Hur FAKTISKT ALLA MÄN ansvarar för kvinnovåldet!

Alla kvinnor bör vid det här laget kunna skriva under på att MANSDOMINANSEN ÄR ETT PROBLEM i detta samhälle! Är, har varit och kommer alltid att vara för framtida generationer både kvinnor och män. Om inget görs OMEDELBART! Det är inte “var man för sig själv” … OBS! Språket: “var KVINNA för sig själv”…vi behöver varandra. Ett starkt systerskap!

Så på tal om idiot-#inteallamän. BLÄ! Rent förnuftsmässigt förstår jag att ”inte alla män” slår. Förnedrar. Förminskar. Det är dock farligt att lägga fokus på hur ”oskyldiga”alla män egentligen är… för FAKTISKT ALLA MÄN bidrar till det kvinnofientliga samhälle vi har i dag. Det ÄR skillnad i förutsättningar för kvinnor och män. Vi kvinnor är underordnade män på grund av vårt kön, inget annat. Sexismen är PÅ RIKTIGT. Precis som rasismen är på riktigt. Eller homofobin. Har visat det nu i otaliga studier, statistik och forskning. #faktisktallamän ÄR ANSVARIGA!

Jag vill bland annat diskutera det sexuella våldet utifrån modellen på bilden. Sexuellt våld är våld riktat mot oss kvinnor för att vi är kvinnor.

Män som slår är inga ”monster”. De är helt vanliga män. Och helt vanliga män i dag har fått lära sig från barnsben att de alltid kommer FÖRST. Långt före flickor. Flickor och kvinnor är satta på jorden för att tillgodose pojkar och mäns behov, önskningar och känslor. Vi repeterar: pojkar får sitta med en flicka till bordet på dagis så att hon skall kunna hjälpa honom med maten utan att han behöver be om det. Bara ”grymta”. Pojkar i skolan får prata två tredjedelar av totala tiden i klassrummet. Genom hela skolan får pojkar vara högljudda, aktiva och klampa runt och skojbråka med varandra.

Många är vi tjejer som växt upp med killar som ohejdat rusar fram i korridorerna ochd tacklar oss, tafsar oss på brösten eller slår oss i huvudet i brist på ordentliga verktyg för intimitet och kontakt.

På arbetsplatserna håller männen ihop och beofrdrar och rekommenderar varandra för mer prestigefyllda uppdrag, peppar, stöttar och ger varandra feedback för att komma framåt i karriären. Ibland ser de inte ens kvinnor. Annat än som ”ögongodis i receptionen”. Eller de som skall vara sekreterare. Eller fixa födelsedagspresent från hela arbetslaget när någon fyller år. Typiskt ”kvinnliga” arbetsuppgifter.

I heterosexuella relationer tar män över och reproducerar en könsmaktsordning som de lärt sig hemifrån och utifrån hela samhället. Kvinnan antas främst vilja vara hemma och pyssla och mannen antas främst vilja ge sig ut utanför hemmet och ägna sig åt sin hobby, umgås med sina vänner eller jobba över. Så fördelas det obetalda hemarbetet skevt och det blir bara värre när barnen kommer (kvinnan tar minst tre fjärdedelar av föräldraledighet, VAB och jobbar vanligen deltid när barnen är små). Kvinnan förväntas vara Hemmets Projektledare och påannonsera alla viktiga aktiviteter – julpynta, städa garderober eller storhandla – och mannen förväntas himla med ögonen, sucka och motvilligt gå med på ett och annat projekt. Vad ÄR det för år egentligen? 1950-talet? Nej, hänvisar bara återigen till Carin Holmbergs ”Det kallas kärlek”-studien.

Tror verkligen män att detta inte får något avtryck alls i deras personligheter? Varför tror män att de bara kan ”slå ifrån sig” att de skulle trycka ner, förminska eller på något sätt kränka kvinnor i dess närhet?

Det värsta jag vet är de män som marknadsför sig själva som “snälla män”… De är de största bidragarna till både det osynliga kvinnohatet som det synliga. Se upp med dessa!

Titta på första steget i sexuellt-vålds-pyramiden:

1.    Objektifiering. Problematiskt språk. Sexistiska- homofobiska eller transfobiska skämt.

Det har ni ALLA GJORT. #faktisktallamän. Hur låter det i bastun efter innebandyn? När ett gäng killar sitter där och dricker öl? På fikat på jobbet? Jag hörde talas om en chef, på en manligt dominerad arbetsplats där ett trettiotal killar och två tjejer satt och fikade tillsammans.

-        Usch, det går verkligen utför med tjejerna när de får barn! De blir bara fulare och fetare för varje år! säger den rejält korpulente vdn och skyfflar in ännu ett lass chokladtårta.

Resten av arbetslaget sitter helt tysta och de två kvinnorna skruvar besvärat på sig. Båda är tvåbarnsmammor. Så här kan det låta.

Har vi alla eventuellt att förstå denna nivå går det göra det enkelt för sig genom att vända på steken.

Www.nyheter24.se skrev Elin Nilsson en pastisch på de manliga studenternas plakat på sitt lastbilsflak ”I kväll ligger era döttrar på rygg för här kommer killarna från bygg!”

Vad sägs om:

”Är dom små får man ta två

Så vi ger killarna en sömntablett 

För att knulla dom i dubblett 

Ingen oskuld kommer vara välordnad

Efter dom träffat tjejerna från omvårdnad”

Kreativt Elin Nilsson!

Om jag skulle säga samma sak som män jag träffat i arbetslivet till andra män jag besöker som kund.

”Vilket härligt paket du har! Ditt knä vill man verkligen sitta i!” …i jämförelse med den kommentaren jag fick om vilka ”fina bröst jag har och hur mannen ville lägga huvudet mot dem”.

”Är det inte svårt att jobba som bilmekaniker? Är det verkligen något för en ung och söt kille som du?”…när jag var dryga 20 år och jobbade på lokaltidning fick jag höra kommentaren: ”Är det inte svårt att jobba som journalist när man är en så ung och söt tjej som du?” av en kommunalpolitiker. Yack!

”Varför har du bara blonda och mörkhåriga killar på det här åkeriet? Min favorit är rödhårig! ”   = ”Varför har du bara blonda och mörkhåriga tjejer på det här företaget? Min favoritfärg är rödhårig, men ni har i alla fall långt hår” Som en av mina äldre manliga kunder sa till mig.

“Du har verkligen mutta (av stål)!”

@fannysförebilder på instagram (obs! följ) lade upp ett kul inlägg häromdagen där hon helt enkelt vände på retoriken.

”John är en riktig flickpojke!”

”Vem köper present till Maj-Britt? Du Anders? Nermin? David? Ni brukar ju kunna styra upp sånt här SÅ BRA!”

”Du är verkligen modig, du har verkligen MUTTA!”

…andra kommentarer kan vara ”wow! Du dricker öl som ett helt fruntimmer!” (“du dricker whiskey som en hel karl”)…

ORD HAR MAKT!

Min personliga favorit är att alltid använda pronomen ”hon”, om allting. Inspirerad av skit-dåliga barnböcker jag läste när barnen var små när alla hjälte-djuren var killar som räddade mes-djuren = tjejer i böckerna. Då tog jag mig friheter med historien och rollfördelade tvärtom.

Exempel hur du som vuxen kan påverka det patriarkala språket i vardagen:

”…och så säger du till din kirurg att hon skriver på blanketten och så tar du med den nästa gång”.

”Då får du kontakta vd:n direkt och höra med henne om hon kan tänka sig hjälpa oss med det här”.

”Ta reda på vem som sitter som nämndordförande och be henne svara på den frågan”.

“Hade farbror Örjans barnbarn börjat utbilda sig till pilot? Gratulera henne från mig!”

Jag har länge nu tillhört dem som bokstaverar med kvinnonamn i stället för mansnamn. Till exempel: “nej det är EDS BYN… Emma Daniella Sara, sen ‘byn’ Berit Yvonne Nadia”.

Testa själv och se vad som händer! Vilka reaktioner får du? Vad händer med dig själv? Dem du pratar med? Dina barn?

 2.    Glastaket – könsbaserade stereotyper och roller.

Exempel arbetsplatsen: (Den vite, heterosexuelle, medelålders manlige) chefen: ”nu behövs det en vass projektledare till det här uppdraget! Vi har en ny kund och behöver lägga ett år på dom så att vi ror det här iland på bästa sätt! Vem skall vi välja?”

Som vi redan lärt oss i tidigare inlägg känner män till män men gällande kvinnor finns alltid en viss osäkerhet kring exakt hur vi kommer agera. Även om (den vite, heterosexuelle, medelålders, manlige) chefen och hans likar i ledningsgruppen tycker att jämlikhet är toppen och gärna ser att kvinnor får ”chansen” i ANDRA BRANSCHER så vill de inte ”riskera” detta i sin egen verksamhet med JUST DET HÄR projektet. “Kanske senare…?” säger han svävande.

Det finns en ovisshet exakt hur ramarna kommer bli, kanske ett år, kanske någon extra kompetens behövs? Därför kommer det vita heterosexuella gubblaget att välja en VIT, HETEROSEXUELL, MEDELÅLDERS (?) MAN som projektledare. För att man vill satsa på ett säkert kort. = en lika dan. Men NÄSTA gång? ”…kan vi absolut tänka oss en kvinna på den här posten”!

För att inte tala om ”the rule of ONE”…som består i att endast EN kvinna kan ingå i en ledningsgrupp, styrelse eller projekt. Men många företag vill gärna skylta med att de har en jämställdhetspolicy och ”måste” därför få in en kvinna endast för detta ändamål. Men många är de kvinnor som häpet ser på sina uppdrag som är i nivå med typ renskriva anteckningar, vattna blommor och koka kaffe i den typen av projektgrupp. Snarare än att tillvarata en knivskarp kompetens.

En könsbaserad stereotyp könsroll är så självklar att vi kanske inte tänker på det: ett sammanboende heterosexuellt par blir gravida. Vem skall vara hemma?

Visst behöver bebisen sin mamma mest i början, första tiden är ju som en förlängning av graviditeten med skillnaden att det lilla livet suger sig fast vid mammas kropp från utsidan i stället för insidan. Men så fort de blivit bara tre, fyra månader är den nya människan nyfiken på omvärlden och vill gärna vidga sina vyer utanför mammazonen. Med den fasta födan kommer amningen att förskjutas mer och mer åt morgon, natt o kväll i stället. Vilket möjliggör för en pappas entré på ett betydligt tidigare stadium än ett år, vilket tycks vara snittet för pappadebuten på hemmaplan.

Så ni ser – direkt hittade vi exempel ur verkligheten även för detta steg. Eller könsdominerande yrken - hur ofta ser vi en manlig förskolelärare på barnens dagis? En kvinnlig rörmokare när avloppet gått sönder? Lika söker lika.

Steg 3: Trakasserier, hot och verbala övergrepp

Nu har vi hamnat i #metoo-fältet. Om du man ”skojar” om att tex en kvinnlig medarbetare har fått ”bredare röv” på sista tiden ÄR sexuella trakasserier. Likaså att du man sätter på dig en överlägsen min och myndigt och nedlåtande säger till din kollega av kvinnligt kön: ”men LILLA gumman…”. Att lägga en hand på hennes knä under en personalfest likaså. FATTA?!

På jämställdhetsmyndigheten finns sju filmer man kan titta på med berättelser från #metoorörelsen uppdelat på:

#metoo fokuserat på barn- och unga:

En anonym skolflicka berättar hur hon i sexan stod med sina tjejkompisar i matkön och en förbipasserande jämnårig kille sa ”här står ett gäng färska strippor redo att knullas!” . Samt att jämnåriga killar (12 år!) ofta kramar om tjejer bakifrån för att kunna trycka sina äckliga stånd mot flickornas rumpa. Ingen tjej vågade säga ifrån, ”vi tänkte att ’killar kanske är så här?’” 

#metoo fokuserat på hedersrelaterat våld och förtryck:

En anonym ung kvinna med föräldrar från en annan kultur berättar att hennes föräldrar krossade hennes drömmar om juriststudier på universitetet. ”En flicka flyttar inte hemifrån förrän hon är gift” sade fadern ifrån.

#intebättreförr

En äldre kvinna berättar: ”Sen pensionen har det bara blivit värre: mitt sociala liv har helt försvunnit. Om han inte vet var jag är straffar mig med skrik eller tystnad. Ofta sitter han kvar i bilen när vi är och handlar, tycker han att jag är inne för länge tutar han. Han kräver också att få fingranska alla kvitton.”

Ekonomisk misshandel drabbar många äldre kvinnor som deltidsarbetat, tagit hand om barn med mera varför de ofta har sämre pension.

16% uppger att de utsatts för våld efter de fyllt 65 år. Många är också inställda på att leva ”tills döden skiljer oss åt” och att våld är en del av det gifta livet. Lagen som förbjöd våldtäkt inom äktenskapet kom först 1965, men ingen våldtäktsman dömdes för brottet förrän 1984!.

#intedinhora

Berättelser för kvinnor som hamnat i prostitution och sexuell exploatering.

En ung flicka berättar: ”När männen frågade om min ålder så var det inte för att hjälpa mig, utan för att de gick i gång på att jag var så ung. I sina lägenheter kunde torskarna ha bilder på sina barn, som var både äldre och yngre än mig”.

Ytterligare ett par unga flickor bidrar med sina historier: ”Många bemöter mig med förakt. De tror att jag själv valt att jobba inom prostitution. Min kropp är inte min. Den utnyttjas av andra för egna ändamål. Jag litar inte längre på människor.”

Jämställdhetsmyndigheten berättar: Våld är en del av vardagen. Kvinnor som hamnat i prostitution väljer att inte vända sig till myndigheter. De får ingen hjälp. Har de barn hemma vågar de inte då de är rädda att barnen skall tas ifrån dem. Skam och skuld är starkt förknippat med situationen och de drabbade flickorna vill inte att släktingar eller bekanta skall få veta något.

Ung flicka berättar: ”Jag var 16 och han var 40 år. Vi träffades hemma hos honom. Polisen säger att han slog mig 139 gånger (syntes på en filminspelning han gjort). Därefter tog han in mig på toaletten och kissade på mig. Och jag tänkte ”är det så här det är att vara död”.

#slutvillkorat

…är ett upprop av kvinnor med funktionsnedsättning. Gruppen belyser att det stöd som de har rätt till många gånger villkoras, vilket innebär en ökad risk för sexuella trakasserier och våld.

Ung kvinna med synnedsättning berättar: ”Jag var ung och nyinflyttad. Då märkte jag att en man började följa efter mig. Jag försökte gå mellan olika tåg men jag lyckades inte skaka av mig honom. Han överföll mig och började dra i mina kläder och försökte kyssa mig. Jag skrek och slog honom med min vita käpp. Fast det var mitt på dagen och fullt med folk på perrongen var det ingen som hjälpte mig. ”

Jämställdhetsmyndigheten berättar att även personal kring den funktionsvarierade kan vara förövare. Därför önskar de krav på utdrag ur belastningsregistret vid anställning av medarbetare. Framför allt för skydd av kvinnorna.

En kvinna berättar: ”Jag var på väg hem med färdtjänsten och satt i framsätet. Chauffören frågade ’är du på väg hem, har du en man som väntar?’ Jag sa att jag är på väg hem men har ingen man. ’Va inte? Du som är så söt! Du är säkert en sån kvinna som har många män!’ sa han. När vi stannade tog han sin hand runt min handled, han sa ’jag slutar för dagen nu, jag stannar gärna hos dig och din säng’. Jag sprang in så fort jag kunde och låste dörren”.

#slådövörattill

Döva och hörselskadade kvinnor och icke-binära samlas under uppropet #slådövörattill. Gruppen vill bryta den tystnadskultur som råder inom dövcommunityt och i samhället i stort.

En ung flicka berättar: ”På folkhögskolan träffade jag en kille. Han tvingade mig ha sex med honom. Han höll fast mina händer så att jag inte kunde teckna. Efteråt hade jag skuldkänslor och skämdes. Jag trodde det var mitt fel, att jag inte kommunicerat ordentligt att jag inte ville”.

En ung idrottande flicka berättar: ”Trots att jag hade panik, skrek och sa nej lyckades han hålla fast mig och våldta mig. Det vara bara coachen som var hörande, tillslut hörde han och stoppade våldtäkten samt skällde ut killen. Jag var helt knäckt och smet ut från omklädningsrummet. Coachen frågade någon gång hur jag mådde efteråt. Men sen hände ingenting”.

Ett sätt att ta makten över en hörselskadad kvinna är att ta hennes mobiltelefon och isolera henne från andra människor. De blir ofta misstrodda hos socialtjänst, polis och andra myndigheter. Döva kvinnors första språk är teckenspråk, all information måste vara teckentolkad. ALLA kvinnor har rätt till psykolog och traumabehandling på sitt eget språk, för den döva kvinnan = teckentolkat!

Jämställdheten ; nu är det dags att lägga skammen där den hör hemma. Hos förövaren, våldsmännen. Bryt tystnadskulturen!

#utanskyddsnät

Bakom uppropet #utanskyddsnät står flickor, kvinnor och transpersoner som har erfarenhet av drogberoende, kriminalitet och prostitution. Rätten till stöd och skydd från sexuella trakasserier, övergrepp och våld ska omfatta alla, oavsett livssituation.

”Jag glömmer aldrig en gång när jag kom hem från skolan när jag var åtta år. Mamma låg på golvet och pappa hade sparkat ut hennes framtänder. Blodet flyter fram på golvet och jag var stum av skräck. Men jag berättade inte för någon förrän jag var vuxen. Polisen kom många gånger när grannarna hade ringt. Men ingen såg mig eller mina syskon”.

Jämställdhetsmyndigheten skriver: Många utsätts för övergrepp redan i barndomen. Ofta upprepas övergreppen med nya förövare i vuxen ålder. Samhället behöver se utsattheten hos flickor, kvinnor och transpersoner med drogproblematik. Sexuella övergrepp och våld hör till vardagen i den här världen.

Ung kvinna: ”Jag började mitt missbruk på gatan. Många olika män. Utnyttjad. Skitig. Oälskad. Värdelös. Skitiga trosor, äckliga av gammal sperma. Gamla äckliga pundargubbar. Olika saker uppstuckna i slidan. ’Gör du inte som jag vill slår jag ihjäl dig’. Låtit mig knullas. Inte kunnat sätta gränser. Vet inte hur man gör. Den lilla värdelösa tjejen som ingen ville ha”.

Sjukvården, polisen och myndigheter kan ha fördomar mot ”knarkarbrudar eller fyllekärringar”. Dessa kvinnor har rätt att bli trodda, rätt till samma stöd som alla andra och rätt till värdigt bemötande. Det behövs finnas boenden med kunskap om både drogberoende, våld och sexuellt utnyttjande.

Myndigheterna måste jobba med rätt bemötande och inte förstärka kvinnans trauma.

3.Fysisk och psykisk misshandel. Våldtäkt och sexuella övergrepp.

…örfilar, sparkar överfallsvåldtäkter vet de flesta män vad det är. Att detta är att bruka våld mot en kvinna som säger nej. Och hoppa tillbaka ett stycke bara…det finns alldeles för många berättelser från kvinnor…om just precis det här.

Män! Har ni samma koll på våldtäkt inom relationen? Om du brukar skrika, anklaga henne för att vara en ”frigid jävla subba” och kastar saker när hon säger nej? Om kvinnan sover? Eller om ni bråkat och mannen vill ”göra bra igen” och hon är motvillig? Framhärdar du då och menar att du betraktar er som ’osams’ tills hon släpper till! Om hon då går med på det, men ligger still och gråter ÄR DETTA EN VÅLDTÄKT.

Vet ni att om du hånfullt härmar din partners dialekt eller förvränger din röst att låta ännu löjligare är psykisk misshandel? Att hota med att göra slut om hon blir sjuk och vill åka hem till sig trots att ni bestämt att hon skall sova över? Gaslightar henne – ”det har du aldrig sagt” om du tex lovat henne komma och hämta henne en viss tid och sen bara skiter i det.

Om du tar stryptag på henne, utan att släppa henne när hon blir rädd och säger ifrån. Och du säger “vaddå? Tål du inte skämt eller?”. = psykisk och fysisk misshandel. Att hota och skrämma är INTE skoj.

Det kanske är dags att tänka till…

4. MORD  

För nästa steg på skalan är MORD! Som sagt, 17 kvinnor och flickor mördades av sina män eller ex-män i Sverige förra året. Det är mer än EN I MÅNADEN!

Tyvärr inte med särskilt högt nyhetsvärde så media rapporterar mest om det finns uppseendeväckande detaljer i fallet. Eller om offret är en ung blond vit kvinna, ”missing white woman-syndrome” som det kallas. Vita, medelklasskvinnor, gärna unga, får störst mediautrymme, skriver Wikipedia. Troligen är det fråga om både klass, rasism och objektifieringen av den kvinnliga kroppen. stoppa i tid

“Gifta på låtsas”

Här för leden tittade jag på svts ”Gifta vid första ögonkastet”, förra årets säsong. Antingen är det jag som fått på mig feministglasögonen eller så har programmet blivit värre. Såg sexistiska övergrepp i var och varannan mening. Men två av de kvinnliga deltagarna protesterade vilt mot de utvalda makarnas plumphet, vilket gladde mig mycket. Detta inspirerade mig att göra en ”checklista” över vad jag förväntar mig i en relation framöver. Både utifrån de tankar jag fick när jag betraktade dessa tre arrangerade par på tv och mina egna (fruktansvärt dåliga) erfarenheter av relationer med män.

-  ej skämta om att "kvinnor skall städa / åka på kvastar 🧹" mm.

- vara lyhörd för återkoppling kring ditt beteende – exempelvis om jag säger ”måste du höja rösten?” och du svarar ”det är SÅ HÄR jag pratar! Jag är som jag är. Passar det inte så stick!”. Och liknande kommentarer kring bemötande- och beteendefrågor. Som INTE har med personlighet att göra. Samtidigt som du tar dig friheten att försöka förändra MIG. …gå ner i vikt, låt håret växa sig långt, använd nagellack… ”Kan du inte använda mer klänning? Med nylonstrumpor och högklackat? …kan du inte sminka dig idag?”

- förstår vad genusmedvetet föräldraskap betyder för barnen och framtidens jämställdhet

- hen skall RESPEKTERA MITT LIV. (Min livsstil, mitt jobb, mitt hem och MINA BARN).

- "det här är en ny sida av dig!" Med missnöjd ton. Viktigt förstå förälskelse- samt lära känna varandra-processen.

- GENUIN förståelse och stöttning med lyssna, validera och tex middagen klar kommer hem efter jobbig dag på jobbet. Givet att jag som haft det tufft är den som går först. Hänsyn.

- det som är viktigt för mig är viktigt för dig. Tex feminism, veganism, mänskliga rättigheter. Osv.

- jag måste få känna mig trygg med att uttrycka mina känslor och behov i en 100% trygg och accepterande miljö. Du blir inte stressad av att inte få stå i centrum, tvärtom är du nyfiken och genuint  intresserad av mig som människa. Och vill lära känna mig. Du vinnlägger sig om att "informera och kommunicera dina äkta känslor" för att jag skall känna mig väl till mods och förstå vad det är som händer.

- du tar mitt perspektiv, känn in hur du tror att det blir för mig och tänker steget längre när du funderar på ditt perspektiv. Och kommer med något förslag.

- tolerant med mina fysiska tillkortakommanden- fettvalkar, ärr, bristningar ojämnheter i huden. Ge lika mycket som jag sexuellt och intimt. Vinnlägga sig om att jag skall känna mig avslappnad, bekväm och trygg i samlivet. Fråga mig, upptäcka ta reda på vad som får mig att njuta. Och ge mig det. Med förtur framför dig själv. (= mitt gamla jag). 

- att DU tar ansvar för relationen och är angelägen om att lösa konflikter och missförstånd när något gått på tok. Så varken du och jag går runt med ångest. Du förstår också att bråk visar vilka vi är och att motsättningar kan göra att vi lär känna varandra mer och kan ge oss en djupare mer ärlig relation på sikt. Gäller även andra i vår närhet, barn, föräldrar, vänner.

- du är noga med att ge både fysisk och känslomässig närhet i både vardagen och mer intima  situationer i sovrummet. Verbala, fysiska och göra varandra tjänster-kärleksförklaringar. Vad är mitt kärleksspråk?

- sätta mig och vår relation som maktfaktor först - före ditt ego, före ev ex, före jobbet, före kompisar mm. Visar mig och vårt förhållande rätt respekt och rätt förutsättningar för ett liv tillsammans.

- DU tar störst ansvar för hemmet - ta initiativ till middagar, handlat, städning. Jag gör gärna jobbet men vill att DU skall vara Familjens projektledare.

- du skall kunna GRÅTA (icke-manipulativt) och ge mig en chans att få se ditt äkta jag, att du vågar och vill dela med dig av vad du har på insidan. Berätta om gamla trauman och livsavgörande händelser för mig.

- du tar lika mycket ansvar som jag att se till att vi delar lika ekonomiskt. Du bjuder mig. Jag bjuder dig. Jämlikt.

- DU tar ansvar för att hålla koll på energi-balansen: att vi ger i samma utsträckning. Så inte mina resurser tar slut fort. Så det inte uppstår en skuld i kärleks-energi ...

- DU erkänner och respekterar att JAG har tolkningsföreträde i kvinnofrågan. Och försöker inte förklara, killgissa eller ifrågasätta nånting. Du respekterar helt enkelt att jag talar om för dig hur det ligger till

- DU ser till att hålla kontakten på ett kärleksfullt och lättsamt sätt när vi inte ses. Hjärtan i sms. Fina telefonsamtal. Få mig att må bra. Känna mig trygg.

- jag tänker INTE BE OM URSÄKT när jag tänker på mig själv. Hur JAG upplever. Jag respekterar ändå att du uttrycker dina behov, jag lyssnar på dig och agerar osjälvisk. Alltid.

- jag tänker använda JAG-budskap och tänker inte acceptera att du lägger negativ värdering i det. "Jag jag jag - du är så SJÄLVISK. ALLT handlar om dig. "

- jag tänker föreslå förbättringar och påpeka hur JAG vill ha det utan att vara rädd för att du blir sur eller kallar mig jobbig eller perfektionist. Eller nedvärderar mig på andra sätt. Tex Diska ur stekpannan.

- jag förväntar mig att du är ÖPPEN och ärlig och MODIGT delar med dig av dina rädslor, trauman och kriser. I nuet som i det förflutna. Samt att du kan erkänna fel och brister och ta ansvar för DIN DEL i en konflikt. Ta GÄRNA initiativ till att prata om känslomässig avstämning då och då - " hur känns det för DIG  i det här? Vilka är dina behov? Vad kan jag bidra med mer att du skall känna dig trygg?" Initiera emotionell problemlösning.

- du vill göra en SEX-karta. Se Kalle i SVT "gifta vid första ögonkastet". Som "mindmap " med ordet "sex" i mitten och ord som associerar till det du vill ha, DINA behov.

- könsroller - du vill BRYTA DESSA och är du man vill du PRATA KÄNSLOR och är duktig och vältränad i att sätta ord på dessa.

- jag kräver att du förstår och respekterar att jag blir sårad av vissa ord: tex kalla mig inte "kärring" "slampa" eller annat. Jag vill heller inte höra N-ordet eller motsvarande förnedrande tillmälen om NÅGON minoritet. Inse språkets makt! Hen, säga "hon" om företagsledare, läkare, poliser, fotbollsspelare mm. Du är initierad i frågor kring feminism, transpersoner, svartas rättigheter, genusmedvetet föräldraskap, mansprivilegier, me too mm. Befriad.

- du vill vara "nyförälskad och fånig" tex pussas i rulltrappan. Hålla handen. Kela i vardagen. Komma till mig med närhet lika ofta som jag kommer till dig. Jag som kvinna är inte “ansvarig” för den fysiska omtanken i vår relation .

- jag känner in hur situationen och ditt agerande påverkar mig. Och säger "ja" när det funkar för mig. Och "nej" när det inte funkar för mig. Fattar du? Inte? Då kan du DRA ÅT HELVETE!

- du är öppen för att ta in nya perspektiv och tankesätt på samtiden. Diskutera och lyssna på mig och andra tills vi når en SAMSYN på tillvaron. Basen och enda vettiga utgångspunkten för allting.

- du är GENUIN istället för att försöka vara "attraktiv".

 Monogami suger!

När jag själv reflekterar över dessa punkter… kan jag inte se någon utväg. Den heterosexuella monogama relationen ÄR inget för mig längre.

Jag vet att det inte finns någon ”problemfri tillvaro” i något läger. Men jag kan definitivt tänka mig en hel del förbättringar i en exempelvis homosexuell kontext? En kvinna FÖRSTÅR förmodligen att hon inte är ett barn. Som jag förväntas vara mamma åt.

Även den monogama relationen tycker jag gott och väl kan utmanas. Jag har varit en del av ett fast förhållande med en man under större delen av mitt vuxna liv. Att under sådana omständigheter tillfrågas ”tror du på monogamin?” blev ju en reflexmässig självklarhet. Jag befann mig redan i en outtalat avtalad monogam relation.

Men nu? När jag är singel? Kan JAG tänka mig ett polyamorös scenario? Vad skulle kunna hända? Samma regler för honom/henne gäller ju också för mig? Är det värt ett försök? Om tusen år när jag uppnått mer stabil psykisk hälsa…he he.

Polyamorös livsstil 

Den 13 oktober 2019 pratade expressen.se med bisexuella Ronja Håkansson som lever med vad hon kallar två högintensiva partners och tre lågintensiva relationer.

Det var efter ett treårigt monogamt förhållande som hon blev singel och tänkte så förbli. Men så träffade hon en gammal kompis, hade sex och ville inte sluta dejta. Så de kom överens om ett sexuellt öppet förhållande. Men hade känslor för varandra och valde en polyamorös kontext i stället. Skillnaden mellan ”öppna förhållanden” och ”polyamorösa” är att kärlek finns med i bilden. Polyamorösa anser ofta att varje relation är unik och att man inte kan byta ut någon man älskar bara för att man också börjar älska någon annan.

Det verkar finnas många olika konstellationer – antingen lever man ensam och träffar sina olika partners då och då. Eller så bor ett eller flera par tillsammans och har ytterligare särbos. Ronja Håkansson själv uppger att hennes dröm är att bo i ett stort hus med sina båda fasta partners och en massa husdjur.

Svartsjuka då?

– Det förekommer, men det går att hantera genom att analysera och bryta ned i delar. Att prata med varandra, vara ärliga och lufta sina känslor, är bästa råden, säger Ronja Håkansson till expressen.se.

Kan man bli bisexuell om man vill?

Att vidga vyerna kring bi- och homosexualitet? För min egen del tyckte jag att just det här med bisexualitet var lite halv-okänt på 90-talet när jag var tonåring. Heterosexualitet ”fanns” – normen! Blä. Homosexualitet ”fanns” också och det hade jag koll på vad det var. Dock var jag livrädd för att jag skulle vara lesbisk! Hjälp! Hade någon skräckvision om att jag i så fall skulle brännas på bål rent socialt. Heder åt alla er som kom ut på det dömande 90-talet…och alla decennier dessförinnan.

Bisexualitet minns jag inte alls att man pratade om? Nej. Ett av mina barn bekänner sig nu till pansexualiteten – det vill säga en sexuell läggning där personen känner emotionell/sexuell dragning till personer oberoende av biologiskt kön eller könsidentitet. Där personligheten trumfar den köttsliga kroppen! En otrolig fin tanke! Ett annat barn lever i ett samkönat förhållande. Wohoo! Jag har lyckats som förälder! SÅ STOLT!

För min egen del funderar jag på om jag som individ valt heterosexuella relationer för att jag tänder på män och tänkt att då ”finns bara” heterosexualitet? Snarare än att föreställa mig att jag kan finna både män OCH kvinnor sexuellt attraktiva. Jag kan naturligtvis bedöma och känna att den och den människan är vacker, sexig eller åtråvärd på olika sätt. Sen är frågan om jag ”tagit med” mitt eget personliga intresse för den aktuella människan också? Det har jag nog inte gjort.

Jag har dock köpt Mian Lodalens ”En liten handbok i lesbiskhet” som jag tänkte läsa. Ett intressant perspektiv på romantik och relationer tänker jag.

För till syvende och sist så handlar min ”lista för framtida kärlekspartners” om vilken MÄNNISKA jag skulle möta. Kan jag vara öppen för detta, i stället för att stirra mig blind på KÖNET…skulle min lycka vara gjord. Det är ju trots allt det som är viktigast…för oss alla!

Den bisexuella flaggan!

Svaret ligger i ältandet

Utdrag ur min dagbok, 14 oktober 2021.

Jag vaknade upp häromdagen och kunde iskallt konstatera: Jag vet PRECIS varför jag var tvungen att göra slut med Snubben. Första gången jag kunde säga detta! På 14 månader, sedan det tog slut. Jag har varit för upptagen av min hjärndimma. Kampen för daglig överlevnad. Medicinering. Behandling. KBT. Men under ytan jobbar det undermedvetna och rätt som det är flyter insikterna upp till ytan. Och medvetandet.

Jag kan koka ner det till en rad punkter. Han förväntade sig att jag utan knot skulle anpassa mig 100% till hans …perverterade misär-tillvaro. HAN var stenmuren. Orubblig. JAG var mossan som fick växa i skarvarna. Forma om mig och försöka fästa där det fanns plats. Det vill säga: anpassa mig till honom. På alla sätt.
Jag förväntades rätta mig helt efter hans:

-        Alkoholism:

o  Krävde bland annat att jag skulle verbalt godkänna att han det var okej att han ”tog ett litet glas vin?” För att efter dryga ett och ett halvt års tid anklaga MIG för sitt missbruk med orden: ”du låter ju mig dricka”. (naturligtvis utan att lyssna på min respons, någon av gångerna som löd “du är en vuxen människa som får ta eget ansvar för om du skall dricka eller ej. Fråga inte MIG tack.”).

o  Ville inte diskutera eller lyssna på mina frågor kring hans alkoholvanor. ”Du får väl träffa en nykterist istället” …som svar på att jag inte ens ”klarade av” att han ”tyckte om att dricka vin för SMAKENS skull då och då”. Läs 3,5 liter bag-in-box-vin samt minst fyra halvliters extra starka starköl per helg.

-        Vedervärdigt dåliga föräldraskap styrt av en galen ex-fru. Trots att jag absolut kunde tycka att han var världens bästa pappa som älskade och bekräftade sina barn väldigt mycket. Men i praktiken…! Hjälp!

-        Krav på att jag skulle vara 100% följsam i att bonusbarnen misshandlades och skulle bollas runt efter nämnda ex-frus infall. Samt inrätta hela min tillvaro efter henne. Så som han gjort.

-        Fasta regel att jag blev hans nya parhäst i tillsyn av hans barn i vardagen; och därmed ålade mig alla skyldigheter som han skulle förväntat sig av en biologisk mor. Utan någon av rättigheterna naturligtvis. Samtidigt som han mer och mer ju längre förhållandet pågick försökte ”straffa mig” när jag hade med MINA barn. Som om han försökte isolera mig från dem?

-        Sjukliga svartsjuka

-        Patologiska osäkerhet och bottenlösa bekräftelsebehov

-        Egoistiska och kvinnoförnedrande sexuella krav

-        Makt- och kontrollbehov

-        Manipulationer genom skrämseltaktik, gaslighting och härskartekniker

-        Verbala och fysiska våld i form av skrikande, kasta saker, ställa sig i vägen för mig när jag ville fly ut, frysa ut mig och örfila mig samt slita bort sängkläderna under mig och putta mig ur sängen. Slag i ansiktet och stryptag på fyllan RÄKNAS OCKSÅ som misshandel. Vilket jag absolut inte förstod där och då. Ovan som jag var vid en missbrukande pojkvän. Fattar inte vad jag tänkte…

-        Lögner och påhittade hemska historier om hur han bevakade mig på internet. “Jag övervakar dig”.

-         Extrema arrogans och värdelösa överlevnadstalanger i fråga om sitt arbete och försörjningsplikt

-        Hans otroligt ohälsosamma livsstil kontra hans grundlösa, världsfrånvända krav på MIG; att jag skulle leva mer hälsosamt och “borde gå ner några kilon”. Även efter jag gått ner 10 kg ytterligare, efter mitt senaste maratonlopp.

-        Egen idé om att han var överlägsen alla andra människor i fråga om intelligens och moral och därför inte kunde ”lära sig” något nytt om någonting eller ens vara nyfiken på sin egna personlig utveckling. Han hade inte ens en uppfattning om vad han gillade göra på fritiden. Vilka hans intressen var? Vad han ville göra med sitt liv? sitt föräldrskap? SÅ identitetslös att det blev patetiskt.

-        Bo i hans vedervärdiga hemska hus, som bar spår av tio års destruktivt äktenskap med våld och förödelse. Förslag på förbättring från min sida bemöttes med största skepsis första gången. Därefter med ointresse. ”JAG vill bo här, det passar mig och det passar barnen så jag kommer absolut aldrig flytta härifrån” sa han de första hundra gångerna jag föreslog att vi kunde köpa ett nytt gemensamt hus i framtiden (när hans barn fått någon slags stabil tillvaro). I HANS stad. Att bo i MIN tråkiga lilla byhåla på landet var naturligtvis otänkbart för denna storstadssnobb. Först när jag började inleda processen att göra slut sa han att han var ”beredd” att titta på alternativet att köpa ett nytt hus (i sin stad) tillsammans med mig.

-        Krav på att jag skulle betala allt i hushållet för att jag ”har mindre lån” = läs ”tjänar mer pengar” men det skulle han väl hellre dö än erkänna högt. Samt acceptera att han var lika bra på hushållsekonomi som en femåring. Till exempel köpte han en monster-tv till ocker-ränta på avbetalning trots att sonen slagit sönder två tv-apparater i hemmet redan. Utan att först hjälpa sonen med sin ångest. Men mot mig var han snålare än Anton i Katthult. ”Jag vet inte om jag vill vara med och betala den här påsen riven ost du köpte – helghandlingen – den kommer ju mest din son att äta!” På den tiden betalade jag minst två tredjedelar av livsmedelsinköpen och merparten av andra grejer som behövdes till hemmet. För att inte tala om alla presenter han fick av mig. Att jag betalade bensin och tågbiljetter för den ständiga trafiken mellan våra båda städer. Restaurangmat. Underhållning. Hotellvistelser och SPA. I rena lån fick han 10.000 kr cirka. Som han givetvis inte återbetalat. Sa jag att jag skrev på som medlånetagare till hans huslån? Så att han och hans barn kunde bo kvar i sitt gamla hem efter att galna ex-frun flyttat ut (två månader efter jag och Snubben blivit tillsammans). Men otack är världens lön. Och väldigt riskabelt. Nu kan inte jag låna pengar i en bank under överskådlig framtid. Inte för att jag haft några planer på det. Men ändå. Har juridiskt giltiga dokument som friar mig från all betalning av nämnda lån dock.. Men fortfarande: Rekommenderas ICKE!

-        Acceptera hans dömande av mig som kvinna – där min ”ohälsosamma övervikt”, ”slampiga historik” och ”rastlösa kringflängande” (hälsa på vuxna barn i universitetsstäder, gå kurser med jobbet, gå på festival) renderade mig lägsta betyg. För att inte tala om att jag ville resa själv till Kap Verde, köpa hörlurar för 3000 kr till min son och vägrade att omedelbart sälja mitt hus och företag och flytta in permanent hos honom, i ”Dårskapets hus” (från gamla filmen om Asterix 12 stordåd) i HANS stad. Jag var helt enkelt ”ingen förhållandeperson” och ”en sån tjej inga killar vill ha” . Förutom Looser-Snubben då. Eller?

Att ta sig ur en destruktiv relation tar tid och kraft. Och efterspelet, att försöka förstå vad som hände… att läka och hämta sig. Tar tid. Jag skulle varmt rekommendera ältandets ädla konst. Att titta på samma situationer, samma minnen, samma känslor då och då. Om och om igen. För man upptäcker nya saker varje gång. Och växer sig ännu lite starkare. Det är som att titta på ett (manuellt taget med film i en systemkamera) fotografi som framkallas. Långsamt långsamt framträder nya detaljer. Konturer. Former. Ansikten. Till slut ser man hela bilden.

Tuffa flickor gråter också

Ur dagboken den 15 oktober, ca 03.30:

“Jag kan vara otroligt rationell. Rada upp kalla fakta jämte varandra. Men jag vill också understryka att jag också sörjer. Jag är ett emotionellt vrak. Och ibland gråter jag så det skvätter ur djupet av min själ. Mitt hjärta är krossat. Som det blivit så många gånger nu. En klen tröst för mig i mina svartaste stunder att vi är många kvinnor drabbade. Att jag kanske inte har det så här enbart på grund av av min speciellt hemska, oattraktiva och värdelösa person? Egentligen?

Kanske för att män växer upp i ett samhälle som fostrar dem till denna obegripliga självberättigade, privilegierade egobeteende? Att ta till VÅLD om de inte får exakt sin vilja fram? Svek? Hänsynslöshet? Bara tar vad de vill ha? Ljuger och manipulerar. Lovar och bryter löften och hugger knivar i ryggen?

När det svarta molnet sänker sig över mig och allt jag kan se är mörker. Då vet mitt hjärta vet bara om det som hänt mig. Som ett barn omedveten om omvärlden. Och smärta går rakt in i roten av mitt väsen. Då är jag helt ensam.

“Varför kan jag aldrig bli väl bemött av de män jag älskat? Varför skall just jag…?” …meningslösa känslor som får tankarna att gå i cirklar. Alltmedan tårarna rullar ner för kinderna.

 “Det är sån skam ...att känna och förstå att jag inte var mer värd. Att mina känslor. Min kärlek. Vägde för lätt. Jag var inte värd att komma först för dem. Jag var inte värd lojalitet, trohet eller ens anständigt bemötande. Varför kunde ni inte VALT MIG? Gett mig 100%? Satt mig först? Jag valde ju DIG! Jag gav DIG 100%. Jag satte dig först? “

Är det så här för alla kvinnor? Eller är det bara jag? “

Hulkande, snorande, ovärdiga tårar. Som ändå är viktiga för läkning. För handlingen framåt. Så att jag kommer ett steg närmare friden. Harmonin. Självnöjdheten.

Efter regn kommer sol… och hälsosamt raseri!

“Jag är också rädd att jag inte kommer kunna ha sex igen utan att vara kär. Jag vill inte att den aktuella hjärtesorgen jag går och bär på skall ha förstört ett självständigt samliv med sunda, ärliga, härliga människor. VUXNA med vilka jag stämma samtycke om ...vad det nu må vara. Jag vill inte att de här lättkränkta egoistiska  jåvla JÄVLARNA skall klösa sig fast i min kropp och själ och stå i vägen för min FRIHET som självständig modern individ som bryter tabun kring kvinnors sexualitet!

Någonstans på vägen genom tårarna kommer jag fram till ljus, eld och kraft. “Jag är sensuell och passionerad och jag är LÅNGT ifrån färdig med romantik! Bara så ni vet! Kom kanske igång sent in mitt, men nu har jag fått smak på att träffa nya människor, äventyr och upptäckarlust. Jag tänker inte låta någon eller något stå i vägen för mitt nya liv som vuxen. Som kvinna. Som feminist. Som människa. Med hela världen för mina fötter!

Bara för att jag lätt blir förälskad...betyder inte att jag kommer "nöja mig" med en "snäll man". För de "snälla killarna " är nog de absolut värsta av alla. Det är de som visar en sida för omvärlden. Och en helt annan sida mot dig.

Aldrig nöja mer nöja sig. Aldrig. Mer. Nöja. Sig. Aldrig. Mer.”

Insikt nr 2. Efter sorgen kommer acceptans och helikopterperspektiv 

Utdrag ur dagboket den 16 oktober 2021.

“Kanske ÄR DET INTE jag som "inte räckt till"? Är det inte snarare att människor är så fast i sina kött-kostymer här på jorden = de är summan av sina val och erfarenheter?

Hur många män i synnerhet har kraft och vilja att förändra sina liv? Det jag sett hos "mina män" har bara varit toppen på ett isberg. Svårt för mig att förstå då de varken kan eller vill kommunicera sina innersta rädslor och vilka mekanismer de utvecklat för att undvika smärta och ångest. Det är ju starka grejer!

Män är toppen på ett isberg. Det finns nästan alltid en bakgrundshistoria, ett trauma massa triggers.

Original-Satan = hans psykopat-mamma som tog makten i familjen via sekundär sjukdomsvinst (“jag är sjukskriven och utsliten av att ha tvingats föda er tre pojkar oj oj oj synd om mig!).

Gamle killen = Pappas alkoholism. Obearbetat trauma. Mammas död. "Allt måste vara exakt likadant hela tiden". Plus kontrollbehov.

Snubben= hå hå hå oj oj oj. Psykiskt nedbruten och känslomässigt störd. Massa bisarra överlevnadsstrategi för att kunna leva med en psykopat. Måste ha professionell bedömning. Jag kan inte diagnosticera allt det där. Tydligt för mig dock ett brinnande kvinnohat. Allt jag gjorde ifrågasattes och föraktades. Otrohet, våld och svek. Var vad han väntade sig från mig. Och agerade därefter.

Gifta mannen. 23 år med psykopat fru. Fem barn alla ber honom lämna henne. Han stannar. Tom när han har en chans att få dejta mig. Som han påstår att han fantisera t om i 12 år?! Men lämnar inte. Äh!”

Mot allt detta fanns inget lilla jag kunde göra. Jag kunde klappa, försöka spackla och bygga upp något på den där isbergstoppen... försöka styra in på lugnare vatten. "Leva lyckliga i alla våra dagar..." men vad hjälper det?”

Jag insåg långt om länge att isbergs-teorin skulle vara en hjälpsam metafor. Just detta: att hela jätteklumpen UNDER vattnet bestämmer ju. Ligger redan i en stark ström mot total destruktion. Enda valet för mig och alla mina systrar där ute är : HOPPA AV och rädda dig själv meds. Tid är. INGEN kan "fixa" dessa män. Omöjligt. Troligen inte ens den samlade psykiatriska vården, hur många år de än fick på sig, skulle kunna lyckas med detta. Men de är i alla händelser de enda som ens skall få FÖRSÖKA. Vi, du och jag och alla våra älskade medsystrar, skall inte ens befatta oss med alla dessa trasiga psyken.

För att citera den store tänkaren och filantropen (OBS! Ironi) Gene Simmons i Kiss:

Love em leave em!