⚠️ VARNING ⚠️ ...för manlig charm och skönhet!
Dags att detaljstudera “vår motståndare”, den stora massan, gruppen, för oss, ännu främmande medlemmar av manskollektivet. Vilka "vapen" använder Han mot oss? Nu är vi nere och granskar patriarkatets söner moleklär-nivå . Här gäller det att plocka isär hela organismen, genomskåda deras tricks att få oss på fall, avväpna dem och bygga en motståndskraft mot deras medfödda lockelser. Lika viktigt som att synliggöra omedvetna sociala strukturer, statusjakt och normer om “rätt och fel” för oss kvinnor. Det vill säga det osynliga kvinnohatet.
De flesta genomsnittliga män anser sig vara bussiga hyvens och så även kvinnorna. Tills något går dem emot. Statistik och forskning talar sitt tydliga språk = i ett patriarkat är heteronormativa kärnfamiljen århundradets nerköp för oss kvinnor. Så! Låt oss ändra på detta! Det är dags att börja tänka med hjärta och hjärna …SJÄLVBEVARELSEDRIFT... snarare än biologiska klockan. Det är dags göra REVOLUTION! Det är dags att vi rädda oss själva och alla våra medsystrar ett öde värre än döden: en plats som ständig askunge i det mansdominerade samhällets sotiga spis, kedjad till slaveri, maktövergrepp och alla de former av hot och våld som syftar till att hålla oss på mattan!
FRIHET! JÄMLIKHET! SYSTERSKAP!
Frihet, jämlikhet, broderskap (Liberté, Égalité, Fraternité) rebellernas slagord under franska revolutionen när folket tog makten från adeln 1789. Och utropade nationen som självständig demokratisk republik! Återigen vill jag göra jämförelsen med hur minoriteten: de uppretade, franska arbetarna provocerades av majoriteten: den bortskämda priviligerade adeln, utan att be om ursäkt för sig. Frågade de fattiga bönderna slottsherrarna med oceaner av ärvda pengar och titlar i ryggen om LOV om de fick driva sitt jämställdhetsarbete? Om de fick säga orden “jag hatar aristokrater”? Väntade de på godkännande från adelsmännen om de fick börja hugga huvudet av dem och ta makten? NEJ! Det är inte så en revolution går till. Vi kvinnor och vårt kollektiva systerskap borde inspireras av hur andra förtryckta grupper drivit sin rättvise-kamp. Vi äger problemet. Vi måste ta initiativet. Först utbilda oss själva. Sen ta makten. Så kan männen TITTA på oss med nya ögon och LÄRA sig… av oss hur vi förväntar oss bli behandlade i fortsättningen.
Så här: Den ”automatiske” patriarkale mannen, som inte själv ser eller förstår sitt mansprivilegie, är en del av det manskollektiv jag avser när jag säger “JAG HATAR MÄN!” Jag menar inte Göran på min avdelning på jobbet jag känt i 15 år som jag kan skoja och prata med om allt. Männen som GRUPP ÄR en fiende. Tills motsatsen bevisad.
Den livslånga lögnen
Vi kvinnor och flickor har en livstid med falsk marknadsföring att kämpa emot. Från vaggen till graven skolas vi i att tro att ”vi lever lyckliga i alla våra dagar” bara vi hittar vår ”drömprins” och får gifta oss och skaffa barn. Snipp snapp slut så var sagan slut! Ingen berättade någonsin för oss vad som händer sen? Vårt arv och miljö, prinsess-eskapismen, hela skolsystemet och heteronormativ fostran från kamrater, vänner och släktingar… för att inte tala om den massiva flodvåg av reklam och populärkultur som dränker oss dagligen…! Vi kvinnor är ständigt utsatta för en dygnet-runt-hjärntvätt som går ut på att romantisera den heterosexuella parrelationen. När all fakta, forskning och statistik visar på motsatsen. Vill referera till förra söndagens inlägg där jag grävt upp massa studier och information som till och med chockade en gammal bitterfitta som mig!? Vi MÅSTE ta en snabb-repris!
Då har jag inte ens nämnt hur mycket vi kvinnor misshandlas, kontrolleras och förtrycks i våra hem via manliga partners, relationsterroristerna… men jag gör det nu. Detta är VIKTIGT: WHO, uppskattar i en rapport från 2005 att mellan 30 och 60 procent av alla kvinnor - HALLÅ: ALLA KVINNOR!!! - någon gång under sin livstid har utsatts för fysiska och/eller sexuella övergrepp. En stor studie kallad ”Ansikte mot ansikte” på EU-nivå visade att 33% av de deltagande kvinnorna utsatts för våld i nära relation 2014. ”Slagen Dam” en stor svensk studie 2001 fick resultatet 46%. Det är svårt att kartlägga mäns våld mot kvinnor – FÅ ANMÄLER! JAG gjorde det aldrig. BRÅ räknar med att cirka en fjärdedel av de våldsutsatta kvinnorna anmäler sin man. Så det finns ett ENORMT mörkertal där ute.
Sambor/fruar blir fattiga, sjuka och dör i förtid
Åter till listan över vilket enorm förlustaffär den heteronormativa kärnfamiljen/samborelationen är för oss kvinnor.
Vi blir alltså slagna sönder och samman – glöm inte de kvinnor som med skrämmande regelbundenhet MÖRDAS av sina män i Sverige i dag. En kvinna var trejde vecka, baserat på de 17 kvinnor som miste livet 2020. Givetvis ökade det dödliga våldet i hemmet under Corona-pandemin.
Vi blir slagna sönder och samman. Vi mördas. Vi våldtas, trakasseras och objektifieras. Sexismen är den del av vår vardag.
Men DESSUTOM visar kvalitativa mätningar från myndigheter som både Försäkringskassan och Folkhälsomyndigheten att gifta/sammanboende kvinnor med man och barn mår SÄMST i hela samhället. Vi insjuknar i både stressrelaterade psykisk ohälsa (depressioner och utmattningssyndrom) nästan dubbelt så ofta som män.
Vi drar lasset med barn och hem totalt sett till tre fjärdedelar (föräldraledighet, VAB, obetalt arbete i hemmet) jämfört med männens enda.
Vi fastnar i dålig privatekonomi; låga löner, deltidsarbete och sämre möjlighet till avancemang, befordran och karriär på jobbet för att vi förväntas ”sätta familjen före jobbet” (även som ensamstående?!) = vilket i sig är en kvinnofälla. Att vi, för att behålla en viss levnadsstandard för oss och våra barn, blir beroende av en man och hans lön.
Vi får SÄMST pension, två tredjedelar av männens. Räknat årsvis räcker vår pension bara till september när männens räcker hela året ut, se Kvinnolobbyns pensionsuppror!
VI DÖR I FÖRTID = bevisat.
Vi är otillfredsställda i sängen. Heterosexuella kvinnor är MINST nöjda med sexlivet (53% jämfört med de homosexuella kvinnornas 75%). Och vi utsätts helt ovetandes för sexuellt tvång, med allt vad det innebär för ett brottsoffer, när vi går med på att ha sex fast vi inte vill ”för husfridens skull”. Som så mycket andra uppoffringar vi gör för våra män…för att vi inte orkar annat.
25/11 FN Internationella Dagen Mot Kvinnovåldet
Är ni motiverade till förändring än? Sitter du själv nöjd och glad i ett stabilt, ömsesidigt heterosexuellt förhållande? Grattis! Du hör till det lyckliga fåtalet. Då får du gärna ge din tid och energi åt dina mindre lyckligt lottade medsystrar. Vi är många. MÅNGA fler än dig. Solidaritet bland kvinnor!
SÅ! Dags att engagera dig. Vi har 25 november, FNs Internationella Dagen Mot Kvinnovåldet, runt knuten. Ut och demonstrera! Protestera! Sätt upp affischer på jobbet! Köp en tårta och fira vid fikat! Prata med unga och gamla hemma! “Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”.
Valet har fallit på den 25 november, för att markerar det brutala mordet 1960 på de tre Mirabal-systrarna, politiska aktivister i Dominikanska republiken. Varje år, inleder den 25 november 16 dagar av aktivism mot könsvåldet (genderbased violence) som avslutas den 10 december; vilket som också är internationella dagen för mänskliga rättigheter. Detta firas världen över i syfte att uppmärksamma och stoppa det fasansfulla våld som riktas mot flickor och kvinnor. Som bara tycks bli värre och värre! Något MÅSTE göras. Och det måste göras NU!
Med anledning av detta avser jag inleda en serie på hur vi kan IDENTIFIERA och FÖRINTA de livsfarliga manskollektiva macho-tricks som får oss på fall. ”Seek and Destroy” …som det står i visan (Metallica).
Vi börjar från början.
I begynnelsen fanns flirten. Men - singeltjejer: INNAN vi börjar dejta… “leta efter den rätte”… gör vi klokt i att lyssna på forskning och statistik. Samt erfarenhetens röst. Gamla kloka gummor och unga kvinnor drabbade av olycka när det gäller män. Alla har en historia. Och vi måste LYSSNA och ta dessa kvinnor på allvar. Inte automatiskt slå ifrån oss och tänka “det där kommer aldrig hända mig!/JAG skulle ALDRIG låta någon göra sådär mot MIG!/Jag har lärt mig så mycket om män så DET DÄR går jag aldrig på igen!” Ingen av oss går säker - varken tonårstjejen eller den mogna damen med klimakteriet bakom sig. Våra hjärtan klappar för romantiken och vi är predestinerade att falla pladask för första bästa man som har rätt feromoner. Eller ett varmt leende. Som ger oss en fin komplimang. Är utrustad med breda axlar. Skäggstubb. Glimten i ögat! Brrrr! SE UPP!
Okej! Vi kör! Killar är någonstans HYFSAT lätta att hålla koll på. Vi kan börja titta på de stereotyper som finns idag. Många män tycker till och med att det är ganska kul att flasha runt som exempelvis “en riktig macho” (?). Varför?
Men för att skaffa oss rätt glasögon, verktyg och rustning omkring oss måste vi börja ÄNNU TIDIGARE ÄN SÅ! Mänsklighetens början. Vi måste vilka predisponerande svagheter som finns inbyggda i vår kvinnokropp. Vi är däggdjur satta på den här planeten för att föröka oss. För att uppnå detta mål är vi “ålagda” att söka upp ett bra avelsmaterial, en kompatibel medlem av det motsatta könet. Så att vi lyckas producera en livsduglig avkomma som kan föra våra gener vidare. Vår stenålderskropp har inte hängt med i utvecklingen… och förstår inte (än) att det absoluta toppvalet för detta är att uppsöka ett professionellt etablissemang – en SPERMABANK! Där genpoolen är noga övervakad, prövad, godkänd och hygienisk. Så får vi ett permanent hundraprocentigt mödraskap på köpet också, och slipper inblandning från aktuellt penis-bihang. Som bara väntar på att få trakassera, kontrollera, dominera och eventuellt också misshandla mor och barn på alla de horribla sätt som står till buds. Och FÖRSTÖRA ALLTING! Okej, det sista var min personliga uppfattning baserad på egna erfarenheter (obs! flera, egna och andras).
Hjärna trumfar biologisk klocka
Nej, än så länge är faktiskt vår egen kvinnokropp, könsdriften, vår fiende i dessa sammanhang. Men vi kan använda vår överlägsna superintelligens för att säkra självbevarelsedrift, både för oss själva och våra barn. Som jag sa: vi skall lära oss att lyssna på hjärta och hjärna i stället för den biologiska klockan. Som går via livmodern och får hormonerna att hoppa när en lämplig hane finns i närheten. I synnerhet under ägglossning! Då är parningslusten på topp och yttre försvar och sunt förnuft i botten. SE UPP!
OBS! Missförstå mig rätt. LIGG GÄRNA RUNT – hur mycket som helst! Före, under och efter ägglossning. När du vill! Men inga …permanenta relationslösningar. Inga parbildningar. Inga barn. Inget sammanboende.
När man forskat (Wikipedia samt Forskning&Framsteg 2003, artikeln ”Så lockas vi) på detta har man sett att viktigast för oss kvinnor tycks vara mannens ansikte. En man med höga testosteron-nivåer har ett fyrkantigt anlete, breda, kraftiga käkar samt mer massivt ben vid ögonbrynen. I vissa perioder av menscykeln kan fertila kvinnor absolut tänka sig att para sig med denne man men vi föredrar män med lite mer feminina drag, SYMMETRI och sund hudton, gärna jämn, solbrynt, åt det mörkare hållet; vilket vi upplever som hälsosamt, livskraftigt och ungdomligt. Vore något för de där jävla idioterna till incels att ta till sig, plus tusen saker till (som tex verklighetsförankring och insikter i förväntningar och mänskliga rättigheter. Men ett ämne för en annan gång. Vi skall inte låta dessa amöbor smitta ner vårt fina inlägg i dag!). Människohonan vill inte ha en FÖR testosteronstinn sexpartner då aggression, impulsivitet och dominans förknippas med höga testosteronhalter hos män. För labilt för vår smak, helt enkelt.
Richard Ramirez någon?
Som exempel på en mycket attraktiv man med feminina drag som troligen skulle locka de flesta av oss har vi Richard Ramirez. Seriemördaren som även kallas ”The nightstalker” som härjade i Kalifornien i början av 1980-talet, arresterad 1985, och som beräknas ha mördat 14 människor och skadat ännu fler under sina nattliga inbrott i offrens hem. Han var även en satanistisk djävulsdyrkare och allmänt livsfarlig. Dock kan vi alla erkänna att han är oerhört attraktiv och lockande…sett till biologiska mått mätt. Om vi inte vetat något om honom och vi träffat honom i en bar… vad hade vi gjort då?
Richard Ramirez, amerikansk seriemördare 1985.
Vill bara peka ut det sedelärande i att inte lyssna för mycket på när det pirrar i brallan. En realitycheck är ALLTID nödvändigt.
Det symmetriska, lagom feminina, rödkindade ansiktet lockar oss alltså. Till det kommer människohonans reproduktionhormoner styra oss att automatiskt registrera andra kroppsdelar som befinns tilltalande. Ur evolutionär- och avelsbiologiska perspektiv.
Wikipedia berättar för oss om de så kallade sekundära könskarakteristika, med vilket avser de egenskaper som distinkt skiljer könen åt. Som framhäver det ”manliga” om så vill. Vilket är det perspektiv vi är intresserade av i dag. Nämligen bevis på ”lagom” och bra testosteronhalter.
- Lång kroppslängd (=kvinnor är generellt kortare än män).
- Breda axlar, smala höften – det vill säga ett mindre ”midje-höft-kvot” än kvinnor. Den ”V-formade ryggtavlan”.
- Större muskelmassa (än kvinnor).
- Djupare röst (mmmm…! …än kvinnor)
- Skäggväxt – vissa undersökningar visar att kvinnor tycker att rejäl skäggstubb är sexigt medan slätrakad eller helskägg inte har samma lockelse på oss.
- Större händer, näsa och fötter.
- Stor penis!
Ett till exempel ur verkligheten… Ted Bundy, seriemördaren som hänsynslöst härjade i halva USA, beroende på när han exempelvis växte upp i Vermont, gick på universitet i Washington samt blev fast och rymde från fängelset i Colorado och sen hamnade nere i Florida där han till slut blev fast. Och efter en lång rättsprocess, där han försvarade sig själv, blev han dömd till döden och avrättades 1989. Han mördade bekräftade 36 unga, mörkhåriga kvinnor (inklusive en 12-årig flicka) men offren kan uppgå till så många som ett hundratal. Se gärna filmen om ”Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile” från 2019 där bland andra pretty-boy-skådisen Zac Ephron spelar Ted Bundy. Från den stadiga flickvännens Elizabeth Kendalls perspektiv. Perfekt exempel på hur man kan leva med en psykopat i ÅRATAL utan att veta om det.
Ted Bundy, amerikansk seriemördare som härjade främst på 1970-talet i USA.
Psykopaten = en hel gråskala
Det sentida intresset för psykopater har lärt de flesta av oss att en person med denna personlighetsstörning naturligtvis inte går runt och skyltar med det. Det är snarare så att extrem charm och suspekt hängivenhet är kännetecken. Och hur många skulle följt med Ted Bundy in i dödens skåpbil om han visat sin mordiska galenskap öppet – och vildögd och fruktansvärd rutit åt sina offer att genast hoppa in för han tänker DÖDA dem? Och kan du snälla skynda dig för jag skall faktiskt hem till min flickvän snart och äta middag! Nej nej nej.
Med sockersött leende, charm och lite gullig hjälplöshet, med viss hjälp av den falska mitella han satte på sin arm, fick han flickor att rodnande hjälpa honom bära hans böcker. Följa med till hans bil för att hjälpa honom med en segelbåt (vilket underligt lockbete?) eller hjälpa honom ta upp hans nycklar som han tappet.
Det var ingen som kunde läsa i hans…symmetriska, lagom feminina, attraktiva ansikte och manliga kropp att han tänkte våldta och döda dig, potentiellt såga av ditt huvud från kroppen?
Psykopater finns i alla grader precis som allt annat här i världen. Och jag tycker vi kan lära oss mycket från extremfallen. För långt ifrån alla psykopater begår kriminella våldsbrott utanför hemmet och sitter i fängelse. Katarina Howner, rättspsykiater och expert på psykopati vid Rättsmedicinalverket med podden “Det mörka psyket”, beskriver i en artikel från 11 oktober 2017 på rmv.se, detta klientel som den mer impulsiva, känslostyrda och våldsamma sortens psykopat. Som möjligen tidigt i livet kommer in på den kriminella banan. Tonårstjejer - håll er alltså borta från “de farliga killarna” som kan vara ack så attraktiva när man är på det humöret. Men “nej tack”" till Sons of Anarchy. Tyvärr.
Vidare skall vi vara extremt uppmärksamma på den mer listiga typen psykopater, eller personer med de psykopatiska drag, som kan bli farliga för oss. Nu handlar det snarare om egenskaper som intelligens, kallt beräknande och empatistördhet. Denna individ kan intakt “kognitiv empati” (= förmåga att läsa av andras känslor och förstå vad känslor ÄR) men ha störd “affektiv empati” = den känslomässiga empatin. De kan inte SJÄLVA känna känslor. Men de kan IMITERA känslor och gör detta ideligen ideligen i syfte att manipulera oss.
Hur märker man att någon har psykopatiska drag?
– Det kan till exempel vara någon som ofta ljuger obehindrat och samvetslöst, är gränslös, socialt dominant och har alltid en häftig historia i bakfickan. Urtypen är den charmiga, manipulativa sol- och våraren. När det låter för bra för att vara sant så är det ofta det. Bristen på empati kan lysa igenom, de bryr sig helt enkelt inte om andra. En del människor lägger inte märke till den typen av drag i en annan person och då kan man råka illa ut. Investera aldrig pengar eller känslor i dessa människor, varnar Katarina Howner.
Det första och viktigaste är att identifiera hos en – biologiskt attraktiv man - redan vid första dejten – är om vederbörande möjligen har psykopatiska drag? Eller dolda motiv? Är personen den han utger sig för att vara?
Nummer ett på listan:
1. Kärleksbombaren:
Den 10 maj 2021 listade Hälsoliv, expressen.se, följande Fraser Att Se Upp Med: ”Ingen förstår mig som du. Jag har aldrig känt så här för någon annan. Du är BÄST! (”Du är en ängel” som i mitt fall med Snubben).
Men så fort du är ”fast” och förälskad, förbyts det sockersöta snacket mot mer klandrande kommentarer som: ”Du skall vara GLAD att du har just MIG! Du är skyldig mig! Jag har redan gjort allt för dig – vad mer kräver du? Jag har inte tid med sånt här!” Och personen drar sig undan som ”straff” för något inbillat brott du begått… och ledsen och förvirrad försöker du vara psykopaten till lags. För att allt skall bli så där underbart som i början?
Snubben: för egen del blev jag hissad till skyarna redan på första dejten. Kallades ”ängel”, fick en kärleksdikt, han talade om kärlek redan dagen efter vi först träffats… Ville kalla oss för par redan efter en månad. Jag föll pladask. Sen kom kritiken. Han uttryckte besvikelse över att han inte trott att jag var ”sån” för att jag blev skitstressad en dag när han plötsligt påannonserade att hans galna psykopat-ex (som han levt med i 30 år, varifrån skulle han annars lärt sig alla dessa psykopat-fasoner? Narcissist var han kanske från början? Svårt att säga? Nå i alla fall…). Han tyckte jag var ”krävande” för att jag ville att han inte skulle boka in grejer med sin före detta fru när jag var på plats. Reste från en annan stad så jag tyckte det var fullt rimligt att jag kunde “få vara” i min pojkväns hus på helgerna. Att hon kunde komma i veckorna? Men icke! ”Det här var en ny sida av dig”, kunde han säga i anklagande ton. Vilket fick min ångestnivå att skjuta i höjden. Skulle han inte tycka om mig längre nu?
Snubben använde även exakt frasen ”du skall vara glad att du har mig” och syftade på sin självutnämnda ”höga moral” att han ”aldrig varit otrogen”…vilket var en sanning med modifikation skulle det visa sig senare. Jag var även skyldig honom allt; exempelvis betala för pendlandet ”det har du råd med!”. Tyckte han. Samt krävde att jag skulle komma till honom varje helg i nio månader, efter att det kraschat fullständigt mellan ett av hans barn och hens mamma tillika ex-frun; som jag förstår var en fullblodsspykopat med många poäng från Robert Hares skala. HON borde faktiskt suttit i fängelse, efter hur hon misshandlade barnen. Jag fick i alla händelser inte ”ledigt” en enda helg, för att vara hemma och vila min alltmer deprimerade och utmattade hjärna. ”Om vi inte ses varje vecka är det ingen mening att vara ihop”, bestämde han, väl medveten om det förtäcka hotet om att han tänkte avsluta relationen om jag inte gjorde honom till viljes.
Här har vi Dolph Lundgren när han spelar Ivan Drago i Rocky 4 1985. När jag precis börjat dejta Snubben tyckte jag att han påminde om en äldre version av Ivan Drago; och var en vanlig spontan reakion hos vänner och familj när de fick se foton.
2.Han som inte släppt sitt ex
Den 17 maj 2019 listar nuntium.se fem tecken på att din dejt inte kommit över sitt ex. Jag kompletterar med Snubben-fakta efter varje punkt. Och den rödaste av alla röda flaggor borde ju vara om din dejt meddelar att han ”bor med sitt ex”. Inte ens idé att boka en första träff, om du frågar mig. Lägg benen på ryggen och spring. Du skall inte ha sån skit i ditt liv!
· Han har kvar hennes grejer samt bilder av henne i sitt hem.
o Check! Snubben bodde ju tillsammans med sitt ex när vi började dejta. Hans varannan-vecka-sambo-relation med henne överlappade hans särbo-relation med mig i cirka två månader. Jag bad specifikt honom att plocka bort personliga tillhörigheter (bh, tjej-grejer i badrummet, kläder, tidningar mm) innan mitt första besök i hans hus. Men icke! Hittade både det ena och det andra och han VÄGRADE lyssna på mina böner om att han skulle rensa ut hennes tillhörigheter. ”Det är bara MINA grejer här!” Jag visste inte att han använde tamponger, billiga pulverdieter eller hårspännen med halvlånga, svarta hårstrån i (han var snaggad blond, barnen: blond och brunhårig)? OBS! Ironi. Familjefoton, hygieninstruktioner för bambatanter samt ex-fruns önskelista satt fortfarande på anslagstavlan i köket. Detta var dessutom ett hus som jag inte ”fick” vistas i för psykopat-exet förrän hans utköp av henne – med min hjälp – var klart. Vilket han ”förstod”?! ”Jag skulle känt likadant om HON haft en kille här i vårt hus när jag inte var här”, sa han. Va?!
· Han nämner ofta sitt ex och berättar om saker han gjorde tillsammans med henne.
o Snubben: check check check! Detta hände HELA TIDEN. Jag vet ALLT om deras förhållande, hur de festade med ”Ace of Base”-medlemmarna före genombrottet i ungdomen, hur hon hållit på med hästar, hur de haft det på sin semester i Grekland bara några år före. Det var non-stop-mundiarré om denna ex-fru… från allt hemskt hon gjort honom till hur fantastiskt trevlig hon är och att jag verkligen måste träffa henne nån dag! Gamla minnen blandat med vanliga grejer i dagligt tal. Och han använda alltid ALLTID ordet ”VI”. ”VI bodde i den här lägenheten förr. VI köper inte tröstpresent till andra barnet på födelsedagar. VI köpte datorn tillsammans (hon hade kvar mappar på denna dator)”. Han sa till och med saker som ”"…hunden kissade i VÅRT sovrum / VI har tänkt byta ut VÅR spis länge nu/Aj! Jag trampade på en humla på VÅR gräsmatta…” över ett halvår efter hon flyttat ut. Det vill säga 2,5 efter skilsmässan. Detta förödande pronomen… när det används av mannen du är kär i om honom och hans ex?! Att säga “VI” är för mig ett tecken på en samhörighet som är i allra högsta grad levande för honom. Det var dessutom ex-frun som ville skiljas, Snubben var den som försökt göra allt för att relationen skulle fortsätta. Även efter hon sagt i parterapin att hon ”ville ligga med andra män, men utan att maken blev ledsen”?! Folk är konstiga.
· Han refererar till sitt ex under era bråk.
o Check! ”Nu låter du precis som henne!” …fick jag bland annat höra första gången jag sa ”nej vi kan ändå inte prata om det här nu för du har druckit”. Men det skar som en kniv i hjärtat. Nån timme senare när bråket ballat ur fick jag min första panikångestattack…som skulle följas av fyra till under den sammanlagda tiden för vårt förhållande.
· Han har fortfarande kontakt med sitt ex.
o Check! Och då syftar jag inte på det som alla vi “flickvänner” till män med barn från tidigare förhållanden – och omvänt - får acceptera: ”separerade föräldrar skall kommunicera och samarbeta för barnens bästa!” Som KBT-Karl lärde mig tidigt (shoutout @vmokbt). En rak, planerad, hänsynsfull kommunikation hade jag absolut kunnat acceptera. Men nu handlade det om helt orimliga situationen: att psykopat-exet hävdade rätten att ringa/messa precis när som helst och kräva att hennes önskan skulle uppfyllas OMEDELBART. Oavsett vad Snubben hade för sig för ögonblicket. Finns tusen exempel men väljer att berätta om ett tillfälle i februari 2020. Det var ändå när vi varit ihop över ETT ÅR… och psykopat-exets ovana bara höll på och höll på i all evighet…
Jag och Snubben hade haft en kärv tid länge, med allt trassel och krångel med hans barn, polis och socialtjänst och det evigt förbannade psykopat-exets kriminella vårdslöshet med dessa barn. Framför allt det barn hon INTE ville träffa. Jag hade kommit hem till Snubben en onsdagseftermiddag när han var sjukskriven en dag. Det var dagen innan jag skulle åka (själv) till Kap Verde, försök till rehabresa i depressionens tecken. Så vi var hör och häpna själva hemma hos honom för båda hans barn var i skolan. Kanske hänt två gånger det senaste halvåret? Läget var utmärkt att försöka trösta, prata ut och komma närmare varandra igen. Efter alla kriser och konflikter. Men efter bara nån timme skickade psykopat-exet ett sms där hon krävde att Snubben OMEDELBART skulle tillse att ett av barnen skulle infinna sig i det och det klassrummet den och den tiden. Eftersom hon bokat utvecklingssamtal med läraren och Snubben tydligen var hennes manager som skulle omsätta alla hennes infall i praktiken. Han hade 45 minuter på sig. Den fart med vilken han FLÖG upp ur soffan och genast började springa runt chockade mig. Trots allt som hänt. Snubben var som en huvudlös höna så jag föreslog att han skulle ringa den aktuella klassläraren och se till att HON letade upp barnet i skolan och ombesörjde att de befann sig på samma tid och samma plats som det inbokade mötet med psykopat-exet/”mamman”. Vilket han gjorde, så det löste sig genom att klassläraren tog över bollen helt enkelt.
Snubben ifrågasatte inte psykopat-exets beteende på något sätt. Om JAG bokar ett möte med någon/några personer ser JAG till att inbjudan, information och logistik är klara för länge sen. Jag förlitar mig knappast på att jag har en viljelös lakej med dygnet runt jour som bara väntar på att få tillfredsställa min minsta nyck. Men Snubben valde naturligtvis att skylla på MIG?! Han påstod att han bara blev stressad för att han trodde jag blev arg på honom, bara för att hon messade. “Du är bara svartsjuk! Du vill inte att VI skall ha NÅN kontakt! Fast VI har barn ihop”! Hjälp! Jag blev så chockad att jag bara lämnade huset…för (ännu) en lång, ventilerande promenad. När jag åter fick fråga mig – vad VAR detta för vansinnig familj jag hade hamnat i?
Nej! SKIPPA den man som - med nöje - är i klorna på sitt ex och vägrar lyssna till förnuftets röst! DU är värd någon som ser och älskar BARA DIG! Att ni bara är två, om det är monogami du önskar, i er relation. Du är värd att komma FÖRST! Precis som jag var.
Ytterligare en tanke är att TA TID PÅ DIG! Alltid en god idé, i synnerhet när det gäller att lära känna nya människor. Försök håll dig på dejting-stadiet så LÄNGE DU KAN! Då kommer eventuella patologiska personlighetsstörningar hos din ”drömman” så småningom att framträda. Tiden är din vän! 6 månaders provanställning?
De mindre farliga men ack så irriterande typen är också ”Ghostaren”.
Hälsoliv, expressen.se, skriver 23 augusti 2017 om tre typer till:
3.Ghostaren
Även kallad ”Den store fegisen”. En person du dejtat en person ett tag, kanske tycker du att det är ganska seriöst mellan er… men plötsligt en dag är det som att din dejt har försvunnit från jordens yta. Ingen svarar när du ringer och dina textmeddelanden förbli olästa. Du börjar undra om personen har råkat ut för en olycka, men med tiden förstår du att personen helt enkelt ignorerar dig. Det var då fan.
· Denne man har vi också alla träffat på i dejtingvärlden. Jag gjorde till och med misstaget som ”nybörjar-dejtare” att av ren slöhet höra av mig till en ghostare någon månad efter att han ghostat mig första gången. Vi tog upp kontakten igen och träffades till och med för en dejt. Men det uppstod knappast några gnistor även om jag kunde tänka mig att testa denne man lite ytterligare. Vi planerade att jag skulle besöka honom följande helg men efter ett kort meddelande att han var ”sjuk” hörde jag aldrig av honom igen. Jag väljer att tolka det som att jag var ”för mycket kvinna” (ha ha) för honom och att han därför inte vågade träffa mig igen. Jag visste redan själv att det inte skulle bli nån romantik här, men hade planerat lite mer research som sagt. Ingen jag saknade men själva tillvägagångssättet är så förbaskat nedrigt (gammalt fint 30-tals uttryck ha ha) …och kan få den mest självsäkra tio-poängare till kvinna att tappa självkänslan.
4.Bänkaren = Den Hale
Har du dejtat någon en tid utan att riktigt definierat relationen? Är vi exklusiva? Vill vi bli ihop? Relationen verkar bara på tomgång. Så går lite tid och vi har inte setts på ett tag… så jag börjar glömma bort honom och känner mig redo för att gå vidare. Men precis när jag är på väg att avsluta relationen hör min dejt av sig med ett gulligt sms och vill vara med i matchen igen. Vad händer?
”Du blir förvirrad – tycker personen om dig eller inte? Du har med största sannolikhet blivit utsatt för benching, det vill säga blivit bänkad.” skriver Hälsoliv.
· Jag tänker på pappan i utmärkta tv-serien ”Maid”. Han kommer med vaga löften och klichéer som ”du kan alltid komma till mig om du behöver något”/”Det var din mammas fel att vi tappade kontakten/JAG minns ingen misshandel”. Som för att lägga skulden på modern… eller framför allt dottern? Tack och lov utmanar hon honom och frågar tillslut rakt ut om han kan vittna till hennes fördel MOT ex-sambon som också är pappans snickarlärling och skyddsling inom AA. Nej, säger pappan. Och har därmed bekänt färg. Men han är HAL!
Jag har sett samma sak när tjejkompisar dejtar killar som inte riktigt vill ta steget in i en riktig relation men heller inte riktigt vill göra slut. Mycket gifta män. Känner igen detta från Den Gifte Mannen från i somras. Inga löften. Inget uttalat. Inget rakryggat hyggligt bemötande av MIG samt totaldiss av mig som människa. Samtidigt stora gester för att ”ha mig kvar”, kärleksbetygelser, glädje och ”periodare” som visar stor ihärdighet i att vilja ses. När det passar honom. Kanske varannan månad? Blä. Nej tack!
Samtidigt var han en utmärkt kandidat även för nästa kategori:
4.Smygaren håller dig HEMLIG!
Hälsoliv skriver:
· Smygaren håller dig tydligt avskild från resten av sitt liv. Om hens föräldrar ringer och frågar hur dagen har varit kommer smygaren att utelämna dig. Du finns inte med på några Instagram-bilder – även om personen lägger upp bilder på alla andra – och fast att smygaren har träffat både din familj och dina vänner, får du har aldrig träffa personens kompisar.
· Du kommer att få höra ursäkter som att hen skäms för sina vänner eller att hen inte kan förstå varför du tycker att det är så viktigt att finnas med på Instagram
Samtliga tinderdejter jag hade hösten 2018 var solklara smygare. Vilket också kanske är uttryck för kortvariga kontakter? Här är det nog fråga om tidsperspektiv också. Om din dejt/pojkvän FORTFARANDE beter sig som en första-fas-dejt på Tinder även efter en eller två månader är det troligen dags att klippa med denne. Se inom dig själv – VAD VILL DU HA? …och befria dig med konstaterandet, gärna högt ”Nej! Jag vill inte”. Som svar på att du vill ”göra slut”. Om ni ens uttalat att ni är ”ihop”?
Och glöm inte: Det som är en enkel väg ut för honom är även en enkel väg ut för dig.
5.Den självutplånande parasitmasken
Här kan vi också klämma in denna patetiska stereotyp: ”Vad har du för intressen?” svarar mannen ”du, baaaara duuu! Du är mitt intresse, jag vill bara vara med dig”….ett stort varningstecken på att han ute efter en medberoende att dra med sig i djupet av sin patologiskt dåliga självkänsla och totala avsaknad av självidentitet…snarare än en flickvän i en jämlik kontext. Denna stereotyp åtföljs ofta av patologiskt kontrollbehov… för att mannen ifråga vill att även DU skall sälla dig till det självutplånandes skara. VARNING VARNING VARNING!
6.Den vilsne 5-åringen som också är Vampyren
Mannen som ABSOLUT inte har någon som helst koll på sitt liv. Han reder inte ut det allra minsta i hur man skapar sig en bastillvaro som vuxen medborgare i Sverige i dag. Än mindre hur man fungerar som förälder. Oftast. Hjälplös som en femåring med samtidiga planer på att suga sig fast vid din halsven för sin näringstillförsel i samma ögonblick ni sitter på första dejten. Precis som en vampyr. För det blir snabbt DIN skyldighet att sörja även för honom! Han letar efter en kvinna som kan “rädda” honom.
För att räkna upp mina egna erfarenheter:
· Orignal-Satan. Debuterade i hjälplöshet genom att inte betala sin telefonräkning så de stängde av telefonen. Detta var på 90-talet när vi mest hade fasta telefoner. Min mamma betalade denna räkning, eftersom hon ville kunna ha kontakt med mig när jag var i hans lägenhet. Detta hände kanske fyra, fem månader in i relationen (?) och mannen i fråga var vid tillfället nyss fyllda 26 år. Sen fortsatte det bara på den vägen… i nära 15 år. Innan jag lyckades slita mig (och barnen) ur hans livs-inkompetenta men starka och vassa klor.
· Snubben: när vi träffades bodde han med sitt psykopat-ex och hade fortfarande, efter två års skilsmässa, inte lyckats lösa boendesituation eller bodelning. Utsatte sig själv och barnen för att post-äktenskapligt apocalypshelvete där psykopat-exet öste våld och misär över resterna av den imploderade kärnfamiljen. Skrik, bråk, sönderslagna saker, hugg, slag och sparkar var vardag. ”Mammas” barnvecka. Varannan vecka bodde hon tydligen hos sin syster.
Snubben hade ett jobb där han (och alla vad jag förstår?) hade problem med den egocentriske tillika sexistiske chefen. Snubben visste om att han inte var populär. Han hade blivit utskälld på chefens kontor ett par gånger och till och med fått en skriftlig varning. Denna vd ville verkligen ha bort Snubben. Men han vägrade vidta åtgärder som jag och facklige representanten rådde honom. Tycket att han hade en bra ”stare-down” med chefen i korridoren en dag och inbillade sig på gammalt fint domianshanne-manér att han hade övertaget. Arrogante idiot. Det sista jag hörde var att han fått sparken – hösten 2020 (?). En av hans stora misstag var att han inte jobbade ihop sina timmar eller kom i tid på morgonen. Han kunde helt enkelt inte anpassa sig till sitt singelliv där han ensam ansvarade för att hämta barn i skolan och på fritids samt vabba. Eller orkade gå upp i tid på morgonen.
Dålig ekonomi och ständiga felval följde Snubben vart han än gick. Han kunde köpa svindyra ficklampor och termosar när barnen skulle på skolutflykter. För att inte tala om alla onödiga spontanköp som följde på barnens oemotsagda tjat så fort han var i en affär, simhallen eller turistfälla. Tappade glassar ersattes omedelbart med nya. Meningslöst krimskrams, som en del av barnens senaste infall, skulle dagligen springas iväg och köpas in. Mängder av pengar lades på alkohol och snus samtidigt som veckans matinköp var sporadiska och skedde halv-spontant dagligen. Först framåt kvällen när han kom på att ”just det! Nu är det dags för middag. Igen?!”. Varpå barnen följde med. Om de inte lyckades ”övertala” fadern att gå till någon snabbmatsrestaurang i stället (“Jag frågade barnen vad de ville ha till middag och då SA de kebab”). Vilket skedde fyra av sju dagar i snitt, i alla fall första halvåret vi var tillsammans.
När han eller jag lagade mat hemma yrkade jag på att han skulle spara resterna, göra matlådor och ha som middag till barnen nästa dag. Hans snälla mamma var också där med färdiglagade fantastiskt goda rätter som lasagne, pannkakor och grytor. Men nio gånger av tio ”glömde han bort” dessa enorma måltider i kylen. Så de SLÄNGDES rakt ner i soporna…när en ny helg kom och jag förtvivlat såg att det börjat växa mögel på. Samtidigt lusläste han kvitton på den gemensamma delen av våra matinköp när jag (och mina vuxna barn) kom på besök till helgen och gnällde över “onödiga poster”. Den berömda katastrof-resan till Barcelona fick han allt gratis, min mamma bjöd på 95%. Jag bjöd på resten. Smårussel som glass, båtturer och snacks till hotellrummet ville jag dela på. Då började han lusläsa kvittona och krävde att få veta om MINA barn fått ta del av något av detta?! “Jag är faktiskt inköpare!” Hjälp! Skämskudde fram. Jag blev rasande och skrek “skit i det då!” och rev kvittorna i småbitar. Herregud vilken jävla dumsnål otacksam girig IDIOT!
Ovanpå allt detta ville han ofta visa mig sitt kontoutdrag i slutet av månaden och gnälla över att han ”bara 65 kronor kvar till nästa löning!”. SUUUUCK!
När det gällde hans föräldraförmåga vet jag inte ens var jag skall börja. Det är en alldeles för lång historia.
Likaså när det gäller hans självdestruktivitet i form av hans förnekade alkoholism och katastrofalt ohälsosamma livsstil, som hade undertoner av ätstörning? Jag fattade aldrig? Han var livrädd för att bli tjock så därför åt han typ bara en gång om dagen – aldrig frukost – men gärna pålägg (?) eventuellt en macka på grovt rågbröd till kvällen. Alkohol fick dock flöda i mängder ”jag dricker mina kolhydrater” brukade han säga om standardsexpacket folköl som hörde vardagen till. I alla fall inför mig. Vad kostade veckoinköpen bag-in-box och alla starköl honom? Både ekonomiskt och häslomässigt?
Jag upplevde också att han var djupt osäker och känslomässigt otrygg. Han ville ha mig i huset för att ”må bra” och känna sig trygg. För att inte tala om att han kom springandes till mig när barnen trotsat och bråkat, slängt ut ett helt paket mjölk på golvet eller krossat rutan i ytterdörren. Jag skulle ställa allt till rätta ansåg han. Nej…blä. Blir trött bara av att tänka på det. Klart som fan att HAN ville flytta ihop med mig! Jag skulle bli mamma åt alla de faktiska och inbillade femåringar i detta hushåll och även bistå med frisk blod varje natt åt den känslomässigt störda Vampyren med narcissistisk och psykopatisk personlighetsstörning.
HÅLL DIG BORTA FRÅN DYLIK MAN!!! LÅÅÅÅÅÅÅÅNGT BORTA! Endast stabila, välfungerande individer med eget blomstrande hushåll i balans, tack!
7.Mammas pojke. Bloggen phernilla.wordpress.com skriver om Mammas pojke och Arbetsnarkomanen.
Mammas pojke bor hos mamma eller så pass nära att han kan komma förbi på varm lagad mat varje dag. Mamma har inrett hans hem och varje söndag sitter han vid hennes köksbord för söndagsmiddag. Det finns också ett antal matlådor från henne i hans kylskåp. Så långt är väl allt gott och väl. Vuxna människor gör sina egna val. Problemet för en potentiell flickvän är att du kommer aldrig komma i närheten av mammas storhet. Men är du okej med att alltid vara nummer två…tre…fyra…visst!
Min egen erfarenhet av detta var Gamla Killen. Att jag aldrig “fick chansen” att sätta ord på den problematik som följer en mammas pojke är att modern i fråga gått bort tragiskt i cancer bara något år tidigare. Det lägger liksom locket på. Inte läge att kommentera att han sparat en påse av hennes hembakade bullar i frysen. Plus att hans mamma verkar varit en helt fantastisk människa, en kvinna som jag absolut sätter i topp själv av människor värda all beundran. Vad jag förstått senare, hade hon försökt leva med en kronisk alkoholist till make sen 60-talet; varpå hon till slut gjorde slag i saken och kastade ut honom. När Gamle Killen var fem år, hans syskon 15 och 12. Heja mamma!
Mammas pojke upplevde dock detta som ett fruktansvärt trauma och lade faktiskt en del skuld på nämnda mamma för att pappan försvann ut ur bilden mer eller mindre efter detta. Trots att det för mig var solklart att PAPPAN var ansvarig för sin relation med sin son. Inte tvärtom. Och om han hållit sig nykter tillräckligt länge hade han levt upp till sina plikter och fortsatt agera förälder även efter skilsmässan. Istället höll han sig undan och försökte slippa ifrån att betala underhåll för sin lille son genom att bråka om detta i rätten. Mycket familjetragik och förnekelse där alltså.
För mig personligen dock som flickvän var att jag kände att min roll började glida över mer och mer till att vara “mamma” åt min pojkvän. Vi kallade till och med varandra för “mamma” och “pappa”. Han beskrev hur glad han varit när hans mamma varit förbi och hängt en påse med matlåda på hans ytterdörr… hur hans högsta önskan var att jag skulle göra detsamma. Vilket jag också gjorde. Blev jag hans mamma då?
Han skrev även ett facebookinlägg att jag var “fjärde kvinnan i hans liv” och menade att detta var århundradets finaste komplimang. Första plats naturligtvis mamma (RIP). Sen mormor (RIP). På tredjeplats systern (vid liv). SEN jag. Hm (?). Jag var helt klart underordnad i Gamle Killens liv och han hade inga planer på att förändra detta. Så fem år senare sa jag: “hejdå”! Hade kunnat bespara mig mycket gråt och tandagnisslan om jag halverat förhållandets längd. Men men, man lär så länge man lever!
8.Arbetsnarkomanen: Mannen som tar sig framåt i karriären är inte lika intresserad av att ta sig och dig framåt i ert förhållande. Pernilla berättar om att mannen i fråga ofta är tjusigt klädd, tar med dig till eleganta middagsbjudningar… bara för att lämna dig ensam medan han minglar med viktiga affärskontakter. Samt dumpar dig så fort han får upp spåret på en bra deal!
Ja, några eleganta middagsbjudningar har jag inte varit på även om jag fick en del av de julklappar Gamle Killen fick av sitt jobb. Ugnsfasta formar mm. För honom var jobbet nr 1. Liksom hans lägenhet var nr 1. Liksom hans kvinnosyn delades in i tydlig Madonna / Hora. Där saliga mamma var och förblev nr 1: den enväldiga Madonnan. Jag kanske blev nån slags Madonna-stand-in delvis? … men främst fortfarande förbrukningsvaran Horan som inte var speciellt viktig i sig. Ha eller mista spelar kvitta.
Gamle Killen var helt beroende av att “allt skall vara likadant i dag som i går” och hade haft samma jobb sen han var 19 år typ. Så när hela rasket skulle flytta utomlands (när vi varit ihop ett par år) genomgick han en stor kris. Tills en av hans gamla förmän erbjöd honom och hans närmaste jobbarkompis (typ en av hundra medarbetare han stod ut med. “motarbetare” som han kallade dem) jobb på en närliggande fabrik med liknande arbetsuppgifter. Dagtid dock - ve och fasa! Kvällsskift måndag - torsdag med tillhörande nattsuddande och social isolering var den gudalika tillvaro han dyrkade och klamrade sig fast vid.
Ja, Gamle Killen var absolut Arbetsnarkoman. Skulle ALDRIG lyssnat på mig eller anpassat jobbet efter alternativa lösningar som passat bättre för vårt liv tillsammans. Bara semestern var en laddad fråga. “Jag jobbar häcken av mig hela året - menar du att jag inte ens skall få bestämma när jag tar min semester?!” Igen…
Mammas pojke, Arbetsnarkomanen och Känslomässigt Handikappad Ensamvarg = ett riktigt hat-trick. Allt-i-ett. Önskar honom allt gott - han var ingen dålig människa. Tvärtom. Gav mig mycket, ställde upp många gånger när jag verkligen behövde och bidrog med mycket skratt mellan varven.
Därmed inte sagt att detta var rätt man för mig. Jag kom slutligen till insikten att; skall jag lägga tid, kärlek och engagemang på en man att älska skall han finnas där VARJE gång jag hade bruk för hans stöd och trygghet. Inte bara när det passade honom. Vilket jag är glad att jag kom på. Samt påminde mig själv om nu, i skrivande stund. Och det, alla mina medsystrar där ute, är en insikt jag önskar er alla. Med den kommer vi långt.
Ta hand om er därute!
Love Lisa