Jävla “samarbetssamtal”!
Jag, och många av oss våldsutsatta kvinnor, har suttit timme ut och timme in hos socialtjänsten i så kallade “samarbetssamtal”. I ett klaustrofobiskt sammanträdesrum i 100% furu. Mitt emot vår förövare tillika “barnens pappa”. Tysta. Skräckslagna. Kämpandes mot gråten. Ursinnet. Orättvisan. Oförmögna att pipa fram ett ord till försvar. Medan den kränkte mannen oavbrutet rasar. Ljuger. Spelar sorgsen. Skuldbelägger. Hotar. Jag har varit med om denna tortyr förut. Jag trodde att jag var fri? Att staten skulle hjälpa mig och barnen? Istället fortsätter misshandeln, verbalt. Medan socialtjänsten passivt och iskallt tittar på.
Tanken är god. Svenska kommuner är ålagda att bistå separerade föräldrar att komma överens om vårdnad, boende och umgänge med gemensamma barn. Så att “barnets behov kommer först” och tvister kan lösas utanför domstol. Nyckelordet är “barnets behov först”: lätt att säga men tydligen det svåraste som finns i svenskt rättsamhälle. För oavsett hur goda statens intentioner än är så fungerar ALDRIG samarbetssamtal för våldsutsatta överlevare som lyckats ta sig ut ur det destruktiva hem som slagits sönder av en våldsam man i hans krigsföring mot mamma och barn. Att sitta runt ett bord med sin förövare hos soc, timme ut och timme in, bara förlänger traumat. Det blir en del av eftervåldet. Jävla samarbetssamtal!
Vad är ett samarbetssamtal?
Mfof.se (socialtjänstens styrdokument) skriver:
“Samarbetssamtal är strukturerade samtal under sakkunnig ledning med föräldrar som är oeniga om hur de ska lösa frågor kring vårdnad, boende eller umgänge och frågor som rör barnets försörjning. Samtalen kan ske i samband med eller efter en separation men också med föräldrar som inte alls levt tillsammans.”
Samarbetssamtalet hos socialtjänsten är förstahandsvalet vid alla former av problematiska separationer där barn med två föräldrar i ett gemensamt hem skall få två nya hem med respektive förälder istället. Inklusive våld. Men samarbetssamtal är inte en “one-size-fits-all”-lösning. Tvärtom. Vill påminna om jämställdhetsmyndighetens rapport från 2022 att 64% av slumpmässigt utvalda vårdnadstvister i domstol innehöll våld. Vilket det togs skrämmande lite hänsyn till i tingsrätternas bedömning. Alltså blir samarbetssamtalet en makaber fars när den våldsutsatta mamman skall sitta öga mot öga med sin förövare och uppmanas “samarbeta” med honom. Samt bli behandlad som en lika skyldig part i “den gemensamma konflikten”. Inför nollställda socionomer som är tillsagda att bara “observera och rapportera” och ger lika mycket input eller initiativ till att “sakkunnigt leda” som skyltdockor. Det är världens sjukaste grej.
Lex Tintin
Det är senaste tidens händelser och aktualiseringen av allt mer akuta behovet att STOPPA TVÅNGSUMGÄNGEN med våldsamma pappor. Som fått gamla minnen att segla upp till ytan. Mer specifikt: min egen tid i furuinfesterade, dammiga konferensrum med förövaren på ena sidan bordet och familjerättens handläggare på andra sidan. Det är senaste tidens händelser och aktualiseringen av allt mer akuta behovet att STOPPA TVÅNGSUMGÄNGEN med våldsamma pappor. Som fått gamla minnen att segla upp till ytan. Mer specifikt: min egen tid i furuinfesterade, dammiga konferensrum med förövaren på ena sidan bordet och familjerättens handläggare på andra sidan. “Samarbeta” kring vad? Stå still när han slår mig? Hålla fast barnen så han kan strypa dem i lugn och ro? Hjälpa honom binda fast en munkavel på oss allihop, låsa in oss och slänga bort nyckeln så hans övergrepp kan fortsätta i det tysta?
Jag - och många mammor med mig - har hela barnansvaret själva efter en separation. Så vi jobbar redan “300%”: 100% barntillsyn/omsorg, 100% förvärvsarbete som ensam familjeförsörjare och 100% jourhavande rehabansvarig för barnens - och ditt egna - trauma efter lång tid i våldets tecken. Då är krismöten och extrasamtal på förskola/skola, BUP, kuratorer, BVC, barnpsykolog och andra vård- eller myndighetskontakter bara förnamnet. Plus att göra det hästjobb av dokumentation, redogörelser och juridiska arbetsuppgifter som ingår i att förbereda Barnens Rättsfall. För att inte tala om de hundratals arbetstimmar som följer på skilsmässa, bodelning samt att sälja/flytta från hus och hem med allt vad det innebär… Vad är vi uppe i nu? 500% arbetstid för mamma? Det är ett mirakel att någon av oss ens överlever detta med förnuftet i behåll. Men det är väl det vi inte gör… (?)
Är det rimligt att vi DESSUTOM skall tvingas inställa oss till obligatoriska, förnedrande samarbetssamtal med vår mycket kränkta förövare som här ges fri tillgång till sitt våldsoffer i ett slags gratis-forum, plats på scen med allt ljus på honom?! Socialtjänsten serverar oss på ett silverfat så att han ohejdad kan fortsätta hota, bestraffa, förminska och trycka ner oss samt skrämma oss i timslånga utläggningar med förolämpningar, manipulationer, hån och lögner. Alltmedan publiken: familjerättens handläggare sitter tysta och lyssnar andäktigt - en uppmärksamhet och bekräftelse som ger honom mer och mer bränsle på sin kränkta eld. Mamma sitter paralyserade av fasa. Livrädd. Kämpar mot gråten. Och det är omöjligt att pipa fram något vettigt argument eller svar. Har jag tur har jag lyckats övertala någon av familjerättsmedarbetarna att uppehålla förövaren efter mötets slut så jag kan springa ut från lokalen. Utan att han följer efter mig.
Allt detta är bara en förlängning av misshandeln. Ren tortyr. Det är mig helt obegripligt att detta faktiskt får pågå i den otroligt stora omfattning det faktiskt gör ute i landet.
mfof.se
Förövarbalken och mansdominanskulturen
mfof.se skriver: “Målet (med samarbetssamtalet) är att föräldrarna dels ska kunna enas i frågor kring barnen, dels förbättra sin förmåga att samarbeta som föräldrar.” skriver mfof.se. Vad de inte inser är att när våldet väl gjort entré i barnfamiljen – eller parförhållandet - finns det inte längre något att “samarbeta” kring. När det gäller domesticerad terrorism - som mäns våld i nära relationer faktiskt är - är det min bestämda uppfattning att myndigheterna istället borde välja ett lämpligare forum för detta arbete: exempelvis som en krigstribunal. Där den skyldiga parten tvingas ta ansvar för sina brott och kompensera/betala skadestånd till den invaderade parten (mamman och barnen). Med allt vad det innebär av skydd, trygghet och omsorg om offret.
Vår tids rättssystem för att säkra våldsutsatta barns trygghet är ett horribelt skämt. När pappa (eller mamma för all del) använder våld, makt och kontroll mot barn och partner har dessa per automatik förverkat sina möjligheter att vara förälder. Jag vill inte använda ordet “rättigheter” då jag tillhör den skara som anser att endast BARN har rättigheter. Vilket ordagrant sett stöds av “Förövar-balken” (föräldrabalken). Ingenstans står det i lagen att “pappa har (minst) 50% rätt till barnen”. Ingenstans.
Lag (2021:528). 2 a § Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. - barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Lag (2021:528).
Det är vårt gamla, dammiga skit-patriarkat som håller detta som en "automatisk sanning” och är en del av vår kultur. Delad vårdnad, boende och umgänge är NORMEN. Inte lagen. Jag vill återigen påminna om att för hundra år sedan blev barn automatiskt mannens egendom vid en skilsmässa. Hur kan vi tro att denna historia och beteendet “så har vi alltid gjort” inte påverkar oss? Påverkar vårt rättssystem? Våra lagstiftare?
Våld är en dealbreaker! Att SKAPA lagar som skyddar barnen behöver komma tillstånd omgående. TILLÄMPA de lagar vi faktiskt har: barnfridslagen. Att OPINIONSBILDA och kompetensutveckla det svenska folket så alla förstår vad det är som gäller nu. I artikel 19 av barnkonventionen står TYDLIGT att konventionsstaterna skall vidta åtgärder i alla led för att:
“skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.”
De politiker och domare som inte ser till att detta livsviktiga mål blir verklighet har så här långt alla barn som skadas eller mördas av sin våldsamma förälder på sitt samvete! Oacceptabelt!
Barnkonventionen artikel 19
Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.
Sådana skyddsåtgärder bör, där så är lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och de personer som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa och, där så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.
Veckans kampsång
KISS OR KILL
Stela Cole
I got my fists on the kitchen table
You know we've been here a million times
You come home late, calling me unstable
So let me introduce you to my silver knife
'Cause it's not fair to make me fall in love
If you're gonna run, run, run
Run, run, run
But I can't wait to chase you out the door
You're gonna get what you're asking for
All is fair in love and war
K-I-S-S-I-N-G
Me and you were sitting in a tree
Don't fuck it up or you know I'm gonna freak
K-I-L-L-I-N-G
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Got your fingers around the bottle
You're stumbling, choking and spilling lies
No going back, locking down full throttle
I hope you see the twisted look in my eyes
K-I-S-S-I-N-G
Me and you were sitting in a tree
Don't fuck it up or you know I'm gonna freak
K-I-L-L-I-N-G
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Someone call the devil, I've got a confession
Don't send me to heaven, I had to do it
You could say it's mental, dancing in your blood
But all is fair in war and love
K-I-S-S-I-N-G
Me and you were sitting in a tree
Don't fuck it up or you know I'm gonna freak
K-I-L-L-I-N-G
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki
Kiss or kill, kiss or kill
Kiss or ki-ki-ki-ki