Elisabet Höglund ger kvinnliga sexister ett ansikte
Min analys av Elisabet Höglunds victimblaming av Jenny Strömstedt: #inteallakvinnor
"Nu är jag trött på alla kvinnor som skall bekänna att de utsatts för sexuella ‘övergrepp’ i ungdomen - vem fan utsatte sig inte för risker när man var ung och dum?” Så skrev Elisabet Höglund i sitt blogginlägg dagen före nyårsafton 2022 om Jenny Strömstedt, som i sitt Vinter i P1 berättade om ett våldtäktsförsök under studenttiden.
Höglunds agerande är ett högförräderi mot systerskapet. Hon kastar skulden på offret och trivialiserar ett av världens grövsta brott: våldtäkten. Blogginlägget är ett bevis på att inte bara män är sexister. Många, alltför många kvinnor (“Duktiga Flickor”), klamrar sig fast vid status quo och lyder blint Den Patriarkala Piskan. Gör gemensam sak med de manliga förövarna.
Ett tack får dock Höglund av mig: den här debatten lyfter fram alla gamla dammiga fördomar i ljuset. Och sanningen är livsnödvändig för förändring.
Det mest upprörande i Höglunds blogginlägg är att hon kallar Strömstedt för ett “klassiskt fall av medskyldighet till våldtäkt”. Hennes skuld skulle, enligt Höglund, varit att den unga studenten “druckit alkohol och flirtat” med våldtäktsmannen på fest tidigare under kvällen. Ja, på fullt allvar. År 2023 alltså. Höglunds tycks ovetande om det faktum att våldtäkt mot berusad kvinna blev ett brott 2005. Eller? Det kriminellt vårdslösa och bisarra uttalandet har väckt raseri i allas våra hjärtan och protesterats mot offentligt genom storartade feministikoner på sociala medier (bland annat Katarina Wennstam, Ida Östengren, Stina Wollter och Cissi Wallin), representanter Storasyster och Elisabet Massi Fritz, advokat i kvällstidningarna.
Höglunds beteende aktualiserar mitt problem med dagens kvinnor som agerar patriarkatets lakejer. När jag säger att jag “vänder mig främst till kvinnor” i min aktivism, där jag delar min historia, letar kunskap och nätverk. Menar jag inte främst att jag utgår från mitt brinnande manshat. Missförstå mig rätt: manshatet är allerstädes närvarande och utgör bränslet i mitt brinnande engagemang och kamp för rättvisa. Men när jag identifierar min målgrupp - kvinnorna - talar jag om min sorg och frustration över de horder av kvinnor – i alla åldrar - som väljer att följa The Company Whip = Den Patriarkala Piskan. Före lojalitet och kampen för jämställhet och mänskliga rättigheter åt både sig själva och sina medsystrar. Det är mot dessa kvinnors blinda envishet och rädsla jag stångar min panna blodig. Vecka ut och vecka in.
50 år i patriarkatets tjänst
Kvinnor som Elisabet Höglund. Denna erkänt duktiga journalist, 78 år, har i över femtio år varit aktiv i männens värld. På högstatuspositioner som utrikeskorrespondent, Europakorrespondent och politisk- och ekonomisk reporter. Fält där kvinnor länge varit uteslutna. Många har de redaktörer varit som tyckt att kvinnliga journalisters bara bör skriva om inredning eller barn och familj. Bra jobbat! Dessutom har Höglund varit svensk mästare i cykel 1971, skriver wikipedia. Hon har varit en feministisk isbrytare och god förebild på många sätt.
Nu vill jag spekulera. Nyckeln till framgång för henne är troligen att hon klokt navigerat patriarkatets farliga vatten, både i Sverige och utomlands. Hon hade valet att lyda spelets regler och nå framgång eller bli utfryst och misslyckas. Vi som är (relativt) unga i dag vet inte hur det var att leva som ung, ambitiös journalist på 70- och 80-talet? Hur gick det till på ambassaderna? De internationella presskonferenserna? Kring högdjuren i EU-parlamentet? Klart som korvspad att Höglund begrep att om hon måste lyda ockupationsmaktens = männens - lagar. För att bli tagen på allvar. Att förändra systemet inifrån som en enda kvinna var inte aktuellt. Att idka nykterhet, ha kjolar nedanför knäet och agera stramt och korrekt på alla fester kanske inte kändes som stora uppoffringar jämfört med ambitionen?
Hennes bittra utspel mot Jenny Strömstedt idag luktar väldigt mycket avund. Det är högst sannolikt att Höglund själv blivit våldtagen på samma sätt, eller värre, någon gång under alla sina år i männens värld. Vem vet? Hon kanske drog lärdomen om hur viktigt det är att vara nykter och flyktberedd kring fulla karlar på värsta tänkbara sätt? Men ingen ville höra hennes historia. Ingen kom till hennes räddning. Inget #metoo fanns att lyfta upp henne ur skam och ångest. Är attacken mot Strömstedt sprunget ur hämndlystnad?
“Revenge after trauma: a theoretical outline”: av Ira Gäbler&Andreas Maercker 2011, på researchgate.net.
Som sagt. Bara spekulationer och gissningar från min sida.
Däremot finns det en intressant modell för hur hämnd växer fram. Ira Gäbler&Andreas Maercker 2011 har gjort en studie där de hittat emotionella, psykologiska och fysiologiska samband mellan trauma, PTSD och hämnd (en teoretisk modell). Se bild. Kortfattat skulle en tolkning kunna vara att ett trauma – en våldtäkt – skapar starka känslor som attack, kamp-flykt-reaktion och undvikande. Hat, bitterhet och ilska är känslor som följer på angreppet. Kognitiva reaktioner blir attityder mot hämnd och förändring av värderingar och attribut. Sen kan detta antingen leda till förlåtelse direkt eller gå via den mer destruktiva – i kvinnors fall ofta självdestruktiva – vägen via hämnd: tankar, känslor, fantasier och planer på att hämnas. Beroende av tillgången på självkänsla och upplevd självförmåga (efficacy).
I Höglunds fall skulle det kunna vara så att hon väljer att hysa bitterhet, “hämnas”, på andra kvinnor, våldtäktsoffer som hon själv. I stället för att lägga skulden där den hör hemma: på förövaren och manssamhället. Varför är hon inte arg på den fulla man som klädde av Jenny Strömstedt och försökte våldta henne? I dag avundsjuk och missunnsam över den tröst, respekt och upprättelse Strömstedt får. “Varför skall hon få folkets jubel? Hon ‘gjorde fel’? = var både berusad och flirtat? Betyder mina uppoffringar ingenting?” Höglund drabbades kanske av männens våld, i alla fall? Trots att hon gjorde “allt rätt”?
Som sagt, detta är mina spekulationer. Men ändå ett sannolikt scenario.
Skall vi fortfarande dömas till döden för illegal abort?
Dessutom, Höglund är journalist. Och det är en sak att försöka navigera sexismen på 1970-talet, flyga under radarn, följa patriarkatets spelregler. Det är en helt annan sak att reflektera över strukturellt kvinnohat, könsdiskriminering och förtryck på 2020-talet! En reporter måste faktiskt – hur gammal hon är blir – alltid ha örat mot marken. Ha koll på hur vindarna blåser. Hur bemöts en kvinna 2023? Hur ser det alltmer mäktiga kvinnorörelsen och människorättsidealister på våldtäkt I DAG?
Om inte förändring av attityder varit så viktiga för samhällsutvecklingen och säkrandet av många av våra mänskliga rättigheter skulle vi exempelvis fortfarande blivit dömda till döden för fosterfördrivning; svensk lag fram till 1864 (wikipedia). Först 1938 kom första abortlagen i Sverige (rfsl.se) men då bara på tre villkor: om kvinnan blivit våldtagen, om graviditeten hotade kvinnans liv eller i ”rashygieniskt syfte”. Just saying.
Nu lever vi i ett samhälle stadd i FÖRÄNDRING. Tack vare alla tidigare generationers kvinnor som med blod, svett och tårar banat väg för nuets relativt fria ord. #metoo, som trots männens reflexmässiga motstånd och hot om ”förtal”, gav en RÖST åt flickor och kvinnor världen över. NU, vet vi att vi alltid har rätt att gå fria från brott: allt våld inklusive våldtäkt OAVSETT vad vi gör, vilka vi är eller hur ser ut. Precis som män. Ett jämställt samhälle betyder att vi inte skall diskrimineras för vårt kön. Att vi kan förvänta oss samma skyldigheter och rättigheter som en man. Alltså: kan en man vara full, naken och flirtande med samtliga på festen. Skall en kvinna kunna vara full, naken och flirtande med samtliga på festen. Och ingen skall kröka ett hår på hennes huvud. Eller vad tycker du, Anders Borg? Gamle finansministern. Som på en personalfest 2017 stupfull skrek “hora” och “slampa” till var och varannan kvinna, tog karlarna i skrevet och slängde fram kuken i tid och otid? Borde inte han våldtagits både på tvären och längden i dagarna tre – enligt Höglunds logik? Om han varit kvinna: jo. Givetvis. Alltså: Höglund könsdiskriminar.
Alla gamla argument som patriarkatet slängt fram i ÅRTUSENDEN...”hon var berusad, hon flirtade, hon var mitt ex, hon var naken...” som egentligen bara betyder en och samma sak: “HON ÄR KVINNA. Alltså är det min rätt att våldta henne.”
Ironiskt nog har Höglund själv utsatts för brott: hon har blivit rånad i Spanien (där hon äger hus), två gånger till och med! Senast förra våren. Lika för alla? ”Den som går ut på gatorna med värdesaker i sin handväska förtjänar bli av med sin handväska. Elisabet Höglund medskyldig till rån?” Ni känner igen hennes egen logik?
Höglund en dinosaurie
Höglunds aktuella sexism går att spåra genom historien. Är det patriarkala kvinnoförtrycket på riktigt? Läs svaret i utvecklingen av kriminaliseringen av sexuellt våld i svensk lag:
1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet. 1984 omfattas även män som våldtäktsoffer. Före 2005 var det nästan lagligt för en man att våldta en berusad/drogad kvinna; sexuellt ofredande istället för ren våldtäkt då hon “försatte sig självmant i ett hjälplöst tillstånd”. 1 juli 2018 kom samtyckeslagen som ändrade viktiga “frånvaron av ett nej” = okej till samlag. Idag blir istället. När det okej med samlag? “Endast vid ett rungande JA!”
Själv blir jag alltid rasande bara av att höra gärningsmannens första automatiska svammel om “hon var med på det” till och med i de inledande polisförhören. BEVISAT SEX ÄR BEVISAD VÅLDTÄKT! När skall lagen komma ikapp?
Senaste utvecklingen var för ett halvår sedan lite drygt då sexualbrottslagen omfattade även analt och oralt samlag. Suck! Otur för allas vår älskade Cissi Wallin att äckliga pervot Virttanen valde att tvångs-penetrera flickstackarns mun 2006. Men så kom också lagen om bestämmelse om våldtäkt när offret reagerar med passivitet först 2013. Välj valfri lagteknisk detalj friade Wallins våldtäktsman den gången? Det finns uppenbarligen en uppsjö ursäkter tillgängliga i svensk lag. BLÄ!
Vi är så många kvinnor som delar Jenny Strömstedts historia. Bara för att det är vanligt med våldtäkt av flickor och kvinnor är det inte okej. Ens lagligt. Fest, alkohol, flirtande. Som slutar med halv till full medvetslöshet, en man som “utnyttjar situationen” och har penetrerande samlag eller försök till detsamma. Med en livslång skam som följd. Man vet inte ens riktigt vad det var som hände? Så det är omöjligt att veta “vad jag gjorde för fel?”. Till killen: “ingen får veta!” Samt det obligatoriska sveket och ryktet som “hora” som sprider sig som en löpeld genom bekantskapskretsen. ibland hela stan.
Jag blev våldtagen av min killkompis en nyårsafton som sextonåring. En vän jag litade på. Valde som sällskap att fira in nya året med. Som åtföljde mig på ett par fester. Jag somnade i en säng, vaknade med naken underkropp av att han hade penetrerande mig i ett ofrivilligt vaginalt samlag. Inga “rungande ja” där. I full gång. Jag minns att jag var förvirrad. Vacklade undan. Och...klandrade mig själv. Som om jag glömt låsa ytterdörren och upptäckte att jag haft inbrott. Tusan också! Jaja, jag får skylla mig själv. Här hade jag och Elisabet Höglund varit helt överens. Felet och skulden var min. Passar man inte på sig får man skylla sig själv.
Det var inte förrän jag började läsa på om #metoo FÖRRA ÅRET och skrev om det i bloggen som polletten trillade ner. JAG var ju också ett våldtäktsoffer. Bara för att brottet mot mig och hundratusentals andra kvinnor är vanligt. Gör det inte okej. Inte på långa vägar. Jag vill understryka och repetera detta tusen gånger om!
När vi ändå är i farten och stiftar nya lagar för att skydda kvinnans kropp kan vi lika gärna höja statusen för kvinnor i särboförhållanden. Jag vet inte vad det är men jag har en känsla av att dessa inte omfattas av Svea Rikes Lag i samma utsträckning. Troligen?
Kvinnofridslagen kom till 1998 för att fånga upp alla våldsutsatta kvinnor och lhbtqai+personer som föll genom lagens maskor då inte specifika brott som misshandel, våldtäkt och tex ekonomiskt våld gick att bevisa eller var tillämpbart enligt lagboken. När alla visste mycket väl att våld i nära relationer omfattar hela paletten fruktansvärda och grova brott.
När det gäller särbos KAN kvinnofridslagen tillämpas, det står till och med i lagtexten, men jag har fått en känsla av att så inte är fallet i de flesta fall? Eller det kanske bara är när man gör en sen anmälan?
I mitt fall med Snubben, som misshandlade mig 2019-2020 som jag anmälde i somras 2022, ville inte förundersökningsledaren rubricera förövarens våld mot mig som “brott mot kvinnofriden”. Utan det mer trubbiga “misshandel”. Detta trots att han utsatte mig för våld (digitalt, sexuellt, fysiskt och psykiskt) nästan dagligen i nästan 18 månader. För att kunna tillämpa “kvinnnofridsbrott” krävs upprepat, regelbundet våld i minst sex månader. Det han gjort mot mig är till exempel: nästan kvävt mig när han ville ha oralsex på fyllan när jag egentligen sov. Han sittande på mitt bröst och hals. Jag på rygg i sängen med armarna fastlåsta av hans ben, halvkvävd av han skrev mot min hals och munnen tilltäppt. Rena undret att jag lyckades vagga fram ena armen och slita mig loss.
På polisstationen två år senare hamnade jag i en förnedrande och till synes meningslös diskussion med förhörsledaren.
- Du var i ett förhållande med honom, du hade tidigare haft frivillig sex med honom många gånger redan och ni hade pratat om bondage-sex. Du säger att han var väldigt berusad och inte lyssnade på dig när du sa nej. Att du sen inte kunde prata. Då kan det vara svårt att bevisat att du ville avbryta och han fortsatte mot din vilja. Svårt att få honom fälld, förklarade polisen tålmodigt.
Både jag och mitt målsägarbiträde blev förvånade.
- Så bara för att vi pratat om BDSM som en grej att kanske testa i framtiden kan han inte fällas för våldtäkt? Trots brist på samtycke? Utbrister jag häpet.
- Om han faktiskt kvävt mig då? Och jag hade dött? Hade han gått fri i alla fall?
Jag förväntade mig att polisen skulle lugna mig med orden att självklart skulle Snubben fällts för mord om det gått så illa. Men icke!
- Nej, det är svårt. Vi har faktiskt haft ett fall med ett par som höll på med bondage-sex och sånt där hon blev strypt. Det var svårt att bevisa mannens skuld i det.
Jag tror inte mina öron. Sen när blev (påstått) BDSM-sex en frikort från fängelset? Är det samma som “jag sov så jag visste inte att jag våldtog henne” så kallad: “sex-somni”)? “Hon ville själv”?
Nej, nej, nej. Dåligt Sverige!
Monopols frikor-från-fängelset. Foto: Wikipedia
Varför kan inte lagarna omfatta brottet som begicks mot mig? ”Att vara i förhållande” med förövaren ursäktar inte hans brott. Redan 1965 fick vi lagen som kriminaliserade våldtäkt inom äktenskapet. Hur bevisas det i så fall? Kvinnofridslagen skall omfatta även särbos. Jag är ingen jurist. Jag vet inte varför dessa lagar inte ”passade” mitt fall. Kanske för jag anmälde två år senare? Saknade foton på mina skador? Ett filmat erkännande från förövaren med underskriven bekännelse, vidimerat av två närvarande vittnen? Ibland känns det hopplöst att försöka leva upp till den omöjliga bevisbörda och skuld som åläggs offret. Hur mycket skall offras på altaret “bortom allt rimligt tvivel” som tycks fria förövare på löpande band!!!
Allt jag vet är att de här brotten begicks mot mig. Och jag vill att förövaren skall straffas. För Snubben, eller original-satan eller ens min killkompis/våldtäktsman för den delen, lyssnade aldrig på mig. Mitt ord. Mina sår. Min sorg. Betydde aldrig någonting för dem. Det krävs ett SAMHÄLLE. Poliser i uniform med batong och barsk stämma svingandes den tegelsten som är Svea Rikes Lag. Som läser lagen för gärningsmannen. Endast då lyssnar en man som misshandlat, våldtagit, försökt mörda en kvinna. Endast då. Även om alla förövare skyldiga till brott mot kvinnor ALLTID skyller ifrån sig och anser sig vara oskyldiga. Och det kan vi tacka patriarkatet och hundra tusen års kvinnoförtryck och mansprivilegie för. Kvinnan är mannens egendom.
Jenny Strömstedt Vinter i P1 2022. Foto: Sveriges radio
Det är dock inte bara Höglund som underkastar sig Den Patriarkala Piskan och talar i dess favör. Vi har patriarkatets lakejer på betydligt närmare håll. Jag har tidigare skrivit om vita, frireligiösa småföretagarbygder och deras betydelse för kvinnoförtryck och ojämlikhet. Sexism, rasism, trans- och homofobi. Att jag själv (född och uppvuxen i gnosjöregionen) kämpar med kvinnor inom välgörenhetsorganisationer. Med goda avsikter men tyvärr kompletterat av ett osmickrande, nedlåtande white-saviour-complex. Klubben-för-inbördes-beundran sätter en tydlig gränsdragning vid olikheter. “Vi och dom”. Djupt rotade fördomar florerar: endast utlandsfödda kvinnor och “samhällets olycksbarn” är offer för mäns våld mot kvinnor. De enda vita kvinnor som misshandlas befinner sig i socialgrupp tre, utsatta i prostitution, missbruk, fattigdom och kriminalitet. Och det är bara kriminella män och utrikiska män som slår, våldtar och förtrycker. “ Anser man i dessa sällskap. Otroligt problematiskt.
En väldigt farlig föreställning som i längden skadar mer än det gör nytta. Jag kallar dem för Fina Vita Fruars Klubb. För stereotypen är rika “företagarfruar”, välutbildade, perfekt stylade (blonda) kvinnor med egen hög status eller en make med högstatusjobb. På alla sätt och vis “lyckade” i dagens patriarkat. Eller så är det socialisten i mig som provoceras? Frågan kvarstår: kan Fina Vita Fruars Klubb verkligen hjälpa våldsutsatta kvinnor och barn på riktigt? När de kanske inte ens vågar andas om det missbruk, våld och kvinnoförtryck de själva upplever bakom låsta dörrar? När sociala problem och kvinnofridsbrott är otänkbart i deras samhällsklass. Kan dessa kvinnor krossa det patriarkat som gör våldet möjligt? När de inte ens kan frigöra sig själva från makens/chefens/faderns makt? Stå starka på egna ben och respektera sig själva och varandra för de människor de är: även kvinnor/mödrar/egenföretagare UTAN en man vid sin sida? Vill Fina Vita Fruars Klubb ens ha ett jämställt och jämlikt samhälle? Vill de ha sin och andra kvinnors frihet? Egen makt? Eget kapital? Egen röst?
Jag kan nämligen svära på att skulle jag – eller Jenny Strömstedt - berätta min historia om männens våld. Skulle kanske de Fina Vita Fruarna medlidande lägga huvudet på sned och uttrycka deltagande. Samtidigt som de tyst skuldbelägger mig: ”du har dig själv att skylla. Du måste gjort NÅGONTING som orsakade våldet”. Och självbelåtet gratulerar sig själva för att inte tillhöra den skamliga De Misshandlade Kvinnors skara. I alla fall erkänner de inte detta. Ens för sig själva. ”Jag är ju en vit, blond, tvåbarnsmamma gift med en rik man/arvtagare till släktens skruvfabrik och bor i villa på gräddhyllan. Jag är inte en Sån Där Kvinna. Patetisk. Svag. Skamlig.” Självinsikt är en bristvara. I synnerhet i medel- och övre arbetarklassen. I likhet med mod och integritet.
Minns: det är inte bara män som är sexister. Det är väldigt många kvinnor också. Få vill överge den livstil de offrat så mycket för att uppnå. Precis som Elisabet Höglund. Det finns fortfarande väldigt många kvinnor som sätter jaget före laget. Men ett jämställt samhälle fritt från våld bygger inte på egosim och missunnsamhet. Det bygger på altruism, heder och välvilja bland alla. Systerskapet är kärlek. Och våld, skuld och skam hör inte hemma här.
Därför är det SÅ VIKTIGT med #metoo. Att ALLA kvinnor berättar sin historia. Att bilden av den misshandlade kvinnan förändras. Hon kommer från alla länder i världen. Hon är allt från ung tonårstjej till pensionär. Jobbar som allt från frisör och tandhygienist till advokat och företagsledare. Hon är ofta stark, självständig och ger svar på tal.
Det är dags att förstå att ALLA KVINNOR kan drabbas av mäns våld. Nu måste offret får en självklar plats i rättsalen, tryggad och backad av lagen och samhället. Att skulden lyfts från offret och läggs på FÖRÖVAREN. Att bilden av HONOM ändras. Från den kriminelle extremisten till den helt vanliga man han faktiskt är. Jag känner honom. Du känner honom. Han har föräldrar, syskon, vänner, arbetskamrater. Köper julklapp till sin farmor och skänker en slant till Röda Korset. Är hel och ren skattebetalare. Han jobbar som polis, pizzabagare eller vårdare på SIS-hem. Är en tonåring i sneakers eller en gubbe i trenchcoat. Han är din dotters klasskompis och din jobbarkompis man.
Gemensamma nämnaren för alla dessa förövare är att: HAN ALDRIG anser att han gjort något fel. Det är alla mäns uppdrag att förändra de destruktiva maskulinitetsnormerna och börja hålla sina bros ANSVARIGA.
Det är alla kvinnors uppdrag att städa ut victimblaming, skam- och skuldbeläggande samt konkurrenstänk gentemot sina medsystrar.
Det är 2023 och jag lyfter på hatten för Jenny Strömstedt, som ödmjukt låtit andra kvinnor föra kritiken mot hennes digitala förövare Elisabet Höglund. Men som pekar ut det allra viktigaste i hela debatten:
- Samtalet är det som till slut förändrar.
…skrev hon i ett instagraminlägg 2 januari.
Hon kunde inte ha mer rätt. Så i dag känner jag tacksamhet över att Elisabet Höglund faktiskt tagit bladet från munnen och satt ord på de fördomar som finns i människors hjärtan men som sällan når offentligheten. ”Bättre ute än inne” som Shrek säger. Bättre att fördomar, upprörda känslor och åsikter kommer fram – hur vidriga de än är. Sanningen skall göra oss fria.
Och det viktiga är inte alltid vad vi kommer fram till. Vi behöver inte vänta med att prata tills vi har lösningen. Svaret kommer under tiden. SAMTALET är det viktiga. Resan framåt. Magiska saker händer när människor möts och talar med varandra. Berättar sina historier!
Fortsätt alltid prata. Våga, våga och våga igen. Tryggheten finns på andra sidan. Dela din historia. Vad som än händer. Så har vi snart vårt jämställda samhälle fritt från våld.
Love Lisa
Våldtäktsbrottets utveckling
Nationellt centrum för kvinnofrid Uppsala Universitet skriver på sin hemsida:
År 1984 blev begreppet våldtäkt könsneutralt. Både män och kvinnor kunde utsättas för och utsätta andra för våldtäkt. Begreppet har också utvidgats så att det utöver samlag även innefattar annan jämförbar handling.
Fram till mars 2005 räknades det inte som våldtäkt om offret druckit sig berusad på alkohol och inte kunnat värja sig. Det krävdes att gärningspersonen hade drogat eller tvingat i offret alkohol.
Från och med 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen så att bestämmelsen om våldtäkt utvidgades till att omfatta de fall där offret reagerar med passivitet.
Den 1 juli 2018 ändrades lagstiftningen så att sex som inte är frivilligt är en våldtäkt, och att man även genom oaktsamhet kan begå en våldtäkt. Fall som skett före 1 juli 2018 kommer att dömas enligt den lagstiftning som gällde dessförinnan.
Den 1 augusti 2022 skärps straffen för flera sexualbrott. Lagtexten ändras också så att begreppet samlag förutom vaginalt samlag också innefattar analt och oralt samlag.
Veckans Kampsång
HERE COMES THE CHANGE
Kesha
One day I'll be gone
The world will keep turning
I hope I leave this place
Better than I found it
Oh it's hard, I know it's hard
To be the lightning in the dark
Hold on tight you'll be alright
You know it's time
Here comes the change
We're coming of age
This is not a phase
Here comes, here comes, the change
Is it a crazy thought?
That if I had a child
I hope they live to see the day
That everyone's equal
Oh it's hard I know it's hard
To be the right inside the wrong
Hold on tight we'll be alright
You know it's time
Oh here comes the change
Oh we're coming of age
This is not a phase
Here comes here comes the change
Hope there'll come a time when we
Where we can live in and die free
I hope and pray
There'll come the day
And it's coming soon
Oh here comes a change
We're coming of age
This is not a phase
Here comes, here comes, the change
Oh here comes the change
We're coming of age
This is not a phase
Here comes, here comes, the change
It's time to change
We are the change
Oh here comes the change