Kalla (kvinno-)saker vid dess rätta namn!
När skall manskulturen sluta sippra in och kontaminera kvinnorörelsens arbete? Med skräniga krav på könsneutralitet. Det vill säga: att män skall fortsätta behålla sin plats ”först i kön”. Till och med inom leden i kvinnostrejk, kvinnojour och kvinnoorganisationers arbete?!
Exempel: två svenska kvinnojourer har bytt namn till ”Skyddsjouren” och ”Familjefridsjouren”. Citat: ”för att markera att män också är välkomna”. Jeopardy frågar: ”var är mansjouren?!”
Ett av landets två centralförbund för kvinnojourerna, Unizon jourer och hela den feministiska rörelsen varnar för luddiga budskap. Kvinnoseparatistiska ROKS, det andra av de två paraplyorganisationerna, går all in och förbjuder alla män i sina verksamheter. Såväl som brottsoffer likväl som medarbetare och volontärer. Vi har olika sätt att se på mäns roll i kampen för stoppa hatbrott och säkra alla kvinnors rätt till sina mänskliga rättigheter.
Jag känner starkt att det första vi skall göra är att KALLA SAKER VID DESS RÄTTA NAMN! Annars kommer vi aldrig ur fällan med förminskandet av kvinnor och förljugenheten från manssamhället.
Då får vi leva med tidningsartiklar som skriver rubriker som: ”18-årig flicka våldtagen på skoltoalett”. Ursäkta? Av vem? “Naken, död kvinnokropp utan huvud funnen i källarförråd, 37-årig sambo anhållen”. Människorätts-svenskläraren rättar: “37-årig man misstänkt för att ha halshuggit sambo och gömt henne i källarförrådet”. Eller: ”Trebarnsmamma död efter familjebråk”. Ursäkta mig, var hon delaktig i ett slagsmål? Och ”råkade” bli den som dog? Förlåt, nu spydde jag lite i min mun. Gör om gör rätt: “Make dödade trebarnsmamma med yxa inför de tre barnen”.
DET HETER MÄNS VÅLD MOT KVINNOR FÖR FAN! …inte “misshandel i hemmet”, “våld i nära relationer” eller något annat mesig desinformation.
Och dylik skev, snedvriden media-rapportering kommer sätta ribban för det språk som blir ”tillåtet” att använda. I all fortsatt kvinnokamp. Det vill säga: Cementera status quo och osynliggöra våldsutsatta kvinnors situation. För evigt förpassa dem in i spöklik glömska.
Pennan ÄR mäktigare än svärdet. Detta måste vi minnas! Ord är viktiga. Vågar vi inte använda “rätt ord” kommer vi aldrig nå vårt mål: ”ett jämställt samhälle fritt från våld”. Det kommer bara bli tomma ord?
MANSHAT ÄR SUND MOTSATS TILL MANSTILLVÄND
Varför låter vi patriarkatets män – och kvinnor skall absolut tilläggas - ilsket avbryta med sitt: ”hallå! Inte alla män! Kvinnor slår faktiskt MÄN OCKSÅ! Alla feminister är manshatare!”
På tal om manshat: VARFÖR INTE?! Vill jag SKRIKA det högsta jag kan, tusen gånger.
Jag ÄR ju manshatare!!! Vilket alla kvinnor – och män – med huvudet rätt påskruvat borde vara. Det är mitt ”suffragette-ord”. Min förklaringsmodell. Min ”religiösa tillhörighet” i kampen mot mina förtryckare i en kaotisk, orolig och orättvis värld. Där män stått för 99% av mitt nuvarande lidande. Som så många av mina kvinnliga vänner, familjemedlemmar och bekanta.
Så hur kan då flera av mina kvinnliga vänner, kollegor och medsystrar påstå att: ”vi måste inkludera männen också! Vi behöver männen i vår kamp! Titta nu är EN MAN med i vår fackeltåg!”??? Som om en man är värd minst tio kvinnor i en feministisk manifestation. Hur kunde det bli så konstigt?
Om vi inte vet hur vi skall förhålla oss till representanter för våra förtryckare. Om vi inte får definiera oss som kvinnor i ett huvudsakligt kvinnosammanhang. Hur skall vi då någonsin bli fria?
Hela problemet med mäns makt över kvinnor är att kvinnor ”frivilligt” sätter hans behov före sina. Ger honom den sista bullen på fatet med förtur före sig själv. Hakar på den könsmaktsordning som säger att allt män gör är viktigare, bättre och mer värdefullt än det kvinnor gör. Vill vi verkligen göra MÄN till huvudfokus till och med i kvinnorörelsens arbete. Till den grad att kvinnojourer BYTER NAMN?!?!?
Kommer mansjourerna också byta namn då eller? Till allt blir en enda röra?
Död och sorg
Det var lite drygt en månad sedan internationella kvinnodagen 8 mars. Jag bekänner mig till övertygelsen “gräv där du står”. Så låt mig berätta för er hur min vecka varit…hur mina tankar kring vår kvinnokamp rört sig in i ett alltmer tilltagande mörker.
Det har varit sorg och död. Dödsfall nära familjen; en gammal barndomsvän till barnen, ej ens 25 år fyllda. Så oerhört, ofattbart orättvist och tragiskt. Samtidigt lever min senaste förövare i allsköns berusad välmåga på min bekostnad. Jag vill inte vara med längre. Jag vill inte vara en del av mänskligheten. Jag vill inte leva på en jord där underbart, fina, fantastiska människor som Filip DÖR. Och vidriga, jävla, patetiska, värdelösa förövare och kvinnomisshandlare som Snubben, Original-Satan (mina barns pappa), vår familjeväns pappa och alla de andra hundratusentals äckliga, livsfarliga, självutnämnda småpåvar till vålds-män går fria, levande och utom räckhåll för lagens långa arm. För att dagligen pina och plåga kvinnor och barn i vårt land.
Till döds i många fall. Vissa räknar med minst 15 kända fall i Sverige just nu; där män dödat en kvinna i en nära relation. HITTILLS! 2022 kommer uppvisa rekordår i mördade kvinnor. Detta är en katastrof! Jag kände tidigt att regeringen borde utlysa undantagstillstånd! Alla krafter måste gå till att rädda oskyldiga ur mördarnas klor. Åk runt och hämta alla förövare GENAST! ”Bunta ihop och slå ihjäl dom!”
Som Lars Ekborg sa redan på 60-talet i den populära monologen av Beppe Wolgers. Då om ”Stockholmsjävlar, kärringar över 40, hottentotter, zigenare och finnjävlar” (inga PK-bojor här inte, hjälp!) I dag passar det alldeles utmärkt att vända på och tala om män som misshandlar kvinnor och barn i detta sammanhang. Hävdar jag, en kvinna över 40, bestämt!
Jag är anti-män!
Jag är lite ledsen och frustrerad efter samtal med andra kvinnor kring hemmasnickrad semantik och huruvida män har en betydelsefull roll i kvinnorörelsens arbete? Skall man exempelvis bara prata om våldsutsatta kvinnor och barn? Eller använda ordet: ”våldsutsatta … och barn” = det vill säga: neutralisera och lämna utrymme för att låta män veta att de också är välkomna? Finn fem fel i den meningen!
En väns sambo tyckte jag började bli väl ”anti-män” på mina sociala medier. ”Det är bara en fas” förklarade min vän för honom. Å mina vägnar. Men det är ingen fas… Och trots all hennes underbara välmenande, ärliga tal och önskan att jag skall träffa en ”fin kille” en dag… spär hon på det gamla patriarkala kravet att en kvinna måste ha en man för att kunna bli lycklig. Accepterad. Fullkomlig. Till hennes försvar skall sägas att hon tillhör de ”lyckligt giftas skara” som är lite att betrakta som nyfrälsta. Deras liv är så underbara på par-planeten att de önskar alla sina nära och kära samma underbara. Bländade som de är av det kärlekens ljus som skiner in genom deras rosa glasögon. “Har DU mött Jesus än?” = “Har DU mött Mannen i Ditt Liv än?”
En vän var kritisk till att jag ville skriva en insändare till lokaltidningen inför 8 mars där jag avsåg uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. ”Män blir också slagna, söker hjälp på kvinnojourer. Du måste inkludera män!” sa en kvinna. När jag ville uppmärksamma KVINNODAGEN. Männen har en egen dag. Den 19 november. I år på en lördag. Kör hårt då killar. Jag hejar på er.
Jag blir så nedstämd av att det faktiskt finns många KVINNOR som vill hjälpa till att förminska och trycka ner kvinnor som grupp. Kanske mig som individ?
I kvinnokamp kommer kvinnor först!
Jag hävdar lika bestämt att män (i synnerhet heterosexuella, vita cis-män = toppen av näringskedjan i patriarkatet) INTE ”måste inkluderas!”. I alla fall inte i egenskap av kön. De är varmt välkomna som (könlösa) volontärer, som skall lära sig om att förstå oss kvinnor som förtryckt minoritet. För att sedan gå ut och sprida budskapet till sina manliga familjemedlemmar, vänner och bekanta. Ni vet, män lyssnar bara på män.
I likhet med hur vi vita människor skall lyssna på och lära oss av våra svarta vänner om hur det är att tillhöra denna minoritet. Samt agera missionärer å deras vägnar och rekrytera fler vita att ställa sig bakom de icke-vita folkgrupperna. Eller ännu hellre, ställa sig som en vit skyddande mur mellan polisen och våra svarta systrar ute på gatorna vid demonstrationer för jämlikhet och medborgarrätt.
Men det skulle väl aldrig fall oss in att be våra svarta vänner kalla sin kamp för ”svart-vit?” Eller ”grå”? För att BÅDE svarta och vita är med och stöttar. ”Black lives matter” skulle heta ”Black and white lives smatter”? ”Grey lives matter”? Ni hör ju själva? Vansinne.
Skulle inte jag som vit kunna stötta min vän som är svart och de svartas rörelse utan motkrav på att de skall döpa om hela grejen till min ära?
Varför vill vi kvinnor döpa om vår rörelse, våra kampord och vår målformulering till männens ära? Sky ordet ”manshat” som om det var likställt med ”pedofili”, ”nazism” eller ”restskatt”?
När män som grupp förtryckt oss i tusentals år. Under patriarkatets hissade seger-flagg. VAD ÄR DETTA?! Är det något jag inte förstår?
Rädsla och PK-krav?
Ändå tycks kvinnokampen vara på väg att glida utför en ättestupa välsmord med PK-krav och rädsla. Det verkar fortfarande tyvärr vara så att jag inte kan öppna munnen och säga: ”vi kvinnor vill…” …utan att män OCH kvinnor måste rusa fram, avbryta mig och skrika: ”hallå! Inte alla män! Män blir också slagna av KVINNOR! Du måste tänka på MÄNNEN också!”
Jag ser dock offer som alla brottsoffer som könlösa. Givetvis skall alla som behöver = få hjälp. Och offer för våld i nära relationer har i dag bara kvinnojourerna att vända sig till. Kvinnojourerna är ofta den enda fyr i mörkret som den vars livs-skepp förlist fullständigt på det stormiga våldets hav kan orientera sig efter. Det heterosexuella såväl som homosexuella. Samt det obegripliga våld som begås av den egna familjen, ursäktat med ordet ”heder”. Alla dessa offer, pojkar, flickor, män och kvinnor. Har all rätt i världen att få hjälp, skydd och omvårdnad.
Men vi har fortfarande all rätt OCH ansvar i världen att kalla oss för KVINNO-jour. En verksamhet som vänder sig till våldsutsatta KVINNOR och barn.
Det finns föreningar som funderar på och till och med har bytt namn. Från kvinnojour till ”familjejour” och liknande. För att vara mer ”inkluderande” i sin marknadsföring mot (det patriarkala) samhället.
Trots att 94% av alla som söker kvinnojourernas hjälp är kvinnor. Unizons statistik. Samma statistik berättar även att 94,3% av de aktiva volontärerna och anställda som jobbar i jourerna är kvinnor och icke-binära (0,3% icke-binära).
Vad i hela fridens namn finns det då för anledning att kalla kvinnojouren något annat än KVINNOJOUREN?! Går det som en anka, ser ut som en anka och låter som en anka så är det en JÄVLA ANKA!!!
För att citera ord från Unizons grundkurs bör vi vänligt tillbakavisa påståenden från omvärlden att vi ”borde tänka på männen också!” så fort vi öppnar munnen och vill berätta om våldsutsatta kvinnor och barns situation. Jag fick lära mig en utmärkt ”motfras” vid dylika tillfällen: ”du har rätt i att våldet mot män är ett allvarligt problem. Om du startar en mansjour kommer jag stötta dig. Kanske kan vi samarbeta i framtiden?”.
Summerar upp allt jag känner själv i denna fråga. Jag är till 100% i själ och hjärta manshatare. Däremot ser jag med värme på varje individ som vill hjälpa sina mer olyckligt lottade medmänniskor. Dessa vill jag självklart samarbeta med mot ett gemensamt mål = en bättre värld för oss alla. Man eller kvinna. Spelar ingen roll. Bland volontärer. Nära och kära. Bekanta. Grannar. Manshatare hatar inte individer. Och jag tror också stenhårt på att människan går före allt – kön, ras, religion, sexuell läggning, storlek, politisk åskådning, ålder…
Skyddsboendet i Ängelholm
I ett reportage från sverigesradio.se får vi veta att Kvinnojouren i Ängelholm bytt namn ”Skyddsjouren”. Som “en markering att både kvinnliga och manliga brottsoffer är välkomna”. Samt att föreståndaren Lena Persson anser att det är viktigt med personal av båda könen (HD.se 2020).
- Det är alltid bra med jämlikhet, vilken yrkeskategori det än handlar om. Här kan det väl vara bra kanske till exempel att en kvinna kan se, att det faktiskt finns män som är schyssta och snälla, säger den manlige anställde kallad ”Matte” (fingerat) till Studio Ett P1 sverigesradio.se 2016.
Både Lena Persson och Matte är nöjda med hur det dagliga arbetet med de hjälpsökande kvinnorna fungerar. Lena Persson menar att det inte är svårt att hitta män till de lediga tjänsterna i verksamheten. En könskvotering anas också.
- Vi säger att ”det är de här kunskaperna vi vill ha, och välkommen med din ansökan”. Utbildning, krav och yrkeserfarenhet. Och så låter vi bli att skriva könet. Dom flesta som söker är kvinnor, några är män.
- Så letar vi fram den som vi vill ha.
Lena Persson kan inte säga exakt hur många män som söker skydd hos Skyddsjouren:
- Men vi har ett antal män som är offer för våld.
Skyddsjouren tillhör också Unizon så jag utgår från att samma statistik gäller för dem. 6% män (+18 år) får hjälp med skyddat boende. Eller?
Kvinnojouren i Höganäs har också bytt namn till “Fridsjouren”… som dock tagit steget med inkludering hela vägen ut. Och inkluderar män, kvinnor och HBTQAI+. Vilket absolut hedrar dem. Tror dock fortfarande att ordet “kvinnojour” på en regnbågsfärgad flagga skulle funkat precis lika bra..
Alla brottsoffer skall få hjälp
Jag repeterar: jag har inget emot att pojkar och män söker skydd hos kvinnojouren. Brottsoffer som brottsoffer. Alla skall få hjälp. En självklarhet.
Men varför BYTA NAMN? Lena Persson påstår att Kvinnojouren i Ängelholm bytte namn som en ”signal att verksamheten inte längre enbart var en angelägenhet för kvinnor”. Var den alltså kvinnoseparatistisk innan? Kände man man inte kunde ta emot våldsutsatta män utan att byta namn?
Socialtjänsterna skickar ju män till alla kvinnojourer i landet. Oavsett namn? Vill man medvetandegöra kvinnors våld mot män i nära relationer tycker jag det här är helt fel väg att gå. Mycket hellre mer stöd och uppmuntran till män att starta mansjourer samt lokala avdelningar för MÄN (mfj.se) underkevlaret.se och fatta.nu-rörelsen. Svårt att hitta information om antal aktiva i dag då nationella samlingsförbundet SMR (Sveriges Mansjourers Riksförbund) lade ner 2012. Dock kan säkert Mansjouren i Stockholms län vara till hjälp? Telefonnummer 08-30 30 20. Några som kallar sig för “Akilles Jouren” i Stockholmstrakten erbjuder också stöd och hjälp till våldsutsatta män.
Akilles Jouren (foto från facebooksidan) har telefonnummer Telefon 08-29 63 99 alternativt SMS och jourtelefon 072-331 63 99. Kika mer på hemsidan: https://akillesjouren.se/
Jag kanske är naiv men jag tror faktiskt att våldsutsatta män känner till kvinnojourernas viktiga verksamhet: att ge skydd och stöd till brottsoffer för våld i hemmet. Jag tror snarare att ordet ”kvinnojour” innebär en trygghet för män i all dess oidipala glans. En kvinna betyder för många män moderlighet, omhändertagande, hänsyn och mjukhet. Män behöver inte ett nytt namn på kvinnojourerna för att förstå. Men jag kanske bara är naiv igen?
Vi kanske ska döpa om alla kvinnojourer till ”Jourer”? Kvinnostrejk till ”strejk” eller “könsneutrala strejken”? Metoo till …”me…?”
Kvinnans rätt till liv och frihet går före allt!
Nej, hör ni! Det får inte gå utför med kvinnorörelsen i patriarkatets namn. Politisk korrekthet får inte överskugga vårt viktiga mål. Jämställt samhälle utan våld.
Lika lite som mäns kränkthet inte får tysta alla våra modiga metoo-kvinnor med sina framgångsrika förtalsmål. Ja äckliga Fredrik Virtanen jag pratar med DIG! Heja Cissi Wallin – det står jag för till döden.
Lika lite som mäns ”rykte och redbarhet” och svensk lags tandlösa tamhet får gå före det oerhörda trauma det innebär att bli utsatt för sexuellt våld (cirka 99% av förövarna är MÄN). Vi har haft en sexuallag som förvandlar brottsoffret – kvinnan – till förövare, förundersökningsledare och kriminaltekniker i allt. Som måste samla alla bevis själv för att påvisa mannens skuld. Som kanske egentligen bara vill ha uppmärksamhet? Och trakasserar den stackars duktiga pojken med bra betyg i skolan, framgångsrik hockeykarriär och en lovande framtid som skattebetalande, välanpassad medborgare? Eller????? BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!
Lika lite som ” integritet och rätten att röra sig fritt” : förklaring på aklagare.se om hur åklagare bedömer ”förbudspersonens” sida, vid kontaktförbud. Det vill säga den attackerande, våldsamme manne. Svårigheter att hitta rätt lagparagraf för att lagföra och frihetsberöva de våldsamma männen skall gå före rätten till liv och frihet för de utsatta kvinnorna och barnen. 15 kvinnor mördade bara i år! 15 KVINNOR!!! Mördade helt i onödan. När samhället kunde ha skyddat dem!
14.000 dödshotade kvinnor, plus deras barn, lever med skyddad folkbokföring och/eller sekretessmarkering. Vars identitet ofta avslöjas av slarviga, nonchalanta myndighetspersoner… “ojdå!”. HELT OACCEPTABELT!
Är vi kvinnor ansvariga för männen?
Nej, jag är verkligen en total och absolut motståndare till att kvinnorörelsen, kvinnojourerna och kvinnostrejk skall börja jiddra med sina namn. Spegla det politiskt korrekta patriarkala samhället med att sätta männens kränkta egon först. Får det helt enkelt inte finnas ett samfund där BARA kvinnor får vistas? Där BARA kvinnors behov tillgodoses? Där BARA kvinnor får komma först?
Varför har vi kvinnor automatiskt ansvar för männen? De klarar sig utmärkt själva. De är priviligierade sedan födseln. Könsmaktsordningen är cementerad sen tusentals år. Därför borde den normalbegåvade, manlige, svenske individen, som kanske är offer för våld i en nära relation, kunna söka relevant hjälpinformation. Utan att kvinnojourerna måste curla honom ända in i mål.
Se jämställ.nu: “Den manliga överordningen och hierarkin yttrar sig bland annat i att det män gör betraktas som mer värdefullt. Därtill tjänar män mer, har mer makt än kvinnor och betraktas som norm, medan kvinnor ses som undantag och som det avvikande. Dessa könsmönster skapas och upprätthålls både på det personliga planet och på det strukturella planet av såväl kvinnor som män.”
Med namnbyte och annat daltande. Ett ställningstagande att byta namn eller börja utesluta ordet ”kvinna” i verksamhetsinformationen ligger farligt nära SJÄLVUTPLÅNING! kvinnans ”självklara ställning” som mannens vårdare CEMENTERAS. Skall vi inte bara utföra det obetalda arbetet i hemmet och i den offentliga sektorn? Måste vi till och med ägna det obetalda arbete vi faktiskt finner givande - exempelvis ideellt arbete i en kvinnojour - åt MÄN?! Låtsas att könsfrågan är så viktig och männens hjälpbehov är så viktigt att vi är beredda att kasta ut hela kvinnjourernas trettioåriga historia och stolta namn? Efter MÄN? När det till 94% består av kvinnor? Såväl medarbetare, volontärer som BROTTSOFFER?
Det är ju som att jag skulle döpa om min tandläkarpraktik till ”VÅRDCENTRAL”. Eller ”KLINIKEN”. Eller något lika luddigt. Om jag skulle få för mig att ägna sex procent av verksamheten åt att ta blodtryck och socker på patienterna. Vilket är en tjänst som är möjlig att inkorporera i en privat praktik. Jag gör det inte. Jag har 100% fullt upp med alla hjälpbehövande med tandproblem som svämmar över mottagningen nu när halva landets tandvårdspersonal gått i pension.
Bara en jämförelse.
Manstillvänt i stort och smått
Lika förfärade som vi kvinnor blir över att höra hur en misshandlad kvinna som flytt till skyddat boende från sin våldsamme man. Flyttar tillbaka nästa dag för att ”laga middag åt honom”.
= ett manstillvänt beteende från en kvinna som inte förstår sitt eget bästa och sätter sig själv sist.
Lika förfärade borde vi bli över att någon slags pk-mans-opinionsbildning börjar slingra sig in i kvinnorörelsens ord, fokus och gärningar. Vilja byta ut ordet ”kvinna” mot ”Man”. ”Mans-kvinno-jouren?” ”Familjejouren”? ”Skyddsjouren?”. Vad betyder det egentligen?
= ett manstillvänt beteende från en kvinna som inte förstår sitt eget bästa och sätter sig själv sist.
Fittan sticker fram!
Vi feminister bör definitivt se till att hålla budskapet fritt från kontaminering från patriarkatet. Jag önskar vi alla kunde hitta på… rätt ord, rätt sätt, rätt kraft… att boosta upp våra medsystrar. De ännu-icke-upplysta. För där har vi den verkliga guldreserven! Att locka över ”icke-feministiska” kvinnor till den säkra sidan skall bli en av mina huvudgärningar 2022!
Jag tar gärna emot tips och tankar i denna fråga. Är ju blott en novis… väl en högljudd, sticker-ut-hakan och bråkig novis skall absolut erkännas. Men ändå. En novis.
Sluta skamma feminismen! Väck våra medsystrar! Ropa ut ordet ”KVINNOR FÖRST” för hela världen att höra. Skriv. Sjung. Skapa: KVINNOR FÖRST! KVINNOR FÖRST! KVINNOR FÖRST!
Och minns: ”fittan sticker fram! Hård och hårig! Hård och Hårig!
Love Lisa
Veckans kampsång:
Vill att det skall vara idolbidraget från Gunilla i Luleå, 2015. Men hon finns tyvärr inte på någon musikstreamingtjänst alls.
Därför får hon vara med i form av ett youtube-klipp. Om ni ej får upp klippet sök bara på “fittan sticker fram idol”.
“Fittan sticker fram! Hård och hårig”
Av “Gunilla” från Luleå med i idoluttagningen 2015
Jag går på stan
Du går bredve
Det glittrar till så får jag se
Nyckelredningsbimbograbben
Då blir jag genast snabb som en skabb
Fittan sticker fram
Fittan sticker fram
Hård och hårig
Hård och hårig
Fittan sticker fram
Hård och hårig
Jag åker tåg det är så trist
Flera kilometer minst
Men så sätter det sig någon här breve
Då blir jag genast kåt som en fez
Fittan sticker fram
Fittan sticker fram
Hård och hårig
Hård och hårig
Fittan sticker fram
Hård och hårig
Jag skrämmer bort varenda pojk
Av ärlighet får de ingen ork
När det skall lyssnas så hycklas det och skall sägas nej
Å det är fult att vara en skitkort tjej
Fittan sticker fram
Hård och hårig