Avprogrammera min skam så sanningen kan göra mig fri…
Om psykisk misshandel och depressionen som följer efteråt.
Vi har pratat om det förr. Men vi kör det igen: PSYKISK MISSHANDEL. Därför att ju fler kvinnor jag lyssnar på, pratar med, lär mig av ju mer förstår jag att vi är MÅNGA. Alldeles för många som drabbas av detta.
Jag börjar också inse konsekvenserna och vidden av att INTE förstå. Inte kunna ta till sig. Begripa. ”Erkänna”: JAG ÄR (VAR) EN MISSHANDLAD KVINNA…!
…SER VI INTE det våld vi är/varit utsatta för i vår kärleksrelation…kanske i åratal? …detta evigt skamliga, hemska. Som vi inte vill att någon annan skall veta om oss. Allra minst nära och kära, föräldrar, vänner, syskon (som kanske varit kritiska? Bara sett ”fasaden” i alla år?) …
…KAN VI INTE förstå (kanske aldrig?) att vi är offer för våld i en nära relation…
…FÖRMÅR VI INTE ta oss ur helvetet. Eller så förföljer helvetet oss även efteråt. Även om förhållandet med förövaren är slut. För så funkar psykisk misshandel.
Det enda som kan göra oss fria är SANNINGEN. Naken. Smärtsam. Brutal. Men också läkande i långa loppet.
Vi måste först och främst erkänna för OSS SJÄLVA: ”Hej, jag heter Lisa. Jag är en misshandlad kvinna”. Brrr! Därefter måste vi erkänna…berätta…öppna upp oss för andra människor. Närstående. Förtrogna. ”Så här förfärligt bar han sig åt. Mot mig. Mot barnen. Och jag stannade kvar. Ändå”. Trotsa och brottas med våra egna skamkänslor och eventuella okänsliga frågor som ”varför stannade du?/när förstod du att något var fel?/vad hade du gjort för att han skulle slå dig?”. Läser ni andra detta så STÄLL ALDRIG DESSA FRÅGOR till ett misshandelsoffer, tack! Hen behöver allt stöd, kärlek och förståelse hen kan få.
Vill vi inte erkänna att vi faktiskt är eller har varit misshandelsoffer…dömer vi oss själva till evigt lidande. Oavsett om vi fortfarande är tillsammans med förövaren. Eller inte.
Mänskligt att vilja stanna hos förövaren
Att klamra sig fast vid lögnen. Till varje pris skydda bluffen om ”den lyckliga familjen”. För släkt och vänners godkännande och respekt. För (det patriarkala) samhällets godkännande och respekt. För DITT EGET godkännande och respekt.
Alla vill ”vara lyckade”. Få omgivningens beundran. Själv känna att alla uppoffringar i ett långt liv varit ”värt det”. Att det finns ett ljus i tunneln. En tid då allt blir bra. Då du kanske får höra orden: ”jag vet att jag har gjort hemska saker mot dig. Du skall veta att jag ångrar mig! Och att jag är så glad att du fortfarande står vid min sida, mot alla odds! Nu skall jag ägna resten av livet att återgälda dig. Göra dig lycklig! Hurra!” …och så levde lyckliga i alla sina dagar .
Precis som i romantiska komedier. Eller sagorna. Harlequin-romanerna.
Denna längtan är MÄNSKLIG. Fullt förståelig.
“Jag förvandlas till ett…ingenting
Ingen som inte själv varit utsatt för våld i en nära relation har rätt att kommentera eller döma. Vi offer skulle aldrig fördöma en medsysters val att stanna kvar i sitt destruktiva förhållande. Vi vet hur det är. Alla de tusentals olika faktorer som gör det så svårt att gå.
Vi vet precis hur det är att leva i det där…farliga, hala, mörka. Hur det är att bli så grundligt lurad, hjärntvättad, förnedrad… av mannen vi älskar. På samma sätt som du älskar DIN MAN. Eller DIN FRU. Det är ingen skillnad.
Till den grad att all känsla för vem jag är, vad jag vill, att jag kan… att jag är värdefull… totalamputeras ur vår själ. Jag förvandlas till ett. Ingenting. Inget hjärta. Ingen själ. Ingen röst.
Försök ta dig från denna plats av total paralysering. Till att handlingskraftigt leta ny bostad bland mäklarannonser och jaga kommunala bostadsbolaget! Skaffa ny hemförsäkring! Leta ny skola till barnen! ”Skruva isär möbler” …allt i smyg. Kontakta ditt trygghetsnätverk med all information om vad som hänt samt att du behöver deras hjälp att snickra ihop en flyktplan. Så du skall kunna dra utan att förövaren fattar misstankar.
Det är som att vara en enmans-motståndsrörelse i ett stort krig. Nästan omöjligt. Även vid sina sinnes fulla bruk och med kraftladdningen på 100%.
Vilket INTE är fallet när man utsatts för våld i hemmet, psykisk misshandel, i 15 år… det kan jag försäkra.
Men det FINNS en väg ut. Och den börjar med: KUNSKAP!
Gaslighting, depression och förnedring
Vad är psykisk misshandel? Hur vet man om man är utsatt? Blir det någonsin bra igen? Med öppenhet, kunskap och självmedlidande kan man bli fri igen. Tiden läker alla sår. Mycket tid alltså. Vi snackar år. I terapi och självrannsakan. Jag ger några exempel ur mitt eget liv i bloggen. Samt att jag åter tar hjälp av den verkliga experten på området, emotionell misshandel, amerikanska Beverly Engel, psykopterapeut med 35 års klinisk erfarenhet tillika författare till 22 böcker; inklusive bästsäljarna: The Emotionally Abusive Relationship, The Right to Innocence och Healing Your Emotional Self.
· Hennes definition av emotionell eller psykisk misshandel är: ”All icke-fysisk handling som syftar till att förödmjuka, kontrollera, förnedra, skada eller förvirra. Genom hjärntvätt som eroderar offrets självkänsla, vilket på lång sikt är helt förödande.”
· Gaslighting: förövaren vill förvirra, lura dig. Få dig att tvivla på dig själv. Vad är rätt och fel? Vad är sant och falskt? Förövaren försöker korrigera ditt beteende och din personlighet. Att du skall tro ”allt är mitt fel”! Bryta ner dig. Din motivation. Straffa dig oavsett vad du gör: “damned if you do damned if you don’t.” (“fördömd om du gör ett, fördömd om du avstår ett”).
· Tecken på emotionell misshandel hos offret: depression. Känsla av misslyckande. Självdestruktivitet. Svårt koncentrera sig. Hon känner sig värdelös. Hopplöshet. Anhörig kan prova fråga ”hur känner du dig NU jämfört med INNAN du inledde ett förhållande med den här mannen?” Till exempel.
Enligt Engel är även en känsla av att ”aldrig var god nog” vanligt hos offret för psykisk och emotionell misshandel. Är väldigt destruktiv efter som det kan leda till att hon försöker förändra sig för att vara mannen till lags? Hon kanske opererar brösten? Försöker gå ner i vikt? Gå till en psykolog? Ändrar sin garderob eller frisyr? Förövaren är dock noga med att ständigt och subtilt tala om för henne att hon fortfarande inte duger som hon är. Så hon tar i med nya försök. För att förövaren skall bli nöjd. Och så där kär i henne… snäll, romantisk och beundrande… som han var i början?
Charles Boyer och Ingrid Bergman i filmen “Gasljus” från 1944. Som gett namn åt det psykologiska fenomenet “gaslighting”.
Avskyn syntes i hans blick
Snubben, det cirka 18 månader långa särboförhållandet jag avslutade 15 augusti 2020, är ett utmärkt exempel på psykisk- och emotionell misshandel. Där jag ytterligare 18 månader senare fortfarande är i stora delar helt förstörd. Splittrad i tusen bitar. Inombords. Full av skräck och hat för ALLA MÄN.
Ta exempelvis hans avsky för min kropp och sexualitet. Eller möjligen anade han att han kunde använda mina gamla kroppskomplex och samhället tabu mot kvinnlig sexlust MOT mig. Ibland uttryckte han verbalt att han ansåg att jag hade ”hälsofarlig övervikt” och att jag ”borde gå ner några kilon”. Som ni vet. Men han hade också ett väldigt subtilt sätt att låta mig veta att han tyckte att min kropp var avskyvärd.
Genom ett sätt att kritiskt titta på mig när jag bytte om eller skulle bada naken i badkaret med honom. I synnerhet området mellan halsen och knäna? Område han nästan aldrig ville röra.
Att han aldrig gjorde någon insats att ta av mig mina kläder innan han ville ha sex. 99% av gångerna hade jag nattlinne på mig. Nu blev det inte sex så ofta, det mesta av det “fantastiska sexliv vi skulle få tillsammans” stannade i hans berusade fantasi. I praktiken blev det inte mycket verkstad. Han tyckte det var mycket viktigare att dricka alkohol.
Eller att jag fick aldrig – verkligen på riktigt ALDRIG – fick en enda komplimang för min kropp. Någonsin. Det närmaste han kom beröm och beundran var den gången vi skulle sova och jag bytte om till nattlinne. Då sa han att jag hade ”fint hår” och ”fin hållning”. Däremot kunde han komplimentera mig för mitt “ungdomliga ansikte” och “fina leende”.
Läs: “Du är söt i ansiktet i alla fall.” En fras som plågat många av oss tjocka, vackra tjejer medan vi fortfarande trodde vi var “fel”. Bara för vi är oönskade i det patriarkala samhället och dess infantila porrfilmsinspirerade skönhetsideal för kvinnor. Nej tack! Nu är det annat!
”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”
Förövaren lider av gudskomplex och förväntar sig också att han skall vara hela din värld, menar Engel. HANS behov. HANS orimliga förväntningar. HANS omöjliga krav. Är navet kring vilken det destruktiva förhållandet rör sig.
- Du – offret – förväntas att alltid stötta honom. Aldrig ifrågasätta. Aldrig ha en annan åsikt än hans. Om du gör detta – reagerar de med chock och anklagelser.
Har du andra intressen än dem är du en förrädare. Krockar dina behov med hans så reagerar Förövaren med En Stor Kris!
I synnerhet under sommaren 2019 lade Snubben 100% beslag på mig. Hela semestern. Kunde tjura för att jag ville äta lunch med min vuxne son (en dag). Träffa min bästa vän som precis blivit mamma. Springa motionslopp. Åka på kurs med jobbet. Följa med dottern på hennes vårdbesök när hon led av sjukdom. Allt var YTTERST ifrågasatt av Snubben. Som helt enligt “instruktionsboken” reagerade med Stor Kris och Drama!
Ett av straffen jag minns fick jag den söndagen i februari 2020 då jag (och dottern som senare åkte vidare till Stockholm) varit och hälsat på äldste sonen ett par timmar på eftermiddagen. När jag kom tillbaka till Snubbens hus var han rasande på mig. Helt svart i ögonen. Men nekade bestämt att han var ”arg” när jag frågade. Men anklagade mig för att vara ”sen” då jag kom en halvtimme efter den tid jag gissat att jag skulle komma. Vet dock att jag inte ”lovat” ett visst klockslag. Allt jag sagt var: ”ungefär”.
Snubbens yngsta barn var sjukt i förkylning och det var tydligen mitt jobb att se till att hon fick i sig febernedsättande medicin så hon skulle kunna äta och sova. Så det anvisades jag omedelbart. Fast jag var trött så jag nästan storknade. Mina krafter tog slut så fort på den här tiden.
Efter han lagt barnet att sova rusade han ner till mig i tv-rummet igen och vrålade av ursinne: ”DU UNDVIKER MIG!!! Hur kan du??!?!?” Jag tappade hakan och blev både chockad och rädd. Han gav sig inte utan stod över mig och skrek så saliven skvätte (hur han tänkte sig att lillan skulle kunna sova däruppe fattar jag inte). Anklagade mig för att slingra mig och ljuga för honom. Vad jag än sa. Det slutade med att jag började gråta. I vild panik hoppade jag in i bilen och flydde… när han var uppe och skulle natta äldsta barnet. Trots att han hotat med ”att göra slut” om jag åkte från honom. Men jag gjorde det i alla fall. Jag var helt skräckslagen.
Trots denna fruktansvärda händelse skulle det dröja ytterligare ett halvår innan jag faktiskt gjorde slut. Och det extra halvåret betalar jag för just nu. Nedsatt och konvalescent i medelsvår depression, utmattning och sömnstörning. Trots att jag nu fått behandling i över två år. Är det inte över. Det är inte lika illa givetvis. Men det är inte över.
”Tysta leken”
Engel fortsätter utbilda oss. Förövare använder sig också gärna av utfrysning. Att vägra svara på tilltal. Att vända ryggen åt dig mitt i ett samtal. Låtsas att du inte finns. Ett fruktansvärt sätt att förminska och plåga sin partner. Jag vet. För jag har utsatts för detta …framför allt våren 2020 = Början Till Slutet.
Snubben har nog läst Engels böcker för hon fortsätter beskriva alla de ”vapen” han använde mot mig:
· Emotionell utpressning = hot om att lämna dig (se ovan). Förövaren ägnar sig också ofta åt att undanhålla pengar. Undanhåller sex (som Gamle Killen i mitt fall). Är otrogen/kommer med hot om otrohet (som Snubbens psykopat-ex). Budskapet är tydligt: ”gör som jag vill annars straffar jag dig!”
· Förövaren försöker också underminera dig, ta ifrån dig din trovärdighet i ditt eget sociala nätverk. Hen kanske till din familj och vänner med falsk information, exempelvis att du dricker, att du är otrogen eller annat.
o Original-Satan sökte stöd för sitt mål att jag skulle stämplas som en aggressiv, psykiskt störd person. Genom att prata illa om mig med min familj.
· Förövaren invaderar konstant ditt privatliv och kränker din personliga integritet. Genom att exempelvis spionera på dig. Stalkar dig, i verkligheten och i sociala medier. Han läser dina privata mejl eller meddelanden. Kanske spårar din telefon?
o I mitt fall läste Snubben privata meddelanden i messenger-appen på min ipad (hans barn fick låna så de kunde lyssna på godnattsaga hemma hos mig…)
Psykisk misshandel = mäns kvinnohat in action
Snubben led av ett djupt, hundraprocentigt, helhjärtat kvinnohat. Säkert mycket på grund av det långa förhållandet med psykopat-exet. Men återigen - en förklaring. Ingen ursäkt! Han och jag “traumabondade” redan första dejten; båda offer för misshandel. Men vi var definitivt inte på “samma plats” känslomässigt. Jag hade haft tio år att analysera, reflektera och lära mig av min destruktiva relation med original-satan. Snubben befann sig mitt uppe i sin destruktiva relation och var i psykopat-exets klor helt och fullt - olika bostadsadresser eller ej. Föga anade jag att mina ansträngningar att hjälpa honom, “ge tillbaka” det stöd och backning jag fått när jag lämnade originalsatan skulle vändas emot mig. Att jag skulle utses till syndabock för alla de övergrepp som psykopat-exet begått mot Snubben. I över 25 år. Fatta den grejen…!
Exempelvis använde han mig för att få ut sin egen ångest. Som Beverly Engel beskriver en av förövarens beteenden: “jag mår dåligt - alltså är det HENNES FEL!”. Eller att ställa till en stor kris när något går honom emot. Verkliga eller inbillade konflikter eller bevis på illojalitet från mig. Bestraffade han STENHÅRT! Direkt! “Utan rättegång”.
Snubben var i stort sett alltid full (led av abstinens eller var bakfull) när vi umgicks. Eftersom han drack enorma mängder vin och starköl på helgerna: då jag reste 18 mil till honom. Men han var, enligt sig själv, inte alkoholist för att han “drack aldrig på morgonen/drack aldrig sprit/drack aldrig på vardagar”. Utom då han gjorde det. Drack på vardagar efter jobbet (?) alltså.
Jag anklagades ständigt för att vara "illojal” med ett hemligt skandalöst liv, som pågick när han inte var med. Jag skälldes för “slampig” möjligen sexberoende (?) och var ständigt misstänkt för otrohet. Samtidigt som jag var ful med en tjock, ohälsosam kropp. Ovanpå allt detta var en favorit-psykning att han påstod att jag “hade tappat intresset” för honom jämfört med ‘i början’ (se “tornado-teorin”), inte älskade honom längre samt att jag inte vara en “förhållandeperson” utan en självisk egoist…som ljög för honom, bara ville vara med andra och lurade honom.
En lördag kväll i december 2019 låg vi och vilade i sängen och kramades. Kändes som om vi hade det jättemysigt. Hade julpyntat och varit på en liten julmarknad tidigare på dagen. Han var berusad (såklart) och började i mina slira in på mina (två) gamla killar. Jag sa att det var lättare att hantera dem, ta avstånd från dem och deras handlingar där och då …”för jag älskar inte dem på samma sätt som jag älskar dig! Jag känner så starkt för dig att jag blir förtvivlad när du är arg på mig”… nånting sånt sa jag. Snubben valde att översätta min kärleksförklaring till “det var lättare att vara ihop med de gamla killarna jämfört med dig!” Det skrek han ungefär 10.000 gånger den kvällen. Han var arg och puttade bort mig med stor kraft från sängen. Blängde på mig med sin hatiska blick. Vägrade lyssna. Frös ut mig. Gav sig av. Kom tillbaka och upprepade sina anklagelser, nämnda mening, om och om igen. När kväll blev natt gav jag upp och lade mig för att sova i pannrummet (igen). Varpå han väckte mig på natten med sitt galna bölande om “du sa att det var LÄTTARE med de gamla killarna. LÄTTARE! ÄN MED MIG!!!” … jösses. Mina nerver var spända som fiolsträngar. Axlarna uppe vid huvudet. Käkarna som sammanlödda. Trots bettskenan. Glöm att jag kunde sova mer den natten. Det var ett helvete. Vad gör man?
Sexannonsen uppletad av dark.net-polarna
Ur dagboken:
“Alla hans anklagelser. Hans sätt att röra upp stormar i vattenglas hela tiden. Skapa drama. "Du älskar inte mig! Det är inget speciellt med MIG! Du är likadan med alla killar! Du säger inte nej till NÅGON! Du skulle ligga med VEM SOM HELST som frågade!"
Visar tydligt att han alltid tänkte det värsta om mig. Anklagade mig för otrohet. För min "historik". Att jag var slampig. En hora. Han hittade på att jag skulle lagt ut en sex-annons. Skickade en billig bild på sexannons där en tjock, blond tjej i svarta trosor, tagen bakifrån. Påstod att det var JAG?! Hänvisade till sina “kontakter” på dark.net. Vägrade lyssna på min chockade dementering. ‘Nej det här är INTE JAG!!! Varför skulle jag lägga ut en SEXANNONS?” Plågade mig en hel dag för detta. Spädde på med kroppshat mot mig: “vaddå? Vet du inte hur du ser ut bakifrån eller?! Det är exakt likt dig!”.
Hur han om och om igen visade hur mycket han hatade mig. Hur värdelös jag var. Ful. Lögnaktig. Slampig. Falsk. Egoistisk. ….när allt jag ville var att han skulle hysa aktning och beundran för mig. Älska mig som jag är. Ta emot min kärlek till honom. KännA sig stolt och glad för att jag var hans tjej.
Men han slutade aldrig påstå att jag svek och övergav honom. Att jag var en lögnare och dålig kvinna som inte gör "rätt" för sin man. Att jag inte kunde älska honom när jag gjorde “så där" = till slut åkte ifrån honom, hans jävla dårhus till hem och hans ständiga, obevekliga tortyr av mig. Men det gjorde jag först efter ett helt år tillsammans… innan dess tvingade jag alltid mig själv att stanna. Visa lojalitet. “Hjälpa” och stötta honom. Hur illa han än betedde sig.
Han citerade ofta jävla skitdängan: “Älska mig mest. När jag förtjänar det minst. Då behöver jag det som mest”.
Att stå på mig, att inte ta skit från honom, att markera gräns likställdes med att jag var en "svikare/likadan som ex-häxan/vill ligga med andra". Och bestraffades därefter.
Samtidigt skulle alltid jag vara den som återvände först. Det var mitt jobb att ta initiativ efter bråk. Fick “tjata” på honom med förlåt och kärleksförklaringar…krypa till korset… kräla i stoftet för att "bevisa" för honom att jag älskade honom. När det var HAN som skadat MIG.
…tortyr.
Så jävla förnedrande.
Och när han äntligen var snäll igen, kärleksfull och gullig ...spelade det ingen att han var full. Jag visste att hans kärleksförklaringar och omtänksamma beteende "inte var på riktigt". Men jag tog emot det ändå. Med båda händerna. För att jag var helt förkrossad… och svältfödd på kärlek och vänlighet. Från honom”
Den Medvetne, Den Omedvetne och Den Fule
Engel identifierar två typer av förövare vid emotionell och psykisk misshandel:
1. Den Medvetne Förövaren:
a. Han love-bombar dig för att locka in dig i sitt nät. Här tenderar ”ni” bli förälskade alldeles för snabbt. Du hinner inte lära känna den här personen. Han talar om äktenskap, flytta ihop, barn nästan direkt. Han är ”svår att motstå”, i synnerhet om du har en bakgrund som skilsmässobarn med exempelvis dålig kontakt med dina föräldrar, din pappa? Blir du ”sviken” tidigt i din barndom har du svårare att se människors rätta jag, svårare att lita på andra människor. Då är du paradoxalt nog lättare att lura, menar Engel i sina böcker.
2. Den Omedvetne Förövaren:
a. Han repeterar vad han själv upplevt i relation med andra vuxna i sitt liv. Han kan ha blivit utsatt för (emotionellt, psykiskt) våld av sina föräldrar. Någon inflytelserik tidigare, långvarig partner (Snubben, född 1973 = träffade psykopatexet vid 19 års ålder. Helt dominerad och traumatiserad av livet med henne). Denne förövare blir förvånad när du lämnar honom. ”Va?! Jag hade ingen aning om att du kände så här”! kanske han säger. Han fattar inte att han har utsatt dig för våld, misshandel och andra övergrepp. Som är “normalt” i hans värld.
- Den Omedvetne Förövaren är inkapabel att vara sårbar. Varför det är ytterst osannolikt att han kommer kunna bli ”bättre” genom psykoterapi, exempelvis om ni går i parterapi. Han måste blåsa upp sitt ego hela tiden för att skydda sig själv. Till varje pris. Det är nästan omöjligt att ta sig igenom hans ”skyddande pansar”… så att all hans skam och smärta kommer ut, berättar Engel och påpekar vidare att detta – att öppna sig och visa upp sin sårbarhet och lidande - är ett självklart viktigt steg i all psykoterapeutisk behandling.
Amputerad självkänsla
Nej. Jag och Snubben gick till slut i parterapi. Efter att jag tjatat i över ett halvår. Men då var det troligtvis redan för sent. Beverly Engels kloka ord får mig också att förstå att inte ens detta troligtvis hade hjälpt oss. Mig. Att spelet var förlorat. Redan innan det började.
Så här sitter jag nu. Med en restpott av skuld, skam och amputerad självkänsla efter både färsk och ackumulerad smärta från olika våldsamma, destruktiva relationer… som pågått till och från i nästan hela mitt vuxna liv. Är det konstigt att depression och utmattning lamslår mig? Att min kropp är en smärtsam, förlamad klump av vävnad med ett förkolnat krossat hjärta och en blödande själ? Att jag måste knapra skyhöga doser antidepressiva samt lugnande mediciner och sitta timtal hos psykologer och läkare för att ens klara av mitt dagliga liv? När jag egentligen har det oerhört bra, praktiskt sett, numera.
Men jag SER i alla fall. Jag förstår att jag är en misshandlad kvinna. Som lyckats fly. En överlevare.
Och jag har resurser och en järnvilja att hela mig själv. Mot alla odds.
Så min mindfulness-resa, min inre hälsoresa, tio-veckors-satsningen, fortsätter.
Vi lämnade dagboken vecka fyra. Så låt oss fortsätta där. Och se hur livet för en misshandlad, deprimerad, egenföretagande, åldrande tillika ensamstående mammas liv ser ut. Med en viss dragning till det dramatiska… he he. Efter att ha sluppit ur våldets klor.
TA DIN JÄVLA MEDICIN DUMMKOPF!
Lördag
På lördagen vaknar jag med huvudvärk. Svårt med kraft till poweryoga. Tar de gamla värktabletterna jag brukar använda för att hela mitt ömma huvud. Kompletterat med halva dosen dr Anna-Maria förskrivit. Vet inte riktigt varför? Vill testa. Tror inte själv att det är ”riktig migrän” som kommer nu..?
Under dagen tittar jag på film och läser in in tre poddavsnitt.
Nattsömnen: 12 h i sängen. Upp minst två gånger, värk o ångest. Får äta mediciner igen.
Söndag: huvudvärken kvar…blä. Firar feminist-söndag och fixar med – redan i förväg förberett blogginlägg. Tack och lov. Pratar i telefon med min vuxna dotter Emma och hennes nya kille Ibbe.
På eftermiddagen tar jag Dr Anna-Marias migrän-medicin full dos denna gång … som hjälper! …och äntligen är jag av med huvudvärken. Kvicknar till och kan se mig omkring med fullt synfält denna gång. Normala färger. Inget illamående!
Note to self: ta full dos migränmedicin DIREKT nästa gång. Vad är det med mig?
Fortsätter plöja marvel-boxen och rullar på med två filmer till. Men är otroligt OTROLIGT matt o trött… Effekter av migränen?
Klockan halv sju nickar nästan till… så tur att Emma ringer igen o vi pratar en timme. Så det blir sänggående i vanlig tid, klockan halv nio. ”Mordisk Stämning”, pateron-sänd podd med Lady Dahmer och Fayme Elmen, shoutout, vaggar mig till sömns.
Vecka 5
Natten till måndag: lite uppjagad, vaknade ofta.
Morgonen: …mega-trött (efter migrän? Borde jag fatta vid det här laget)
Orkar ej poweryoga så blev yoga för huvudvärk 15 min plus Mindfulness e-kurs i liggande ställning på yogamattan på golvet.
Dusch (!)
En flämtande kollaps i soffan efter detta enorma energiuttag.
Sen lite bloggande.
Så till jobbet: 4,5 h klinik med 20 min paus mitten. Helt lagom.
Första timmen ganska stressad och uppe i varv. Varför?
Hjälp! Jag brinner!
Jag råkade tända eld på min egen hand vid en rotbehandling (!). Ha ha ha! Hade obetänksamt hällt på mig massor av handsprit just som jag sträckte mig efter tändaren som jag använder i ett moment. Brukar använda en braständare med långt skaft… nej egentligen brukar jag faktiskt använda ett speciellt instrument men detta gick sönder för något halvår sedan. Och fabrikanten skall ha orimligt mycket betalt för en ny så jag har kört old school ett tag nu.
När jag snärtar till den lilla rullen på tändaren som tänder gnistan till lågan ser jag hur hela min hand flammar upp i blå-gula lågor. Wow! Det gör inte ont men jag får såklart lite panik!
- Jag brinner Maja! (fingerat namn), hojtar jag utan att tänka på det till min kund.
Som förvånat undrar vad jag håller på med. Inget pokerface här inte! Inom någon sekund får jag dock stopp på brandhärden genom att slå handen mot revbenen några gånger. Så brister jag ut i lätt hysterisk gapflabb…! ”Maja” instämmer.
Första – och definitivt sista – gången detta händer mig. Efter 17 år i branschen (inklusive grundutbildningen). Mycket skall man vara med om.
Lyssna på Tant här: var alltid försiktig när ni använder tändare..! I synnerhet om ni samtidigt handhar handsprit!
På kvällen åker jag direkt från jobbet för att fira mosters födelsedag på bio. Kommer först till platsen och väntar in mina punktlighetsutmanade släktingar… vi kramas (jo faktiskt!) och presenter utdelas till moster – lika förtjust över gåvorna som en femåring: vilket är helt underbart! – och sen ser vi fantastiska ”Parallella Mödrar” av Pedro Almodovar.
Kommer hem i stort sett vid läggdags… känner mig lite stressad och rastlös. PMS. I kombination med troligen resfeber, skall åka till Göteborg på egenföretagar-konferens på onsdag. Men jag vet också att allt kommer kännas bättre när jag packat klart och fixat allt. Mycket förväntansångest kan motas med God Planering och Noggranna Förberedelser. Ger en känsla av kontroll som lugnar mig, tror jag.
GLASÖGON-debut = FANTASTISKT! 🥳
Tisdag
Data-läs-glasögon till jobbet. Data-läs-glasögon till hemmakontoret. ”Vanliga” läsglasögon till böcker med mera. Har jag hämtat hos optikern. Det är FANTASTISKT! Varför strävade jag emot så mycket med detta? Att använda mobilen blir en Helt Ny Upplevelse!
- Jag ser HELT KLART! Och så STORT och TYDLIGT allt är nu! Jublar jag och knuffar sonen i sidan.
- Ser det ut så i din telefon hela tiden?
Jepp, svarar han självsäkert.
Jag blir stum av beundran. Wow! Ungdomen är verkligen bortkastad på de unga. Som inte ens verkar uppskatta sin perfekta syn.
Ur dagboken:
”Nu funderar jag om glasögon och klimakteriet i själva verket är superkrafter!!! En uppgradering? Min nuvarande PMS är visserligen ett galet, psykotiskt kaos. Men jag får en febrig energi jag inte sett till på länge..!
Faktiskt känner jag att mina nya ”superkrafter” GER mig styrka! Frihet! Beslutsamhet! Ytterligare befriar mig från ett inre tvång att försöka följa en konventionell livsstil! Härligt! Väntade bara på ännu en anledning att låta min excentricitet blomma fritt. Ha ha!
Ta Den Gifte mannen till exempel. Trygg, charmig, snygg. En pålitlig klippa i min verksamhet sedan 12 år. Betedde sig som om han dyrkade mig som en drottning vår första dejt. Borde jag inte tacksam fallit ner på mina bara knän för att få ha ett förhållande med denne man? Om än informell? Som patriarkal konvention lärt mig är uppgiften för mig som kvinna.
Ap ap! Med ett osmickrande bagage och katastrofal livssituation. Så NEJ TACK.
Detta är ”första gången i mitt liv jag hanterat en omöjlig man RÄTT!” Wow!
Beröm från barnen.
Beröm från mig själv! Yay!
Har jag…äntligen… MOGNAT!?”
Tisdagen fortsätter på jobbet:
Snurrigt att gå från läsglasögon till vanliga ögon. Jag försöker lösa detta initialt genom att STÄNGA ÖGONEN. Som att jag “startar om ögonen” liksom. Så blundade när jag gick ifrån datorn och tänkte leta mig ut i lokalen i bästa blindbocksstil. Då går jag rakt in i den öppna diskdesinfektorn – BANG! Yl! Folk kom springande från alla håll, då jag hojtade och svor som en gammal sjöbjörn. "Har benet gått av?" undrade jag utan att våga titta. Men nej, det skall mycket till för att kapa mitt kraftiga bondmora-lår. När jag kollade huden kunde jag se hur en fet mini-lårkaka började framträda. Det skall lära mig se mig ordentligt för! Min medarbetare bara skakar på huvudet.
I övrigt en utmärkt dag: med morgon poweryoga + mindfulness-övning och även mindfulness-övning igen kvällen. Packad och glad inför min stundande göteborgsresa.
Onsdag:
Upp extra tidigt för att hinna med en jättehög administration på jobbet - ingen tid yoga mindfulness… och så klinik och så lite efterarbete och så till slut sitter jag i bilen igen och styr kosan mot Sveriges framsida (framstjärt?).
Hjälp! Jag kör av vägen!!!
Efter bara några minuters körning vill jag stänga av extrablåset från fläkten som nu tinat upp vindrutan… När jag tittar upp ser jag att jag befinner mig centimeter från vägräcket på höger sida. Varpå jag instinktivt rattar åt vänster. Lite för häftigt – i 100 km/h – så bilen börjar vobbla. Några läskiga tiondels sekunder känns det som att jag förlorat kontrollen och kommer köra av vägen. Tills bromsen ger effekt och vi saktar ner och kommer på rätt köl igen. Otäckt nära ögat! Har jag aldrig varit med om innan.
Det tar flera minuter innan jag får tillbaka normal andning och hjärtrytm. Detta skall lära mig! Var nånstans är mindfulness och medveten närvaro viktigt om inte i trafiken!
Väckarklocka till mig själv! DITT HUVUD ÄR NÅGON ANNAN STANS HELA TIDEN!!!
Skulle vi kunna hålla oss till det vi gör HÄR OCH NU!!!
Tackar mina skyddsänglar för ännu en chans till bot och bättring!
“Det går bra nu!” …eller?
Hm. Ett litet överslag säger mig att jag inte imponerat på den vuxna omvärlden med mina ord och gärningar hittills denna arbetsvecka. Tände eld på mig själv i måndags. Sprang in i diskdesinfektorn i går. Höll på att köra av vägen i dag. För att inte tala om mina föga imponerande bedrifter förra veckan…
Har jag alltid rusat omkring så här? Från en (ibland bokstavlig) brandhärd till en annan? Ständigt ”dagar utan incident = 0”? Eller är denna vecka unik?
Funderar på min dotters svar på sist vi pratade om min dag på jobbet härom dagen. ”I dag var det kaos…på grund av att jag glömt att den och den leveransen skulle komma och det kom ett par akutfall och bla bla bla. Men IMORGON skall jag ta ordentlig paus och köra mindfulness.. på lunchen!”
- Det låter som en helt vanlig dag tycker jag, säger hon.
Men jag VILL gärna tro att det handlar om en ”enskild isolerad händelse”. Eller?
Helt klart är dock konstaterandet att om någon behöver lära sig mindfulness och medveten närvaro är det jag. Apan vars tankar alltid är någon annan stans än i nuet. I sällskap med tusentals andra tankar som inte heller är i nuet. Det min företagsläkare kallade: Monkey Mind.
Gör inte om mina misstag, käraste fina ni! Var rädda om er hjärna… er kropp… er själ… Det finns bara en av dig och det är DU! Livet går inte i repris är ingen floskel, utan rena rama sanningen.
Så älskade du… TA HAND OM DIG!
Vi ses och hörs nästa feministsöndag..!
Love Lisa
Avslutningsvis, lite visdomsord från Beverly Engel, om emotionell misshandel:
Varför är det så svårt för offret för psykiskt våld att lämna en destruktiv relation? Varför drabbas hon så ofta av depression efteråt?
· Skammen blir för stor. För toxisk.
· Självhat: De flesta offer tenderar att börja hata sig själva efter ett tag. De straffar sig själva genom självdestruktiva beteenden som exempelvis börjar ta droger, dricka alkohol eller svälta sig. Neka sig själva vila, medicinsk hjälp eller tandvård. ”Misshandlar sig själva”.
· Kärlek till mannen.
· Isoleringen. Offret lever avskärmad från vänner och familj.
· Hon blir deprimerad.
· Kvinnan utsatt för psykiskt våld hotas ständigt av sin förövare: ”jag kommer att ’avslöja’ dig som den hora du är”/”se till att du inte får ett öre med dig om du går”/”jag skall ta dina barn”.
Oerhört starka krafter är i rörelse alltså. Vill ni läsa mer om detta hänvisar jag gärna till mina tidigare blogginlägg både ”Röda flaggor och rosa glasögon” samt alla de från november – december 2021 (16 dagars uppmärksammande av mäns våld mot kvinnor internationellt).
Beverly Engel tipsar om följande steg som kan vara hjälpsamma på vägen mot frihet. Hon understryker hur viktigt det är att hjälpa offret samla kraft att kunna fatta beslutet att lämna. Samt hur hon, sin slaktade självkänsla till trots, skall kunna se och förstå att ”JAG FÖRTJÄNAR BÄTTRE ÄN DET HÄR!”.
Avprogrammeringen = att lämna skammen bakom sig:
· Bli ”vän” med din ilska. Säg NEJ! Högt. Begagna dig av hälsosamma uttryck för din vrede. Ilska är motsatsen till skam. Skam vänder ilskan mot dig själv i stället och du fortsätter tänka ”allt är mitt fel”. Förövaren går i linje med detta, han resonerar: ”jag mår dåligt = det är HENNES FEL!”. Ett bra botemedel mot falska anklagelser i våldsutövarens personlighetsstörning är att börja se sig omkring: ”finns det något i min omgivning som gör mig arg? Vad är det som pågår omkring mig egentligen?” Engel ger rådet att externalisera sin ilska, istället för tvärtom; vilket är det naturliga för offret. Lägg skulden där den hör hemma.
· Självmedlidande. Förlåt dig själv. Ett knep: föreställ dig en människa som validerat dina känslor, som var vänlig och kärleksfull mot dig. Hur talade hon till dig? Hur var hennes röst? Hennes kroppspråk? Beröring? Lär dig att tala precis likadant till dig själv i din inre dialog. Hitta en vänlig, närande röst. Sluta ösa skuld och skam över dig själv. Säg högt till dig själv: ”Det är FÖRSTÅELIGT att jag inte kan lämna honom, än”. Det är förståeligt.
· Ta hand om dig själv. Se till att du får frisk luft och motion. Börja skolan igen. Starta en ny hobby. Skaffa nya vänner. Ett husdjur? Satsa på att skapa positivitet kring dig själv när du bygger ditt nya liv.
Bevely Engel, författare till 22 böcker och psykoterapeut.
Veckans kampsång:
Alicia Keyes “Brand New Me”
It's been a while, I'm not who I was before
You look surprised, your words don't burn me anymore
Been meaning to tell you, but I guess it's clear to see
Don't be mad, it's just the brand new kind of me
Can't be bad, I found a brand new kind of free
Careful with your ego, he's the one that we should blame
Had to grab my heart back
God know something had to change
I thought that you'd be happy
I found the one thing I need, why you mad
It's just the brand new kind of me
It took a long long time to get here
It took a brave, brave girl to try
It took one too many excuses, one too many lies
Don't be surprised, don't be surprised
If I talk a little louder
If I speak up when you're wrong
If I walk a little taller
I'd be known to you too long
If you noticed that I'm different
Don't take it personally
Don't be mad, it's just the brand new kind of me
And it ain't bad, I found a brand new kind of free
Oh, it took a long long road to get here
It took a brave brave girl to try
I've taken one too many excuses, one too many lies
Don't be surprised, oh see you look surprised
Hey, if you were a friend, you want to get know me again
If you were worth a while
You'd be happy to see me smile
I'm not expecting sorry
I'm too busy finding myself
I got this
I found me, I found me, yeah
I don't need your opinion
I'm not waiting for your okay
I'll never be perfect, but at least now I'm brave
Now, my heart is open
And I can finally breathe
Don't be mad, it's just the brand new kind of free
That ain't bad, I found a brand new kind of me
Don't be mad, it's just a brand new time for me