103 år efter myndighetsdagen - svenska kvinnor fortfarande livegna?

Kärnfamiljen Analysen Del 2: om ekonomi, makt och vikten av kontroll över sin egen reproduktion. Men också om faran med “trendsättare” som marknadsför stereotypa könsroller och skönhetsideal, orealistisk dyr märkeslivsstil, “det perfekta hemmet” med etiketterad designerförvaring i garderoben. Det vill säga: “nya hemmafruidealet” för dagens unga kvinnor. Direkt från dammiga 50-talet. Samt om hur den, lika livsfarliga som omoderna, misogynin hos svenska domstolar i dag kan spåras till den svenska kvinnans livegenskap till mannen; som inte upphörde förrän 1921. Fram till 1924 fick även mannen automatiskt vårdnaden om barnen vid skilsmässan.

Frågekonceptet “vad är barnens bästa” fortsätter:

4. Vad är bäst för barnen: ekonomisk och reell makt åt mamma (som pappa)? Eller politiskt, macro-kapitalistisk samhällsdominans med kärnfamiljen som norm?

Det mest aktuella hotet mot flickor, pojkar och kvinnors frihet i dag är de konservativa, kapitalistiska krafterna som flyger över jorden. Via påtryckningar och det mycket medvetna skapandet av trender - lika effektivt i dag som på 1940-talet - cementeras de stereotypa könsrollerna, könsmaktsordning och kvinnoförtrycket. Naturligtvis komplett med rasistiska, homo- och transfobiska budskap. Amerikanska feminister spekulerar i att abort-motståndet, utöver det uppenbara väljarfisket, parallellt med Viagra-spridningen bland män är ett sätt att säkra att fler VITA BARN föds och växer upp. För att fylla på kristna högerns led. Vem vet?

Vad vinner samhället på att även svenska män och kvinnor tvingas leva ihop långt efter att kärlekens ljus förvandlats till destruktivt mörker? Att separera och göra sina barn till “skilsmässobarn” har belagts med “skam och misslyckande” sociokulturellt i hundra år? Att kvinnliga entrepenörer och influencers gör karriär på att marknadsföra “nya hemmafrukulturen”; med skönhet, mode och homestyling som content ger ny skjuts åt gamla patriarkala, kvinnoförtryckande värderingar hos unga flickor och kvinnor. Är det så? I alla händelser är det ett faktum utvecklingen på sociala medier och det innehåll som riktar sig åt kvinnor och flickor skapar en lyx-kultur där dyra märkeskläder/väskor/skor skall vara en självklar del av varje flickas garderob: oavsett hennes ålder, ställning eller hushållets ekonomi. Denna ekonomiska stress kan i sin tur leda vidare till att flickan ser illa dolda prositutionskonton som Only Fans, annan sexuell exploatering eller sugardejtingsidor som ett sätt att tjäna stora pengar snabbt. Att ta 500 kronor från en okänd man på nätet för att skicka bilder på sina fötter är lika illa som att faktiskt utföra sexuella handlingar digitalt eller att möta upp torskar för live-sex-köp. Det är samma sak, endast på olika delar av skalan. Och det går fort utför, mycket vill ha mer. Och den utsatta flickan tvingas göra grövre och grövre saker för samma peng. Eller utpressas mot hotet att tidigare sända naken-foton skall spridas till föräldrar, vänner och skolkamrater. Detta har vi hört alldeles för många gånger (se TV4 dokumentär “Groomer”). Inget av detta är tyvärr ovanligt för unga tjejer i dag. Det finns alldeles för många män tillika rovdjur där ute som bara längtar efter att få sätta tänderna i våra unga döttrar och söner. Brrr! Minns statistiken: var tionde man har någon gång köpt sex. VAR TIONDE! Vill även tipsa om GPs utmärkta poddserie: “Systrar”. Där detta ämne lyfts på ett utmärkt sätt.

Hade inte de stereotype könsrollerna, numer krävs tydligen även lyxförpackning (?!) tillåts få ett sådant strypgrepp på oss hade denna destruktiva utveckling inte varit möjlig i dag. Så stor är kärnfamiljsnormens makt.

Kärnfamiljsnormen är den moderna kvinnans livegendom

När barnen väl är födda då? När drömprinsen väl är bärgad, 1,85 barn (snitt från SCB 2020) är producerade och det är dags att leva lycklig i alla sina dagar. Vad händer då? Tja, varannat äktenskap/sambopar delar på sig. Och av de återstående 50% är det i alla fall i straighta familjer 20% av kvinnorna som försöker spara ihop pengar för att kunna lämna. Jag repeterar: att skiljas är inget misslyckande. Det är SUNT! Det är en osjälvisk handling som innebär att du som vuxen tar ditt ansvar för den dåliga “arbetsmiljön” i hemmet. Tänker på barnens bästa och också de vuxna individerna. Kraven på både mammor och pappor i kärnfamiljsnormen är helt enkelt för stor. Är inte värderingar, arbetsfördelning, makt och ekonomi jämställt i relationen eller att samarbete och kommunikation inte längre fungerar: ÄR det enda vettiga att dela på sig. Detta är alla normfamiljers ansvar. Fortsätt inte för “ära och fosterland”. Eller för att upprätthålla konservativt politiska krav på följsamhet och säkerställande av mansdominansen och toxisk maskulinitetsnorm i samhället. Phu! Äntligen! Kan vi andas ut nu?

Vi kan alla vara överens om att en separation mellan två föräldrar, i konflikt eller våld, definitivt är BARNENS BÄSTA. I strid med jäkla SCB analytiker och rövhålskonformistiska statsvetare är “fler skilsmässor och färre födda barn”: GODA NYHETER!

Historisk sexism i rättsalen?

Vi fortsätter med att fundera kring vad som händer efter separation. Med barnen. Hos familjerådgivarna? Familjerätten på kommunen? I domstolen? Hur stort inflytande har kärnfamiljsnormen över Förövar-balken? Socialtjänstens handläggare som skall genomföra en vårdnadsutredning? Nämndemän och domare som dömer i tingsrätterna? Jurister, åklagare och poliser? Minns Mats Sjösten (författare till kursboken på juristprogrammet “Vårdnad, boende, umgänge”, lagman vid Varbergs tingsrätt, föredragande i riksdagens justitieutskott samt sekreterare och expert i ett flertal statliga utredningar: sekreterare i bl. a. Vårdnadstvistutredning) jag citerade i ett annat inlägg där han tydligt vidhöll att det inte finns någon formulerad definition på vad som är en “lämplig förälder” i lagen. Utan att det alltid är en bedömningsfråga för den sittande tingsrätten, och utfallet blir därför olika från fall till fall. Det finns heller ingen lagtext som säger att en förälder har “rätt” till sitt barn, bara att barnet har rätt till “god kontakt med båda föräldrarna”. Där anser jag att emfas skall ligga på delen: “GOD KONTAKT”. Inte “båda föräldrarna”. Dessutom tycks lagen och rättssytemet inte kommit ikapp de våldsutövande föräldrar. Och många tingsrätter dömer enligt strutsmetoden med utgångspunkten “syns inte - finns inte”; oavsett hur mycket dokumentation det finns hos socialtjänsten, polisen, skolan eller vården.

Men vilka människor gömmer sig bakom dessa institutioner? Det är “vanligt folk” födda i ett gammalt dammigt patriarkat: lika osynligt som träden i skogen. Män och kvinnor som föds in, i eller i alla fall är uppväxta med drömmen om, en het-cis-kärnfamilj. Denna värdegrund genomsyrar givetvis även dessa människors analys, handlingar och beslut. Vad är det som är så kontroversiellt med att neka en man hans (indignerade, högljudda, självcentrerade) krav? Troligen ligger den kollektiva chocken över att en MAN - normen, den priviligierade, “den vanliga” - inte skall få sin vilja fram mot en kvinna när det handlar om vårdnad om barn. Det tycks som om vi och människorna som jobbar inom rättsapparaten ser det som otänkbart att säga “ja” till en kvinna. Och “nej” till en man. Utan att egentligen kunna motivera “varför”? Som om det vore “onaturligt”? I synnerhet när det gäller barn.

Här gör vi klokt i att stanna upp och repetera vår historia. Vi behöver påminna oss om att barn och deras mammor länge var mannens egendom. Enligt gällande lag. Till så sent som 1921 var kvinnor “omyndiga”, fick inte rösta i politiska val, inte äga, inte ärva. Inte fatta några som helst självständiga beslut om sitt eget liv. Försedda med en manlig förmyndare; hennes far, bror eller make. Själva skilsmässan har också alltid varit kontroversiell och redan på 1800-talet var man tvungen att lägga fram “skäl” som övergivande eller otrohet till rätten. 1608 belades otrohet med dödsstraff. Fram till 1924 fick pappan automatiskt vårdnaden om barnen vid en skilsmässa. Vilket även förekommer i dag i länder med stark islamsk sharia-tradition som Saudiarabien, Iran och Pakistan, till stora delar. Hur kan vi tro att denna historia av kvinnoförtryck inte ger avtryck i svenska domstolar i dag? För oss i Sverige är det trots allt bara hundra år sedan mannen hade automatisk rätt till vårdnaden om barnen efter en skilsmässa. Det tål att tänkas på.

foto: domarbloggen.se

Den nya hemmafrudrömmen

Hur väl kan vi som individer bortse från den eviga övervärderingen av denna familjenorm? Till den grad att kvinnor och barn skadas och ibland till och med mördas på kuppen?! Det är obegripligt. Och människorättshaveristiska, giftiga gamla normer och värderingar är en tjock, lång rot till allt detta onda.

Skicklig marknadsföring av 50-tals-konceptet “Din dröm = en kärnfamilj med mannen som överhuvud” , i dag 2024, är också problematisk för att nå frihet och rättvisa till kvinnor och barn. Ett “lyxigt hemmafruliv” är det kattguld, rökridåer och förföriska spegelverk som lockar unga kvinnor i fällan IGEN. Dokusåpor som “Hollywoodfruar”, Kardashians och andra orimligt rika, amerikanska trustfonds-barn, influencers inspirerar? Återigen: många tjejer går och drömmer hemmafrudrömmar med en rik make och 15.000 euro i “veckopeng”. Sugardejtar vidriga, dubbelt så gamla gubbar. Driver stora städ- och mammapyssel-konton där de städar sin makes lastbil på TikTok. Allt i “Den perfekta hemmafruns” anda. AAAAAAAAAAARGH! Jag vill skrika rakt ut.

Kanske ligger lösningen i lingvistiken? Låt oss bryta ner ordet - kanske är allt ett rent “missförstånd” (obs! väldigt sarkastisk ironi). Hemma - fru. Vilken del är det egentligen som lockar? Vi kan väl alla vara överens om att det är stor skillnad på att vara HEMMA och att vara HEMMAFRU. Alla gillar att vara hemma. Det är det göttaste och bästa vi har! Inget snack om den saken. Men förväxla inte det med begreppet: “hemmafru”. Här med fokus på “fru”-delen. Definitionen av en hemmafru PÅ RIKTIGT: oavlönad, maktlös livegen, beroende av och utlämnad åt en man för din (och dina barns) överlevnad. Vem gillar att helt sakna egen inkomst, utbildning/kompetens/karriär, makt, möjligheter och rättigheter? För att inte tala om när “livsstilen” att vara hemma fått några år på nacken. Barnen vuxit upp. Lever sina egna liv. Och din make lever sitt huvudsakliga liv utanför hemmet…och kommer hem alltmer sällan. Kan hon då uppleva sig lika fast och maktlös som hundratusentals av hennes medsystrar gjort genom historien? När hon inser att hon faktiskt inte kan lämna det underbara hem hon byggt på under alla år, även om hon vill. När bara tanken på att bryta upp, leva ensam och betala allt med egna pengar (som hon kanske inte har?) ger henne panik. Och det orange kuvertet från pensionsmyndigheten får det att svartna för ögonen på henne. Förvandlas den vackra bostaden snart till en gyllene bur. I evig skräck för att den rike maken skall byta ut henne till en kvinna av senare modell?

Hur stoppar vi denna vidriga tvångsmatning? Hjärntvätten med budskapet “skaffa man och barn”: en livstids indoktringering av flickor och kvinnor? Och pojkar och män för del delen. Hur hamnade vi kvinnor i den här situationen från början egentligen? Och vem kan egentligen skriva under på att “jag är helt oskylidg till kärnfamiljsnormens genomslagskraft”? Inte jag. Jag levde i ett vedervärdigt kärnfamiljshelvete i elva år, tills hoppets sista flämtande låga slocknat. Och sen flera år till efter det. Vem är jag att peka finger?  

Som vanligt svindlar tanken på allt jobb denna opinionsbildning skulle innebära. Låt mig gå tillbaka till gamla hederliga uppmaningen: “gräv där du står”. Varje generation, individ och sociala grupp slåss på sin egen barrikad och sikta in sig på jämnåriga/gelikar. För min del blir det andra som jag: föräldrar till i dag mer eller mindre halvvuxna barn. Kanske på solokvist, efter en eller sju fallerade het-cis-relationer bakom sig? Ganska säkert är min grupp singlar (?) annars skulle vi inte ges en chans att delta i debatten, utan ha fullt upp med att se till att kaffet är klart, tvångsrekryteras som supporter till Hans Majestät Pojkvännens ishockeylag/barntillsyn/veckans inköp samt se till att det alltid finns rena strumpor i strumplådan, folköl i kylen och panpizza i frysen. NEJ TACK! Framför allt: min grupp har tagit av sig de rosa normglasögonen och börjat se sanningen om vår samtid. Och den största elefanten i rummet just nu är: den - självbelåtna, beskäftiga - heterosexuella kärnfamiljen. Den största lögnen av alla som vi alla svalt - likt den cyanidspetsade Kool-aid-drinken vid Jonestown-sektens massmord/självmord i Gyuana.

En amerikansk tjej som profilerar sig som “Housewife 2022” med kontot @esteecwilliams på tiktok. Jag är för alla kvinnors frihet för att leva sina liv som de vill…men den här typen av bakåtsträvande förtryckarmentalitet får mig faktiskt att vilja kräkas. Jag blir seriöst orolig för den här tjejen.

Jag är en del av patriarkatet

Okej, jag fattar att jag är hård. Jag försöker balansera raka fakta, realistisk analys med stor respekt och ödmjukhet inför allas vår (medfödda) hängivenhet till konceptet. Det är inte den enskilde medborgaren som bär ansvaret för kärnfamiljs-bojorna utan vi är alla slavar under vår tids reproduktiva totalitärsystem. Som dessutom återfinns nästan överallt i världen. Det är klart att vi inte ser skogen för alla träd. Jag själv gick länge, länge utan att förstå. Det är viktigt att ha respekt för sprängkraften i det psykologiska grepp som håller män och kvinnor hjärntvättade att tro på dogmen: “det går inte att skaffa barn utan en het-cis-kärnfamilj”. “Jag kommer inte ha råd att köpa(/behålla) min bostad utan en het-cis-kärnfamilj”. “Mina barn kommer få dåliga betyg, bli kriminella eller mobbade och utfrysta från alla barnkalas utan en het-cis-kärnfamilj. “

Varje gång jag samtalar med en mamma i skilsmässa, läser om mäns mord på “sin” kvinna eller ser dokumentärer om avslöjade groomers som våldtagit 13-åringar känner jag samma sak: den gemensamma nämnare till dessa hatbrott mot kvinnor är könsmaktsordningen med mannen som norm och en fostran i manstillvändhet. Budskapet är “män är viktigast och kvinnor ej lika mycket värda”. Det enda vi i samhället tycks lära tjejer är att deras enda, sanna värde är att behaga män och skaffa en pojkvän snarast möjliga! Fortfarande?! Normströmmen rinner fortare än någon av oss hinner med. Och alla kvinnohatande förövare slinker med av bara farten!

 En av Bernadine Evaristos manliga karaktärer, Giles, säger till sin fru Penelope i boken “Flicka, kvinna, annan” bland annat att “det varit världens naturliga ordning sedan urminnes tider: jag jägare - du hemmafru, jag familjeförsörjare - du familjeföderska, jag barnalstrare - du barnuppfostrare”. Sök den som har fördel av brottet, säger jag. Hela vår ekonomi bygger i dag på att kvinnor utför majoriteten av det obetalda arbetet i hemmen. Skulle män göra det samtidigt i samma utsträckning skulle de (också) behöva välja mellan pengar, makt och inflytande. ELLER egna barn, familj och hem. Män är vana att vara självskrivna för både och, så de skänker inte frågan en tanke. Utan fortsätter jobba 60-timmars-veckor som chef på Skruv&Mutter AB, spela paddel fem av fem kvällar eller veckopendla till högavlönade arbeten inom skrået i Stockholm eller Norge. Medan frugan är hemma och roddar barn och hem (OCH sitt eget jobb). Män, från maktens män till den enkla knegaren, vill BEHÅLLA makten och alla sina pengar. Det är inte svårare än så.

Framtiden? Nja, inte om “mannen själv får välja”. Foto: mensxp.com

Så går vi kvinnor går i åratal och tror att vi “gör rätt”, förlänas en viss “status” och inbillar oss dessutom att vi skall få hela samhällets tacksamhet. I alla fall snart. Vi sliter ju ut oss: dels slavar med ofta med både våra egna barn och andras ungar… på förskolorna. Medan männens pengapåsar blir allt stinnare. Inget av alla dessa utlovade “livstids-belöningar” kommer naturligtvis inträffa. Allt är bara en del av den lögn vi tångsmatats med för att stanna i kvinnofällan. “Om hästen visste sin styrka skulle den inte låta sig tämjas”. Här: med “häst” menar jag kvinna!

Nej, det finns ingen guldkruka vid regnbågens slut. Bara kronisk hjärntrötthet, en utsliten rygg och usel pension att försöka hanka sig fram med. Minns kvinnolobbyns utmärkta räknemodell: män får pension året runt, kvinnor endast till september. I pengar räknat är “jobbet” som het-cis kärnfamiljsmamma inte ett val. Utan ett tvång. Fråga mormor och farmor. I Grupp 8-dokumentären på sveriges radio berättade en av de intervjuade kvinnorna att hennes make på 60-talet kravställde att hon skulle ha sex med honom två gånger i veckan. Annars fick hon inga “hushållspengar”. Är detta ett samhälle och en kvinnosyn vi vill tillbaka till? Jag är helt för att olika kvinnor vill göra olika livsval. Och nyckelordet är just: DET FRIA VALET. Lägg dina pengar på vad du vill. Bo var du vill. Gör vad du vill. Hur länge du vill. Oavsett om du har barn eller inte. Är motsatsen till att omyndigförklara sig själv genom att göra sig ekonomiskt, känslomässigt och socialt beroende av en annan vuxen (man).

Fråga: 4. Vad är bäst för barnen: ekonomisk och reell makt åt mamma (som pappa)? Eller politiskt, macro-kapitalistisk samhällsdominans med kärnfamiljen som norm? Svar: makt och egna pengar åt individen.

5. Fråga: Är kärnfamiljen bäst för barnen för att familjebildningen är Det Vanligste och därför också Det Rätta?

…så inget barn “blir utanför” i skolan? Vi visade i statistik-inlägget att kärnfamiljen tappat i förekomst: från 99% 1980 till 70% 2022. Samhället utvecklas trots starka politiska krafter och kapitalistiska trender. Det är dock lite oroande att utvecklingen mot mer fri familjebildning utanför kärnfamiljsnormen stannat av de sista två åren. Jag spekulerar i om detta beror på det akutella, eländiga världsläget? Att de senaste svåra åren med pandemi, Ryssland-krig och inflation skapat en kollektiv otrygghet i samhället. Och att konservativa, gammeldags koncept nått ny mark i människans naturliga instinkt att dra sig tillbaka, söka trygghet i flocken och hålla sig till det vi känner till. Snarare än att se de förändrade tiderna som en möjlighet till liberal progressivitet för alla individer istället. Att siffrorna beror på rädsla helt enkelt?
Detta gör att jag återigen vill mana till sans och förnuft: minns att kvinnans rätt och möjlighet till frihet ligger i att SJÄLV kunna kontrollera sin reproduktivitet. Bestämma SJÄLV om och när hon vill bli gravid. Så hon kan gå ut i samhället, utbilda sig och tjäna sina pengar SJÄLV. Rätt till fri abort, p-piller och preventivmedel, förskola och statliga subventioner till barn och deras föräldrar är och har alltid varit en väg till friheten för kvinnor. Det handlar inte om själva barnen (“tycker du inte OM barn eller? De som är så gulliga!”) utan om kvinnans rätt till reell och ekonomisk makt. För att kunna leva sitt liv som hon vill och kunna skapa de bästa tänkbara förutsättningarna för sina barn. Om och när hon nu vill ha dem. Och att alltid alltid genom allt: endast vänja sig vid en livstil hon har råd med SJÄLV. Aldrig göra sig eller sina barn beroende av en man och den eventuella höjda levnadsstandarden han potentiellt kan erbjuda.

“Vanligt” = fel

Jodå, mycket av detta har ni hört mig säga förut. Men jag tycker om att upprepa mig, i synnerhet när det handlar om så viktiga saker som kvinnor och barns rätt till jämställd makt, inflytande och människovärde i samhället. Låt oss nu analysera det vi nu vet. Är alla fortfarande övertygade om att “kärnfamiljen” (den cis- och heteronormativa) är den främsta, “naturliga” familje- och parbildningen i dag? Toppen av den sociala näringskedjan. Högsta prioritet, dröm och norm för alla vuxna, nu levande människor. Eller har presenterad information och analys förändrat något i vår insikt? 

Viktigt: bara för att något är “vanligt” betyder det inte att det är bra. Bara för att något händer hela tiden (sexism, våld mot kvinnor, porr- och prostitutions-konsumtion) gör det inte okej. “Alla andra gör det”. Nej nej nej.

Fråga: Är kärnfamiljen bäst för barnen för att familjebildningen är Det Vanligste och därför också Det Rätta? Svar = NEJ

Veckans kampsång:

WOMAN

Kesha

Let's be serious, come on
This is a real, this is, excuse me?
Ok, shut up

I buy my own things, I pay my own bills
These diamond rings, my automobiles
Everything I got, I bought it
Boys can't buy my love, buy my love, yeah
I do what I want (she does), say what you say
I work real hard every day

I'm a motherfucking woman, baby, alright
I don't need a man to be holding me too tight
I'm a motherfucking woman, baby, that's right
I'm just having fun with my ladies here tonight
I'm a motherfucker
Mmm, yeah

Let's drive around town in my Cadillac
Girls in the front, boys in the back
Loosey as a goosey and we're looking for some fun

I'm a motherfucking woman, baby, alright
I don't need a man to be holding me too tight
I'm a motherfucking woman, baby, that's right
I'm just having fun with my ladies here tonight
I'm a motherfucker
Mmm, yeah

Mmm, yeah
Don't buy me a drink, I make my money
Don't touch my weave, don't call me "honey"
'Cause I run my shit, baby
(I run my shit)
Don't buy me a drink, I make my money
Don't touch my weave, don't call me "honey"
('Cause I write this shit, baby)
I write my shit
Don't buy me a drink, I make my money
Don't touch my weave, don't call me "honey"
('Cause I run my shit, baby, I run my shit)
Don't buy me a drink, I make my money
Don't touch my weave, don't call me "honey"
'Cause I run my shit, baby, I run my shit
Don't buy me a drink, I make my money
Don't touch my weave, don't call me "honey"
I run this shit, baby, I run this shit
Don't buy me a drink, I make my money
Don't touch my weave, don't call me "honey"
('Cause I write this shit, baby, I write this shit)

I'm a motherfucking woman, baby, alright
I don't need a man to be holding me too tight
I'm a motherfucking woman, baby, that's right
I'm just having fun with my ladies here tonight
I'm a motherfucker
Mmm, yeah