The Master of Puppets: alla våldsamma män säger samma sak!?
Orange week och FN-dagen och tio dagars aktivism mot mäns våld mot kvinnor närmar sig. Och jag har lyssnat på Mördarpoddens avsnitt 88, 23 oktober 2022, med rättsociologen och forskaren Sofie Karlsson när hon berättar om våld i nära relationer: en lika smärtsam som skarpt tydlig och bra översikt i ämnet, som jag verkligen kan rekommendera.
Bland annat talar hon om den våldsamma maken/pojkvännens manipulation: som syftar till att sätta den andra personen ur balans, underminera och därmed ta makten över henne. Skam och skuld är två pålitliga verktyg i brottslingens verktygslåda och Sofie Karlssons ord skär djupt i mitt hjärta när hon beskriver “klassiska tekniker” den våldsutövande mannen använder mot “sin” kvinna.
- Vilken dålig mamma/styvmamma du skulle vara om du lämnade mig. Alla andra kvinnor (“mitt elaka ex”) som älskat mig har övergivit mig - skall du också göra det?
Jag förbluffas över att höra från den lugna, akademiska rösten med lätt lundadialekt i lurarna upprepa exakt samma ord som slungats mot mig av män jag haft förhållande med i det förflutna. Säger och gör de här förövarna verkligen exakt samma sak?! Hur är det möjligt?!
Mästarmanipulatörerna (?)
Jo, förbluffande nog verkar män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer följa någon slags “psykopatens manual för makt och kontroll”. Däremot är det troligen fråga om en djupt rotad rovdjursinstinkt snarare än en medvetet kalkylerad masterplan. Jag repeterar min syn på saken: förövaren vet troligen inte om att han är förövare och planerar inte kallsinnigt sina drag i förväg. Utöver djupt rotad sexism - “en kvinna är inte lika mycket värda som en man = det vill säga jag”, en inlärd eller medfödd empatistörning och självberättigande mansprivilegie följer han helt enkelt en beteendemässig reflex som i olika vägval tidigare i livet har gett honom det han vill ha. Jag tror faktiskt att det är precis så det går till. Rätta mig gärna om jag har fel.
Sofie Karlsson berättar mer om hur manipulationen och hjärntvätten går till.
- Det börjar ju ofta med små steg redan i relationens början, snyfthistorier och berättelser om “hur synd det är om förövaren”: “Alla jag älskat har lämnat mig, jag har separationsångest, jag är rädd för att bli övergiven… DU skulle väl aldrig göra så mot mig? Lova att du alltid skall stanna hos mig och att vi skall vara ihop för alltid!” Det är väldigt svårt att säga nej… så man går med på det här: för att man är förälskad och tror att relationen skall hålla.
- Så när tiden går, mer och mer dåliga saker händer och leder till tvekan och reflektion: “det här förhållandet är kanske inte bra? Jag borde nog lämna den här mannen?” Kommer kravet: “du lovade ju!” Då blir skam- och skuldkänslorna väldigt stora och svåra att hantera.
Så kvinnan stannar. Och kämpar med sitt dåliga samvete.
100% självupplevt
Exakt detta har hänt mig. I någon grad i alla mina (tre) längre relationer med män. Manipulativa, narcissistiska jävlar som såg mig som någon slags kanonmat för deras egos välbefinnande. Lyckades få mig att känna ansvar för deras liv, hälsa och livslånga lycka samtidigt som de ofta och gärna berättade för mig hur jag misslyckdes i detta. Vilken dålig flickvän/mamma/styvmamma jag var. Att vilken annan kvinna som helst skulle klarat det mycket bättre, hade varit GLAD om hon varit i mitt ställe som Den Gyllene Gudens Flickvän…eller vad deras hybris gick ut på den dagen.
Så jag fick ännu mer skuld, skam och ångest. Kämpade ännu hårdare som “kompensation”. Utan att fatta att jag aldrig skulle “lyckas”, få beröm, godkänt, bekräftelse eller kärlek. I evig tid skulle krukan med guld vid regnbågens slut flyttas utom räckhåll för mig. Och hela tiden var min älskade pojkvän/sambo den ondskefulle mästermanipulatören som höll i trådarna, The Master of Puppets. Herregud! Och så här håller alla på alltså?! Tanken svindlar!
Gaslighting
En annan manipulationsmetod som tas upp i podden är förövarens gamle favorit: “du är galen”.
- Våldsutövaren kan påstå att det du upplever och känner inte alls stämmer. Det kan vara “det finns ingen annan som skulle reagerat såsom du gör på det här”. Eller rent ut sagt: “det där har inte hänt”.
- När man är en reflekterande individ som jobbar mycket på att försöka få så god självinsikt som möjligt är det samtidigt lätt att börja tvivla på sig själv. Blir ett lätt offer för manipulatören. “Det var kanske så? Den andre personen kanske upplevde allting helt annorlunda”.
Sofie Karlsson drar exemplet med påståendet “den röda pennan är blå” som sägs om och om igen med ännu större övertygelse.
- Även om dina ögon ser att pennan är röd så kommer du tillslut tro att den är med - eller så går du med på att pennan är röd. För att inte vi skall ha en konflikt längre. Sker massa såna här små manipulationer, tillräckligt ofta över tillräckligt lång tid kommer vår bild av världen att förändras. Påverkar vår självkänsla och verklighetsuppfattning.
Att tvingas gå på äggskal, göra allt för att undvika utbrott… startar en känsla av acceptans och normaliseringsprocess. Vilket leder till att den våldsutsatte känner sig medskyldig till våldet, menar Karlsson vidare.
- Om jag bara är lite lugnare, om jag inte säger det här som triggar personen och bara gör det som personen begär (även om det är helt orimligt!) …så kommer inte det här utbrottet. Kommer våldet är det inte hans fel utan för att jag har trampat på fel äggskal: som har brustit.
Jag visste mycket väl vad som satte igång ett bråk. Att gå in i köket när han var där. Att säga “nej, jag åker inte till affären för femte gången i dag bara för du hela tiden kommer på nya saker du vill ha”, att inte genast svara när han ringde - oavsett var jag befann mig… och tusen saker till. Att helt enkelt säga “nej” för att jag inte orkade, inte hade tid eller råd var ett brott som bestraffades hårt och genast. Våldsutövarna iscensatte alla i olika tider då vi var i en relation denna “uppfostran” av mig. Ville jag ha det friktionsfritt fick jag lyda hans regler. Annars fick jag skylla mig själv. Skulden, skammen och ansvaret var alltså “mitt”.
Detta är oerhört kraftfulla processer, grundat i vår evolutionsbiologi, vi bör ha den största respekt för. Hotet om att lämnas ensam är så starkt att det är nästan omöjligt att stå emot. För en gång i tiden var vi beroende av gruppen för för överlevnad. Utmaningen i dag är bara att inte lägga förtroendet hos “fel grupp”: exempelvis våldsutövaren/mannen själv eller det misogyna samhället som ställer orimliga krav på kvinnor och mödrar. Utan att förstå att den enda “grupp” som är viktig är: du själv. Dina nära och kära; dem du har en lång och stabil historia med. Dina barn. De professionella myndighetsutövare inom vård, kommunal omsorg och rättsapparaten du träffar på som är genuina, kompetenta och som verkligen vill hjälpa just DIG! Inga andra räknas.
Andas. Minns. Den viktigaste nu = är du.
Vi fortsätter lyssna och reflektera över dessa utmärkta poddavsnitt framöver. Ta hand om dig så länge.
Love Lisa
Veckans kampsång:
MASTER OF PUPPETS
Metallica
End of passion play, crumbling away
I'm your source of self-destruction
Veins that pump with fear, sucking darkest clear
Leading on your death's construction
Taste me, you will see
More is all you need
Dedicated to
How I'm killing you
Come crawling faster (faster)
Obey your master (master)
Your life burns faster (faster)
Obey your master, master
Master of puppets, I'm pulling your strings
Twisting your mind and smashing your dreams
Blinded by me, you can't see a thing
Just call my name 'cause I'll hear you scream
Master, master
Just call my name 'cause I'll hear you scream
Master, master
Needlework the way, never you betray
Life of death becoming clearer
Pain monopoly, ritual misery
Chop your breakfast on a mirror
Taste me, you will see
More is all you need
Dedicated to
How I'm killing you
Come crawling faster (faster)
Obey your master (master)
Your life burns faster (faster)
Obey your master, master
Master of puppets, I'm pulling your strings
Twisting your mind and smashing your dreams
Blinded by me, you can't see a thing
Just call my name 'cause I'll hear you scream
Master, master
Just call my name 'cause I'll hear you scream
Master, master
(Master, master, master, master)
Master, master, where's the dreams that I've been after?
Master, master, you promised only lies
Laughter, laughter, all I hear or see is laughter
Laughter, laughter, laughing at my cries
Fix me!
Hell is worth all that, natural habitat
Just a rhyme without a reason
Never-ending maze, drift on numbered days
Now your life is out of season
I will occupy
I will help you die
I will run through you
Now I rule you too
Come crawling faster (faster)
Obey your master (master)
Your life burns faster (faster)
Obey your master, master
Master of puppets, I'm pulling your strings
Twisting your mind and smashing your dreams
Blinded by me, you can't see a thing
Just call my name 'cause I'll hear you scream
Master, master
Just call my name 'cause I'll hear you scream
Master, master
Ideala offret sofie mördarpodden verkligen våldta sin egen flickvän? Är det inte lika gärna hennes fel då? Varför går hon inte? “Livsfarliga fördomar hos polis, lagstiftare