125 ÅR AV LIDANDE: KVINNOR FORTFARANDE SAMHÄLLETS STORA FÖRLORARE 2025?
Våldtäkt så blodet rinner i gynekologstolen (“livmodermassage” med hand och instrument för att stoppa kvinnlig “liderlighet och onanisering”), dödsstraff åt den kvinna som gör en abort (“fosterfördrivning”) och manlig förmyndare åt alla flickor och kvinnor som regel samt fritt fram för herrar att utnyttja sina tonåriga kvinnliga anställda sexuellt och sen kasta ut dem på gatan alternativt skriva in dem vid “Besiktningsbyrån”: förnedringsstation för kvinnor utsatta i prostitution.
Smakprov ur Katarina Wennstams senaste bokserie “Sekelskiftesmorden”: om livet för kvinnor i slutet av 1890 talet i Stockholm. Horribel läsning och väldigt mycket igenkänning… somliga saker är desamma. Än i dag.
Bästa sättet att förutspå morgondagen är att titta på vad som hände igår. Under dessa iskalla vinterveckor ägnar jag mig som bekant åt rehab på grund av utmattning och depression. Då är ljudbok en bra aktivitet, kategorin “Sänk kortisol-nivåerna”. Ljudbok promenad. Ljudbok enklare matlagning. Ljudbok och målarbok för vuxna. Kan varmt rekommenderas. Och just nu lyssnar jag på Katarina Wennstams senaste böcker i serien Sekelskiftesmorden: om fyra kvinnor och deras liv i Stockholm slutet av 1890-talet. Då böckerna - i dag del 1 och del 2 klara - utspelar sig med delvis verkliga historiska personer i en tidsera som är väl utforskad avseende kultur, sociala konventioner (bojor), ekonomi och politik kan läsaren lära sig förbluffande mycket och närgånget om svensk kvinnohistoria. Med allt vad det innebär… Nakna brutala skildringar om kvinnor i olika samhällsklassers liv och lidande där alla har en sak gemensamt: deras omyndighet och totala utlämnande åt männen och männens krav. Förmyndarskap. Fångenskapet i att individen alltid tvingas ingå i ett hushåll med en man som överhuvud - arbetsgivare, make eller far: som dessutom kan förfoga fritt över de pengar kvinnan har. Bara detta att inte få bo själv. Att arbeta och tjäna egna pengar är långt ifrån en självklarhet. Inte få rösta. Inte ha någon reell makt. Där alla maktpositioner i samhället: familjens överhuvud (make/far), rektorer på skolor, kyrkan, politiken, näringslivet, hälso- och sjukvård, kulturlivet, fakultet och universitet innehas av män. För att de är män. Kvinnor har ungefär samma status som barn eller kreatur.
Jag känner igen värderingar och synsätten från över 125 år tillbaka bland annat när det gäller “endast gifta kvinnor är ärbara”: resten är kvinnor som ägnar sig åt skörlevnad (prostituiton) och därmed helt utan rättigheter”. De hederliga kvinnorna går inte ute på gatorna efter mörkrets inbrott - det är likställt med fri eldgivning för alla sexuella rovdjur till män att ta för sig.
Del 2 Död mans kvinna
…beskrivs exempelvis läkarvetenskapens förkrossande bisarra syn på kvinnan och problematiseringen av den kvinnliga kroppen “livmodern är orsak till kvinnors mentala sjukdomar, hysteri och liderlighet” och jävla Freuds häxjakt på kvinnor ledde till tortyr, tvångssterilisering och sågning av den kvinnliga sexualiteten så grundligt så vi inte har hämtat oss än i dag. Fina Flickor förmodas inte ha en egen sexualitet ens i dag 2025. Att - öppet berätta om - och ägna sig åt att onanera, vara kåt och gå ut och ragga upp en främling för dagen - helt okej om du är man (“män har faktiskt BEHOV”). Otänkbart om du är kvinna. Fortfarande 2025 alltså.
I Katarina Wennstams böcker beskrivs även hur en ung tonåring “på hospital” utsätts för rena rama grova våldtäkter med läkarens händer och instrument i vaginal penetration som den uppblåste, perverse “överäkaren” med storhetsvansinne och Freud-dyrkan kallar för “livmodermassage”. Då fick jag pausa ett par gånger för jag mådde för illa.
Vidare ser vi samma problem i världen nu som då: dödstraff för abort - med huvudfokus och bestraffning av KVINNAN. Som om hon blivit gravid av sig själv och - den till största sannolikhet 80% initiativtagaren till samlaget - MANNEN går helt fri. Att en manlig arbetstgivare våldtar sina unga tjänsteflickor - utnyttjande av person i beroendeställning samt med uttalat hot om hemlöshet och utblottning - 1895 är ungefär samma sak som när en manlig kulturchef tvingar till sig sex med ung, kvinnlig praktikant. Se danska #metoo-dokumentären 2017. Svårighet intill omöjlighet för kvinnor att skilja sig och skyddas från våldsamma, kontrollerande män som tillslut mördar dem. Samma då som nu…
Det finns fler exempel i böckerna - som jag varmt rekommenderar att ni läser - och jag vill bara understryka hur genomgripande författaren lyckas förmedla kvinnors utsatthet och låga ställning i samhället: nu som då. Hur lössläppt och oreglerat skam, skuld och dömanden åläggs en kvinna i olika situationer - bara för att hon är kvinna. Av såväl män som kvinnor. Hur vi då som nu tillskriver män förnäma egenskaper, alltid har en ursäkt eller förklaring till deras dåliga beteenden. Med någon slags automatik. Som kvinnlig chef är jag också hjärtligt trött på alla dessa sexistiska kvinnor jag haft anställda under årens lopp: som tydligt visar att de bara respekterar, lyssnar på och lyder en manlig kollega eller arbetsledare. En liten passus.
Hysteriskt om tumregeln
Vad påminns vi om när vi läser Sekelskiftserien? Följande: Varför heter det än i dag: “hysterektomi” (= att operera bort livmodern)? Svar: för vid sekelskiftet kallade läkarvetenskapen - med den där jävla idioten Freud i spetsen - kvinnor med psykiska åkommor (som exmpelvis vanlig sorg) eller påhittade termer kring kvinnlig förbjuden sexualitet och “liderlighet” för “hysterisk” (grekiska för “livmoder). En stötande diagnos som inte togs ur DSM-registren förrän 1980!?
Vad betyder egentligen “tumregeln”? Engelskt begrepp som sa att om den käpp en man använde för att slå sin hustru inte var tjockare än hans tumme behöver man inte tillkalla polisen. Makabert!
Och det är som Katarina Wennstam själv säger i inledningen: “det är bara genom sin historia man kan förstå nutiden” (min sammanfattning). Könsdiskriminering, de stereotypa könsrollerna, könsmaktsordningen och det totala osynliggörandet av kvinnors behov och värde som finns i dag - 2025 - blir mycket lättare att förstå och därför också angripa när vi kan lära oss om en tid då kvinnans underordning var norm och betydligt mer uttalat än det är i dag.
Kampen fortsätter: ett litet steg i taget.
Love Lisa
Bilaga, dagens brabok.
KVÄLLSFRÅGOR
Vad har jag gjort bra i dag och vilka egenskaper visar det att jag har?
Jag hade väldigt jobbig ångest men fortsatte ändå rutinerna för dagen som planerat: promenad, målarbok och samtal med närstående om mina känslor. Visar att trots djupaste förtvivlan kan jag tvinga mig själv att “göra det vanliga”. Påminner om min psykologs ord: “Jodå, man kan VISST bota depressioner med goda rutiner - om man håller på tillräckligt länge”:
Vad är jag tacksam för i dag?
Att jag vet att en dålig dag bara är en dålig dag. Inte nödvändligtvis ett tecken på ett “dåligt liv”. “Även den bästa kan ha en dålig dag”.
Om jag kunde leva om min dag, vad hade jag gjort annorlunda?
Det träningspass jag gjorde där jag misslyckades gravt med att nå det antal repetitioner jag föresatt mig, som jag klarat tidigare, ville jag inledningsvis ångra. Men bestämmer mig för att jag - trots den smärta, sorg och besvikelse jag kände över mitt misslyckande - inte ångrar den upplevelsen. Utifrån denna nya erfarenhet vill jag ta tillfälle i akt att lära mig något nytt om mig själv och min kropp. En haverianalys skall förhoppningsvis ge mig viktig information som jag kan använda för att bygga ett nytt träningspass, en ny rutin i framtiden. Med sikte på bättre resultat och stabilitet avseende kroppsstyrka och funktion.
Fortsättning:
Vad har jag gett och vad har jag fått idag?
Jag kan med 100% säkerhet säga att jag gett allt, gjort mitt allra bästa för att följa rutiner och verka för att föra handlingen framåt i rehabarbetet. Fysiskt och praktiskt såväl som mentalt. Jag har fått lite eller ingen utdelning mentalt JUST NU. Trots alla övningar och självrannsakan, påminnelse om positiva affirmationer, meditation och mindfulness med mera. Däremot skall jag anstränga mig för att inte tappa hoppet. Och sett att jag måste jobba vidare med utmaningen “acceptans”.
Vilka insikter har jag kommit till id ag?
Att jag behöver en stark kropp för att komma tillrätta med de krämpor jag dragit på mig under årens lopp (med framför allt ett krävande arbete med dålig arbetsställning) - värk i höften, ryggslutet, axeln, övre rygg och nacke. Däremot behöver jag distansera mig känslomässigt till de övningar jag skall göra för att uppnå en friskare fysisk kropp. Mitt egenvärde kan inte sammanfalla med prestationer i gymmet. Detta behöver jag träna på att förstå.
Vilka nya tankar har jag haft i dag som jag ej hade i går?
att alla människor möter svårigheter i sina liv, att jag inte är ensam. Detta är egentligen ingen ny tanke för mig, utan mer en ökad förståelse av tanken. Som vidarebefordrat sig som en starkare känsla i kroppen. Och gett mig en ny ödmjukhet och respekt för de människoöden jag ser omkring mig. Det finns något att lära för mig i alla dessa historier och delningar. Känner mig tacksam för att jag får den här chansen och vill visa mer uppskattning för detta framåt.
Vilka spännande möten med andra människor har betytt mycket för mig idag?
Trots att jag inser att jag i efterhand var onödigt kort och otacksam i ett möte med anhörig inser jag nu att hennes korta ord om “skit i försäkringskassan” verkligen givit mig tröst under hela dagen. Jag vill verkligen jobba på att uppskatta alla mina relationer och göra mig fri från omogen motighet och gammal skit. Vara öppen och fördomsfri och ta emot de fina ord och hjälp jag får. Mer tacksamhet alltså!
Vilka spännande samtal har jag haft idag?
Egentligen inte så spännande mer …viktig träning och utmaning att sätta ord på mina känslor en dag som denna när jag verkligen inte mår bra. Att “namnge känslan” är dock ett psykologiskt (mindfulness) verktyg som jag börjat uppskatta mer och mer. I går nämnde jag för närstående att jag kände mig “melankolisk” med vissa stunder av obehagskänslor. “Det låter skönt!” sa sonen. Och jag kunde faktiskt förlika mig med känslan som “okej”, trots mitt låga stämningsläge.
MORGONFRÅGOR:
Vad är jag lycklig över i mitt liv just nu?
att jag kan förhålla mig objektivt till mina misslyckanden och värdera vad som är viktigt - hur jag vill gå vidare för bättre resultat. Och vad som faktiskt är oviktigt och inte värd min uppmärksamhet.
Vad kan jag bidra med som hjöer min eller andras livskvalitet i dag?
Påminna mig om strategier jag lärt mig som exempelvis “nu tar jag en paus” och “det där är inte viktigt (just nu eller aldrig?)” samt “Allting kanske redan ÄR bra?” Kan jag berätta för andra också.
Vad har jag bestämt mig för i dag?
Acceptans. Träna på acceptans. Att kämpa med att förändra min självbild eller förutsättningarna för mitt liv just nu tjänar ingenting till IDAG. Jag kan bara göra långsiktiga planer (SMART = specific, measureble, achiveable, realistic and timebound) för framtiden. Sen gäller det att fokusera på att göra DEN HÄR DAGEN till den bästa tänkbara dagen jag kan ge mig själv: IDAG.
Fortsättning:
Vad vill jag ge och vad vill jag få i dag?
Jag vill ge mig själv frid och få frid.
Vilka gränser vill jag sätta i dag?
Mot att låta mina prestationer nu och i det förflutna (under/överpresterandet) definiera mig som person. Jag är alltid jag. Jag är alltid “någon”. Jag är alltid okej som jag är. Jag måste stoppa min instinkt att kämpa, kriga och vinna när något motstånd, problem, panikångest… dyker upp i mitt liv. Nu handlar det om att lära sig SLÄPPA TAGET.
Vad vill jag träna på i dag som för min personliga utveckling framåt?
Acceptans. Förtydligande: ACCEPTANS IDAG. För dagen som den är. Inte ifrågasätta min kropp, mitt jobb, min ekonomi, mitt hem. Sluta jaga mig på med själv med tankar på förändring och diffusa krav som en stressad, framrusande kanin på dödsflykt från en anfallande räv.
Hur kan jag kommunicera tydligare i dag?
Jag måste kommunicera med mig själv när ångesttankarna kommer. Måste påminna mig själv om att dels: "tankar är inte sanningen”. Och dels: “tankar är moln som jag kan blåsa iväg”. Att mina fiender är skator - de finns i naturen, det behöver jag acceptera. Men jag kan också lätt jaga bort dem. Samt att skatorna är inte viktiga, de äger ingen makt över mig eller mitt liv. Jag kan göra vad jag vill. När jag stöter på dem kan jag bara notera att de finns och sen välja om jag vill ignorera/jaga bort dem. Med tiden kommer jag knappt märka att de är där.
Hur och när kan jag använda mina styrkor i dag?
Titta på min senaste affirmationsplan: Jag skall hålla mig till mina rutiner. Lägga fokus på vad jag ser, kan göra, vad jag har just nu. Släppa ångestfyllda krav och hårda dömanden av mig själv. Påminna mig själv om att jag alltid ALLTID gör mitt bästa och det får vara gott nog. Säga: jag släpper sorgen över det förflutna, jag släpper skräcken för den ovissa framtiden, jag accepterar nuet och den dag jag trots allt fått i dag. För jag vill leva HÄR och NU. Den enda stunden jag faktiskt vet att jag har.
Vad ser jag fram emot i dag?
Jag skall laga en kycklinggryta med kokosmjölk och titta på någon dålig reality. Prata med familjen och se om jag kan bidra något för att hjälpa dem i dag. Glädja mig själv åt att tänka på allt jag har i mitt liv som jag kan vara tacksam för idag.
VECKANS KAMPSÅNG
LET IT GO
Birdy, Rhodes
I've been sleepless at night
'Cause I don't know how I feel
I've been waiting on you
Just to say something real
There's a light on the road
And I think you know
Morning has come
And I have to go
I don't know why, I don't know why
We need to break so hard
I don't know why we break so hard
But if we're strong enough
To let it in
We're strong enough
To let it go
Let it all go, let it all go
Let it all out now
If I look back to the start now
I know, I see everything true
There's still a fire in my heart, my darling
But I'm not burning for you
We started it wrong
And I think you know
We waited too long
Now I have to go
I don't know why, I don't know why
We need to break so hard
I don't know why we break so hard
But if we're strong enough
To let it in
We're strong enough
To let it go
Let it all go, let it all go
Let it all out now
Let it all go, let it all go
Let it all out now
Who says, who says?
Who says, who says?
Who says truth is beauty after all?
And who says love should break us when we fall?
But if we're strong enough
To let it in
We're strong enough
To let it go
Let it all go, let it all go
Let it all out now
Let it all go, let it all go
Let it all out now
We're strong enough
To let it go