Kvinnans helvete på jorden = gnosjöandan

Byhålan Från Helvetet där feminister bränns på bål och Den Frireligiöse Vite Mannen är Gud.

Otaliga var de rapporter där jag, som 20-årig nybliven mamma tillika journalist på lokaltidningen, kunde läsa om social problem, barn- och ungdomars dåliga psykiska och fysiska hälsa, oförmågan att få pappor att vara föräldralediga med sina barn…och så vidare. Så fort statistiken redovisades länsvis kom “"mina” kommuner i gnosjöregionen ständigt sist. Samma ord hoppade upp mot mig om och om igen: “orsaken till det dåliga resultatet är att regionen domineras av frireligiösa småföretagarbygder”. Det var över 25 år sedan. Men sakernas tillstånd är desamma än i dag. Och här skall jag kampanja för kvinnors mänskliga rättigheter? Hur skall detta gå ihop sig?

Foto: historyextra.com

Den småföretagarbygdskulturen som är känd som Gnosjöandan i Småland omfattar framför allt fyra grannkommuner: Gnosjö, Gislaved, Värnamo och Vaggeryds kommuner. Här bor jag. Vad är då “gnosjöandan”? Jo; företrädesvis familjeföretag (läs: far till son-företag) som växt fram under årtiondena – från förra sekelskiftets tråddragare till multinationella lagerhyllesystem som servar företag över hela världen i dag. Där hierarkin nästan alltid ser ut som följande: far är vd, ägare och styrelseordförande. Vuxna söner (och de få döttrar som inte flytt fältet för en mer hållbar framtid i högre civilisationer) städslas i företagets tjänst. Mor är hemmafru men jobbar gratis i företaget med bokföring, logistik eller allmän tjänstgöring och cocktailparty-service. Samt är – oavlönad – operativ chef i Kärnfamiljen AB i det omhuldade Hemmet. Ansvar för inköp av framför allt mat, husgeråd och kläder. Maken står på kontrakten av samtliga kapitalvaror som hus, bil och båt. Ägodelar som kan SÄLJAS och omsättas i reda pengar. Vem får ersättning för en livstids omkostnader för frukostflingor till en trebarnsfamilj?

Kristina Pettersson, filosofie doktor vid kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, i drog följande slutsatser i den avhandling, ”Företagande män och osynliggjorda kvinnor” hon skrev redan 2002, sade till esbri.se:

-Kvinnorna i regionen hade fått betala ett högt pris för Gnosjös framgångar. Vi fann att Gnosjö har ett mycket traditionellt könskontrakt med hög könssegregering på arbetsmarknaden, stort lönegap och få kvinnor involverade i kommunalpolitiken. Makten i regionen har en maskulin slagsida, hävdade Pettersson.
- Män benämns ”företagare” medan kvinnor kallas ”medhjälpare”, ”företagarhustru” eller ”stöd”. I Svenska Dagbladet kunde man 3 oktober 1996 redan läsa följande: ”Gnosjöföretagaren älskar sitt företag mer än sin hustru och gillar att höra dunket från maskinerna. Han är delaktig i allt som händer inom sitt företag där han fungerar i olika roller - från VD till springpojke.” Företagaren framställs som en gift man och begreppet ”företagare” betyder, på ett till synes självklart sätt, en ”han”.

33% av företagarna i Gnosjö kommun är dock kvinnor. De arbetar i högre utsträckning i tjänsteföretag och har därför betydligt lägre status (?). (Manlig) fysisk styrka och att kunna “skita ner sig” värderas högre än (kvinnlig) akademisk utbildning, visar hennes forskning vidare. Inte för att akademiker lockas till bygden. Gnosjö kommun har landets absoluta bottenrekord gällande antalet eftergymnasialt utbildade - endast 20% läser vidare att jämföra med landets 45%. Högst antal utbildade finns i Danderyds kommun med 59%. Enligt SCBs senaste statistik från 2021. Varför?

Kvinnokampen chanslös?

Ve mig! Född och uppvuxen i gnosjöandans hembygd. Med rötter i Gnosjö kommun med egenföretagare långt bak i generationsleden. Möjligen ger det mig tolkningsföreträde och rätt att kritisera? Under hösten har jag funderat mycket över hur jag vill och kan bedriva min aktivism, min brinnande kamp för rättvisa åt kvinnor. Pojkar, flickor och allt däremellan. Jag tyckte jag gjorde ett ganska hyfsat jobb som mamma – lärde mina barn från början: alla människor har lika värde, samma rättigheter och skyldigheter oavsett ras, religion, kön eller sexuell läggning. Eller? Är det inte så vi skall ha det?

Jag fann likasinnade medsystrar och medmänniskor på sociala medier, i poddar och böcker. Jublade över nya insikter, kunskaper och inspiration. Ville omedelbart sprida ordet. Rädda mänskligheten – kvinnor och barn först!

Är hängiven anhängare till devisen ”gräv där du står” – så det var naturligt för mig att söka upp de lokala kvinno- och människorättsrörelser i min lilla hemstad. Mitt i intoleranta bibelbältet i Småland…suck.

I år har jag stångat min panna blodig mot olika varianter på Fina Vita Fruars Klubb. Som kan bestå av hederliga, rättskaffens kvinnor med osjälviska och ädla motiv. Men som också tycks locka mängder av dömande, nedlåtande överklasskärring-wannabes med white saviour complex. I en ”demokrati” som hellre satsar på välgörenhet än jämställda, jämlika, rättvisa samhällssystem där ALLA HAR LIKA VÄRDE.

Inför FN-instiftade den 8 mars och internationella kvinnodagen. Inför 25 november FNs dag för upphörandet av våld mot kvinnor och Orange Week samt starten på 16 dagar mot våld fram till 10 december och dagen för mänskliga rättigheter.

Jag skriver insändare som är ”för starka”, refererar till statistik som tyvärr väcker ”för många invändningar” och är ”väldigt intensiv” i mitt kampanjande. Får jag höra lokalt.

Jag har sökt med ljus och lykta efter orsaken till detta? Frustrerad…! Skriver jag och uttrycker jag mig så illa i tal och skrift? Har jag för lite erfarenhet av föreningsarbete? Klarar jag inte av att leka snällt med de andra barnen? Eller är det så att jag sitter fast i helvetets tionde krets på jorden: den Frireligiösa Småföretagar Bygden?

Ekonomie doktor Caroline Wigren då forskare vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping nu verksam vid Malmö Universitet. Foto: mau.se

Frikyrkligt patriarkat, makt och segregation

Ekonomie doktor Caroline Wigren var forskare vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping på 00-talet och hon studerade gnosjöandan efter Kristina Petterson och flyttade till och med till Gnosjö en period. Som högutbildad skåning stod hon inte högt i kurs på de industrier där hon sökte jobb och fick bland annat höra “här kommer vår lilla sekreterare”. Hon identifierade tre olika värdegrunder i “gnosjöandan”:

1. Religionen = 16% i kommunen är aktivt religiösa (övervägande i en frikyrka) att jämföra med landets tre procent. Det är en klar minoritet ändå styr frikyrkan hela samhället.

2. Familjen = nu talar vi den vita heteronormativa kärnfamiljen med mannen, fadern som självskrivet överhuvud.

3. Regionens historia: “så har vi alltid gjort”. Extremt förändringsobenägna och skeptiska till akademiker och samhällsvetare.

- Gnosjö ett patriarkalt samhälle där männen gör karriär medan kvinnorna tar hand om hemmet. När kvinnorna arbetar i företagen är det ofta med administrativa uppgifter (fakturering och städning) eller inom monteringen, säger Caroline Wigren till esbri.se.
- Gnosjö har givna arenor för män, det är lite av ett ”old boys' network”. Väldigt få kvinnor är med i Rotary, och det är främst sönerna som socialiseras in i nätverken.

Det är svårt för kvinnor att göra karriär i Gnosjö. De som flyttat till annan ort för studier på universitet och högskolor har inga planer på att återvända, menar Caroline Wigren. “Aldrig i livet!” är det uttrycket som återkommer.

Fullt förståeligt. Jag flyttade tillbaka dock. Hm? Var för barnens skull framför allt. Att jag startade eget företag gjorde mig oberoende, en inte helt obetydande faktor. Men jag är absolut fortfarande utsatt för kvinnohatet såklart. Det kommer man aldrig undan.

Trots att antalet kvinnor, tillika nya generationers företagar-fruar minskar i kommunen, verkar inte de vita frireligiösa cis-männen kasta blickar på någon av de kvinnor med utländsk bakgrund som invandrat till Gnosjö; där invandrare utgör cirka en tredjedel av invånarna. Segregationen är nämligen väldigt hög. Även om de infödda gnosjöborna tycker att de icke-vita duger till att arbeta i fabrikerna så är de absolut inte välkomna som hustru-material åt företagarsönerna. En lika fruktansvärd som rasistisk inställning. De många människorna som immigrerat till Gnosjö, med exempelvis asiatisk bakgrund, bor inte i samma områden som de vita företgsledarna, utan i separata “arbetarbostadsområden”. Precis som på den gamla brukspatronens tid.

- Trots att inga barn blir gjorda hade jag under min tid i Gnosjö ännu inte sett ett enda ”blandäktenskap”, alltså mellan invandrare och svenskar. Det förvånade mig mycket, säger Caroline Wigren vidare.

Nåja, jag är inte förvånad. Det är till och med så att många anställda kan faktiskt inte prata svenska eftersom näringslivet kräver av kommunen att inflyttade skall rusas igenom den många gånger undermåliga svenskaundervisning för att genast ställas ut i produktionen. Det är så illa att lokala företagare kritiserats och har fått reprimander av utomsocknes myndigheter för att medarbetarna bland annat inte kan läsa säkerhetsföreskrifter och varningsskyltar på arbetsplatsen. Ännu mindre integreras som jämlika medborgare i samhället. För att också på sikt avskräcka fler utomlandsfödda med hög kompetens från att flytta till orten och erbjuda sina värdefulla kompetenser.

Vem är förvånad över den kortsiktiga, rasistiska och sexistiska strategin? Skenheliga överheten i även det lilla men starka kapitalistiska patriarkatet har trots allt en vit allsmäktig farbror med skägg som Gud och mansförebild.

Tyst mun så får du socker

Hur fungerar då aktivism i detta område? Som feminist och människorättsaktivitst får jag inte peka ut att ALLA kvinnor är och kan vara offer för mäns våld mot kvinnor. Likaväl som att ALLA män är och kan vara förövare. Nej nej nej. När jag väl hittat bollplank med samma rötter som jag får jag lära mig se förbi den glättiga ytan och förstå att alla dessa kvinnor som är patriarkatets lakejer absolut inte accepterar sanningen att de också är offer för mäns våld. Eftersom de i all sin inskränkthet envisas med att peka ut utlandsfödda kvinnor eller fattiga vita kvinnor i missbruk, socioekonomiskt utsatta områden eller prostitution som offer för mäns våld. Samtidigt som förövarna är ”kriminella” eller ”muslimer” som en (vit) kvinna bokad som ett författarbesök och föreläsning om hedersrelaterat våld och förtryck ville göra gällande. Citat: ”inte VÅRA fina svenska pojkar som slår och våldtar”. Ni hör ju?! Rena nazi-väldet… DETTA är vad jag har att göra med här hemma…

Jag sätter ord på problemet som vanligt utan att ens tänka mig för. ”Hur skall vi göra med mäns våld mot kvinnor?” säger jag. Och ser en massa chockade ansikten. För SÅ får jag inte säga! Då kan jag uppfattas som MANSHATARE! Det absolut mest förbjudna! OBS! Ironi. Som vanligt, kvinnors skräck för den manliga överheten och att alla dess lakejer skall ta handen ifrån oss. “Är du inte med oss är du MOT oss!”.

Jag försöker prata våldsprevention med Unizon-företrädarna. Är inte prevention en av fyra hörnstenar i organisationens verksamhet? Eller skall vi satsa allt på Skydd och Stöd och släcka bränder? Är det rimligt att arbeta mot mäns våld mot kvinnor – högt och lågt – utan att samtidigt få säga orden ”mäns våld mot kvinnor”. Eller först och sist påtala att ”det viktigaste är att alla förstår att VI TAR EMOT MÄN!” Till skillnad från Roks som är kvinnoseparatistiska och bara har kvinnor i sin verksamhet. Det är inte utan att jag ibland längtar dit. Smaka på orden: BARA KVINNOR…! Underbart!

Som om Unizon flödar över av män. Jag ser mig omkring runt bordet. Vill skrika: TITTA HÄR! Ser ni någon man i det här rummet? Har vi haft någon man i skyddat boende sista månaden? Året? Sista TIO åren? Nej. Ser det ut som en anka. Låter som en anka. Går som en anka. Är det kanske EN JÄVLA ANKA????!!!

Jag välkomnar penisbärare till kvinnorättskampen, anser att det är allas medborgerliga plikt att sträva efter ett samhälle där ALLAS mänskliga rättigheter och lika värde är en självklarhet. Men för mig är de inte ”män” enligt dagens machofierade definition. Det är män-niskor! Välkommen alla medmänniskor. Med ett extra förtydligande till er penisbärare: ni är inte viktigast i det här rummet. Lämna ert ego; det Störst Bäst och Vackrast-privilegiet ni fötts med och curlats med hela era liv, vid dörren tack!

Gäller i synnerhet alla aktiva kvinnor också. Sitt still och koncentrera er på arbetet. Kommer det in en man efter kursens/föreläsningens/mötets början: IGNORERA HONOM! Avbryt inte ditt anförande eller frångå dagordningen genom att genast börja hönsa runt honom och fråga om han vill ha kaffe eller om han vet vart fikat finns. Exakt detta har hänt vid när en kvinna från en nationell näringslivsförening föredrog i bygden häromåret. Hon avbröt sitt tal och fjäskade för en senkommen man. Fortsätt arbetet och låt honom sköta sig själv som den vuxna människa han är. Det är faktiskt inte vårt jobb att ta hand om män eller smörja dessa gigantiska manliga egon. Hur skall vi annars få jämställdhet?

Var är mina kvinnostrejkssystrar?

Jag blir arg och ledsen över det här. Är det någon idé att fortsätta? Finns det någon organisation som jag skulle kunna verka i lokalt UTAN munkavel? Utan att sälla mig till de förljugna massorna? Tvinga mig att hålla mig till det kapitalistiska, frikyrkliga, patriarkala reglerna?  (blä blä blä…!!!) Var kan jag få känna kraft och solidaritet på HEMMAPLAN? Hur kan jag hjälpa alla de kvinnor och barn som lever HÄR! Som jag vet behöver riktig hjälp. Inte godtyckliga allmosor från uttråkade, bigotta, överklasswannabe-företagarfruar?

Var kan jag hitta samma kraft, homogena systerskap och friskhet som det jag mött hos kvinnostrejkerna landet över?

Var kan jag göra för att förändra samhället – krossa patriarkatet och släppa in jämställdheten. Även här? I Småländska Bibelbältes Helvetet?

Nu vill jag förtydliga att jag inte är ateist eller religionshatare. Både jag och mina barn är döpta och konfirmerade i Svenska Kyrkan. Jag råkar dock bara hålla med vår gamle kyrkoherde Pär Persson (en kontroversiell människorättsivrare och förebild) i sitt fritänkande, som så klokt sa: ”Gud är inte religiös. Det är de religiösa som är religiösa.” Låt oss alltid ha detta i åtanke.

För vart finns de mänskliga rättigheterna för kvinnor och barn i Gamla Testamentet? Lillith, den första kvinnan i paradiset, ville inte böja sig för Adam utan leva jämställt som en individ med lika värde vid hans sida. Enligt gamla bibeln drevs ut ur paradiset och förföljdes av ärkeänglarna till världens ände där de förvandlade henne till den första demonen. Eva som trots att hon blev Adams lydiga verktyg skulle straffas med ”att för alltid föda sina barn i smärta” för att hon åt kunskapens äpple. Ursäkta? När MÄN skrev om historien och omintetgjorde Jesus försök att modernisera de religiösa dogmerna till förmån för ett bättre liv åt det kristna folket? Framför allt att höja kvinnors status genom att göra Maria Magdalena till sin lärjunge. När de manliga bibelförfattarna i stället degraderade henne till Jesus ogifta hora som tvättade hans fötter. Och skapade hennes alias ”Johannes” – visserligen Jesus mest älskade…men ändå?!

Hur kan vi kvinnor lita på de kristna dogmerna? Jag har läst min bibel. Jag har gått i söndagsskolan. Jag har haft farfar och hans sida av släktens stadiga, okomplicerade tro som förebild. Som för alltid förknippats med det socialistiska arvet: att sträva efter solidaritet och gemenskap. Utrota orättvisor och hjälpa människor i nöd. Farfar var medlem i Sveriges Kristna Socialdemokratiska förbund (SKSF) det så kallade “Broderskapsrörelsen” och var socialnämndens ordförande på sin tid. Han, hans bror och syster, var stora förebilder för mig och lärde mig att vara tacksam för det jag har och alltid, ALLTID hjälpa andra. Bära varandras bördor. Ett budskap som jag fostrade mina barn att föra vidare. Oavsett människan i nöd är en fattig, svart, lesbisk kvinna. Eller en vit heterosexuell cis-man för den delen. ”Älska din nästa som dig själv” har alltid varit det viktigaste budet. Den tron kan jag skriva under på.

Därför hyser jag en enorm avsky för det söndrande och härskande elittänkandet, det mentala slaveriet och sektfasonerna vi ser inom många frikyrkliga föreningar. Här handlar det snarare: älska dig din man, fader, bror mer än dig själv ty Den Skenhelige Vite Mannen är jämställd endast med Gud Fader. I gamla testamentets anda då. Död, blod och eld regnar ner från himlen på den kvinna som inte vill underkasta sig makens eller chefens vilja. Vilka är dessa människor som reserverar sig rätten att döma på det här viset? Borde det inte alla religiösa skriva under på att det är Guds jobb? “Gud är kärlek” sa prästen på min gammelfarbrors begravning trettondagsafton. Vart finns kärleken till frihet, jämlikhet och mänskliga rättigheter åt alla människor i de frikyrkliga småföretagarbygderna?

Företagar-änkor ruineras

Hur går det då för gnosjöandans barn i praktiken? Jo. Tyvärr ser mönstret ofta ut att mannen lever dubbelliv med Hustrun = Madonnan som sköter om honom, barn och hem – i den ordningen i Kärnfamiljen AB. Samt har Tillfälliga Förbindelser = Horan som han träffar vid sidan av. En lokal, väl respekterad näringslivsprofil hade en hemlig lägenhet där han brukade ligga med sexuellt exploaterade tonåringar i prositution (som 60-nånting-åring). När den jämngamla hustrun tillförskansade sig en nyckel och gick in i nämnda syndens nästa avslöjades makens vidriga bedrägeri och brottsliga verksamhet in flagrante, så att säga. Blev det skilsmässa, hör och häpna! Där den försmådda hustrun inte fick ett öre.

Jag säger så klart inte att det alltid är så här. Småländska kvinnor kan absolut vara delägare och äkta styrelseledamöter med verklig makt också. Men det patriarkala skit-beteendet dominerar. Allt för många kvinnor finner sig fråntagen sin mening och sitt mål när barnen växt upp och flyttat hemifrån. Vilket ofta sammanfaller med att maken hittar en 20 år yngre upplaga som tar hennes plats. Och den medelålders kvinnan med skönhetens blomnings dagar bakom sig finner sig utsparkad på gatan. Utan utbildning, jobb eller cv. Utan tillgångar (hus, aktier, värdepapper, fonder tillhör maken). Utan färdigheter hur hon skall leva ett värdigt, lyckligt och självständigt liv.  Men hon kan alltid få en julskinka av ”Fonden för företagar-änkor” – finns på riktigt i min hemstad. Otroligt!  Ger en bra bild av det djuprotade misogyna kvinnoförtryck som växer och frodas i min uppväxtmiljö. Kvinnohatet är, har varit och kommer att vara (?) ledande i hur det här samhället fungerar och delar ut roller, privilegier och makt till folket – beroende på vilket kön de råkat födas med.

FÅ är de gånger jag suttit på lekplatser och öppna förskolan som ung småbarnsmamma och lyssnat på skryt från andra mammor. Flydde dessa styggelser tidigt.
- Nu har ju Carl blivit uttagen till ledningsgruppen på företaget så han får den finare julklappen med fulla uppsättningen silverbestick för sex kuvert. Inte den där lilla utflyktskorgen som de andra anställda får! minns jag en kvinna belåtet skryta för en beundrande skara lika piffiga som hjärntvättade mammalediga.

Jag ville spy då och jag ville spy nu! Så många kvinnor som åberopar sina mäns status att omfatta sig själva. Så att de klättrar i hierarkin i ”tjejgänget” och umgängeskretsen. Utan att egentligen ha någon egen makt? De har inte ens egna pengar?! Hur är det ens möjligt?!

Inte konstigt att heterosexualiteten och kärnfamiljen är så dominerande i dag. Kvinnors ”enda chans” till social status och ett värdigt liv tycks vara som bihang till en man. Aldrig har detta stått så tydligt för mina ögon som nu när jag ser mig om i min hembygd. Faktiskt bryter mitt eremitskap och försöker interagera med infödingarna i deras naturliga miljö. Jag är naturligtvis en avart, en utstött, en mindre värd – sedd som lägre stående av andra kvinnor. Bara för att jag valt bort (äckliga, parasiterande, våldsamma) män ur mitt liv. Jag skrattar faktiskt till nu när jag skriver. Häpen över idiotin. Det är ju otroligt! Bottenlöst dumt! När jag faktiskt är högutbildad, självförsörjande framgångsrik egenföretagare, husägare, skattebetalare och egenförälder till tre vuxna fantastiska barn. Hade jag haft penis hade alla jublat! Burit mig genom stadens gator i bärstol! Gjort mig till heders-borgmästare…ha ha! Fått nyckeln till staden! Wow alltså. Men jag är kvinna. Således ansedd som vidrig, farlig och upprorsmakare samt hatad av alla. I synnerhet när jag inte följer ”spelets regler”.

Hundra år av kvinnohat

I det småländska bibelbältet har det inte hänt mycket på 100 år. Skall gudarna veta. För än så länge kliver vi kvinnor lydigt kliver upp på det löpande band som leder oss till slakt. I synnerhet när frireligiösa dogmer säger – till kvinnor: ”inget sex före äktenskapet”. Vilket får dem att hungrigt springa till prästen direkt efter sin 18-års dag. Och därefter ”uppfylla sin kvinnliga plikt” att befolka jorden… med 2,2 barn många gånger om innan 23-årsdagen. Fullt frivilligt celibat alltså. På grund av idiotiska religiösa extremister. Här, mitt i vårt avlånga land. Kvinnor i exempelvis Saudiarabien, Iran eller Kongo har inte samma tur. Där är sex före äktenskapet förbjudet enligt lag. Jag funderar: Är det egentligen någon skillnad på den religiösa fanatismen i Sverige jämfört med exempelvis Iran? Patriarkala män anser sig ha rätten till kvinnans kropp (hon måste vara oskuld, ”ren”, obefläckad och ej rörd av Annan Penis), sexualitet, hår… tänk i alla fall på saken. Vad tycker du själv?

Slutsatsen är alltså att de pseudo-priviligierade, frireligiösa, företagar-fruarna absolut inte vill erkänna att även de blir utsatta för mäns våld – individuellt eller strukturellt. För då skulle de behöva överge sin materiella standard, höga status i samhället och potentiellt tid med sina barn. Innerst inne vet de om att de inte har råd – varken ekonomiskt eller känslomässigt – att bryta upp och leva i frihet. Hur många av de Fina Vännerna kommer och fikar i tvårummaren i det lokala gettot? Där kommunen placerat socialgrupp tre? Hur många ”företagar-änkor” kommer behålla sina prestigefyllda uppdrag i Vita Hemmafruars Välgörenhetsklubb ? Hur många skulle vara värda något ens i sina egna ögon?

Därför måste kvinnor också få sina mänskliga rättigheter i vårt svenska samhälle = i praktiken!

FNs deklaration av mänskliga rättigheter artikel 1:

Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Det betyder att ingen får äga en annan människa och att alla har samma rättigheter.

Hur många ”företagar-fruar” känner sig fria? Lika mycket värda? Att de inte är en ägodel – en inventarie i Kärnfamiljen AB? Hur kunde de glömma bort det här?

Har de någonsin funderat över vad det gör med maktstrukturen i relationen? Kan de verkligen vara lyckliga? Eller är det bara så länge de väljer att stanna inne i sina Matrix-kokonger – och föder maskinen med energi från sin egen cellandning?

Samma blinda desperation smittar av sig på civilsamhällets föreningar och organisationer. De frivilliga som lever på andras allmosor tvingas anta den allmänna uppfattningen.

Och just för Unizon blir detta katastrofalt. Det är omöjligt att lokalt följa uppdraget och arbeta för kvinnor och barn som utsätts för potentiellt dödligt våld av mannen i hemmet genom de fyra hörnstenarna: Skydd, Stöd, Prevention och Påverkan. När kulturen i närområdet går ut på att DYRKA den kristne, vite, heterosexuella cis-mannen. Denne man som är den heteronormativa kärnfamiljens självklara överhuvud med makt jämställt med Gud Fader själv. Att vi ALDRIG får utmana dessa dogmer och påstå att Han skulle vara en kvinnomisshandlare. En våldtäktsman. En pedofil och sexköpande äcklig torsk!

För då skulle också Frun i Huset vara ett offer för mannens våld. Om rollen som Den Misshandlade Kvinnan är skamfylld till och med i mer upplysta delar av landet. Är hennes skuld, skam och förlorade värde som människa TOTAL i det småländska bibelbältet. Ingen vit heterosexuell cis-kvinna eller ”företagar-fru” skulle någonsin erkänna detta för någon. Fasaden framför allt. Hellre död än vanära.

Där har vi min utmaning. Vad tycker ni att jag skall göra?

Förstatliga kvinnojourerna?

Det jag kunde önska av de välutbildade, inkluderande, människorättsivrande statsanställda – både tjänstemän och politiker – är att de kunde inrätta kvinnojourerna som en statlig verksamhet: som vilken som helst. Skattefinansierade på obestämd tid med tillsynsmyndighet som säkerställer kvaliten. Som en skola. Ett äldreboende. Eller Telia.

Allra helst med befogenhet att på ett rättssäkert sätt kunna dela information kring de hjälpsökande med socialtjänsten, polisen och hälso-, tand- och sjukvården. För korrekta riskbedömningar och större möjligheter att rädda liv.

I en absolut drömvärld skulle Unizon, Roks och alla fantastiska kvinno- och tjejorganisationer = ALLA som jobbar för minoriteters lika rättigheter och STOPP för hatbrotten… enbart jobba med Politisk Påverkan, Prevention och Stöd. För kriminalvården och polisen skulle ta över Skyddet helt. Genom att frihetsberöva den våldsamme mannen… flytta HONOM hundratals mil bort. Och låta kvinna och barn få bo kvar i sina hem. Gå i sin vanliga skola. Sitt vanliga dagis. Jobba på sitt vanliga jobb. Leva sina vanliga liv.

Så skulle kvinnojourerna få en självklart hög status i samhället och slippa gå med mössan i hand för att få bidrag till verksamheten. Absolut ta emot donationer. Självklart. Men aldrig mer behöva se sig tvingade att tysta ner just de orättvisor och det manliga våldet som är orsaken till att otaliga brottsoffer söker dess hjälp. Jag förstår att man inte biter den hand som föder en. Men i detta fallet blir det mer än kontraproduktivt.

Ställ till ett jävla liv!

Detta är en dröm jag vägrar släppa. Och hur frustrerad och irriterad jag än blir på förnekelsen hos Fina Vita Fruars Klubb så tänker jag fortsätta strida även lokalt. Nöta på och nöta på och nöta på …tills vi ser en förändring. För jag VET att det finns många, många kvinnor och barn som behöver hjälp. Som inte tillhör de priviligierades skara – ens i min lilla stad. Så jag fortsätter röra om i grytan. Ställa till trubbel. Springa och försöka dra i marionetternas trådar bakom kulisserna. Oupptäckt. Som en gerillakrigare.
…och när det är företags-fruns tur själv att söka hjälp…kommer jag givetvis hjälpa henne också.

Stå på er där ute! Fortsätt ställ till ett jävla liv! Kalla saker vid dess rätta namn. Gör motstånd!

Alltid vid er sida. Love Lisa

Veckans kampsång:

TROUBLE

Pink

No attorneys to plead my case
No opiates to send me into outer space
And my fingers are bejeweled
With diamonds and gold
But that ain't gonna help me now

I'm trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I disturb my town

I'm trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

You think you're right
But you were wrong
You tried to take me
But I knew all along
You can't take me, for a ride
I'm not a fool now
So you better run and hide

I got trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

I got trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

If you see me coming
Down the street then
You know it's time to go
And you know it's time to go
'Cause here comes trouble

No attorneys, to plead my case
No opiates, to send me into outer space
And my fingers are bejeweled
With diamonds and gold
But that ain't gonna help me now

You think you're right
But you were wrong
You tried to take me
But I knew all along
You can't take me, for a ride
'Cause I'm no fool now
So you better run and hide

I got trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I disturb my town

I'm trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

So if you see me coming
Down the street then
You know it's time to go
(Go-oh-oh, I got)

Trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

I got trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

Trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

I'm trouble
Yeah trouble now
I'm trouble y'all
I got trouble in my town

I got trouble in my town
I got trouble in my town