängs in med en våldsam pappa under samma tak veckor i sträck kan det bara sluta på ett sätt. Sommaren innebär för många, många isolering och ökat våld. Men knappt ynka tre procent av våldsutsatta anmäler misshandel i hemmet och förklaringen är skrämmande: “jag tyckte inte det var så farligt”. Så länge det potentiellt dödliga våldet “inte räknas” i våra ögon - offrens? Samhällets? Lagens? - kommer slakten av kvinnor och barn i hemmet att fortsätta. Oförminskat.

Att mäns våld mot kvinnor och barn ökar under sommarledigheten är en väl etablerad kunskap i dag. BRÅ rapporterade förra året att antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor har ökat med 8 procent under första halvåret 2023, jämfört med första halvåret 2022, motsvarande 11.000 fall. Årligen polisanmäls cirka 30.000 fall av misshandel mot kvinnor i nära relation så det är en signifikant ökning. Den nattsvarta sanningen är dock att endast 2,7% av alla fall av mäns våld mot kvinnor i hemmet polisanmäls, visar en färskare rapport från BRÅ (9 maj 2024).

- Vi har en bredare bild av vad våld är i dag. Vi har frågat om ekonomiskt våld, digitalt våld och materiellt våld. Debatten har ökat medvetenheten om vad som är och inte är okej i ett förhållande. Det är viktigt att få fram den här informationen då mörkertalet blir stort om man endast kollar på polisanmälningar, säger utredaren Anna Frenzel, BRÅ till dagensarena.se.

Varför tar vi inte våldet på allvar?!

En av förklaringarna till varför så få kvinnor och våldsutsatta polisanmäler är att offren “inte tycker våldet är tillräckligt allvarligt för att polisanmäla”. Grrrr! Jag får många frustrerande tankar kring detta.

1. “Manlig/stereotyp definition av våld”. Här ställer återigen den allmänt vedertagna begreppet “våld” som definieras utifrån det manliga perspektivet till det. “Våld” är inte bara knytnävsslag, brutna revben eller avsparkade käkben. Blåtiror, benbrott och blodsutgjutelser. Som det våld som mestadels sker - män mot män - på gatan och fotbollsarenor när idioterna till hulliganer är i farten. Gatuvåldet och misshandel på stan är givetvis hemskt och skall givetvis stoppas. Men det skall inte sätta ribban för våldsdefinitioner för hela samhället, inklusive rättsapparaten. Dessutom är den typen av skador jag just nämnt helt okej inom all idrott, eftersom det då sker av “misstag” (får man anta). Ingen boxare har hamnat i fängelse efter en match på grund av tillfogade skador på motståndaren, mig veterligen? Denna våldsdefinition är alltså oduglig.

2. “Titta på krig och psykiskt våld”. Jag vill gärna dra parallellen med krig. Krig är våld, det kan vi troligen hålla med om allihop. Krig är våld mot människor på samhällsnivå. Orsakar allvarligast, möjliga skada - oskyldiga människokroppar som slits sönder och dör av bomber, missiler, krypskyttar och rasmassor. Förfärligt. Det pågår också en försummelse och utarmning av det attackerade landets resurser: mat, vatten, el stryps. Sexuellt våld mot kvinnor och barn är vanligt. Eller HOT om sexuellt våld mot kvinnor och barn. Horribelt och oacceptabelt. Detta vet vi. Finns det något mer att lära från krigets fasor? Utöver: “det kan hända vem som helst!” I de två senare fallen skulle man kunna sätta etiketten “psykiskt våld”. Skulle en fiendesoldat sätta gevärspipan på mitt barns huvud och kräva sex eller all mat som fanns i huset …”annars”…. skulle jag givetvis ge honom det. Utan tvekan. Som vi alla. Samma sak som jag har gjort i de destruktiva relationer med män som utsatt mig eller mina barn för våld, försummelse och framför allt: HOT om våld. Jag tycker att det finns likheter mellan krigets förövare och hemmets förövare. Det psykiska våld som förekommer i hemmet är MAKT och KONTROLL. Med alla medel som behövs. En våldsam pappa behöver inte gevär eller bomber för att ta makten. Det räcker med att svinga sitt dåliga humör för att få sin vilja fram. Blåsa upp sig och trycka upp den fysiskt mer underlägsna mamman mot väggen. Slänga det lilla barnet i väggen. Nypa, tvinga, örfila. Ryta, kasta grejer, slå näven i väggarna. För att han omedelbart skall bli åtlydd. Han kan slänga maten på bordet i golvet. Ta lån i mammas namn. Sälja en älskad husvagn och fristad. För att etablera sin makt. Det vill säga: ta ifrån kvinnan viktiga resurser, göra henne beroende av honom ekonomiskt och på så sätt effektivt blockera hennes väg mot friheten.

foto: the guardian.com

3. “Vem är motståndaren och vad är övervåld?” Krigsjämförelsen kan appliceras här igen eftersom vi alla säkert kan hålla med om att det som pågår i Gaza och Ukraina är ett extremt övervåld från de krigsförande makterna Ryssland och Israel mot folket. Den enskilda människan har inte en chans mot krigets missiler och däri ligger det totala, oacceptabla brottet mot mänskliga rättigheter. Om vi tar med oss detta och gör en grov jämförelse i hemmet råder samma sak: män har av naturen och samhället fått fysiskt överlägsen styrka och en maktposition som är överordnad kvinnor. Och givetvis även barn. Kvinnor och barn sågs länge som mannens "egendom". Och i ärlighetens namn: är det verkligen annorlunda idag? Sett till domstolarna och deras förkärkelk för "Förövar-balken" (föräldrabalken)? Så: män har ett privilegium i dagens patriarkat bestående av att de är NORMEN. Även om de är helt utan våldstendenser. Vana att bli lyssnade på, tagna på allvar, förutsätts ha alla svar och komma med den enda sanningen. I parrelationer, i vänskapskretsar, på jobbet och i politik och religion. Utan att behöva göra någonting. Vi kvinnor är de första att ge dem rätt, vi fostras sen barnsben att curla män och sätta deras behov före våra egna. Det är därför skrattretande enkelt för en våldsam man att ta befälet i relationen. Lägga ribban för rätt och fel. Skapa moral och värderingar utifrån sina EGNA behov och kräva att resten av familjen följer. Jag vet inte hur många gånger Original-Satan höll tal om att “det är viktigt att vi satsar på MIG nu! Pappan försörjer och leder familjen. Därför måste alla visa respekt!” Jag har ofta tänkt att det faktiskt fanns många fördelar med hans psykiska sjukdom som tog över mer och mer: eftersom det tycks vara så att han faktiskt satte ord på det som de flesta (het-cis-)män i relationer med kvinnor tänker. Men kanske inte säger? Eller så säger de det med handlingar. Genom att bestämma över inköp, tex ny dyr bil åt sig själv. Kräva automatisk backning och full markservice rörande hem och barn av “sin kvinna” när de börjar jobba i en stad 10 mil från hemmet. Kräva försäljning av kvinnans kolonilott med argumentet att “vi har ju min sommarstuga”. För att HAN tjänar pengarna. För att återkoppla till styckets rubrik är definitionen av en våldsams mans förtryck, makt och kontroll i hemmet samma typ av övervåld som den krigsförande parten i krig - givetvis i mindre skala. Men resultatet är detsamma: hon är maktlös. Han utnyttjar detta med sina resurser, sina gränsöverskridanden och hänsynslöshet. Genom privilegier han givits av samhället och en sköld av normativitet att operera bakom. Bara för att det är vanligt är det inte rätt. Maktövertaget åsido - betänkt skillnaderna i fysisk och psyke mellan exempelvis en 35-årig pappa och ett treårigt barn. Allt våld han utsätter det lilla barnet är samma typ av övervåld som en fiendearmé utövar mot oskyldig civilbefolkning. Det är därför det är så allvarligt med våld i hemmet: offren är så små och underlägsna. Allt våld och hot om våld blir ett extremt övervåld.

Foto: älskade barn. Det är svårt att fatta hur någon vuxen kan vara våldsam mot små barn…

Jag minns mina somrar med Original-Satan som rena helvetet. Borta var andningspauserna på jobb och i skola. Det var helt omöjligt att stanna under samma tak. Alla mer allvarliga våldsincidenter mot mig och barnen samt de timslånga trakasserierna under mängder av vaknätter då han berövade mig min sömn, tvingade mig lyssna på hans anklagelser och nojor… skedde under sommaren. När alla var under samma tak. Brrr. Det är svårt att beskriva stämningen i hemmet. Men låt mig säga så här: man kunde skära stämningen med kniv. Alla visste att när som helst kunde helvetet bryta löst. Förövaren upplevdes som en rasande rabiessmittad rottweilerhund, snarare än en människa. Alla tre barnen var som klistrade på mig vart jag än gick i det lilla radhuset. De ville inte släppa mig en sekund. Mestadels var vi ute, oavsett väder. Jag gjorde räder in i huset och rörde ihop olika måltider som jag bar ut igen till den lilla skogsdunge vid berget utanför radhuset i Lövgärdet, förort till Göteborg. Där byggde en liten bas med filtar,kuddar och täcken med böcker, pussel och ritblock. Regnade det åkte vi bil till skogen, IKEA eller mina bröder inne i stan. Så länge jag hade råd med bil då. Kunde vi åka till Småland och bo hos mormor och morfar gjorde vi det. För hemmet var en jävla dödsfälla. Och trots mina försiktighetsåtgärder, mina försök att vakta barnen, avleda dem bort från förövarens framfart… blev det alltid sammandrabbningar. Förr eller senare. Hans svarta blickar. Hans sätt att aggressivt vråla på barnen för minsta lilla. Hans långa tal om hur värdelös, ful, fet och dum i huvudet jag var. Hans fejktårar när han skuldbelade mig och barnen och hotade med självmord. Raseriet som fick honom att kasta saker - på mig, barnen eller i golvet. Eller vårdslöst slänga igen en tung ytterdörr precis framför små nakna barnafötter. Skräcken att ligga i sängen i sovrummet på övervåningen och höra hans arga steg i trappan på väg upp. Och undra om det är i natt jag dör? Är det i natt han gör allvar av hotet att döda mig? Är inte detta psykiskt våld? Är det inte detta som att leva i krig? Fast krigskådeplatsen är mitt eget hem? Och den krigsförande makten är min egen man? Barnens pappa?

Stoppa psykiskt våld = stoppa allt våld!

Psykiskt våld föregår också oftast det fysiska våldet. Stoppar vi det psykiska våldet borde resten kvävas i sin linda? Om inte rullar vålds-snöbollen vidare. Fysiskt våld i hemmet är en högriskfaktor för att eskalera till dödligt våld. Varning! Varning! Varning! Att gå över gränsen och faktiskt slå den älskade är förödande. Efter det finns inga hämningar för förövaren. Det fysiska våldet mot en kärlekspartner är så okontrollerat och oförutsägbart! Många män som mördat kvinnor och barn i hemmet verkar ofta vara förvånade över katastrofen själva, “jag menade aldrig att döda henne”. Så farligt är mäns våld i nära relationer. Det måste tas på yttersta, YTTERSTA allvar. Av ALLA! Grannar, arbetskamrater, dagis och socialtjänst. En polisanmälan är SJÄLVKLAR. Vid minsta misstanke om att allt inte står rätt till i den lilla idylliska mamma-pappa-barn-familjen. Låt polisen avgöra om det förekommer brottsligt våld eller inte. Det är deras jobb. Du och jag skall blåsa i visselpipan när vi ser något som är fel eller som skulle kunna vara fel.

2022 kom den statliga utredning till regeringen som föreslog att vi skulle kriminalisera psykiskt våld. Men frågan togs upp redan i Istanbulkonventionen 2011 som Sverige skrivit på, där bland annat frågan om att lagföra och stoppa allt våld mot kvinnor och flickor i nära relationer: inklusive psyksikt våld. Är vägen verkligen så lång mot rättvisa inför lagen? Roks sa i sitt remissvar på den statliga utredningen att det är lovvärt att ta upp frågan om psykiskt våld men att ny brottrubricering inte är hela lösningen. Camilla Andersson, ordförande i Roks säger till dagensarena.se:

– Det behövs mer resurser och utbildning inom bland annat polisen och socialtjänsten för att de ska kunna fånga upp dem kvinnor som är utsatta för psykiskt våld. Genom att stoppa våldet på ett tidigt stadium skulle vi spara både lidande och kostnader.

– Det är väldigt talande att de kvinnor som utsätts för psykiskt våld inte anser att det är allvarligt nog att anmäla. Samhället i stort behöver bli bättre på att erbjuda stöd så att kvinnor snabbt kan ta sig ur relationen och se till att bevisbördan inte faller på den utsatte.

Våra makthavare har ännu inte fattat några beslut i frågan om att kriminalisera psykiskt våld med tillhörande utbildningsinsatser. Men låt oss vanliga dödliga göra allt vi kan för att en lag och ett enat samhälle mot hot, tvång och förnedring, av detta slag i nära relationer, blir verklighet i en snar framtid. Jag tror att vi har nyckeln till att utplåna mäns våld mot kvinnor och barn i nära relationer precis just här.

Med önskan om en våldsfri sommar åt oss alla.

Veckans kampsång

LYCKLIGARE NU

Linnea Henriksson

Ha, Hu
Jag har sökt den värmen
Den värmen som man får när nån är hemma (hu)
Och inte bara plötsligt går sin väg (ha)
Och varken säger vart han ska och vad han gör
Det är väntan som fördärvar och förstör
Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv

Jag har sagt "du borde lämna denna mannen nu ikväll"
Det tog allt för många år
För mig att bli äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu
Och så all den där spriten

Som du säger att du lätt kan kontrollera
Jag såg hellre att du sett
Nån annan kvinna
Som du velat röra någonstans
Då hade jag ändå haft en ärlig chans
Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv

Jag har sagt "du borde lämna denna mannen nu ikväll"
Det tog allt för många år
För mig att bli äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt "du borde lämna denna mannen nu ikväll"
Det tog allt för många år
För mig att bli äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du

Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu
Och jag är lyckligare nu!
(Lyckligare, lyckligare nu)